26 augusti 2011

TIPS TIPS TIPS!

Idag talar jag, Sara P, på Skansen om folkkultur och nationalism tillsammans med Ale Möller, Christina Svens och Niels Kayser Nielsen. Ett sjukt viktigt ämne som förhoppningsvis mynnar ut i en konstruktiv debatt.
Läs mer här.
//Sara

25 augusti 2011

MIN QUEERPOLSKA VÄXER FRAM

Jag gillar verkligen folkmusikvärlden! Musiken är vacker och omväxlande, allt från intimt vemod till fart och dansglädje. Dessutom lyx att nästan alltid ha live-musiker. Alla möjliga folk dansar, håller i varandra och svänger runt bara för att ha roligt. Danserna har hyggligt enkla grundformer men kan varieras i oändlighet genom en lite viktförskjutning här eller sviktförändring där. Det är också något schysst med att vi upprätthåller och utvecklar gamla traditioner, sånt som folk spelat och dansat ett par hundra år på samma plats vi lever nu, att vi på sommarstämmorna fortfarande dansar genom nätterna till solen går upp.

Jag började dansa folkdans som vuxen när jag gick på folkhögskola i Skattungbyn utanför Orsa. Det handlade om social dans, som vilket disco som helst men i par. Uppställningsdanserna med särskilda dräkter och liknade fattade jag först senare att det fanns. Dansa var så roligt att jag snart gick terminskursen i folklig dans på Malungs folkhögskola. Där fick vi gå igenom dansen moment för moment och lära oss från grunden så att vi kunde både följa traditionerna och få så stor frihet i uttrycket som möjligt. Jag flyttade till Göteborg och började hålla introduktionskurser då och då på Folkmusikkaféet. Men det var först när vi formulerade queerpolska som det tände till i mig och det blev riktigt roligt att lära ut.

Jag har sedan tonåren varit intresserad av rättvisa och engagerad i sociala rörelser som vill förändra världen till det bättre. På alternativa politikerveckan på Gotland föll polletten ner vad queer egentligen innebär: förståelse av att det finns jättestarka normer kring könsroller, könsidentiteter och romantiska preferenser. Och så snart vi fått syn på normerna kan vi också plocka isär dem och sätta ihop roller och identiteter som vi själva vill, med lite krångel och bråk. Jag höll min första queerschottis-kurs i Visby och fick god respons: ”Vad skönt, vi vill bara dansa och ha kul utan att behöva tänka på kön!”

Jag blev lite torsk på att lattja med dansgolvsrollerna! Ju mer jag studerar dansgolven desto mer fascinerande är det. Så här ser det ut: De allra flesta dansar i par med tillsynes en kvinna och en man. Trots att det finns undantag är olikkönade danspar så himla överrepresenterade att vi måste säga att den vanligaste polskan som dansas är heteronormpolska! Framförallt är det få snubbar som dansar med andra snubbar. Hur mycket som är ovana och hur mycket det handlar om bögskräck vet jag inte. Det är också ett väldigt slående mönster att män står till vänster och kvinnor till höger. Männen tar initiativen och styr dansen medan kvinnorna anpassar sig och hänger på. Vad ska vi kalla det – ojämlikhetspolska?

Ett ytterligare intressant inslag är att många pratar om att män ibland ”dansar dam” och att kvinnor ”dansar herre”. Vid en första anblick kan detta verket väldigt queert. Men markeringen av undantaget förstärker faktiskt föreställningarna om att förarroll och förarsteg är något essentiellt manligt, till skillnad från en roll och stegkombination som många män hamnar i. I samhället finns många krafter som vill dela upp alla människor i antingen män eller kvinnor med knivskarp gräns där emellan. Män och kvinnor ska vara varandras motsatser men ändå åtrå varandra, endast varandra, och helst med kvinnan i lagom chickt underläge. Även detta syns på folkdansgolvens kryllar av könsmarkörer såsom långt eller kort hår, byxor eller klänning, smycken eller skägg. Fattar ni vilka mängder av kombinationer och mångfald vi missar?

Det är fler och fler i folkdanssvängen som inte håller sig till de traditionella könsrollerna. Frågan ”Vill du dansa?” följs av den allt vanligare: ”Ja, vill du föra eller följa?” Många vill inte göra en grej av denna frihet utan föra fram det som något självklart och inte kalla det något särskilt. För mig är det viktigt att synliggöra upproret. Jag har lättare att förhålla mig fritt när jag fått sätta några ord på ofriheten. Att erkänna att mina kurser bygger på queerfeministisk pedagogik är även ett sätt att ge cred till de befrielserörelser som lagt grunden för friheten. Själv har jag slussats in i bekväma roller, jag kan lätt passera som heterosexuell cisman.1 Min frihet att leka med könsrollerna existerar tack vare att massa folk bråkat och kämpat för att få vara sig själva, trots att de utsatts för spott och spe. Queerpolska signalerar tydligt att här finns ett tryggare space. Även du som inte kan eller vill hålla dig till förväntade könsroller är välkommen, vi ska se till att du åtminstone här inte blir attackerad. Det är även en tydlig signal till de som vill göra folkdans till ett forum för främlingsfientlighet och enfald – här värnar vi om mångfald! Jag möter fler och fler som kopplar ihop folkdans och queer, vi har ett påbörjat samarbete och spirande rörelse. Hör av dig om du vill vara med!

Alla tjänar på rörligare roller! Den som bara har fört bodapolska har bara dansat halva dansen, den andra halvan har du missat. Du blir dessutom mycket säkrare och tydligare följare av att ha lärt dig föra, samtidigt som du blir mer inkännande förare om du även lärt dig följa. För nybörjarmän verkar det även vara en lättnad att få börja lära sig dansa utan förväntningar att från första början vara ensamt ansvarig för att styra upp hela ekipaget. Det finns så mycket att upptäcka! Charlotte Rivero som länge har undervisat i queertango har inspirerat mig till att inte bara byta roller då och då, utan att även låta rollerna flyta och bitvis suddas ut när samdansen är tillräckligt tät. Detta ger nya djup till vilken dans som helst och fortsätter att utveckla även folkdanstraditionerna.

Jag gillar att reflektera vad vi håller på med och inleder alltid danskurser med två minuters queerteori. Men teorisnack som detta är syvende och sist endast en hjälp att få häftigare dansupplevelser. Det är just dansglädjen vi vill åt! Vi tänker inte låta mossiga normer stå i vägen för det. Ses på dansgolven!

///Erik Mägi

queerpolska.wordpress.com


1 Cis är ett begrepp för ensidig könsidentitet och könsuttryck. Medan transpersoner på olika sätt överskrider sitt tilldelade kön har cispersoner stagnerat i en fast könsposition som antingen bara kvinna eller bara man.

24 augusti 2011

RADIOTIPS

Det är inte alla landskap som föräras med en folkmusikserie i radio. Men Västerbotten är lyckostar, och i sommar har en kunnat lyssna sig till den folkmusikaliska historien i Västerbotten. Allt från musikskolehäng till instrumentbygge till skogshuggarberättelser. Bra ingredienser för bra lyssning! Kolla mer på SR P4 Västerbottens hemsida.




Ps. Glöm inte heller för allt i världen att lyssna på Folke i P2, det är ju också snorbra folkmusikradio! ds.

23 augusti 2011

Puts väck med sommaren, nu börjar vardagen. Det känns ändå rätt skoj, särskilt när en lyssnar på Arbete och Fritid. Då får gärna hösten komma hur den vill.

EN AV ARRANGÖRERNA BAKOM URKULT BERÄTTAR


Att träffas. För varje dag som går kommer det fler besökare och fler som vill arbeta, och till slut är det torsdag. Då samlas alla vid midnatt till invigningen Eldnatten. För mig handlar Urkult om möten, möten mellan människor som vill att världen ska vara bättre, vänligare mot både natur och människor. Jag har aldrig upplevt Urkult utan att på något sätt arbeta med festivalen, jag började som volontär och har de senaste åren varit ansvarsperson. Det som ger mig energi att fortsätta arbeta är kontakten med festivalpubliken. Det finns något fint med att i telefon kunna hjälpa människor att hitta till Näsåker, tipsa om resvägar eller berätta att vi faktiskt kan hämta dem sent på natten i Långsele om de kommer med nattåg. Det ger energi att se lyckan i någons ögon då det fortfarande finns platser kvar på den kurs de vill gå. Eller som i år då systrarna i bandet Rising Appalachia, bland alla andra, använde våra datorer för att skypa hem till familjen i New Orleans. För mig är det dessa möten som jag lever på resten av året.

Festivalen bygger på vad många kallar för en Urkultsanda. Det är som en viss atmosfär, en känsla i den plats vi är på tillsammans. Det är svårt att med ord beskriva de värden och idéer vi tillsammans är en del av att skapa. Det finns en kraft i att träffas med ett gemensamt mål om att bygga en festival. Kan vi bygga en festival, kan vi också bygga en bättre värld. Utifrån kärlek och respekt möter vi varandra. Utifrån kärlek och respekt till naturen gör vi det möjligt för tusentals människor att mötas.

Det märks väldigt väl att vi som arrangerar Urkult delar detta mål med publiken. Publiken är snälla mot varandra, publiken är snälla mot naturen. Bakom miljöprofilen ligger ett intensivt arbete med hållbar sophantering och hållbar konsumtion av ekologiska produkter. I år har vi fått Urjord, alltså jord från vår stora kompost som vi är så stolta över. Den är ett resultat av att allt som serveras, inkl. tallrikar och bestick, är komposterbart. Jorden använder vi på nytt och skänker till besökare med uppmaningen att ge en slant till Läkare utan gränser. Urjorden känns som en viktig symbol för vår idé om omsorgen av naturen.

Förutom miljöperspektivet är jämställdhet en del av Urkultsandan. Jämställdhet har länge varit en röd tråd i organisationen och för att förtydliga att festivalen ska bygga på jämlikhet både på scen och i organisationen togs för några år sedan beslutet att vi vill ha en jämn könsfördelning på scenerna. Vilket vi har lyckats med i år med 47% kvinnor och 53 % män.

Urkult har ett decentraliserat arrangörskap där en eller två personer ansvarar för ett område eller en viktig funktion. Arbetet bygger på att vi litar på varandra, berättar när vi behöver hjälp och när det går toppen. Jag har de senaste åren haft hand om kurs- och festivalkansliet på Markusgården. För mig börjar förberedelserna för festivalen ungefär nu, i slutet av augusti. Nu är det tid att ta in synpunkter från de människor som arbetat tillsammans under årets festival. I slutet av september träffas alla vi ansvarspersoner igen och har en hel helg av utvärdering. Sedan träffas vi till våren och har ännu ett stormöte, en slags upptakt inför sommarens förberedelser. Dessa stormöten utanför festivalen är viktiga, för att vi tillsammans ska kunna skapa relationer och utveckla våra tankegångar. Att mötas är viktigt, framförallt att skapa helger där alla kan träffas oavsett var vi bor och lever. Stormötet på våren är som en väckarklocka, nu är det snart festival! Som ansvarig är det då hög tid, om det inte redan gjorts, att bygga samarbeten, hitta människor som vill arbeta och förbereda sig för festival. Hela sommaren följs av mindre arbetsmöten varje onsdag, då den som har möjlighet kommer. Dessa möten är till för att alla ska veta att det finns tid för att träffas och hjälpas åt med förberedelserna. För varje vecka som går ökar arbetstakten, glädjen och förväntningarna. Så till slut samlas vi åter på söndagskvällen innan festivalen, då vi stöttar och peppar varandra. Cirka 80 personer sitter i en stor ring, vi gör rundor, lyssnar på varandra och hittar praktiska lösningar tillsammans. Dessa möten fortsätter varje morgon hela festivalen ut. Stormötena är vår bas, det är då vi vet att vi är en del av något stort, större än det egna ansvarsområdet. Var och en är en del av en festival som vi tillsammans bygger. Alla behövs, alla har något de kan göra. Kärlek och respekt!

//Olle de Vahl

Foto: Mattias Lundblad

17 augusti 2011

URKULTRAPPORT SIGNERAD MAGDALENA ERIKSSON

Hej svejs!
Jag ska skriva lite om Ångermanlands stolthet: Festivalen Urkult i Näsåker som varje år tänder eldarna och lyser upp världsmusiksverige första helgen i augusti. Det är alltid samma visa. Först längtar man så man tror att man ska ’kvärn å’ (trilla av pinn), sen inser man att det bara är några dagar kvar och helt plötsligt är man bitter över att det är 362 dagar kvar till nästa Urkult. I år regnade det och jag var förkyld, men det var ändå helt fantastiskt. Som vanligt var det flera bra band och många grymma jam.
Under hela årets festival ösregnade det. Alla var blöta, förkylda och glada. Det var bara uppehåll ett fåtal timmar och knepigt nog lyckades regnet hålla sig under just de konserter som jag såg. Ett exempel är när Sver och Snakka san spelade. Det var förmodligen det fräschaste på hela Urkult. Folkmusik och rapp, vilken bra idé! Det började med att Sver röjde på stora scenen och plötsligt hoppade en man in och började rappa. Politiska slagord blandat med norsk halling var en succé. P1 presenterar dem som ”En smärre folkchock”, vilket passar bra.
Årets eldnatt var bra! Speciellt eftersom Petter Berndalen med sin uppmickade planka kompade elden och Ulrika Bodén som vanligt kulade. Efteråt drog P-Danjelsa igång reaggegunget. De är från Östersund och sjunger på mål och har väldigt roliga texter. Det var precis lika mycket folk som det brukar på eldnatten, trots att det var sagt att det skulle regna hela helgen.
Det bästa för mig under Urkult var när vi spelade med Mittfolk på stora scenen. Mittfolk är Västernorrlands världsmusikorkester med ungdomar från länet och vi hade fått en spelning på fredagen klockan tre. Det var helt sinnessjukt roligt! Eftersom det regnade innan var man lite orolig över hur många som egentligen skulle ta sig ur sina tält, dra på stövlarna och traska iväg till festplatsen, men det visade sig inte vara något problem. Under soundchecken slutade det regna och det blev till och med nästan varmt. När vi väl drog i gång med Göran Månssons låt PL 1523 var det mycket publik. Känslan av att äntligen stå på stora scenen och spela inför Urkultpubliken var fantastisk. Vi öste som galningar och publiken dansade. Sveriges radio P1 spelade in konserten och gjorde en intervju med mig och Ann Höglund och sände det i ’Världens liv’ under fredagen.


En sak som är fantastiskt med Urkult och som man inte hittar på många andra ställen är jammen. I ett stort rött tält, som Myckelgensjösmeden Marcus Edlund hade släpat dit, var det världens drag. Medlemmar ur bandet Zibur kom dit och drog igång ett balkanjam och sedan fylldes det på med musiker från hela festivalen. Detta blandades med Glalåten, Trallpolska, Eklunda polska, Majas brudvals och en massa andra goa låtar. Efter att Hoven Droven hade blåst omkull Urkultspubliken spelades även flera av deras gamla hits. De spelade på lördagen och vi i publiken var helt galna. Alla dansade när de drog igång med Köttpolska och sedan röjde vi som tusan i en timme.

Nu längtar jag till nästa år. Förhoppningsvis blir det bättre väder, men årets Urkult bevisade att det går ändå. Bland dreads, lera, flygande barn, hippies, haremsbyxor, chai-te, veganmat, vattenpipstält, reaggeband, djembetrummor, världsmusik och en massa eld trivs man som bäst. Som Kjell-Erik Eriksson i Hoven Droven sa från scenen ”Det känns som att komma hem”.
//Magdalena Eriksson






15 augusti 2011

FINA SKÅNE!

Den vetgirige frågar- Hur låter svensk folkmusik 2011?
Folkbloggen svarar - Såhär:



Alla Fagra, falaflar, Malmö och Behrang Miri. Fin kombo!! <3

PEPPEN!

Okej, det är bara att ta tjuren vid hornen och inse att sommaren n ä s t a n börjar lida mot sitt slut. Personligen känns det rätt skönt. Jag gillar gula löv och vardag, och mörker och regnrusk. På riktigt. Fast jag är också väldigt tacksam över det enorma pärlregn av inspiration som sommaren har bjuppat på. Jag tänker på alla fina konserter, alla vassa musiker och peppade människor som en mött under sommaren eller kanske sett på scen.
Jag tänker på Göteborgsbaserade bandet Kurbitz konsert på Folkmusikens hus i Rättvik. Så överjävla bra och svängigt och röjigt och roligt och fint, på Navarras hejdlösa textkavalkader, på alla eldsjälars enorma arbetsinsatser med att baka ostkakor och palt och sälja biljetter, på mina älsklingsgubbar och gummor som år efter år bara står där och ler och spelar som tokar på stämmorna. Och det är så fint att upptäcka att Sveriges folkmusikliv ändå är rätt olika varann. En stämma i Luleå är en helt annan grej än festival i Malmö. Samma takter, men iklädda i olika mönster.

Kurbitz.

14 augusti 2011

BACKAFESTIVAL!

Sommaren har som bekant bjudit på så mycket fint, så många konserter, danskvällar, människor, svettiga nätter och myggbett och den idogna har nog kunna funnit sig stimulerad mest hela tiden, då det överallt i varenda landsände har hänt grejer.
En helg i mitten på juli var det Österlens tur att få dansa och le, och det i och med Backafestivalen. Mitt framför haven och mellan kullarna var stora tält uppslagna, ljusslingor uppsatta och kultur ditplockad. Det var en salig röra av svensk folk, barnteater, småmärklig kortsexfilm, sjukt inspirerande musiker, festligt dansgolv och så vidare. Det var asfint helt enkelt. Och vassegoda, här kommer lite bilder.

Fina tält <3

Ljuvliga Pombo.

Navarra toköste. Som vanligt.




Arabisk dans.


En fantastisk barnföreställning "Marhaba hej!" Ni ser ju på kidsen att de är koncentrerade. Då är det bra.


Ett gäng musiker som lirade på gräset, men jag fick aldrig veta deras namn... Fina var de i alla fall!

Adeln säger jazz plus folk lika med sant, och jag håller med.

Gisen och Ulvsand får uppenbarligen feeling.

Tältpublik är rätt fin ändå.

FETT DANSGOLV.

Tarabband. Hu jädrar vilket tokös.

Fina ljusinstallationer!


5 augusti 2011

HAPPY PRIDE!

Den här veckan målas hela Stockholm i regnbågsfärger, då Pridefestivalen dundrar rakt genom stan. Det är som en blandning av världens mest kommersiella kalas och superqueera seminarier.
Igår kunde i alla fall Pridepubliken medverka i kurs i Queerpolska. Ellinor Fritz, David Kaminsky och Erik Mägi fick hela kulturhustaket att svänga, och nog var det fint att beskåda det dansgolv som kom att pryda Stockholmskvällen.
Nu återstår det att se om det blir ett folkmusiker/folkdansarblock i paraden i morgon. Kanske någon hugat spelmanslag som har lust att underhålla? Det vore ju fint, om jag själv får tycka.

Förövrigt är Kulturhusets tak ett fantastiskt dansgolv. Nästa sommar borde det kirras ett återkommande sommardansgolv med fet musik och svängiga dansare, så där rakt mitt i stan mitt bland skyskraporna (eller ja. Lite höga är husen i alla fall). Det önskar jag mig i julklapp/födelsedagspresent/namnsdagspresent.

Här går det att läsa mer om Queerpolskeprojektet.




3 augusti 2011

Hälsinge Låtverkstad gästbloggar, dag 6

Hej igen, Folkbloggen!

Vilken makalös vecka det har varit. Fylld av musik, skratt, lek, dans, sång, bortsvettat puder, slime, glitterspray och, kanske framförallt, gemenskap. Det är inte länge sedan vi skildes åt och ändå saknar jag mina nya och gamla vänner. Det kändes som en oändlig vecka när vi spelade den där jämrans övergången för fjortonde gången, och nu när allt är över gick det plötsligt jättefort. Visst är det konstigt?

Jag frågar mig själv vad som var bäst och finner att jag är mållös.

Jag läste recensionen i Hudiksvalls Tidning och jag blev så lycklig. Man kunde vänta sig en rubrik som ”Ungdomar och folkmusik på Träteatern i Järvsö” eller ”Hälsinglands ungdomar i nyskriven pjäs”, men det enda som indikerade att det var ungdomar på scenen var bilden. Själva recensionen kunde ha passat in på vilken vuxenteater som helst, för det stod så proffsiga saker om oss (fast å andra sidan, vi är nog bra mycket bättre än de flesta vuxenteatrar). Jag uppskattar verkligen att vi får beröm för vår musikalitet, humor och scenvana och inte för att vi är en ungdomsverksamhet. Att vara en verksam ungdom är varken svårt eller särskilt beundransvärt.

I september drar vi till Holiday Club i Åre och visar allt Bildafolk vad vi går för. Tänk, de betalar nästan 100 000 för att vi ska kunna komma upp dit, bo, äta och framföra Den Odödlige för dom. Min spontana reaktion: Don’t screw it up!

Tack för mig!
Molly Andersson





(foton: Andreas Lundin)



FAKTA OM HÄLSINGE LÅTVERKSTAD
Hälsinge Låtverkstad drivs av studieförbundet Bilda med stöd av alla kulturskolor i Hälsingland samt Musik Gävleborg. Årets upplaga är den nionde i ordningen sedan starten 2002. Ungdomarna träffades för första gången i oktober 2010 och har sedan dess träffats sex kurshelger och tillsammans med ledarna Eiwor Kjellberg, Staffan Jonsson, Anna Öberg, Sofia Sandén och Sofia Lindström jobbat fram föreställningen Den Odödlige.

Låtverkstan uppmärksammades stort i media när Team Andreas från Järvsö vann Körslaget i TV4 i april. Kören valde att skänka vinstsumman på 500 000 kr till barn och ungdomsverksamheten som bedrivs i Hälsinge Låtverkstad.

Mer information: www.halsingelatverkstad.ne​t

1 augusti 2011

Hälsinge Låtverkstad gästbloggar, dag 5

Idag var det var folk som kom och filmade våra föreställningar. Vi hade två stycken idag, först en klockan 15 och sen klockan 19.

Jag tror nog att alla tyckte andra föreställningen gick bäst. Det var ett bra flyt och alla var på toppenhumör! Det jag hade lite otur med innan vi skulle ha någon av föreställningarna var att muttern till basen (där man kopplar in kabeln) hade ramlat lös. Jag kände mig förtvivlad, men som tur var hittade jag den! Det var inte så mycket publik som jag hade väntat mig men vi gjorde bra ifrån oss ändå! Vi HOPPAS att det kommer mer folk imorgon.
Jag har haft låtar och repliker på hjärnan hela dagen så jag tror jag avslutar det här inlägget snart och vilar upp mig inför morgondagen. Vi får väl se hur det blir då…

Amanda Levander