20 februari 2011

PREMIÄR! POLSKANS HISTORIA I SVERIGE!

I fredags kvistade jag förbi Gävle för att gå på premiären av det sceniska folkdansprojektet RESiDANS. Vilken grej!! Det var mingel, nerver och stolthet i luften.
Och såhär fint var det i lokalerna:

KRISTALLKRONOR OCH GULD OCH GLAMOUR!! Precis vad en föreställning av denna kaliber kräver. Det är Uppland, Dalarna och Gävleborg som slagit sina danskonsulenter samman och skapat detta projekt, som nu de närmsta tre veckorna ska ut på vift för att dansa, underhålla, beröra, upplysa och förföra landets publik.

På scen, i sjukt snygga öststatsoutfits, finns dansarna Anna Öberg, Andreas Berchtold, Magnus Samuelsson och Anton Schneider, och musiken står Petter Berndalen och Olof Misgeld för. Koreografin har Martin Forsberg skapat, och då han inte har en bakgrund i folkdans utan i modern dans, blev det en tvistad dans i tretakt som tog plats på scen. Fin, from och fräck. Föreställningens inramning var i formen av ett föredrag, där Andreas Berchtold agerade en självutnämnd expert. Med hjälp av en overheadapparat och väntrumsstolar försökte han förklara polskans historia. På snorknackig engelska. Knasigt och väldigt roligt.

Framförallt är det stort att det för första gången sker ett samarbete mellan en koreograf och svenska folkdansare och att det utmynnar i ett så stort sceniskt projekt. Detta blir vad vissa skulle säga "ÖVERSKRIDANDE!!", fast själv tycker jag mest att det känns naturligt. Dans är dans. Dansen ska tala sitt eget språk, utan att förinställda idéer, förväntningar och konnotationer ska styra.
För femtio år sedan hade det varit en omöjlighet att föra samman en kristallkronepyntad foajé tillsammans med svensk folkdans. Men nu så, nu är tiden mogen, och Polskans historia i Sverige sköter sitt uppdrag med en sylvass finess.





Foto: Johan Margulius

Och här är en video som är skapad i något slags syskonprojekt. Det är filmskaparna Michael Larsson och Viktor Eriksson som jammat fram en film om själva processen. Konsten kan konsten att försörja sig själv. Fin är den i alla fall:

A DIFFERENT POINT OF VIEW from IDKA on Vimeo.

2 kommentarer:

Martin Olsson sa...

Mer av sånt! Jag tror att svensk folkkultur måste ta sig in i "finsalongerna"om den ska börja tas på allvar av kulturetablissemnaget.

Sara P. sa...

Eller hur! Det tror jag med, och det är det redan på väg att göra. Förhoppningsvis kommer vi lyfta fram fler exempel här på bloggen!

Skicka en kommentar