23 december 2012

GO JUL FRÅN SCHWEIZ!

Häj häj! Folkbloggen befinner sig i Schweiz och firar jul bland alptoppar, ostar och fin choklad. Och så lite joddling på det. Youtube bjuppar på lite schweizisk folkmusik av olika kvalitet.

Här har vi någon slags reklam för allt det goda Schweiz har i folkloristisk väg- stora bjällror, snygga örhängen och en jädra natur:



Här har vi några härliga ungdomar som joddlar i kvartett. Tjuuusigt!



Fyra gubbar som sjunger snortajt ihop. Också vajjert som tusan.



Seriös joddling- konstmusikjoddling. I norsk TV dessutom!



Schweiz svar på Jösse Halling Breakers har vi här! Hippt och käckt, eller...



En hund som joddlar:



Sångerskan Erika Stucky (också hunden ovan) har gett ut en skiva som heter Suicidal Yodeling, här är hon på scen:



Ja, det finns säkerligen massa mer också - tipsa gärna! GOOOOD JUUUUL! //SARA

20 december 2012

BREV FRÅN INDIEN!

Brev från Indien: Isak, Moshtagh och David i Indien (och lite Nepal). Utsända från Sverige och Musikhögskolan i Stockholm befinner sig tre folk- och världsmusiker i Delhi och Kathmandu på äventyr! Det blev en massa coola upplevelser, massa häftig musik, massamassamassa folk, en tur till Nepal med konserter, spontan skivinspelning, tv-intervju mm.

Kolla in detta:

Laya Bazar- in the studio from Folkbloggen on Vimeo.

Men för att ta det från början: 

Avfärd från Hagsätra, Stockholm, Sverige




















Ankomna i Delhi upptäcker vi att Stockholms tunnelbaneliv är rena semestern i jämförelse med Delhis...




















Så här ska ett övningsrum se ut! Kuddar, madrasser och rökelse!

















Isak + Alfred Nobel + David vid en vernissageinvigning i samband med Nobel-veckan i Delhi 




















Dr. N. Rajam, fiol ger konsert i Nehru Park i Delhi. Ackompanjerad av Tabla och (så klart) tampura.














Festivalsäsong innebär massor med ljus och pynt och mat och allt. Och svastikan (den heter nog nåt annat här). Vad den har med Hitler och hans anhang, det vet de inget om här. Här står den för tur och inget annat.




















Konsert på Qutub Minar med den hindustanske sångaren Hariharan och ett absolut bombastiskt band.
















Konsertbesökare på samma ovan nämnda konsert...




































Konsert ihop med vår nyvunne polare Shyam Nepali och en slagverkskollega till honom!



















Fantastiskt! Himalaya! Vad kan man säga.. Helt sjukt coolt grymt fett!!! 


/David, Isak och Moshti


18 december 2012

GRAMMISNOMINERINGAR!

Mer, mer, mer nomineringar sprids ut i etern såhär vid årets slut! Grammis släppte idag sina nomineringar och i kategorin Folkmusik/Visa är följande artister nominerade:
Årets folkmusik/visa
ALE MÖLLER BAND – ARGAI
COOKIES N BEANS – GO TELL THE WORLD
EMILIA AMPER – TROLLFÅGELN
MANDO DIAO – INFRUSET
TONI HOLGERSSON – SENTIMENTALSJUKHUSET


20 februari får vi resultatet! Andra utmärkelser att hålla ögonen öppna för såhär i midvintertid är Manifest och såklart Folk och världsmusikgalan!


Ale Möller, Hilda Sandgren och Emilia Amper

16 december 2012

HALLÅ ULRIKA LINDER, VEM ÄR DU?

Minns ni konstnärsgeniet Ulrika Linders bilder som vi publicerade på Folkbloggen i september? Helt ljuvliga. Så nog är det på tiden att vi låter Ulrika själv få tala ut i en Hallå! 


Vem är du?
- Jag är Ulrika Linder, konstnär, illustratör och tramporgelnörd. Bosatt i Örebro.

Vad har du för bakgrund? 
- Jag är uppvuxen i en folkmusikfamilj i Örebro. Fast vi är ursprungligen från Uppland (en folkmusikaliskt viktig poäng!) Bestämde mig för att bli konstnär när jag var ca 5, ett beslut som jag fått äta upp långt senare...

På vilket sätt använder du folkkultur i din konst?
- På olika sätt! Det började 2010 när vi drabbades av SD:s int(rån)g i Rikstagen. Jimmie Åkesson i folkdräkt fick både konststuderande Ulrika, och folkmusiker-Ulrika, att reagera starkt. Det råkade också vara mitt sista år på konsthögskolan och det var lika bra att köra hårt, rakt ner i mitt ursprung. Jag började teckna bilder om nationalism ur ett satiriskt perspektiv och använde mig av folkdräkter och kurbitsblomster för att förstärka poängen. En av de första bilderna, tex, är en parafras på det klassiska fotot från 2:a världskriget, där ett gäng amerikanska soldater reser en flagga, fast på min bild är det svenska män i folkdräkt som kämpar med en midsommarstång. Teckningarna kan se förföriska ut vid första intrycket, men har ofta en arg underton om man är öppen för symboliken. Men jag har haft besökare på utställningar som politiken och satiren gått helt förbi, som kommer fram och säger ty "ååh vad fina kurbits! det är såå härligt med folkkonst!"

Är det svårt att arbeta med folklore i konst?
- Nej, det tycker jag inte. Det är nästan åt andra hållet, jag kan bli rädd att det blir som en gimmick, typ: Ja Ulrika Linder, det är hon med kurbitsblommorna. Men för närvarande trivs jag bra i estetiken, det finns många håll att skjuta åt, så att säga. Jag attackerar nationalismen som kidnappat folkmusiken, samtidigt som jag kritiserar de uråldriga könsrollerna som finns inom folkmusikkulturen. De kommer inte heller undan. Ambivalens är ofta ett väldigt bra tillstånd att göra konst i.

Varför är det såpass få som gör det?
- Jag vet inte. Kanske för att Peter Johansson redan har gjort det mesta... Nä. men i större städer är folkkulturen ganska undanskymd, och i konstvärlden finns den knappt alls. Själv är jag liksom infödd i den, den är en del av vem jag är, så det kommer naturligt att göra konst på den. Jag tror att många förknippar folkkonst med näverkorgar och hemslöjd.

Vad vill du göra i framtiden?
- Jag vill fortsätta ställa ut! Och gärna sälja lite bättre… det skulle vara kul att ta mina grejer till typ New York, bli en "konstexport", jag tror att mina bilder skulle funka bra utomlands. Utöver det skulle det vara kul att illustrera för Bang, ETC, vara med i Galago, kanske teckna barnböcker. Ja vi får se.

Vad får du för reaktioner? 
- Hittills väldigt positiva! Har ännu så länge inte fått några hotbrev, men det var en man som blev oerhört arg på min tolkning av nationalhjälten Zorn en gång.

Har du någon mission med ditt konstnärsskap?
- Väcka tankar och åsikter, diskussioner. Störta könsmaktsordningen och det ekonomiska systemet. Ni vet, det vanliga.

Vilka är dina idoler?
- Liv Strömqvist. Frida Kahlo. Peter Johansson. Tove Jansson. Quentin Blake. Jag gillar också Karin Mamma Anderssons grafik. Oj, vad spretigt. Överlag brukar jag gå igång på bra tecknare. Där är Albert Engström fortfarande ganska oslagbar.

9 december 2012

HEJ HALLÅ MAGDALENA ERIKSSON! VEM ÄR DU?




Vem är du?
- Jag är Magdalena Eriksson från Gottne utanför Örnsköldsvik. Arbetsfri med fiolen i vänsterhanden varvar jag min tid med att flänga runt och spela och baka pepparkakor med min farmor. Förra året gick jag Malungs folkhögskola och blev frälst av allas vår Jonny Soling och innan det bodde jag hemma och gjorde sånt man gör när man växer upp. Till exempel spela fiol, äta kex, bli längre (eller inte), baka tunnbröd, paketera älgkött, gå i skola och så vidare.

Varför vinner du massa grejer? 
- Oj, jag vet inte. Det har blivit så, kul men konstigt.

Vilka olika musikaliska projekt har du? 
- Algot och Bjäran är banden som tar upp det mesta av min tid just nu. Algot är jag och Mattias Mårtensson som spelar cittern. Vi släpper snart en skiva som vi har hållit på med i höst, den kommer någon gång i Januari. Fiol och cittern med lite effekter och stompbox. Bjäran är jag, Mattias Mårtensson, Peter Bonde och Christian Cuadra. Fiol, saxofoner, gitarr och slagverk. Vi vann nyss Årets unga folkmusikband i Falun och just nu kommer det mer och mer spelningar. I helgen spelade vi i Stockholm, på Stallet på fredagen och på en välgörenhetsgala på lördagen. Sedan har jag också familjen Eriksson, som är min familj (mamma, pappa, Anna, Evelina och även Mattias). Vi spelar lite nu och då, här och där. Till exempel en julkonsert ska vi ha i Ö-vik och i Juni åker vi till Los Angeles och spelar.

Hur är det att vuxit upp i en fet folkmusikfamilj? 
- Det är jättekul! Det har aldrig varit tyst någonstans i vårt hus och i köket har vi dansat nästan lika mycket som något annat. När jag var liten trodde jag att allas föräldrar spelade något instrument eftersom alla mamma och pappas kompisar gjorde det. Knepigt nog har ingen av oss någonsin blivit tonårstrotsiga och slutat spela under någon period. Det har vi väl kanske de årliga sommarutflykterna till Delsbo och Bingsjö att tacka för. Att somna till att folk spelar är det bästa jag vet.

Hur ser framtiden ut? 
- Min och Mattias skiva ska bli klar och vi ska förhoppningsvis ut och spela mycket med den, vi ska spela lite överallt med Bjäran och jag har just nu inga mer bestämda planer än så. Tillslut vill jag plugga till fiollärare. Jag tycker att det är intressant att lära ut, fast jag har nog egentligen inte något val med två föräldrar som är lärare och en storasyster som pluggar pedagogik.

Varför just folkmusik? 
Det är kul och intressant! Spelglädjen som folkmusiker har har inte jag sett på samma sätt i någon annan genre och gemenskapen man får med alla som åker runt på stämmor är fantastisk. Huvud mot huvud, stråke mot stråke och kör! I flera timmar. Att utforska en polska på två fioler är nästan bättre än att kramas.

Vad är bäst inom svensk folkmusik just nu?
- Jag är i en riktigt gubb-period. När jag slår på en skiva
 hemma är den nästan alltid Röjås Jonas som sjunger eller spelar, innan det var det ett tag då det var mest västerdalslåtar.

6 december 2012

TVÅ BRA INTERAKTIVA TIPS!

1. Det är nu dags att börja summera det folk och världsmusikaliska året genom att nominera sina favoriter till Folk och världsmusikgalan 2013! Föreslå vinnare gör en här.


Siri Karlsson, en av förra galans glada vinnare!

2. Rättviseförmedlingen, organisationen som genom Facebook samlar in namn på underrepresenterade grupper, har ett projekt för att peppa upp en mer jämställd musikscen.

Rättviseförmedlingen skriver som följande:

Folk- och världsmusik! Vilka akter (med uppsättningar där män inte är i majoritet) vill ni se på sommarfestivalerna 2013? Vismakare, trubadurer, ensambler, internationellt eller lokalt. Tipsa på! Vi fixar listan och skickar vidare till bokarna. Band/artistnamn och info nedan. Stort tack!

Så- gå in på Facebook och tipsa om de personer du tycker ska upp på listan!




4 december 2012

HALLÅ DAN ENGMAN OCH PITEFOLK VÄRLDSMUSIKFESTIVAL

Folkmusikern, arrangörern, läraren och entusiasten Dan Engman fixade med finfestival förr två veckor sedan mitt i Piteå. Hur gick det nu då med Pitefolk världsmusikfestival? Vi fick en pratstund med Dan själv!


Dan Engman själv i presentationstagen!

Hur gick festivalen som var för två veckor sedan? 
- Den gick skitbra, kanonartister, nöjda dito, glad, entusiastisk och danssugen publik, men alldeles för få!

Vad fick ni för reaktioner? 
- Varför går inte folk på det här? Det är ju skitbra!

Hur är folkmusiklivet i Piteå och Norrbotten? 
- Inte särskilt livaktigt, det är små öar här och där, Luleå är en större ö förstås… Men vi jobbar på att det ska bli bättre.

Hur är återväxten? 
- Det finns hopp, musik&dansskolan i Piteå hade en grupp ungdomar på plats vid invigningen, så det är en satsning på framtiden på gång. Dock är det en bit kvar till den verksamhet som bedrivs i t ex Umeå.

Kan du beskriva stämningen på plats?
- God, även om det inte blir det där kokande, puttrande då folkmängden inte når upp till den kritiska massan då det börjar självsvänga.

Hur ser det ut inför nästa år? 
- Det blir i alla fall inte en likadan festival, det är säkert, om alls någon. Det är inte försvarbart att lägga så mycket arbete och resurser på en festival med så få besökare, hur bra den än är.

Vad var det bästa som hände under helgen?
- Det går inte att ta ut en enskild händelse, förstås, men det var oerhört glädjande att ha dryga 20 ungdomar med lärare från musik&dansskolan vid invigningen, av enskilda konserter var det nog högst rysfaktor då Merit Hemmingson mötte Jonna Löfgren (Glasvegas trummis). Sen njuter jag ju alltid av att få piska upp lite balkanstämning med mina studenter i Framnäs Folklore Ensemble.

Du arbetar som lärare på Framnäs folkmusikutbildning- hur är det?
Det är skitkul, se ovan! Det är det bästa som finns- att få vara med och se unga människor utvecklas! Jag är ju profilansvarig också, och då får jag bestämma, och det är kul.

Hur är utbildningen upplagd och vad skiljer den från andra folkisar med folkmusikinriktningar? 

- Mycket ensemblespel, både i mindre och större konstellationer, från 2 till 22! Gott om spelningar gör att man får scenrutin. Individuell undervisning på huvudinstrument, givetvis. Musikteori, musikdata, folkmusikhistoria, folkdans. Gästlärare i olika genrer försöker vi ha, så fort det finns någon spännande artist i närheten får dom ta ett pass hos oss. Jag har dålig koll på vad andra folkisar sysslar med, men jag tror vår kombination av ”Folk&Världsmusik” är tämligen ovanlig; nordisk (med en lite spetsning åt finland-tornedalenhållet), balkan, samt spåret som leder mot det keltiska-amerikanska. Plus det som div gästlärare kan ta hand om.

Chickpeas band
Polka chicks!


Allspel!

Merit och Jonna

Framnäs Folklore Ensemble och en dansglad publik i balkanmusikens underbara värld!

samma som ovan...

Alla foton tagna av Måns Engman. 

2 december 2012

MUSIK FRÅN 2012!

Än är det en månad kvar på 2012, men de sammanfattande listorna börjar skapas och snart kommer varenda tidning utse årsbästa och årsmesta och årsvärsta och så vidare och så vidare.
Folkbloggen kommer inte göra någon topp eller flopplista, men vi har i alla fall försökt samla ihop en Spotifylista med den musik som hitills utkommit och som rör sig i folk och världsmusikfältet.
Många av årets utgivna plattor finns inte på Spotify, men vi har i alla fall försökt samla de som finns. Fattas det nåt? Hojta!
Klicka på bilden för att komma till listan! //Sara

29 november 2012

RAPPORT FRÅN ETT FOLKDANSLAG I MITTEN AV SVERIGE

Spelmanslag, fotbollslag, matlag... Och så naturligtvis folkdanslag. Lagsport är jädrigt hett helt enkelt. Ett av alla fina lag som finns runt omkring i landet är Skönborgs Folkdanslag och för Folkbloggen berättar detta lag mer om vad de pysslar med på söndagskvällar mitt i Sundsvall!


Vi i Skönborgs folkdanslag, en förening med över 80 år på nacken, träffas varje söndag och svänger våra lurviga. Mitt i Sundsvall, i Kårhuset, håller vi till - guldläge! Bra och rymlig lokal är det också minsann. Under dansläraren Leifs stadiga ledning lär vi oss allt från ringdanser till gammelvals. De senaste åren har fler och fler ungdomar börjat dansa och nu är de flesta aktiva medlemmarna under 25 bast. Vi är bortskämda med levande musik, ett gäng spelmän (pojkar/kvinnor/flickor) brukar komma och spela för oss.

 Då och då har vi lägerhelger då vi fördjupar oss extra i något projekt. Senaste gången hälsade danspedagogen Magnus Samuelsson på och gjorde ett dansprogram med oss. Det uppträdde vi med lite där och här, bland annat på Sundsvalls "officiella midsommarfirande" på Norra stadsberget. Det var inte första gången vi underhöll sundsvallborna på midsommar. Tidigare år har vi satt upp folk-teatrar,t.ex. "Trolltyg i Svartberget" 2011, som vi också spelade på Ransäterstämman. En teater späckad med folktro, dans, musik och sång. Titt som tätt har vi också andra uppvisningar eller har dansutlärning. Vi har t.ex. lärt en isländsk scoutkår att dansa och haft modevisning åt en frisersalong. Då blev vi stylade och visade upp kläder i shottistakt.

Nästa uppträdande i sikte är på festivalen Umefolk i februari, då vi ska spela teatern vi jobbar med nu, ”Näcken”.



Peace, love och tretakt från Skönborgs folkdanslag!
Vid tangentbordet Klara Michold

27 november 2012

KÅLDOLMENS DAG OCH TRADITON ELLER VADDÅ?

Lite tips så här på tisdagskvällskvisten!

1. På Facebook pågår den sedvanliga diskussionen "Tradition vs musikhögskoleensemble eller vad är egentligen folkmusik??!" i gruppen Svensk Folkmusik. Den är fett intressant och spretig och lång, men ge er in i debatten och skriv vad ni tycker vettja!


2.  Kåldolmens dag!! 









26 november 2012

HEJ ANDERS NORUDDE! VEM ÄR DU DÅ?

Nu fortsätter vi serien med intressanta folk!
Idag- Anders Norudde! Om du vet någon spännande, ball, finurlig, rolig person som borde bli hallåad här på Folkbloggen- hojta till i kommentarsfältet!





Vem är Anders Norudde? 

- Jag? 52-årig gubbe som fortfarande känner sig som en ung lovande spelman! Uppväxt i bruksorten Degerfors och som tonåring spelade elgitarr men gick över till fiol vid 18-årsåldern. Min idol då blev Anders Rosén och blev intresserad av många äldre folkinstrument. Var då även lovande orienterare men musiken tog sedan överhanden. Gick första kullen i Leksand, violinbyggarutbildningen 1982-86. Bodde sedan i Furudal och samtidigt som Hedningarna bildades och gjorde musiken till teaterföreställningen "Den stora vreden". Den teaterformen var ursprunget till bla Västanåteaterns sätt att framföra teater.

Med intresse av gräva fram bra gamla låtar och även komponera var jag även med och bildade gruppen Blå bergens borduner 1984. Spelar förutom fiol även sv säckpipa, moraharpa, vallhorn, stråkharpa etc. 2 soloCds år 2000 och 2003 där man fick tömma ur sig den mångfald av låtar man då hade samlat på sig. Medverkade på Ulrika Bodéns CDs 2001 och 2004. Har haft samarbete med Lennart Gybrant där lokal musik från Visnums-Kil, söder om Kristinehamn, även spelats in och utkom på GIGA 2005.  Ett entimmes TV-program om oss som sändes i vintras, kanske många har sett?

Annars familj med 2st 16-åringar och fritidshus/torpstuga som man vill åka till jämt! Såga ved och slå med lie etc. Är mycket ute i skogen, är lokalhistoriskt intresserad och gillar att leta fram gamla stigar etc. Hade min första torpvandring när jag var 20 år... Har min fiolverkstad där jag reparerar och bygger nya stråkinstrument. Jag har byggt ett antal udda instrument sista tiden, flera med resonanssträngar, viola d´amore etcetera.
Inte så mycket spelningar nu för tiden, det kan vara månader i mellan. Nästa med Lennart Gybrant på Allégården 8 febr 2013. Det är en bra mix att få sitta i min verkstad och sedan att få komma ut och spela av sig ibland. 90-talet var mest spel och verkstaden fanns ju kvar när man kom hem. Byggde bla Mats Edéns och Magnus Stinnerboms Viola d´amores då. Fast de sista 5 åren har det varit verkstad till 90%.  Förutom folkmusiker har jag alltid varit gubbrockare, lyssnade förr mycket på blues och Status Quo.

Vad händer med Hedningarna just nu? 

- Under de sista 2 åren då Hedningarna blivit en trio har vi haft den gemensamma idén att en CD måste ges ut. Även att en idol som heter Philemon Artur ska kunna göras i Hednatappning. Jag och Philemon har haft kontakt i snart 20 år då vi blev varandras idoler när skivan Kaksi kom ut 1992. Fick en hel del outgivet material av honom som även blev med på sista albumet &. Av de 15 låtar som spelades in blev det med 5 Philemonlåtar. Samuel Andersson som är ganska ny i bandet gav vi plats och har de flesta kompositionerna med. Han är en bra Hedna-arvtagare! Skivan har ju sålts en hel del, fast vi har inte kunnat vara ute o spelat så mycket. Bara 3 spelningar i somras. Vi ska ut igen i vår, då till Frankrike och förhoppningsvis även i Sverige.

Hur är Karlskoga som folkmusikort? 

- Karlskoga är en ort där det finns en förening som tar hit folkmusikartister några gånger per termin. Det finns flera som spelar folkmusik, var och en på sitt sätt. Bla finns en spelman som heter Per Saxholm, ganska okänd men har en jättestor repertoar i direkt tradition efter äldre som han träffat under de sista 30-40 åren. Har börjat dokumentera honom och vill i framtiden även spela in en riktig utgåva med honom! =Hjärteprojekt!

Som sagt, du är också fiolbyggare. Hur ser livet ut för ert skrå? 

- Idag finns i Sverige ett antal fiolsnickare. Flertalet har kontakt med varandra och flera är med i SVM, Sveriges Violinbyggarmästare. Vi träffs en gång om året med årsmöte och ordnade föredrag av utländska mästare. Nu för tiden finns det fler professionella fiolmakare än det fanns för typ 25 år sedan. Finns ju även duktiga amatörer. Annars är det ingen skillnad på folkmusik / klassiskt-fiolbyggeri. Ofta är de professionella klassiska musikerna mer kräsna vid val av instrument.

Glömde skryta om duoprojektet med Matti Norlin. Matti på plåtgitarr och jag på konstiga instrument. Deltablues/folkmusik. Gubbrock??!!


24 november 2012

HEJ HANNA ANDERSSON! VEM ÄR DU?

Folkbloggen vet att Sverige kryllar av fantastiska musiker och musikanter. Överallt. Det vill vi visa. Därför börjar vi nu en serie med intervjuer av olika personer som har folkmusik och folkdans som gemensam nämnare. Hur fint som helst. 
Först ut- Hanna Andersson, aktuell med sin examenskonsert vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. 



Vem är Hanna Andersson? 

- Jag är en glad brud på 25 jordsnurr som spelar musik på min fiol, läser böcker, passar barn och går på sjukgymnastik med mitt knä!

Vad är en examenskonsert?

- Examenskonsert är det sista eldprovet innan du är helt och fullt utexaminerad från Kungl. Musikhögskolan, som jag har pluggat på i tre år. Det är en konsert där du själv bestämmer precis allt: Innehåll, plats, tid, medmusiker och tema. Det innebär en massa jobb som är både stressande, lärorikt och kul. I de flesta fall finns ju någon att dela bördan med, men här jobbar du på egen hand!

Hur kommer din konsert vara utformad? 

- Min konsert har namnet MINNEN och är baserad på minnen i olika former. Mina minnen, dina minnen, publikens minnen, gamla minnen och nya minnen. En del kopplingar kommer att vara tydliga för publiken, andra är kanske mest tydliga för mig. Jag tänker att det kanske inte är helt viktigt att förklara och berätta om allt som sker på scenen, alla kommer att skapa sin egen uppfattning ändå. Jag kommer att spela solo, tillsammans med mitt band Beata Bermuda och tillsammans med Anna Haglund, en fantastisk ljuddesigner. Konserten blir ca en timme lång utan paus och kommer att hållas på TeaterStudio Lederman i Vasastan i Stockholm.

Hur känns det nu innan examen?

- Så här innan konserten är jag nervös, lite stressad, peppad och förväntansfull. De senaste nätterna har jag bara drömt om saker relaterade till min examenskonsert!

Hur ser du på framtiden? 

- Jag ser på framtiden med förväntan! Det känns spännande att skapa mitt eget yrkesliv och jag är pepp på att sätta igång olika projekt. Självklart känns det lite osäkert med det yrke jag valt, men jag gör ju ändå något som jag tycker ofantligt mycket om.

Hur är du som folkmusiker? 

- Som folkmusiker är jag nyfiken och söker mig gärna utåt, mot andra genrer så att säga. Mycket av min inspiration hittar jag till exempel i popmusik. Annars har jag fått höra att min spelstil är ganska "gubbig", vad nu det kan betyda.

Vad är bäst i folkmusiksvängen just nu?

- Bäst just nu måste vara att så många vägrar ge bort folkmusiken till nationalistiska sympatisörer som vill stämpla den som "ursvensk" eller nåt lika fånigt. Jag är för att musik, precis som vilken konstart som helst, stagnerar och dör om den inte får nya influenser från olika håll. Helt perfekt just nu när vi som aldrig förr har möjlighet att möta musiker och konstnärer från runt om i världen här på hemmaplan!

 Tre år på Kungl. Musikhögskolan- hur skulle du sammanfatta dessa ord?   


- Tid att definiera mig och min musik. Jag har insett att jag också är en konstnär, att musik är en konstart och att det bästa sättet att skapa ofta är att följa sin magkänsla. Det har varit roligt, svettigt, svårt, insiktsfullt och självklart finns lite ångest med i bilden också. En riktig berg-och-dal-bana!

Examenskonserten är 27/11 kl. 19.30 på TeaterStudio Lederman, Gästrikegatan 13 i Vasastan, Stockholm.

22 november 2012

NY VIDEO MED VÄÄRT

Folkbloggen gillar ju när folkmusik dyker upp i andra sammanhang än det givna. Umeåbandet Väärt är en sån konstellation som till mestadels pysslar med pop, men som låter folkmusikinfluenser sippra in här och där. Inte speciellt konstigt då halva Väärt består av folkmusiker- Frida Johansson från Kraja och Love Kjellsson som dräller runt på stämmor och spelar fint som fan. Bandet har släppt en ny fin video! Jihaa!!!


Väärt - Broarna i Haparanda from Väärt on Vimeo.

19 november 2012

FOLKBLOGGEN GOES BULGARIA- RÄTT VERSION!!


På grund av lite olika missförstånd blev Sofia Högstadius blogginlägg publicerat med några fel, så vi kör hennes fantastiska berättelse igen. Denna gång STÖRRE, BÄTTRE OCH VASSARE! 




 Jag vid den tvåtusen år gamla amfiteatern precis bredvid musikhögskolan i Plovdiv, Bulgarien (det gula som skymtar i bakgrunden). En lärare på skolan berättade att han brukade spela fotboll på den när han var liten. Innan den upptäcktes alltså. Då fanns där nämligen en gräsplan och ingen anade vad som låg under, förrän man beslutade att bygga en tunnel genom berget som gamla stan vilar på...

Hon spelar sjukt snabbt. Briljant, elegant, med hjärta. Elka Vulcheva spelar fiol tillsammans med sin gadulkapappa och de spelar så vackert. Så känsligt ihop. Det är nästan som en kärleksduett... De sorgsna improvisationerna med ändlösa ornament som hakar i varandra emellan fiolen och gadulkan med perfekt timing. Och så det snabba tempot med galna, sjuka rytmer och glättiga drillar. Någonstans ifrån har jag fått tag i en liveinspelning med Elka Vulcheva och Atanas Vulchev som nu gnetar ur mina gamla högtalare till laptopen. Det distar redan i originalkällan och ibland hörs spontana klapp och skumma samtal från livepubliken. Jag tror det är från en tv-inspelning Plötsligt sätter en funkig elbas igång och Elka dribblar totalt i en groovig improvisation. Det är bara för bra! Hon är fantastisk. Nästa låt börjar. Presentationsrösten avbryter mitt i låten och presenterar Elka. Hon är fortfarande i skuggan av sin superkändis till far men plötsligt rycker jag till. – Hon är tio år! Hon är tio år på den här inspelningen! Det är inte sant. Sjuka värld. Hon är min idol. Finns inte så många bulgariska violinister för mig att nörda ner mig i. Speciellt inte kvinnor. Det har heller aldrig varit riktigt populärt bland de ”akademiska folkmusikerna” i Plovdiv att jag spelar fiol och vill fördjupa mig i bulgarisk folkmusik. En svensk brud som vill spela bulgarisk folkmusik på fiol. Vad är det för nåt.

Varför spelar du inte gadulka?” Det är liksom det enda rätta. Det är så det ska vara och det här med fiol det är liksom något nytt och lite hedniskt, oseriöst på något sätt. Det är ett zigenarinstrument... Tja, ni förstår. Jag som kom till Plovdiv lika mycket för att lära mig av de fantastiska zigenarviolinisterna! Det var inte så populärt på musikhögskolan förstod jag snabbt. Tur då att jag pluggade gadulka i ett år för en sträng professor och faktiskt lärde mig spela litegrann! Det är ju ett väldigt fint instrument, det med. Fast häromdagen när jag tog upp min kära gadulka märkte jag att jag tappat lite i skills senaste året... Eller ganska mycket. Nåja. Märker att jag omedvetet använder mig av något slags dramaturgiskt berättargrepp (tror jag?) att gå ”rakt in i berättelsen” och inte presentera varken mig eller vad jag tänker skriva om överhuvudtaget. Sensmoral av denna inledande del: Sök upp Elka Vulcheva på YouTube och dregla! Njut. Låt dig uppslukas av de sorgsna långsamma melodierna och digga de grymma dansbeatsen! Tänk inte på att Elka blev hårt pressad av sin gadulkafar och spelade klassiskt och bulgarisk folkmusik som en gudinna/robot redan som 10-åring. Tänk inte på att hon bestämde sig för att totalsluta spela fiol mitt i en lysande karriär och att hon flydde Bulgarien och sin far för att gå med i en sekt i Belgien (eller var det Nederländerna?) där hon uppslukades och försvann från jordens yta. Jag har hört många olika historier om hennes försvinnande men alla är lika dramatiska. Hon blev kär i en man i bandet. Han var visst turk. (eller var det grek?) Pappan accepterade inte honom eftersom han inte var bulgar. Till slut var hon tvungen att fly. Hon hittade en sekt och plötsligt gick hon inte att finna. Berättelsen om Elka är så fantastisk och så sorglig på samma gång.

Okej. Tänk lite på det då. Det gör faktiskt lyssnandet lite mer spännande... Iallafall. Här är jag. Sofia Teljebäck Högstadius, 27 år och inne på mitt ett-och-ett-halfta år i Plovdiv, Bulgarien. För att göra det enkelt och för att ni ska få en generell överblick och kunna placera mig i valfritt fack kommer här en snabbpresentation av mig. Dessutom vill jag ju stoltsera med mitt nya visitkort som jag IDAG i allmän Womex-inspiration äntligen fått gjort!



Jag är född och uppvuxen i Umeå, Europas blivande kulturhuvudstad 2014! Violinist. Spelar folkmusik och klassiskt. Gillade tidigt att spela snabbt och gjorde mestadelen av mitt livs övning innan jag började gymnasiet. Dramatisk och långvarig spelskada som tvingade mig till total spel”paus” i fyra år, mellan åren 16-20. Rehabade hårt och började sedan plugga på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg under åren 20-24 och som Erasmusstudent i Plovdiv i Bulgarien mitt 25e levnadsår. Förra året bodde jag åter i Göteborg där jag gjorde mitt sista halvår på lärarprogrammet, jobbade som fiollärare och reste runt som en galning och gjorde konserter i Frankrike, Bulgarien, Indien, Slovenien mm. Nu är jag åter i Plovdiv med stöd av Konstnärsnämnden för sex månaders egna studier och konserter med bulgariska folkmusiker! En lycklig skit. Där har ni mig just nu. Jag sitter i min lägenhet på ”улица шести септември” och lyssnar på Elka Vulcheva och blir alldeles darrig av hennes drillar. Det är något som slår an nåt så djävulskt med denna musik. Gammalt och nytt möts. Klyshigt, jag vet men efter all läsning jag gjort om bulgarisk historia och musik så förstår jag att det är just så. Tyvärr har bulgarerna idag en vilja att helst blanda den bulgariska folkmusiken med ”nya” coola instrument som synthar, synthtrummor (ja! Verkligen!!) och elfiol. Inte riktigt ett fan av det. Inte heller riktigt ett fan av den musiken som musikhögskolan i Plovdiv producerar. Återskapar. År efter år samma sak. Utan att gå in allt för mycket på detta ämne skulle jag vilja beskriva det som notbaserad superkomplex konst-folkmusik. Det är kul ett tag, men ganska onyanserat. Vill ni läsa mer om det kan ni antingen besöka min blogg på www.plovdiv.blogg.se eller kanske till och med googla er fram till min c-uppsats ”The notes somehow emptied the music – En fallstudie och diskussion om folkmusikpedagogik på musikhögskolan i Plovdiv, Bulgarien”. Om ni vågar. Men det finns ju massor av bra bulgarisk folkmusik där ute! Annars hade jag ju inte suttit här. I Bulgarien.

Idag är det måndag den 8e oktober och jag har varit i Bulgolandet sedan första september. De första två veckorna upptogs totalt av Rila Music Exchange – ett ”försöks-Ethno” för första gången i Bulgarien! (läs mer om Ethno-konceptet på www.ethno-world.org/) Superstolt är jag över att vara en av initiativtagarna och organisatör av det som nästa år kommer bli världens första riktiga Ethno Bulgarien! Vi hade elva underbara deltagare från Sverige, Tyskland, Schweiz, Österrike, Belgien, Bulgarien och Australien. Vi hade workshops i nästan en vecka och genomförde konserter i byarna Rila, Smochevo och Pastra i Rilabergen samt i städerna Blagoevgrad och Sofia för att sedan avsluta med två konserter på grönsaks- och folkmusikfestivalen i byn Kurtovo Konare utanför Plovdiv! Det var en upplevelse för livet att få se sin länge planerade dröm bli verklighet och vi är grymt taggade inför nästa år!




Från konserten i Smochevo, Rila Music Exchange

Resterande tid har också den varit intensiv: dockteaterfestivalvecka och föreställning med Matija Solce i Sofia, en vecka i Shiroka Laka för försök till kontaktknytande med folkmusikskolan och planerande av framtida konserter, lektioner och projekt, rep och övning i Plovdiv och så såklart att hitta någonstans att bo! Jag har så mycket jag vill göra. Om hälften blir gjort blir jag nöjd. Nu ringde precis Veselka Georgieva, sångerska och folkmusiklärare i Shumen dit jag ska åka i slutet av november och spela konserter och göra workshops med gymnasieeleverna tillsammans med Zvezdana Novakovic, slovensk jazzsångerska och harpist som nu pluggar på masterprogrammet för bulgarisk folksång i Plovdiv.

Idag hade jag rep med fantastiske Vladimir Vladimirov, tamburalärare och dirigent på musikhögskolan i Plovdiv. En av anledningarna till att jag är här igen. Hans tamburaspel är grymt svängigt, rockigt, klassiskt, tekniskt, enkelt och vackert på en gång. Och han är lätt att kommunicera med. När vi gör vår svensk-bulgariska fusion pumpar mitt hjärta som hårdast. Där ser jag verkligen en framtid! Det var inte det enklaste att hitta medmusikanter när jag först kom till Plovdiv hösten 2010 men med ett år i bagaget vet jag precis vad jag vill. Jag behöver inte ödsla tid på projekt och människor jag egentligen inte vill samarbeta med utan jag får göra det jag anser är bäst och tror kommer funka. En otrolig lyx och jag är tacksam varje dag för att jag får vara här mer och utforska denna genre. Jag får både utforska och lära mig genom lektioner för musiker men också göra om och ändra tillsammans med andra! Göra min musik. Med Vladimir fokuserar vi på våra egna ”folk-kompositioner” för tillfället och vill göra en konsert med endast det till att börja med. Välkomna till Café Morocco den 29 oktober kl. 18 i Gamla Stan i Plovdiv om ni har vägarna förbi!

Nu ska jag ut och möta upp min privat-taxi ”gaida taxi”. Min vän Yuri är taxichaufför men utbildad gaida-spelare och folk-pianist på musikhögskolan i Plovdiv och kör mig nattetid i stan i utbyte mot engelskalektioner (gaida är bulgarisk säckpipa). Han ska köra mig för att möta Malin Skinnar, konstnär, sångerska och berättare som spenderat sista månaden i Bulgarien oförmögen att kunna lämna landet. Det har varit fantastiskt att följa hennes intryck och känslor denna första resa i Bulgarien. Hur hon träffats så hårt av musiken, kulturen, människorna att hon gång på gång skjutit fram sitt hemresedatum och genom skratt och tårar lotsats genom hela Bulgariens känslo- och historieregister. Jag känner igen mig själv för två år sen. Hon kallar mig sin bulgariska gudmor och det gör mig stolt. Självklart vill jag dela med mig av mina kontakter och kunskaper om detta land som kan göra det lättare för andra att tillbringa tid här! Det är inte förrän man får besök utifrån som man förstår och uppskattar hur mycket folk och förkunskaper man har som förenklar saker och ting... Så om ni kommer hit – bara hör av er!




Mothers of Bulgaria
Dagboksteckningar från Bulgarien september 2012. Konstnär: Malin Skinnar. www.malinsweden.com
Se de fantastiska bilderna från Bulgarien på facebook: Malin Sverige

Förresten: Två av mina allra bästa bulgariska vänner har bestämt sig för att spendera en längre tid i Sverige och de råkar vara fantastiska musiker. Sonya Georgieva är sångerska och Todor Bakoev gadulkaspelare. Tillsammans med Mihail Dinchev; tamburaspelare, koreograf och dansare bosatt i Stockholm, bildar de trion 3 Leva och kommer finnas tillgängliga i Sverige hela hösten (och kanske längre)! Passa på att boka in dem alla tre för konserter, workshops och lektioner! Jag kan av personlig erfarenhet intyga att både Sonya och Todor är grymma lärare och rekommenderar er verkligen att ta chansen att lära er mer om den bulgariska folkmusiken! Kolla in hemsidan: http://www.folklore-adventures.com/

Så... Hur ser framtiden ut nu då? Ja först ska jag med antibiotikans och ginsengens hjälp sparka ut den här långvariga förkylningen ur min kropp så jag på riktigt kan hitta tillbaka till kraften och energin, på lördag spelar jag John Cage-konsert i Sofia (fem långa toner, en minut ägnas åt varje), onsdag bär det av mot Womex i Thessaloniki och veckan efter ska jag minsann få lite besök från Sverige! Efter konserten den 29e blir det Rumänien och Transylvanien där det hålls workshops hos zigenarna, sedan konsert med Matija Solce i Ljubljana och i den avlägsna framtiden slutet av november ska jag spela och leda workshops på ett gymnasium i Shumen, östra Bulgarien.

Emellan detta hoppas jag kunna fortsätta repa med olika musiker, ta lektioner och upptäcka ännu mer musik och musiker här runt Plovdiv. En av mina bästa kontakter har jag helt enkelt inte hunnit med att träffa ännu! Vasil Denev spelar med Ivo Papazov Band och bor i en zigenarby utanför Plovdiv. Hans stående inbjudan att hyra rum i deras hus och spela med honom och hans vänner är egentligen högsta prioritet för mig men tiden går så fort, så fort. Jag förstår ju var det här bär hän. Att satsa på sex månader var fint men det kommer bli väldigt, väldigt svårt att åka härifrån i slutet av februari... Nu när min excentriske och charmiga konstnärssjäl till lägenhetskompis murat igen de två stora hålen i väggen i mitt rum som gick rakt ut och blåste kallt så finns det ju inga hinder kvar att stanna längre. Jag är redo för vintern och allt den kan föra med sig! Men först: Womex i Thessaloniki!

Ciao i do skoro v Plovdiv!
Sofia






















Bonusbild: Avdelningen skumma men roliga gig. Spelade på bulgarisk talkshow mellan kl. 01-03 en fredagsnatt i januari 2011 med detta glada gäng från Plovdiv, några dagar innan hela gruppen åkte upp till Umefolk för workshops och konserter. Är grymt glad att jag tvingade alla till detta poserande med balongscenen nu i efterhand men i stunden var det allt annat än glada miner... Det var otroligt varmt i strålkastarskenet, flera av oss var sjuka och vi fick spendera mycket tid väntandes utan info för att sedan PANG spela och se glada och spontana ut i tretton olika kameror samtidigt. I sann bulgarisk anda hördes plötsligt någon ropa på engelska: ”Girls – IMPROVISATION! Solo! Now!” Tio sekunder senare spelade jag och Laura Geier (amerikansk violinist och utbytesstudent i Plovdiv) någonting improviserat i bulgarisk teve som vi aldrig lyssnat på i efterhand… Det var en spännande natt, helt enkelt. Klockan blev bortåt fyra på morgonen innan vi kom därifrån och vi fick alla tio leva (50kr) i handen var som betalning. Vill du läsa mer – gå till min blogg www.plovdiv.blogg.se!



DANSFLASHMOB!!

12 november 2012

PRESSMEDDELANDE: BJÄRAN VANN ÅRETS UNGA FOLKBAND!





En liten rockande jävel tog hem finalen i tävlingen Årets unga folkmusikband! 

 Med motiveringen ”Bjärans musik har bredd och dynamik – från det finstämt lyriska till det kraftfullt extroverta. Samspelet är tätt och arrangemangen är underfundiga och musikantiskt genomarbetade. Genregränser tänjs på ett lekfullt sätt men hela tiden urskiljs trådarna till traditionen. Med folktrons Bjära bakom örat, har gruppen en varm scenisk framtoning med humor och glimt i ögat. Detta är akustisk musik av högsta klass!” tog gruppen från Västernorrland hem första priset i tävlingen Årets unga folkmusikband.

- Bjäran är i folktron en liten jävel i form av ett nystan som kan sitta ovanför dörrposten och kasta vatten på husfolket, men förmodligen har vi alla en bjära i oss, hävdar folkrockgruppen Bjäran. På fiol, gitarr, saxofoner och slagverk spelar Magdalena Eriksson, Peter Bonde, Christian Cuadra och Mattias Mårtensson mestadels egenkomponerad musik, med glimtar av Medelpad och Ångermanlands låttraditioner. De tog såväl publiken som juryn med storm med sin samspelta och utåtriktade folkrock dock i hård konkurrens med tävlingens tvåa Adeln och trean Rut. Adeln, med medlemmar som började spela ihop på folkhögskolan Skurup består av lika delar folk- och jazzmusiker med medlemmar som Sofia Andersson – saxofoner, Ivar Hedén – trumpet, Olov Lindroth – piano, Simon Albertsen – trummor och för tävlingen basisten Tommedye Nordén, tog hem andrapriset med motiveringen: ”Med stor potential och musikalisk skicklighet knyter Adeln ihop både jazz- och folkmusikkulturen på ett enastående sätt. Bandet visar prov på en varierad repertoar och ett uttryck i musiken som är dynamiskt och exceptionellt och gåshudsframkallande. Allt detta med finurliga presentationer. Vi vill höra mer!” Trion Rut träffades på Bollnäs folkhögskolan 2011 och går nu alla på Musikkonservatoriet i Falun. ”Med musik som befinner sig mellan morgondagg och åskväder skapar RUT sin helt egna klangvärld. Musiken målas med sirliga detaljer och fina penseldrag. Stor variation i arrangemang och sättning, egna texter, plats för både det vokala och instrumentala, ger prov på en stor musikalisk frihet – Laddad och innehållsrik folkmusik!” lyder juryns motiv för gruppen med medlemmarna Anna Larsson - sång och gitarr, Hanna Blomberg & Maria Kruchov Midtiby båda på fiol.

Första priset på 10 000 skänktes i år av musikern och kompositören Benny Andersson, andra priset av studieförbundet Bilda och tredjepriset av Dalarnas spelmansförbund.

Övriga tävlande grupper var Cirkeln från Umeå, Största trion från Bollnäs och Harald, Magnus och Vega från Dalarna/Stockholm.

5 november 2012

LITE MER AMERIKANSKT!



























Amerikat har ju en fantastisk fin folkscen. Inte för att evigt runtspelande i staterna ger en massa tid över till att bevittna konserter, men igår!! Finally! Duon Jenn Rawling & Basho Parks uppträdde i en liten lokal här i Fargo, North Dakota, och det var snooooorfint. Amerikansk vemodsfiol och en solklar och lite skör röst.
Enkelt men otroligt effektfull och vajjert.

 



4 november 2012

PANTA MERA, DANSA MERA!

Lite helylle svensk folkdans, panta-mera-reklam och en najs variant av Björndansen signreat Movitz och Pugh samt en drös grymma dansare, ja vassegoda:



Kanske vore det en hit att sno låten och byta ut PANTA mot DANSA? Vore ju fedt!! Här har vi
orginalbjörndansen... Fabulous!!


 

29 oktober 2012

TREVA BLIR MED ÖL



Treva,  pojkbandet som spelar brallan av de flesta, kommer under Folkmusiknatta i Falun bli det första bandet i folkmusikssvängen som släpper ett eget öl. Kreativt!! Folkbloggen fick tag i slagverkarn Axel Fagerberg som redde ut ett och annat gäller folkmusik och alkohol.

Treva är alltså det första bandet i folkmusiksvängen som ska lansera eget öl. Hur kommer detta sig?
- Vi kände att det var dags för vår genres lyssnare att kunna njuta av en grym konsert när ett matchande öl porlar på tungan.

Hur smakar den? Passar den även folk som går på APK (Alkohol per krona) och mest dricker Sofiero? Eller är den mest för finsmakare?
-Det är en frisk tjeckisk pils som passar perfekt för buskspel i höstmörkret. Ölet kommer att tillfredställa finsmakare men kommer i sann Treva-anda inte att kosta så mycket. Vi vill ju att folk ska få i sig så mycket som möjligt!

Varför just öl som merchandise, räcker det inte med koppar, underkläder och t-shirts?
-Många öl som serveras på stämmor och festivaler innehåller "derhsklof" vilket inte är ett helt säkert ämne. Många fiolspelare har vittnat om hur de glömmer låtnamn, spelar falskt och flörtar med fel människor efter några glas. Vi har skippat det ämnet helt och lyckats ta fram ett öl som får folk att både spela och minnas bättre. Vi vill sälja merch som hjälper folk.

 Vill ni alltså supa ner er publik?
-Nja, men vi vill hjälpa dem på vägen.
 
Vad har Treva för andra framtidsplaner? Knark? Stor musik? 
-Vi kommer snart börja spela in vår studiodebut, uppföljaren till Treva Gold! I januari ska vi för övrigt åka på Folklandia, en sorts finsk showcase-kryssning tillsammans med Räfven och Residans som svensk delegation! Knark är olagligt.

Folkmusik och öl- är det världens bästa kombo?
- Lätt.

Vilka är Treva, för de som ej vet?
- Det är Anders Dehlbom på femsträngad fiol, Viktor Mörsell på 12-strängad barytongitarr och jag på octa-cajon. Vi spelar slängpolskor med en touch av Tower of Power och Snook.



27 oktober 2012

GÄSTBLOGG: MUSIKTEATER UNNA

Maria Johansdotter En berättarföreställning om en transexuell spelman i 1700-talets Stockholm

 Nyckelharpspelaren Maria Johansdotter levde sitt liv som Magnus Johansson i Karl XII:s Sverige. Med sitt virtuosa spel och vackra anlete sätter han sin omgivning i brand. Det är ett liv med många fester och Magnus har flera förhållanden med pigor samtidigt som det går rykten om att Magnus är både man och kvinna. Prästen anställer Magnus för att leda sången i Lovö kyrka. Magnus förälskar sig i Anna Andersdotter och de planerar att gifta sig. Men de lever på lånad tid och när prästen får reda på sanningen om Magnus biologiska kön grips han av en helig vrede och gillrar en diabolisk fälla. Äventyret kantas av hedersvåld, Annas självmordsförsök och en dödlig vänskap med hennes bror.

Föreställningen bygger på tre rättegångsprotokoll från 1705 och 1706 där Magnus/Maria dömdes för sin förbjudna kärlek Anna till 14 dagars fängelse på vatten och bröd. I en tid då fyra veckor var liktydigt med döden i ett Stockholmsfängelse.

När vi bestämde oss för att göra en föreställning om genusfrågor och normer med Magnus/Maria som huvudkaraktär hade vi ännu inte läst protokollen från rättegångarna mot Magnus/Maria. Men vi tänkte att om det skulle visa sig att sanningen om Magnus/Maria inte var tillräckligt dramatisk kunde vi alltid fylla på med klassisk dramatik själva. Men till vår stora glädje innehöll rättegångsprotokollen både ett utförlig anförande där Magnus/Maria berättar om hur han ser på sig själv och sin sexualitet och dessutom ett antal mycket dramatiska händelser som leder fram till att Magnus/Marias biologiska kön avslöjas. Det gjorde att vi med kunde skriva ett väldigt dramatiskt manus som ligger mycket nära sanningen om Magnus/Maria. Föreställningen lyfter fram en del ur vår historia som vi upplever är osynliggjort av rådande patrialkala- och heteronormativa strukturer i vår kultur. Magnus/Maria är givetvis bara en av ett okänt mörkertal av transpersoner från tiden före industrialismen men det är ju oftast bara de som förekommer i rättegångsprotokoll som vi känner till idag.

















//Anders Peev och Musikteater Unna

26 oktober 2012

FOLKBLOGGEN IN AMERIKA

Hello Folkbloggers!

Just nu befinner sig redaktör´n för denna blogg i svenskbygderna mitt i Amerika. Närmare bestämt i Fargo/Moorhead som ligger precis vid gränsen mellan Minnesota och North Dakota. Det är svinkallt, nästan alla har förfäder från Sverige eller Norge och allt är som sig bör större här. Precis som en kunde ana.
Jag är här på turné med Kraa och under några veckor ska vi ut och lira på skolor och kulturhus, och vi har ingen aning om vart det hela kommer sluta. Hitills har vi mest sett ett Yogacenter, landsväg och downtown Fargo, men i morgon har vi vår första spelning. Yey!

Nåväl, på stället där vi bor hittade jag en alldeles ljuvlig platta med två grand old ladies -  "Granary girls". Plattan är typ 10 år gammal och det fanns inte värst mycket material på nätet- men jag hittade några klipp från youtube med ladieserna var för sig. De beskrivs som  "two rural feminist folk singing/ songwriting women," och låter tillsammans sjukt fina. Här kan en läsa mer om deras duo beståendes av Patty Kakac och Jodi Ritter. Som sagt hittar jag inget med dom tillsammans men det är finfint var för sig också.
Puss //Sara

21 oktober 2012

EXKLUSIV FÖRHANDSLYSSNING! DALAKOLLEKTIVET!

Ett nytt skivbolag med folkmusik som fauna har kommit till världen! Folkbloggen ropar hurra, och här presenterar de sig lite närmare. Men- bäst av allt-  Folkbloggen kan stolt och rätt exklusivt presentera två låtar från deras första utgåva!

Dalakollektivet –New traditional music 
”Possible the best tradition yet to come…”
citat av Irländaren Martin Haye.

Att försöka reda ut begreppet traditionsmusik tänker inte det nya skivbolaget för folkmusik Dalakollektivet records, lägga så stor vikt vid. Vi brinner för genren och vår uppgift är att spela in, producera och ge ut folkmusik från olika perspektiv och platser.
 Vi är tre folkmusiker med många års erfarenhet från olika grupper. Första produktionen blir vår egen skiva ”Tänk om” som släpps den 27 oktober 2012. Trion Sandén-Nygårds-Carr har med folklyriska texter, nykomponerad musik och ett originellt sätt att tolka traditionella sånger skapat ett eget sound.

Från idé till färdig produkt. Allt med egna medel och egen insats. Inspelningen gjordes i januari 2012 på Klasgården i Nittsjö, Rättvik.



Tanken på ett eget skivbolag föddes när musiken var inspelad och klar och funderingarna på hur musiken skulle nå ut tog form. ”Vi startar ett nytt skivbolag för folkmusik!” Dalakollektivet blev namnet och vår första produktion släpps samtidigt i Tyskland, Benelux och Storbritannien i samarbete med tyska skivbolaget West park music. Det råder ingen brist på kreativa idéer och nästa produktion är redan i görningen. Med egen utrustning gör Dalakollektivet det möjligt att bygga upp en studio och spela in – nära på var som helst. På den plats som är rätt för just den unika produktionen och den unika spelmannen/artisten eller folkmusikbandet!

Här nedan följer två låtar från Sandén- Nygårds- Carr´s nya skiva. Varsågoda!


//Sofia, Anders och Ian

15 oktober 2012

ELIN HÄGGBERG GER: RAPPORT FRÅN LINKÖPINGS FOLKMUSIKFESTIVAL!

EN FOLKLIG FEST!



 Reser man till Linköpings folkmusikfestival via kollektivtrafiken så är det inte svårt att se vilka invigda som befinner sig på samma resa. För precis som det innan Hogwartsexspressens avresa från plattform 9 ¾ befinner sig ovanligt många människor med ugglor i bur på Kings cross station så befinner det sig ovanligt många människor med fiol-formade fodral på bussar och tåg påväg till Linköping inför denna helg. Sen kan man ju också spana in grupper där fler än två har dreadlocks, haremsbyxor, hemvävda kappor och hemstickade halsdukar.

Årets festival tog plats i uppfräschade lokaler på folketspark. Nymålade och vita. Det kändes kanske lite ovant i början och man såg många förvirrade nyckelharpister som irrade runt på jakt efter en ny buskspelsplats då deras gammla stammis-hörn plötsligt blivit omflyttat eller omgjort. Men så småningom började den tillfälliga desorienteringen ge med sig och jammen drog igång utanför herrtoan, i hallen, i baren och andra hörn. Allt var som det skulle igen.

Även fast klientelet på Linköpings folkmusikfestival är varierat, från vithåriga damer till barn i vagn, så är det de unga som ändå är överrepresenterade. Vilket är rätt givet med tanke på det anrika världsmästerskapet för studentspelmanslag. Även detta år var nivån hög, låtarna svängiga och dansgolvet knökfullt av folkdansentusiaster med varierande förkunskaper. Vann gjorde Lunnevads folkhögskola! TJOHO grattis!

Konsertutbudet var i vanlig ordning toppklassigt med en blandning av unga talanger som Kolonien och Garizim och gamla rävar som Quilty och proggfarbröderna i Kebnekaise.

Själv blev jag mycket positiv överraskad av dansuppvisningarna Nordic Dance och Residans som framträdde i den fina teatern. Den som någon gång skulle ha tangerat tanken att folkdans är mossigt skulle självmant ställt sig i skamvrån med tillhörande strut, för folkdansen är en levande konstform som kan blandas med poesi, humor och allt däremellan.

Linköpings folkmusikfestival är ett välkommet reunion-tillfälle för alla som träffats under sommarens stämmor och läger. Mitt i hösten, när skolar och jobb kommit igång, får man andas ut vid ett vattenhål av svängiga slängpolska, vanliga valser och pliriga polskor. Vare sig man är med och jammar eller bara njuter av konserterna så fyller man på sin folkmusiksjäl med ny energi.

Det enda som hade kunnat varit bättre är ljudet vid stora scenen, vilket var helt crazy-bananas-dåligt!? Vad hände? Samt att Linköping borde bli bättre på att få in lite fler besökare av blandade etniciteter. Jag tror att en hel del av Linköpings befolkning med ursprung i övriga världen skulle uppskatta den magiska mixen av musik, mat, öl och dans i ett ovanligt kravlöst sammanhang med låg tröskel och högt till tak.


// Elin Häggberg


 



13 oktober 2012

JOELBILDER

Det var ett tag sen Folkbloggen fick ta del av Joel Bremers digra fotoarkiv, så nog är det på tiden. Denna gång är det bilder från en gammal fotorulle med Rättvik som kuliss och Jon Holmén som medfotograf. Personer på bild är Knapp Britta och Joel Bremer själv.