Jonnykursens uppvärmning - Bildspel

Uppvärmning! Fokus genom hela programmet, för bästa resultat!

Knyt handen och spreta med fingrarna.

Prassla med fingrarna, spreta och rör dom i ytterlägen.

 

Tag ett köttigt grepp om knogarna och skaka handen som en våffla. Be en bön.

Vrid handflatan utåt och stretcha handen.

Börja med att lyfta ett finger i taget, 1234. Lyft sen på fingrarna två och två. 1&3, 2&4. Med energi och fingertopparna pekar mot landningsplatsen. Vissla gärna på en melodi som liknar ”hemma på vår gård står en gammal ford” Fokus på fingrarna!

Dra fingrarna fram och tillbaka på låren i 1&3 2&4. Känn hur det känns. Gå en promenad med fingrarna två och två. Från låren ner till fötterna och tillbaka.

”Upp stiga orden tanken stilla stå, ord utan tanke aldrig himlen når” William Shakespeare. Byt gärna ut ordet tanke mot ton. Titta åt ett hål och håll en arm upp och en ner.

Tryck neråt på armbågen fyra gånger/arm. Dra sen armarna neråt bakåt.

The spine! Höger hand på vänster ben. Vrid åt vänster och andas ut. Sen åt andra hållet!

Axlar upp och ner. Framåt och bakåt, en fram en bak. 

Simma framåt och simma hem igen (då får du sand i badbyxorna)

Robin McKenzie. Dra in hakan, släpp ut. Dra in släpp ut. Dra in, titta åt sidan tillbaka, släpp ut. Upprepa flera gånger.

Dra in hakan, luta huvudet åt sidan och sen tillbaka. Upprepa. Dra in hakan titta uppåt och sen tillbaka. Upprepa. Dra in hakan och titta neråt, tillbaka och upprepa mången gång.

Svanka och krumma ryggen. Gör detta sittande och stående.

Dra in hakan. Tryck dig uppåt och svanka på armbågarna. Och sen ner. Tryck uppåt med raka armar och svanka. Upp och ner upp och ner.

Stå i plankan i 1x2 minuter. Berätta gärna en rolig historia. Stå på fötter eller knän. För att få höftpartiet i rätt vinkel kan du göra minijuck.

Armhävningar! Rakade armar! Cirkulera, böj sakta, slicka golvet och upp snabbt.

Sittups och Solings special! Solings special= fötter åt höger armar åt vänster, balansera på gumpen och byt sen snabbt sida på kroppsdelarna.

Ta fram träfiolerna! Tack för oss!

Turné = Träningsvärk

SMIF
Stockholms Musikers Idrottsförening
Klubben som anordnar de mest osannolika man kan tänka sig; idrottstävlingar för musiker.

Det hela började med att några musiker började prata ihop sig om att ordna en triathlontävling för musiker. Varför är en väldigt bra fråga men den ställde vi oss inte. Istället bestämde vi oss bara för att testa. Stockholm Musikertriathlon anordnas för tredje årets denna sommar.

Första året 2010 var det 11 personer som ställde upp i tävlingen och andra året 2011 var det 38. Stockholm Musikertriathlon kommer gå av stapeln 2 sep 2012. Tävlingen avgörs i Blackeberg precis som tidigare år.

Vi fick sedan lust att ordna mindre evenemang under året med minimal planering - SMIF-joggar.

Joggen utgår från Kärrtorps IP (elljuspåret) 5km, gratis och alla får pris.
För att alla ska få pris så måste alla ta med pris. Otroligt enkelt och kul.

Nästa SMIFjogg avgörs tisdag 22 maj. Alltså ikväll!
KÄRRTORPS IP kl 18

Vad man kan göra i Hovra en lördagskväll.

"Om det snöar i Sveg och regnar i Järvsö, kom till Hovra! Här är det varmt!"

Leif Elving, Bertil Skeri och Hanna Tibell

Zara Helje och Martin Coudroy vinner Hovra 2012 (höll ut längst alltså)

En danspaviljong.

Hovra

Erik Ronström, Anders Hall, Johan Ronström, Anders Moberg, Martin Coudroy.

Nu regnade det lite denna lördag i Hovra, men det var ganska varmt! I Hovra i lördags kunde man lyssna på konserter med band som "Kolonien"och "Punsch" och som alltid lyssna till finlir med Björn Ståbi och Per Gudmundson. Eller så kunde man slå sig ner med ett gäng hälsingar som spelade rullstråkspolskor så att det brann i stråkarna, dansa finnskogspols spelad av fantastiska värmlänningar, eller gömma sig i ett hörn och spela Bodapolska. Hovra=  Lika fantastiskt som alltid!

Och på vägen hem stannade vi för lunch på Lill-Babs caffär i Järvsö! Hett tips!

Ingesundsgänget avlägger rapport från FiN-festivalen!

27-28 April 2012

FiN-Festivalen I Norrköping

Vi for till Norrköping samma helg som träden fick löv. Norrköping är nog fint annars också men det var otroligt fint just då!

Ingesunds folkmusiker fick äran att spela på den nystartade festivalen, och givetvis tog vi chansen och stack iväg på en liten klassresa.

   FiN-Festivalen var en mysig liten festival som kändes som en bra mjukstart innan sommarens alla stämmor har kommit igång.

Den ägde rum i bra lokaler som kändes mysiga både när det var mer och mindre folk på plats.     Det var trevligt att komma så nära den dansande publiken som vi gjorde på våran timslånga dansspelning, samtidigt som vi fick hjälp med proffsigt ljud och ljus.

Det fanns flera scener vilket gjorde att det var ett stort utbud av konsert och dansmöjligheter. Kul blandning av tillresta artister som spelade och vi fick fint bemötande av artistvärdarna påväg till logen där det fanns gott om kaffe, vatten och tilltugg.

Vi fick bo på hotell och ta del av något som vi alla såg fram emot med stor förtjusning: Hotellfrukosten! Mums vad gott det var!

Att det var första året festivalen ägde rum märktes inte av alls på arrangörerna. Det var välorganiserat och väldigt trevligt!

   Det var en gôr go’ stämning med störtskön service och man kände sig verkligen välkommen! :)

Tyvärr så kom det inte fasligt mycket folk, men de som kom dansade, spelade och diggade järnet i lokalerna.

Så ni som inte var där - Ni missade verkligen något!

Vem vet, kanske slutar Norrköpings folkmusikfestival som en av landets största om några år?

-       FiN-Festivalen, hoppas vi ses nästa år! =)

Ingesundsensemblen

Hanna Kull, Moa Ledenstam, Marika Appelholm, Sara Karlsson, Maria Andersson, Agnes Casimir-Lindholm, Elin Jonsson.

KMH FOLK PÅ TURNÈ- ANNA W OM GLASGOW

Glasgow, jag säger bara HEJJA! En väldigt trevlig stad!
 Efter att vi varit i Glasgow med hela KMH Folk så stannade jag kvar några dagar extra och blev guidad i staden av inte mindre än 3 härliga Glasgowbor.
Jag bodde hos min svenska vän Jonna. Vi firade Valborg med ett helt gäng svenskar som bodde och pluggade i Glasgow. De sa att Glasgow kändes som Göteborg… well…! Hon visade mig den mäktiga katedralen och bjöd in mig på bluesjam på en av stadens pubar. Sjukt trevligt. Den äkta skotten Peter Quinn bjöd mig på fish´n chips, visade mig Glasgow University (vilket kändes som att vara med i Harry Potter) samt tog mig till Brew Dog, en fantastiskt bra pub för de som gillar god öl!
Slutligen fick jag några bagpipetunes från amerikanen Will samt en fin tur på Ashton Lane, en väldigt fin och pittoresk gata med en massa…gissa - pubar.
Allt detta är väl värt att besöka om DU åker till Glasgow!
//Anna W

Fler fötter i taket än på golvet - Dans på distans!

Jag har precis avslutat en helgs danskurs! Eller egentligen är det så att jag har avslutat den tredje och sista helgen i kursen "dans på distans 25%" med Anna Öberg på Malungs folkhögskola. Det har varit fantastiska helger och vi har lärt oss alla trick i att dansa slängpolska, polska, vals och halling! Med ledord som svikt, släpp, kraft, rum, tid, sväng, gung, frasering och så vidare har vi dansat oss igenom tre fantastiska helger. Vi har fått dansa till och med musik spelad av Patrik Andersson, Jonas Hjalmarsson och Anders Löfberg. Om ni får chansen, gå en danskurs med Anna Öberg. Det är lärorikt både som dansare, musiker och människa! 

Tips på ställen att dansa!

Halling by day

Halling by night

KMH FOLK PÅ TURNÈ - SARA P OM SKILLNADER

England och Skottland. Så mycket som gränsar till Sverige, både geografiskt och musikaliskt. Men skit samma, jag orkar inte mer We shall overcome och "ohh we also have this tune in Sweden"
Jag har istället gjort en lista på saker som finns i England och Skottland men inte i Sverige, som visar på hur olika vi är. Att vi är olika sorters människor, inte kommer från samma planet, har helt olika kulturer, inte förstår varandra och varför vi inte behöver blanda oss:

1. England är Harry Potterland. Här är det fullkomligt naturligt att göra Harry Potterreferenser minst fem gånger per dan. Typ "oj, heter du Angus? Det är ju som han i Harry Potter..." eller "WOW! Lågstadieskolan ser ut som Hogwarts!" Lika så går det att se hur alla människor i detta land skulle se ut i en Jane Austenfilm- lockar vid tinningarna, empirskurna klänningar och stora oskuldsfulla ögon som egentligen bara vill ligga med greven vid godset nästgårds.



2. Här äts det onyttigt! Matlådekulturen existerar ej utan det är dubbelmacka och chipskulturen som regerar.

3. När folk firar högtidsdagar dansar dom med engelska flaggor och hoppar lustigt och sjunger visor som handlar om hur synd det var om engelsmännen i Indien (LOL).

 4. England gör oss sjuka. Minst tio i truppen har legat till sängs med hosta inspirerad från tyfusens guldålder och sprungit på toa alldeles för många gånger.



 5. På toaletterna kan man köpa parfym under rubriken "Feromonexplosion". Bra om man ska ragga, men i realiteten - äcklig doft nå så jävulskt.

6. Toner i miljoner är ett koncept musikerna tagit på allvar. Vi har gjort kvantitativa forskningar vid varje jamsessions vi medverkat i och antalet toner som producerats under kvällen är väldigt många. Väldigt.

7. Det är viktigt med den nationella identiteten - minns viftandet med flaggorna. Minns också vikten av att skämta om skottar om du är engelsman och vice versa.



8. Jag erkänner- Höga Kusten har svårt att mäta sig i coolhet med Skottlands berg.

9. När som helst förväntar man sig att en riddare på en vit springare ska komma och ropa att typ orcherna eller ondska i trupp ska komma, samtidigt som en ensam ledsen thin wistle spelar en vals i valfri kyrkotonart, men som sen blir avbruten av en kaxig men brutal säckpipa som indikerar på kommande battle.



10. Vattenkranarna. Alltså hello Great Britain, men i Sverige har vi faktiskt vattenblandare. Det har ni inte här. Antingen kallt eller varmt vatten. Så otroligt primitivt och tecken på svart/vitt tänk.

Med dessa argument i bakhuvudet är det lätt att förstå varför England inte valde att släppa in oss alla i detta land. Vi är för olika helt enkelt. SKÄMT ÅSIDO. Men skeva är i alla fall dessa gränser som särskiljer på folk och fä.
MEN_ _ _ _ _ _ _ Vi älskar att få vara här. Det är fett - både i ordets rätta bemärkelse och sinnets upplevelse. Att möta grymma musiker, springa runt mellan olika sessions, spana på gamla slott och dylikt är en ynnest som jag tackar skattebetalarna för. Jättemycket. För att få resa med en fiol i bagaget och rätt lite pengar på fickan är en förmån som reder till fett många nya upplevelser. Som att hänga med Skottlands grymmaste dragspelare som dessutom älskar hundar och ugglor, smaka ingefärsöl, åka med en taxigubbe som smygövar på reels, träffa en excentrisk körledare som överanvänder ordet "LOVELY", eller gå på disko på en färja mellan Rotterdam och New Castle.

XOXO /Sara

Tillsist:

Ahlberg Ek & Roswall

Ett relativt nytt band med tre välkända musiker. Ett litet smakprov i väntan på en kommande skiva som släpps på Ransäter. Något att se fram emot! Det är bara 37 dagar kvar till Ransäter!

Nordic på topp!

Det blir mycket om Nordic nu, med dom är ju bra, och det är roligt för oss alla att det går så bra för ett folkmusikband! Nordic ligger på topplistan på bengans.se. Samma lista som t.ex Kent, Soundtrack of our lives och Adrian Lux.
Samtidigt; på sajten kritiker.se (en sida som samlar recensioner) får Nordic inte vara med på topplistan, trots att dom har fått toppbetyg och har ett snitt som skulle ge dom en plats högt upp på listan. Detta på grund av att folkmusik "får  oförtjänt höga betyg". Detsamma gäller för jazz. Vad gillar vi det va?
Så vi dissar kritiker.se och hyllar Nordic! Glad första maj!

KMH FOLK PÅ TURNÈ- PREFEKTEN SKRIVER

Att resa med tåg från Glasgow till Stockholm verkade ganska smidigt– i förhand. Tågförbindelser och nattåg som länkar i varann och som skulle ta oss bekvämt och snabbt genom Europas järnvägsknutpunkter.

Ett inställt tåg i England mellan Lancaster och London gjorde att vår hemresa föll ihop som ett korthus - vi fick boka om, hitta ny övernattning och nya resvägar.

Om man tänkt sig att det ska vara lätt och enkelt att färdas genom olika järnvägssystem i Europa så – knappast. Den alltmer frustrerade resenären finner sig offer för inställda tåg - efter avgångstid (England) fallerande datasystem (Belgien), inkompatibla bokningssystem i olika (EU-)länder (Tyskland - Belgien) samt oförstående tågpersonal som i bästa fall vänligt försöker hjälpa till på olika språk och i sämsta fall rycker på axlarna (alla av ovanstående)

Tur att är resesällskapet är det yppersta tänker resenären då – med ett aldrig sviktande humör och tålamod

Tur att Anna Lundberg är med och med auktoritet och på fläckfri brittiska jonglerar med bokningsnummer och tågtider.

Tur att Moshti är med så vi kan beställa mat på den turkiska restaurangen när vi är helt tokvimsiga av hunger och sömnbrist.

Tur att vi har Davide som på franska med afrikansk brytning förhandlar om priset med de belgiska taxichaufförerna.

Tur att Hanna, Mats, Linnea, Samantha, Rickard, Kalle, Isak, Caroline och Johanna fortsätter att skratta skämta och tålmodigt vänta– trots växande hemlängtan, hunger och trötthet.

Och - tur att Jalle kan boka om tågen på en knackig internetlinje från pubsessionen i Edinburgh…

Något som jag tar med mig från resan är upplevelsen av hur vi hänger ihop – människor i olika länder, med musiken och berättelserna som en gemensamt minne och kommunikationsnät som löper över länder och nationsgränser.

Några exempel:

-Phil Cunningham spelman, artistisk ledaren för Scottish music utbildningen i Glasgow och – trollkarl. Han ber oss spela ”O Store Gud” - den vackraste melodi han vet… Han är spelkompis med Björn Ståbi och många andra nordiska spelmän och musiker.

- Rua och Tom – fiol och gitarrspelmän från Glasgow med många gemensamma spelkompisar i Sverige och Norge…

- Marianne Svasek på CODARTS i Rotterdam – den fantastiska indiska sångläraren - som gått i lära hos samma familj som Ellikas och min lärare i sydindiskt fiolspel Shivakumar lärt sig från.

- Anne Nielson – balladsångaren i Glasgow som delar med sig av sånger, berättelser och sedvänjor som är nära besläktade för att inte säga identiska med månghundraåriga traditioner från Sverige och Norden.

- när publiken under KMH Folks konserter i Newcastle självklart sjunger med i bekanta melodier från sjömansvisorna från ”Sång under Segel”.

- Mosthis daf-solo under KMH-FOLKs konsert på The Piping Centre i Glasgow – som direkt anknyter till skotskt snaredrumspel..

Överallt där vi kommer finns musiken som ett gemensamt språk – en sätt att umgås, lära, och dela ögonblick. Kanske är det särskilt enkelt för folkmusiker - som Phil Cunningham säger –”we really dont need anything – we can just start to play together”

Och spelas gör det – på puben, tåget, på båten, i lobbyn, på gatan, på hotell och barer – i konsertsalar, lunchrum, på sessions, föreläsningssalar och konserthallar och kajutor…

Och längtan att mötas, lära och dela ögonblicken fortsätter att växa…

//Olof

FILM...

När Sarah Nilsson skrev häromdan bifogade hon en film som aldrig kom med. här kommer den nu istället:

KMH FOLK PÅ TURNÈ- NU FORSÄTTER DET!

Nu har de flesta av oss åkt hem, vi är några hugade som fortsätter! Vi velade länge fram och tillbaka - to Edinburgh or not to Edinburgh. Men vilken lyckträff! Mr Phil Cunningham tog med oss till Captain's bar där vi hade ett mysigt jam i fyra timmar. Sedan gick vi vidare till Sandy Bells, ett riktigt kultställe där många musiker spenderat sina kvällar för att lära sig spela. Det blev en session även där och plötsligt var vi inte turister längre, utan blev fotade av turister... Det var en otroligt härlig söndag! Idag ska vi ge oss ut i det exotiska skotska vädret (blåst och duggregn) för att se oss omkring. Ikväll åker vi vidare mot York. Dagens bloggeri får avslutas med denna fabulösa tolkning av Blueberry Hill av Freddie från igårkväll: Tjipp jopp! /Malin

KMH FOLK PÅ TURNÈ- HANNA SUMMERAR

Hej bloggen! Resan börjar lida mot sitt slut, i alla fall för min del. Vissa är fortfarande kvar ute i Europa och reser runt på egen hand, men jag och tolv personer till har börjat resa hemåt.

Som någon annan kanske redan skrivit har det inte varit helt enkelt för oss hemåtvändande, ett inställt tåg medförde en hel massa krångel. Missade anslutningar har gjort att resan har blivit förlängd med 8 timmar och istället för nattåg till Köpenhamn har vi övernattat på ett av de märkligaste hotell jag någonsin sovit på, Brussels Royotel i Bryssel. Nu sitter vi på tåget från Köln till Hamburg och förhoppningsvis ska det väl flyta på lite bättre från och med nu (peppar peppar!). Jag vill verkligen komma hem i kväll, för trots att det är kul att vara ute så här så vill man hem fort när man väl börjar resa hemåt.

Med facit i hand tänkte jag ge lite glimtar av hur min resa varit, några highlights och annat som jag funderat på under resans gång.

Under resan har vi deltagit i några olika workshops som skolorna vi besökt anordnat. Den jag uppskattat mest var workshopen i indisk sång på Codarts i Rotterdam. Det jag framförallt gillade med den var att det som läraren sade kunde appliceras på all sorts musikutövning och att många av de saker hon pratade om berör saker jag håller på med i mitt eget spel just nu. Det absolut viktigaste jag fick med mig från henne var: ”Are you singing with your voice, or are your voice singing with you?”. Spelar jag på fiolen, eller spelar fiolen på mig? Medvetande, att inte spela maskinellt. En sak att påminna sig om ofta!

Första dagen i Newcastle var vi några som drog ut till Tynemouth, ett litet samhälle vid kusten. Jag hade varit där förut och var glad att folk var sugna på att hänga på, ville nämligen gärna återvända dit. Väl där hade vi några helt fantastiska timmar i solen som plötsligt kom fram bakom molnen och sedan lyste på oss hela tiden ända tills vi åkte tillbaka till Newcastle. Alla blev som kalvar på grönbete, folk slog kullerbyttor, klättrade och hoppade runt, några modiga tog årets första dopp och jag badade fötterna i havet. Det var helt underbart! I Newcastle var det även kul att återse kära vänner som jag inte träffar så ofta, även om det tyvärr bara blev lite kort på en session-trång pub.

En annan highligt under resan var tulpanfälten som vi såg från tåget mellan Rotterdam och Amsterdam. Jag hade hoppats på att få se tulpaner när vi ändå befann oss i tulpanernas Mecka och jag blev inte besviken. Fälten med blommor i regnbågens alla färger var så vackra!

Att göra konserter tillsammans var ändå det som kanske var roligast av allt. Hur slitigt och psykiskt påfrestande det än är innan så ger en konsert som går bra en adrenalinboost och en endorfinkick som inte går av för hackor. Det är ju så jäkla kul att spela ihop, liksom! Kul var också att vi fick så fina ord av publiken efter konserterna. Det enda som var tråkigt var egentligen att vi inte gjorde fler konserter under resan, jag hade lätt kunnat göra dubbelt så många!

Några funderingar: - Går tiden i England långsammare än på andra platser i världen? Den första dagen i Newcastle kändes minst som två dagar, jag hann göra så otroligt många olika saker under en dag!

- Varför är byggnaderna ute i Europa så svarta, när stenen de är byggda av uppenbarligen är ljus i grunden? Är det för alla avgaser och föroreningar i luften? Kom förresten på att det kanske är på grund av att man eldar med kol på många platser runt om i Europa, sotet kanske färgar allt svart?

- Varför brydde sig personalen på vandrarhemmet i Newcastle inte om att det var en vattenläcka i vårt rum? Det var ju inget problem för oss, men om några veckor lär de ju behöva stänga hela vandrarhemmet för att det börjar rinna ner vatten i rummet under…

Den här resan har varit toppen och jag skulle gärna göra den om igen, men nu längtar jag efter att komma hem och sova i min egen säng!

Kram

Hanna

KMH FOLK PÅ TURNÈ - ISAK SUMMERAR FÖRSTA VECKAN

Huga! Om man ska åka från Glasgow till Stockholm med ca 7 miljoner byten, då är det inte bra om tåget redan på sträcka nr 2 är inställt. Inte alls bra! Försening alltså. Efter massamassamassa krångel och telefonsamtal lyckades vi boka övernattning i Bryssel istället för natt-tåg från Köln samt nya tåg så vi kommer fram till Stockholm måndag framåt midnatt istället för eftermiddag. Allt ordnar sig iaf. Så, det om det. Här kommer min lista över bra och dåliga saker under resan:

Bästa frukosten: sista dagen på McClays Guesthouse! Gott och fräscht! Sämsta: Skyline Hotel i Rotterdam bjöd på världens tråkigaste brödskivor med inplastade ost-och skinkskivor till.

Bästa infallet: Ta ett dopp i Nordsjön vid en idyllisk strand i Tynemouth utanför Newcastle med Linnea & Anna M!! Sämsta: Att inte hänga på båtturen runt Rotterdams hamn som är en av världens fetaste. Det hade vart nice..

Bästa köp: Min nya keps och själ! Min förra försvann i Arvika förra sommarn och sen dess har jag gått naken. Sämsta: Tja, kanske maten på tapas-stället i Newcastle som jag och några andra blev helskumma i magen av... Dessutom dyrt. Usch!

Bästa konsert: Vårt korta inslag på student-konserten på Sage Gateshead var magiskt! "Vi styrde" och "Indiska oceanen" rockade järnet. Sämsta: Tja, svårt att säga, men det får nog bli den på Newcastle University. Dåligt pepp att otrevligen bli utkörd från lokalen en timme innan konsert pga dubbelbokning, lite för mycket konferans-feeling över lokalen samt att jag satte ett alldeles förjädra högt tempo på Indiska låten så den vart ju rätt skakig. Typ.

Vackrast: Kusten utanför Newcastle, samt kustsamhället där som hette Tynemouth! Johannas och Sunnivas solon på konserterna förtjänar att tas med här också. Förbannat fina! Fulast: Södra infarten till Glasgow som bara bestod av massa fula höghus och sunkig industristads-feeling.

Ösigast: Mushtis alla Daf-solon samt "Oh there was an old sailor" som Malin och några till lirar. Fett ös! Det var iofs rätt ösigt också med min och Linneas klättring nerför klipporna i Tynemouth som slutade med att vi fick kuta sista tio metrarna eftersom vi började glida och inte hade nån som helst möjlighet att stanna i det blöta gräset och vad som kändes som typ 89 graders lutning! Segast: Alla jävla trappor som jag tvingats kånka dragspel och delar av BOSE-systemet upp- och nerför! Det här med rulltrappor alltså...

Sämsta av allt: Att inte England släpper in två såna fantastiska människor och musiker som Hassan & Mukryan!! Bästa av allt: Att under 10 dagar vara omgiven av bara massa fantastiskt trevliga, fina människor!

KMH FOLK PÅ TURNÈ- RICHARD OM TIMING

Okej KMH Folk-bloggen… Nu har jag suttit och försökt skriva ett lagom seriöst och halvsmart inlägg om timing och hur jag tycker det genomsyrar den här resan men också hur våra liv kan påverkas av timingen runt omkring oss. Du ska få läsa min inledning:

 ”Okej. Jag antar att man börjar med någon typ av ”Hej KMH Folk-blogggen jag heter Rickard och spelar Riq osv osv”. Sen tänker jag att man fortsätter med vad man vill förmedla till dig, Du som läser (Hej Mamma!) osv osv. Klockan är just nu 00:32 lördagen den 28 april 2012 och jag sitter inne i mitt alldeles egna lilla rum i hotellrummet som jag delar med mina medbloggare Elias och Johannes. Elias ligger och tittar på snooker och Johannes sitter nere i The Dining Room och leker datapatamaskin… kanske bloggar han vad vet jag. Grejen är bara att vi skulle ha bloggat fredagen den 27 april 2012! Vilket då aijtomatiskt leder in på vad det faktiskt är jag vill blogga om:

Timing

Hela den här resan kretsar väldigt mycket runt timing och tid. Det är tåg, bussar och båtar som ska passas, frukost, workshops, samling (vart?), soundcheck, incheck, utcheck, på-eller-av check och självklart all musik som repas och framföras.”

Klockan är nu 11.06 på lördag och jag har hittills missat frukosten (07.30-09.00) och missat att dagens sångworkshop var mellan 10-12 och inte 12-14 som jag trodde. Dålig timing? Istället har jag badat badkar och försökt skriva den där texten jag nämnde i början eftersom jag inte orkade skriva färdigt inlägget innan jag gick och la mig. Men nu är en ny tid med nya förutsättningar och jag har tappat tråden från gårdagen och det känns helt ointressant att försöka lappa ihop den med något hittepå. Bra timing?

Jag vill bara avsluta med som det som jag tror är min poäng… Det spelar kanske ingen roll vilken ton du spelar om du spelar den på rätt ställe? När man säger något är kanske viktigare än vad man säger? När jag skriver det är kanske intressantare än vad jag skriver? Och nu skulle jag vilja få till en sista mening som är tänkvärd på riktigt… alltså verkligen på riktigt!... Men jag tror inte det blir någon sån. Och precis nu ropade Johannes (som inte bloggat än!) och frågade om vi ska gå och äta. Bra timing!

//Richard

ELLIKA FRISELL- NYANSER I BRUNT

Newcastle är mest brunt. Ett collage av hus, fabriker, broar,gammalt och nytt,backar och trappor, högt och lågt, allt liksom på vartannat. En järnväg,ett slott , en motorväg och en flod.Allt i nyanser av brunt. Och sen, uppslängt på flodstranden en stor spektakulär jättekorv (siverfärgad). Det är "the Sage" konserthuset, nytt och flott med fina konsertsalar. Där spelas en mängd folkmusikkonserter men också jazz och klassisk musik. Högt uppe i stan ligger universitetet. Där hälsar vi på hos folkmusikavdelningen. Här utbildar man sig till folkmusiker men alltid med en akademisk del inbakad i kursen . Det visar sig säger Catriona MacDonald, som är både chef för avdelningen och en glimrande fiolspelare från Scotland, att många som aldrig skrivit en rad förr upptäcker en ny sida hos sig . Nu finns flera fina folkmusiker som också fått en akademisk titel förutom sitt musikerskap. Ja, tänker vi , så kan det också vara ...olika vägar är bra . Vi deltar i en sångworkshop med en slags kör. Jag tror våra studenter leder en egen workshop efter det . Vi lyssnar till Desi Wilkinsson, spelman på flöjt. Han spelar och berättar om Irländsk musik personligt och kunnigt. Vi lärare bjuder också på en spelstund. Vi lär ut en polska och spelar lite Orsamusik. 3 versioner av samma låt , tre olika tolkningar blir det och lite prat om kvartstoner och sånt som deltagarna undrar över. Catriona tar med oss på lunch och berättar om skolan. Hon tar hand om oss alla väl och omtänksamt trots att hon verkar ha det precis lika stressigt som det brukar vara hemma på Valhallavägen.... Kvällen , långbord på tapasrestaurang. Vi sjunger och skålar och det är varmt och gott. På hemvägen , under paraplyerna i det eviga regnet och sen vidare i vandrarhemmets bruna pub pratar vi om autencitet, alltid aktuellt ämne. Alla vill väl att folkmusiken ska bli älskad och använd. Men ändå får man höra att folkmusik inte går att lära ut på skola, eller är det högskola föressten ,är det där gränsen går? Det blir inte äkta på högskola säger man , det äkta fattas.... Man måste växa upp i den äkta miljön, är det vad man menar? Men då blir det ju inte många som kan lära sig musiken på "rätt" sätt .... Då blir det ju ganska exklusivt, är det verkligen det vi vill? Och var är den där rätta miljön? Den som är garanterat autentisk? Framåt natten säger vi -vad synd att man inte bara kan konstatera att det finns många olika sätt att spela och att lära sig musiken, och tycka att det är ok. Kanske finns det något som man måste växa upp med för att få med sig . Men det finns ju också något annat som man bara kan få i skolmiljön, eller som man måste bo i storstan för att hitta eller som man lär sig i ett folkdanslag eller på folkhögskola eller på festivaler eller ensam i skogen eller.... olika alltså . Och vad är det som är mera äkta ? mera ursprungligt ? Och varför måste det värderas?

//Ellika

KMH PÅ TURNÈ- SUNNIVA OM SÅNG

I förmiddags hade vi en sångworkshop med Ann nånting. Vi sjöng tre ballader av olika typer och hon berättade om balladtraditioner på brittiska öarna. För mig blev det återigen tydligt hur muntlig berättartradition och balladsång hänger ihop och hur viktiga orden är i balladerna. Som tonåring fick jag en cd med medeltida ballader och blev helt fast och började göra det till en sport att lära mig så många verser som möjligt. Den känslan kom tillbaka nu, men jag insåg också vad det är jag egentligen fastnar för. Varför jag tycker om dem. Jag älskar berättandet, de laddade symbolerna och hur rytmiken i orden bygger upp en retorik. Hur ett omkväde kan kontrastera helt mot verserna för att kanske i allra sista versen få sin förklaring. Den dramatiska och episka berättartekniken. Ann sjöng med "oskolad" röst men med fantastisk berättarteknik. Så inspirerande att få ta del av hennes musikalitet och erfarenheter! /Sunniva

KMH FOLK PÅ TURNÈ- ANNA LUNDGREN I KOJAN

Hej alla ute i cyberrymden! Jag är Anna Lundgren. Fjärdeårselev som gör min andra resa med KMH Folk. Just nu ligger jag under ett bord på "The Sage" i Newcastle och inväntar konsertstart. Dagen har varit intensiv med både konsert och workshop för musikstudenterna på universitetet. Så, jag har tagit mig en behövlig paus här i min koja under bordet. Varje vår brukar vi anordna en festival på skolan hemma i Stockholm, den kallas "LÅT". Konserten som vi ska spela på ikväll är Newcastles svar på det, och känns lite som LÅT faktiskt. Folk jammar, piffar sig, ljudteknikerna är stressade och en del bara hänger runt, precis som det brukar vara :) Nu kör vi, för Hassan och Mukryan, och alla andra som tror på allt gott som finns i världen!! /Anna

Denna larvliknande byggnad är alltså The Sage of Gateshead. Mäktig!

KMH FOLK PÅ TURNÈ- MOSHTI FILMAR

KMH FOLK PÅ TURNÈ- LINNÈA

Igår tog jag, Isak och Anna årets första dopp i Nordsjön. Det var oundvikligt när sanden bredde ut sig under solen och vågorna slog mot stranden. I förmiddags sjöng vi om falsk kärlek med studenterna från Newcastle University och på eftermiddagen hade vi workshop med Desi, en entusiasmerande flöjtist och historiker från Irland. Resan består av intressanta, komiska och ibland intensiva stunder med olika konstellationer av personer och händelser som löser av varandra och får ta den tid de tar. Vi springer över gatorna eftersom trafiken hela tiden överraskar med att komma från fel håll; Titta, Gissa, Spring! Hassan och Mukryan, vi saknar er!
/Linnéa

KMH FOLK PÅ TURNÈ- JOHAN MÖRK

Äntligen Newcastle! Det har varit jam, workshops, rep, öl, mer jam och långa transportsträckor om vart annat - men allt har ett skimmer av roadtrip över sig. Härligt! Själv har det varit en battle med utrustningen. Har alla riders kommit fram? Finns det förstärkare? Finns det PA? Finns det förståelse? Förhoppningsvis löser sig allt :) Mina tankar går också till Hassan och Mukryan, som på grund av rådande visum/pass-regler inte fick komma med oss andra till England. Våra tankar är med er! Usch för byråkratin .... /Johan Mörk

KMH FOLK PÅ TURNÈ- SARAH OM FÄRJOR, GRÄNSER OCH TRICKS

Hej!!

Här kommer en liten rapport från Sarah Nilson, fiolist i ettan på folkmusikinstutionen.

Efter en kväll och natt på färja över Nordsjön är kroppen fortfarande i gungning när det är dags att krypa till kojs efter första dagen i Newcastle. Vi anlände tidigt i förmiddags och timmarna innan vi fick checka in på hostelet spenderade jag tillsammans med goda vänner på ett mysigt litet tehus. Eftermiddagen fylldes sedan av rep och besök på en session (folkmusikjam) på en av Newcastles små pubar. Fint som snus!

Igår när vi klev på färjan var vi 24 personer som alla hade samma mål med resan, lika förväntningar av vad vi skulle möta, vi delade allihopa en gemensam lust att genomföra den här turnén och samma ansvar att göra den så viktig och rolig som möjligt.  När det i vår grupp är så självklart att alla är med på samma förutsättningar och villkor känns det så otroligt sorgligt och obehagligt när en person blir utesluten pga av fel nationellt medborgarskap att det faktiskt inte alls är så. Personen som har ett iransk medborgarskap men uppehållsstillstånd i Sverige fick inte gå ombord med oss andra på färjan i Amsterdam. Trots ansökan om särskilda resepapper gick det inte genom passkontrollen. Det är förjävligt. Vi saknar och tänker på personen som har en betydande roll både som vän och musiker i gruppen. Det slår mig ännu en gång, hur vissa människor är så otroligt mer priviligerade än andra enbart för att man råkade födas på olika platser.

Till sist så bjuder jag på ett läckert bagpacking-tips:

/Sarah

KMH FOLK PÅ TURNÈ- KALLE BERÄTTAR

Jag brukar säga att jag har tur med vädret när jag reser. Men denna gång så litade jag inte på min tur och packade med mig hela regnstället, och ett par rejäla stövlar. Vi ankom Newcastle vid 11-tiden, och efter att vi lämnar vårt bagage på vårt hostel där vi alla bor, så gick vi ut på stan och kikade runt lite i det trevliga Newcastle. Newcastle var inte bara trevligt, utan också lite soligt. Då tänkte några av oss att även om vi var trötta och lite slitna efter resor med nattåg och färja från Holland hit, att vi skulle passa på att åka ut till kusten och se hur naturen ter sig nu när vi kanske kan få uppehåll här i England. Vi skaffade oss ett dygnskort på metron, och så bar det iväg ut till Tynemouth. Efter knappt 25 min så är vi framme. Vi möts utav en otroligt mysig och fin tågstation, med målade snirkliga staket och tak i grönt och vitt. Vi kliver rakt in i ett litet ännu mysigare centrum, med lysgröna gräsmattor, tulpaner i massor och en massa små butiker och restauranger. Efter att ha köpt en balsamvinäger- och honungspralin, så köper vi med oss nygjorda fish-and-chips och går mot havet. Utsikten över havet är verkligen inbjudande, och vädergudarna är med oss! Det såg ut som att det skulle bli regn, men som tur var flög dom sin kos mot Sverige. Efter intagande av flott av finaste kvalitet, så tar vi oss ner till stranden. Det är lätt att föreställa sig England som hårt och kallt. Ett land utan berg och rikt djurliv. Men när vi ser havet och solen skiner, då för vi en inblick i det otroligt vackra och kraftfulla med England och med havet och kusten med sin sargade och starka uppbyggnad av sand och sten. Jag vet inte riktigt om det var havets kraft, eller om det var kraften från allt flott, men innan långlunchen var slut med en härlig promenad längs stränderna, så hade vi sprungit ut över sandstranden, mot havet och vips, så hade några utav oss tagit sig årets första dopp i havet. Härliga sol, strand, hav, och senare på eftermiddagen, musik.
//Kalle