Jag ska skriva lite om Ångermanlands stolthet: Festivalen Urkult i Näsåker som varje år tänder eldarna och lyser upp världsmusiksverige första helgen i augusti. Det är alltid samma visa. Först längtar man så man tror att man ska ’kvärn å’ (trilla av pinn), sen inser man att det bara är några dagar kvar och helt plötsligt är man bitter över att det är 362 dagar kvar till nästa Urkult. I år regnade det och jag var förkyld, men det var ändå helt fantastiskt. Som vanligt var det flera bra band och många grymma jam.
Under hela årets festival ösregnade det. Alla var blöta, förkylda och glada. Det var bara uppehåll ett fåtal timmar och knepigt nog lyckades regnet hålla sig under just de konserter som jag såg. Ett exempel är när Sver och Snakka san spelade. Det var förmodligen det fräschaste på hela Urkult. Folkmusik och rapp, vilken bra idé! Det började med att Sver röjde på stora scenen och plötsligt hoppade en man in och började rappa. Politiska slagord blandat med norsk halling var en succé. P1 presenterar dem som ”En smärre folkchock”, vilket passar bra.
Årets eldnatt var bra! Speciellt eftersom Petter Berndalen med sin uppmickade planka kompade elden och Ulrika Bodén som vanligt kulade. Efteråt drog P-Danjelsa igång reaggegunget. De är från Östersund och sjunger på mål och har väldigt roliga texter. Det var precis lika mycket folk som det brukar på eldnatten, trots att det var sagt att det skulle regna hela helgen.
Det bästa för mig under Urkult var när vi spelade med Mittfolk på stora scenen. Mittfolk är Västernorrlands världsmusikorkester med ungdomar från länet och vi hade fått en spelning på fredagen klockan tre. Det var helt sinnessjukt roligt! Eftersom det regnade innan var man lite orolig över hur många som egentligen skulle ta sig ur sina tält, dra på stövlarna och traska iväg till festplatsen, men det visade sig inte vara något problem. Under soundchecken slutade det regna och det blev till och med nästan varmt. När vi väl drog i gång med Göran Månssons låt PL 1523 var det mycket publik. Känslan av att äntligen stå på stora scenen och spela inför Urkultpubliken var fantastisk. Vi öste som galningar och publiken dansade. Sveriges radio P1 spelade in konserten och gjorde en intervju med mig och Ann Höglund och sände det i ’Världens liv’ under fredagen.
En sak som är fantastiskt med Urkult och som man inte hittar på många andra ställen är jammen. I ett stort rött tält, som Myckelgensjösmeden Marcus Edlund hade släpat dit, var det världens drag. Medlemmar ur bandet Zibur kom dit och drog igång ett balkanjam och sedan fylldes det på med musiker från hela festivalen. Detta blandades med Glalåten, Trallpolska, Eklunda polska, Majas brudvals och en massa andra goa låtar. Efter att Hoven Droven hade blåst omkull Urkultspubliken spelades även flera av deras gamla hits. De spelade på lördagen och vi i publiken var helt galna. Alla dansade när de drog igång med Köttpolska och sedan röjde vi som tusan i en timme.
Nu längtar jag till nästa år. Förhoppningsvis blir det bättre väder, men årets Urkult bevisade att det går ändå. Bland dreads, lera, flygande barn, hippies, haremsbyxor, chai-te, veganmat, vattenpipstält, reaggeband, djembetrummor, världsmusik och en massa eld trivs man som bäst. Som Kjell-Erik Eriksson i Hoven Droven sa från scenen ”Det känns som att komma hem”.
//Magdalena Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar