Jahaja Sveriges spelmäns riksförbund.
Fint att få va här och säga några ord. Jag tror inte ens jag är medlem. Det är typiskt en sån grej jag tänker att jag ska men som jag inte kommer mig för, samma sak med Järvsö hembygdsförening och Solhuset. Jag har varit med men jag glömmer bort att bli det igen när åren går.
Och åren går ju onekligen. Hej hej jag är nu 28 bast. Tänk va. För bara två år sen så hävdade jag att när jag fyller tjuåtta så är jag redo att börja producera barn. Men jag känner mig ju inte ett dugg äldre än 26 och barn känns fortfarande som en ganska avlägsen händelse.
Ja ni ser, jag har inte ens hunnit presentera mig och redan har jag börjat prata om min biologiska klocka. Men man har inte tid att prata om vädret här i mediedjungeln. Jag ser det här som nåt slags enskilt samtal med mig själv som andra kan få ta del av om de ramlar förbi. Terapi för mig = underhållning för er.
Japp. Brita Björs det är jag. Born and raised i Jarrse, Hälsingland. Finaste stället. Mycket skog, djur, backar, berg, älv, fioler, teater, sång, dans, fotboll, hockey, Lill-Babs. Där levde jag ett trivsamt liv på gård med kor och en familj och jag hade vänner och jag spelade instrument och jag dansade och sjöng och va duktig i skolan och försökte lära mig rida men var rädd för hästar och försökte också sporta men var rädd för bollar. Jag hade roligt när jag var liten. Jag blev stor och hade fortfarande roligt. Jag har pluggat på olika folkhögskolor och olika universitet, jag har jobbat på en del skitjobb och en del riktigt bra jobb, jag har bott kors och tvärs i södra halvan av Sverige bl.a. i våra tre största städer, och där jag nu landat i min favorit. Även känd som "tredje rikets största stad".
Jag pluggar nu folkmusik allra längst ner i Sverige. Malmö. Falaflarnas stad. Detta paradis. Ja här trivs jag som fisken faktiskt. Jag gillar skånska och jag gillar skåningar. Jag lever med en. Det är ju bra, att bli ett med folket här nere. Deltagande observation. Jag är en trojansk häst av hälsingsk kultur. Ni skulle bara se vår lägenhet, det är som ett Hälsinge-pynt-museum. Det är diverse bilder på Järvsö kyrka: fototavlor, vykort, korstygn, tennfat, screentryck, det är en hälsingebocks-lampa, järvsösöm, kakelplattor, och mitt senaste (även mitt största) fynd: en 2 kvadratmeter stor gammal skolkarta över Hälsingland från 1930. I vårt sovrum. Så varje morgon när jag vaknar kan jag ligga och lära mig nygamla saker om mitt landskap. Förr i tiden hade Järvsö mindre än 1000 invånare, Arbrå var ett municipal-samhälle, Bollnäs en köping och Hudik en stad. Tänka sig. Jag vältrar mig i allt som känns hemma.
Då har vi inte ens börjat prata om min Lill-Babs-samling. Lill-Babs och jag. We go way back. Eller ja. Vi kommer från samma ställe. Vi sjunger. När jag var liten brukade barnkören ha konserter med Lill-Babs, jag har fått återberättat för mig att jag förolämpade henne nån gång i ett barns bästa välmening. Men iaf. Lill-Babs har varit stjärna i över 50 år. Ett halvt sekel! Det är galet. Och hon har ju gjort allt. Och hon har spelat med alla. Beatles var förband åt Lill-Babs. Vad ska man säga? Outstanding.
Så här sitter jag och odlar min myt om denna kvinna, med mina Lill-Babs-lypsyl, min Lill-Babs-linjal, min Lill-Babs-träningsvideo, min Lill-Babs-kökshandduk, mina Lill-Babsskärp och Lill-Babssmycken. Men min favorit bland alla dessa ting är ändå "Hon är jag", Lill-Babs självbiografi. Jag är inte någon vidare litterär person, men biografier gillar jag, och Lill-Babs biografi älskar jag. Här är liksom ett helt otroligt hitte-på-liv som någon faktiskt levt, och fortfarande lever. Saga och inspiration på hög nivå. Jag har gjort mig ett namn här i Malmö genom att vara Lill-Babs-expert. Det är jag glad över. Och det vackraste i den här berättelsen är att jag tillochmed fått pengar för det, Lill-Babs gav mig stipendium förra året på tio papp. Jag tror inte jag fick det för att jag samlat Lill-Babs-grejer och kan hålla föredrag om henne, utan mer för att hon tycker att jag sjunger fint och gör roliga grejer. Men det är ungefär som att en kristen skulle få pengar av Jesus, det är liksom så mycket mer än pengar. Jag har faktiskt inte använt de här pengarna än, just för att de känns speciellt fina, men jag har nu kommit på att jag ska ta körkort för dem. Det känns bra tycker jag. Jag blir vuxen, och samtidigt kan jag säga att Lill-Babs har pyntat för mitt körkort, väldigt nöjd med det. Iaf i tanken. Jag har ju inte satt denna plan i verket än, det kanske går åt skogen. Jag tänker mig en intensivkurs i Falun. Hoppas att vägarna bär och att trafikskoleandarna är med mig.
Oj. Nu tog det slut på skriv. Idag är det fredag. Helgen har anlänt. Jag lyckades faktiskt blogga bort min migrän så jag ska nog orka gå på den där inflyttningsfesten trots allt. Sen i helgen ska jag repa en sprillans ny och fräsch folkdans-show, gå på tjajkovskij, en till inflyttningsfest, tvätta, fotoutställninga, styra upp mitt liv. Ja jag kommer berätta mer om allt fränt som händer här nere framöver, även följa upp körskoleprojektet.
Jag ska avsluta med ett reklaminslag: mitt amerikanska band Tall Dark Strangers ska uppöver på mini-turné. Troligen ser det ut såhär: konsert Järvsö kyrka 25/2, Stadt Ljusdal 26/2, ev. kyrkospelning Sthlm 27/2. Vi vill ha jättemycket publik. Speciellt 25/2 för där spelar vi på dörrn (porten), och vi behöver pengarna för det är en lång och kostsam resa. Det är faktiskt första gången jag spelar hemma med ett tillrest band, det kommer bli riktigt jäkla fett. Jag är alldeles speedad. Lyssna på oss: talldarkstrangers.com och framförallt, lyssna på oss live (och ge oss pengar).
(Bilder: en tjusig presentationsbild fotad av Max Tellving. Tre små bilder från min skruttiga telefon: jag iförd Lill-Babs glitterblus pekar ut Järvsö på kartan / Lill-Babs har gett mig en jättestor check / Lill-Babs som kökshandduk.)
På återseende
/Brita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar