Ellinor Fritz!
Som vi alla läsare av den här bloggen vet innehåller folkmusikvärlden snygg musik, häftig dans och spännande möten. Tyvärr har de stela könsroller som finns i samhället också följt med ut på dansgolvet. Men fler och fler folk turas om att både föra och följa samt dansar med vilka de vill, oavsett kön. Queerpolska – folklig dans med rörliga roller är danskurser med queerfeministisk pedagogik* som hejar på denna trend. Vi sätter ord på normerna så att vi kan förhålla oss fritt och leka med rollerna. Vi vill både ge utrymme till vana folkdansare att utforska fler dansaspekter och välkomna ny publik som gillar friare könsroller. När du bjuder upp någon förvänta dig att få frågan ”Vill du föra eller följa?”.
De flesta dansar för att ha roligt, leka, känna attraktion eller motionera. Det finns dock en mörkare baksida till dansen. Personer som attraheras av andra med samma kön, eller på andra sätt bryter mot könsrollerna, utsätts i dagens Sverige fortfarande för våld, nedvärderande kommentarer och utfrysning. Det gör att hbt-personer stannar i garderoben och till exempel inte dansar öppet med en annan person av samma kön. Detta drabbar alla genom att det blir en grej att dansa kille med kille och tjej med tjej.
När vi är ute och dansar eller spelar till dans kan vi ibland möta en förlegad syn på danspar, t ex hur en kavaljer vs dam förväntas bete sig.
En del, i första hand tjejer, kanske till och med väljer att avstå från att dansa i rädsla för att bli tafsade på eller bli bedömda efter sitt utseende. Det är en tråkig konsekvens av de rådande strukturerna i samhället som vi människor är underordnade och givetvis påverkar det också vår syn på närhet till en annan människas kropp.
Queerdans i allmänhet är inte kopplat till en sexuell läggning; utan syftet är just att alla utövare ska få dansa i precis vilka parkonstellationer som de vill.
Göteborg är tyvärr inte känt för att vara den mest hbt-vänliga staden; snarare blev den för endast några år sedan ofrivilligt utnämnd till ”Sveriges böghatarstad” så därför känns det extra viktigt för oss som utövare av folklig musik-och dans att våga ta ställning. Genom att tala om hbt-personers livssituation hoppas vi också att genren når nya arenor och får en större publik.
Under två års tid har vi, Ellinor och Erik, haft danskurser ihop. Vi lärde känna varandra på Folkmusikkaféet i Göteborg där Erik haft kurser under ett par års tid. Förutom Folkmusikkaféet har vi hållit kurser på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt Queertopiafestivalen i Norberg. Erik har även haft kurs för Göteborgs National Dans Sällskap och på Alternativa politikerveckan i Almedalen. Ellinor har en bakgrund i spelmansrörelsen i Dalarna där hon har spelat till dans sedan 12 års ålder. Idag är hon frilansande musiker och världsmusikstudent och framträder både med konserter och till dans, bland annat med gruppen Kurbitz.
*Queerfeminismen är en likhetsfeministisk lära som kritiserar heteronormativitet-alltså att heterosexualitet utgör normen för sexualitet, familjebildning och socialt umgänge.
2 kommentarer:
"En del, i första hand tjejer, kanske till och med väljer att avstå från att dansa i rädsla för att bli tafsade på eller bli bedömda efter sitt utseende."
Vad grundar du det på? Är det egna erfarenheter eller är det fakta? Jag trodde att den röda tråden var att bryta könsrollerna, och då blir det lite förvirrande med könsstereotyper som ovanstående mening.
Nu ska jag inte svara för Ellinor, som skrivit inlägget, utan jag svarar för mig, Sara.
Queerteori handlar precis som du säger att bryta könsroller, att komma bort från normerande system. Men- en kan inte heller komma ifrån och blunda för de strukturer som finns just nu- strukturer som vi brukar kalla för könsmaktsordning. Kvinnor är i samhället fortfarande underordnade män. Det är bevisat fakta att de flesta som föds som kvinnor någon gång varit utsatta för sexuella trakasserier i form av t.ex. tafsning.
Så med en vetskap och grund i att kvinnor blir förtryckta för att de har ett visst kön, är en queeraktivists mål att komma bort från könsnormer som håller uppe en könsmaktsordning.
Därför blir det då helt naturligt att snacka om kön, i samma mening som en säger att en vill komma bort från de.
För hur ska en kunna komma ifrån ett problem utan att kunna benämna det?
Skicka en kommentar