29 september 2011

JÖSSE HALLING BREAKERS

Jag är mållös.
Bengt Alsterlind, halling, Stinnerboms, breakdance, hockeyfrillor, rap...
Ojojojoj.

KLUBB SJUS MAGISKA FOTOAUTOMAT

Jag och några andra sköna dudes arrar en gång i månaden Klubb 7, en onsdagsklubb på Stallet i Stockholm för ung musik som på nåt sätt går att häröra till folkmusik//världsmusik. Det är asroligt, fett och fint att skapa en mötesplats som är svängig och trevlig.
Sist på klubben hade vi en magisk fotoautomat, och här är några av de fantastiska resultaten:















Puss //Sara

27 september 2011

REFLEKTION EFTER SPELKURS I HÄRNÖSAND

Ångermanlands spelmansförbunds ordförande Liselott Norlin, skriver denna betraktelse kort efter avslutad spelhelg. Och nog är det många som kan hålla med...

Det är något visst med kurser i folkmusik – människor som inte setts förut blandas med välbekanta och det uppstår musik nästan automatiskt. Oavsett om det är spelpass eller rast, spelas det, filas det, putsas det på noter, slingor och repriser. Det har ingen betydelse ifall man är halvproffs eller nästan nybörjare, alla lär sig något nytt och gör nya saker med musiken.
Jag kommer ihåg när jag gick min första folkmusikkurs när jag var 16 eller så – vi spelade hela tiden trots att repertoaren var begränsad (låtarna går ju att spela flera gånger) var ständigt hungriga på nya låtar, nya stämmor, nya klanger och nytt sällskap. När jag åkte hem, var jag alldeles salig med polskor som ”spelade” i huvudet så jag inte kunde somna. Helt uppskruvad, hypervaken, nästan ”hög” på musiken – samma känsla som uppstår än i dag när det går så där riktigt bra och jag får spela med dem jag tycker om och njuter av att spela med – marken känns inte under fötterna och jag blir ett med musiken i ett flöde av toner som talar direkt till mitt inre utan hindrande slussar eller filter. Musiken blir till bränsle som i sin tur blir till skydd mot en del av livets prövningar. Att spela är att vila även om man spelar med hela kroppen så man blir varm och kanske svettig. Nödvändigt avkopplande från verkligheten, ren medicin som gärna får överdoseras och jag överdoserar gärna!
Jag tyckte det var lika vemodigt att vid varje kursslut skiljas från mina kamrater, nya som gamla, och så alltid fram emot nästa kurs, kunde nästan inte ”sjå” mig. Samma känsla infinner sig även idag – nästa kurs kommer i november, bara att ”sjå” sig då…

//Liselott Norlin

26 september 2011

SVENSKA FLICKAN

Två fina musikvideos av konst/performance/musiktrion Svenska Flickan.





Deras blandning av budskap, utforskande av identitet kring kön och nationalitet, estetik och rådansanta beat är intressant. Vad tänker ni när ni ser dessa filmer?
Folkbloggen säger: Jävlar vad bra.

25 september 2011

FALUFOLK, EN NYSTARTAD FOLKFÖRENING I FALUN...

... och Emil Ridderstolpe ger Folkbloggen en kort rapport:

I fredags startade Faluns nya förening FaluFolk upp sin verksamhet i form av folkmusikcafé i centrala Falun. Över 100 personer dök upp och kunde höra Jonny Soling spela och berätta sig fram genom dalarnas östra trakter. Premiären i sin helhet var en riktig braksuccé som, förutom Jonnys konsert, innehöll bl.a. polskeutlärning, fika/soppa, myspysatmosfär, tight buskspel, böljande dans och allt det där du där ute satt och suktade efter när du sökte dig in på folkmusikbloggen. Föreningen kommer att fortsätta hålla folkmusikcafé en gång i månaden och har lite andra saker i görningen. Så håll utkik och ta en titt på facebook så hittar du FaluFolk, där finns lite info, datum och fortlöpande uppdateringar om kommande tillställningar som ska smaka sött för alla spel- och danstokiga!
7/7 Evil witches är ett skäligt betyg för denna helkväll!


//Emil Ridderstolpe

24 september 2011

EXOTISM, JAPAN OCH LITE VÄSEN

Föreställ er en barnkör iklädd bastkjol som sjunger Kumbaja my lord, med komp på djembe från en energisk musikhandledare. Mmm, jag vet att ni myser.
Här har vi nu Japans svar på detta fenomen, och för en gångs skull är det Sverige som är den exotiska kulturen:

22 september 2011

HANDLINGSPLANEN BESÖKTE KULTURRÅDET OCH RIKSDAGEN

Sveriges spelmäns riksförbund (SSR), Riksförbundet för Folkmusik och dans (RFoD), Erik Sahlströminstitutet (ESI) och Folkdansringen, de fyra största organisatoriska föreningarna inom folk och dansvärlden, har slagit sina kloka huvuden ihop. Vad har det då resulterat till? En jättestor fest? Nej, inte alls. En handlingsplan på kanske 1000 sidor med utredningar gällande folkmusiken och folkdansen i Sverige idag. Ett mastodontarbete med många timmars arbete bakom sig och med många kloka ord inom sig. Handlingsplanens syfte är att utarbeta en metod som främjar den traditionella musiken och dansen som finns i Sverige. Under det något luddiga paraplyet "främja folmusiken" samlas olika områden/undergrupper med tillhörande utredningar- amatör, arkiv, genrens infrastruktur, utbildning, yrkesverksamhets, arrangör, instrumentbyggar samt en ekonomisk utredning.

Vad händer då när en utredning är framkrystad, klar och utmejslad? Jo, den lämnas över till Kulturrådet och till Sveriges riksdag. Såklart.

Kulturrådet är regeringens förlängda hand som i praktiken fördelar de pengar som regeringen ger till kultur till kultur till landets alla kulturaktörer. Så- i onsdags besökte handlingsplansgruppen Kulturrådets stora sextiotalskoloss i Stockholm och lämnade fram handlingarna samt ställde de mot väggen när de gällde den ekonomiska situationen som idag är jädrigt skev (återkommer senare om den frågan). De var helt okej roade. Bjöd inte på kaffe, men på bubbelvatten i alla fall.
Bildbevis:


Vattenkanna. Signerad tulpankonstnären Ulrika Hydman Wallien. Vi misstänkte att Kulturrådet hotat med att dra in Ulrikas ekonomiska stöd om hon inte specialdesignade vattenkannor åt dom.

Professor Sven Ahlbäck redovisade siffror ur den ekonomiska utredningen som visar på att 85% av de statliga pengarna som går till musiklivet i Sverige går till konstmusik. Cirka 3 % procent går till folkmusik. Bingo. Men som sagt, mer om denna utredning senare i Folkbloggen.


Dagen efter besöket på Kulturrådet begav sig samma skara till Sveriges Riksdag för att inmundiga frukost med kulturutskottet och uppdatera våra politiker om hur folkmusiken och dansen mår idag, och vad vi vill ska hända med den de närmsta fem åren.

Intressant fakta:

1. Ni vet Sverigedemokraterna, det enda parti som tydligt i sitt partiprogram skriver om svensk folkmusik och dans, var inte där. LOL. Fegt och ett mycket tydligt tecken på vad de egentligen tänker om folkmusik och dans- en bra image för deras nationalistiska skitpolitik.
2. Några av ledamöterna i kulturutskottet visade sig var exhippies sen 70-talet och mindes mycket väl vilda Delsbostämmor. De förstod verkligen vikten av att främja folkkulturen. Hurra!
3. Ingela Thalén, Svenska folkdansringens ordförande tillika exminister under Göran Perssons regering, ledde mötet med en fruktansvärt professionell hand. Imponerande.
4. Det är fint och viktigt när människor organiserar sig i grupp för att få en förändring. Och uppenbarligen går det att ändra på saker.
5. Sven Ahlbäck är bra på att credda folkmusik-Sverige. Han menar att det aldrig förr har funnits så många duktiga utövare av folkkultur som idag. Det är fett.


Ingela Thalén langar, via RFoD:s ordförande Eva Rune, handlingsplanen till kulturutskottets ordförande Berit Högman.


Sven Ahlbäck hyjpar folkmusiken.

Gun- Britt Hermansson, representant från SSR:s styrelse, under en av riksdagens massiva kristallkronor.

Två av utskottets ledamöter samt ESI:S VD Maria Bojlund och RFoD:s generalsekreterare Lars Farago äter frukost. Och pratar politik samtidigt.


Men det här är bara början. Folkbloggen lovar att fortsätta rapportera passionerat om folkkulturen och dess vandring in i politiska finrum.
//Sara Parkman

VILKEN BILD!


Fotograf: Emil Nordin

20 september 2011

TANKAR?

Denna krönika publicerades i Dagens Nyheter förra veckan, signerad Po Tidholm. Vad tänker ni? Den har rätt många trådar som han lämnar öppna. Han blandar friskt tankar om nationalism, kvalitet, arkiverande tradition och politik, och personligen känns det lite... taget ur luften. Att hävda att allt som idag kommer ut är skit låter ju också lite bittert i stil med "Hörrni, det var bättre förr".
Men som sagt- Folkbloggen är mer intresserade av era åsikter. Kör ba kör.


19 september 2011

GÄSTBLOGGARE: RESiDANS/ DE TVÅ FÖRSTA REPVECKORNA

IDAG: EMILIA AMPER

Ända sedan det glada beskedet från projektledare Petra Eriksson att jag blivit utvald till årets RESiDANS-ensemble har jag sett fram emot att få möta resten av gänget och sätta igång med repetitionerna. Måndagen den 15 augusti var det äntligen dags! Det var en speciell känsla att anlända Eric Sahlström Institutet i Tobo på söndagskvällen, för denna gång skulle jag inte bara gå på styrelsemöte och sedan åka igen, utan nu skulle jag bo där (i alla fall i 14 dagar). Det var ju 13 år sedan jag bodde på ESI sist, då som 17-årig deltagare på den första nyckelharpkursen någonsin! Tänk vad mycket som hänt sen dess! Livet går såna vindlande vägar...

Första dagarna med RESiDANS började vi med gruppövningar och mycket diskussioner om dans och musik. Koreografen Carl Olof Berg presenterade titeln på föreställningen, Dans med vuxna, och att vi skulle jobba med utgångspunkt i sånglekar. Personligen känner jag inte direkt någon större varken känslomässig eller musikalisk koppling till sånglekar, har väl mest dansat lite Små grodorna som barn och spelat vid två tillfällen på julgransplundring (där jag blivit väldigt medveten om att jag inte hade så bra koll på varken melodier, texter eller rörelser). Men så fort vi började gräva i sånglekarna så insåg vi hur mycket dynamit som finns att hämta där! Sånglekarna och deras historia rör teman som roller, makt, status, kön, grupptillhörighet, utanförskap, tvång, förväntningar, ideal, att vara vuxen och barn, lust, lek, dans, sång, musik och mycket mer. Tänk att det som förr var ungdomarnas tillfälle för flirt, fest, lek och kroppskontakt blev platsen för uppfostran och uppstramning som några av lekens 10 bud, från boken Lek! från 1915, vittnar på: ”Rena händer, rena blickar och rena hjärtan!” (nr 2) och ”Kroppshållning och rörelser vackra” (nr 6). Det verkar vara många som minns sånglekar som något jobbigt och påtvunget i barndomen, samtidigt som jag gjort mig helt nya erfarenheter tillsammans med RESiDANS-ensemblen av hur roligt det faktiskt kan vara att leka dem! Väldigt sammansatt och tämligen laddad utgångspunkt för Dans med vuxna med andra ord!

Det som jag har sett fram emot mycket var att istället för att jobba bara med musiker, som jag är mest van vid, få arbeta tillsammans med dansare och allt vad det innebär. Vi har värmt upp, stretchat, flåsat runt i skogen, masserat, improviserat med kroppen, rösten, instrumenten, känt på varandra både fysiskt, mentalt och musikaliskt/dansmässigt. Vi har jammat, släppt loss totalt i galen discodans, lekt alla roliga och tråkiga danslekar vi kommit över, försökt sätta oss in i historien, diskuterat laddade ämnen som sexualitet, vuxna/barn, makt, ideal osv, dansat och spelat både fint, fult, städat, glatt, galet, ledset och fullt av kättja. Det har varit väldigt kul, inspirerande, skönt och svårt, inte minst fysiskt (speciellt för de båda musikerna tror jag, haha)...

Arbetet fortsätter om några veckor med två nya repveckor, då i Hudiksvall. Vi kommer att fortsätta utforska sånglekar och allt som dyker upp ur inspirationen som kommer när vi jobbar med dem och i mötena mellan oss i ensemblen. Carl Olof poängterar att vi tillsammans kommer att skapa föreställningen under arbetets gång, ett bra sätt att förhålla sig och utnyttja den samlade kompetensen och erfarenheten i gruppen på tycker jag. Vi jobbar också mycket med att byta roller, att alla i ensemblen så att säga ska vara rörliga och både dansar, spelar och sjunger. Jag älskar det!

Dans med vuxna är koreograf Carl Olof Berg, dansare Anna Öberg, Anton Schneider och Signe Lemhagen och musiker Anders Löfberg och Emilia Amper och premiären är den 26 november på Uppsala Konsert och Kongress.


15 september 2011

KLUBB SJU

Igår arrade jag och några kamrater en egen klubb på Stallet. Klubb 7 heter schabraket och är tänkt att vara en scen för ung musik. Och kära nån så fint det blev! Hundra pers hade letat sig in under Stallets tak för att lyssna på tre band av högsta musikaliska kvalitet- Adeln från Skåne, som tog Jan Johanssons något uttjatade försök att plocka ihop jazz och folk till en helt ny nivå, Fleet Foxesinspirerade Clockwise med stämsång, folkfiol och poparr gav publiken gåshud och Spinning Jennies- Stockas finaste bluegrassband med texter om olycklig kärlek, fylla och panka plånböcker.
Ni förstår- en skimrande blandning av musik och folk och en start på en scen som vi själva skapar, där vi formar förutsättningar som vi själva trivs med och fixar ett rum där unga musiker och dansare får träffs. Det gillar jag. Mycket.

Shit, jag är verkligen partisk till det hela, men igår var vi smått höga efter avslutad klubb.
//Sara


Clockwise

Publik!

Arrangörer.

14 september 2011

FOLKBLOGGEN CITERAR MARK LEVENGOOD

"Regeringen tycker sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen." (Mark Levengood på Twitter)

13 september 2011

FESTIVALMAT

o



Okej, nu är det sista sommarfestivalrycket. Och det handlar om mat. Äta bör man, annars dör man, och särskilt om en är på kalas mitt i sommaren är det extra viktigt med föda. Det fina med festivalerna och stämmorna är att det inte direkt är en kulinarisk hegemoni som råder, utan det finns ett varierat utbud som ibland beror på geografin eller bara på intresse. He gillar jag. Palt i Luleå, kolbullar i Delsbo, indisk linsgryta på Backafestivalen, våffelstånd på Myckelby, hamburgare i Bingsjö, hjortron, lax och potatis på Urkult...

8 september 2011

CITATMASKINEN KALLE ALMLÖF

"Man spelar alldeles för jävla mycket samtidigt, och så säger man att det är samspel. Skitsnack."

"Om man inte har begreppet Rätt, kan det bara bli fel."

"Jag heter inte K-A-L-L-E. Det kvittar hur fort jag säger dets å blir det aldrig Kalle." -Kalle Almlöf om hur viktigt frasering är.

"Ibland hjälper det att tänka att de är döva, blinda och dumma i huvudet!" - Kalle om att leda en grupp

"Stradivarius, han gjorde en två tusen fioler, och av dem finns det säkert tre tusen kvar."

"Spela inte känslor! Spela fiol!"


Här har vi ett litet men väldigt fint reportage om Kalle:

KLOKA CITAT

För tre år sedan gick jag Jonnykursen på Malungs Folkhögskola. Det var fint på väldigt många sätt och vis, och framförallt lyckades det kramas ur många fina citat från de lärare vi hade under året. Kalle Almlöf och Jonny Soling är sjukt kloka citatmaskiner, och vi börjar med göttiga ord signerade Soling.

"Som musiker kan man inte tillåta sig att vara offer för sina känslor."

"Det är ens egen skyldighet att underhålla sitt intresse för fiolspel."

"Spela fiol även om du inte kan låten. Låt inte låten bestämma karaktären utan bestäm själv karaktären på låten."

"Om du säger att du vill bli bättre på att spela fiol men inte gör något åt det, lever du i en livslögn."

"Övning och upprepning är fornnordiska ord som betyder kul!"

"Det finns två sorters författare; en som vägrar att läsa andras böker för de tror att det ska påverka deras skrivande, och en som läser världslitteratur för att vidga deras språk. /Jonny om förmågan att ta lärdom av andras spel. "

"Nervositet är bristernas förstoringsglas."

"Jag strävar efter att ha största möjliga medbestämmande över mitt liv!"

6 september 2011

VÄRLDENS SNYGGASTE ARTISTFOTO


Bångbro- Stina fick verkligen till det när det gällde att fixa snyggt foto på sig själv. Kära nån. Det här fotot skulle jag kunna ha intatuerat på axeln eller som en fräck pin på jackan. Dessutom är dragspel som instrument sjukt vackra.

5 september 2011

DET HÄR MED "FOLKLIGA" TRADITIONER....

Människan har i alla tider haft märkliga saker för sig, och nog längtar en till att få se vår tid skildrad om hundra år. Undra vad folk kommer förfasas och garva åt?

I alla fall bjöd Wikipedia på en informativ text om en asspexig sed, som förmodligen var hipp och het för hundra år sedan, men som brukas än idag. Mina damer, herrar och alla ni andra: KRYCKESTÅT!

Kryckeståt kallas en lokal tradition från södra Dalarna, norra Västmanland och Gästrikland. Byns ungdomar samlas på en bestämd plats uppklädda i gammeldags kläder, höga hattar, långa klänningar, väst och skjorta, sjaletter mm. vissa personer får ett heders-uppdrag att vara präst och prästfru, landsfiskal, barnmorska vilka ska hålla tal till det blivande brudparet. Talen ska handla om de två som tänker gifta sig, det kommande äktenskapet och kanske främst förutsättningen för tillökning i den kommande familjen. I versform kan de olika talen bli mycket tillspetsade och roliga till åhörarnas förtjusning med skratt och fniss. I processionen kommer först två förridare på häst – en man och en kvinna – därefter häst med en tall (krycka) dragen på kärra/vagn, denna tall är av en speciell sort, vilket innebär att tallen ska vara delad i toppen, två långa toppar, – en klyka. På kryckan sitter spelemän, (fioler och dragspel), och spelar hela tiden fram till brudens hem. Efter ”kryckan” åker prästen och prästfrun med häst och trilla, därefter kommer många hästdragna vagnar med barnmorskan, landsfiskalen samt byns allmoge i alla åldrar. När brudens hem kan ses på avstånd skickas förridarna fram för att höra efter om uppvaktningen är välkommen. Erhålles ett ja så hissas flaggan med hälsning, välkommen till oss. Det blivande brudparet står på förstukvisten och tar emot uppvaktningen. Prästen håller tal om livets väg till det blivande brudparet, Psalmer sjungs och kryckan överlämnas med uppmaning att av den överlämnade gåvan tillverka någon möbel till bosättningen, exempelvis en vagga. Barnmorskan berättar om livet i ett äktenskap och lämnar upplysning om sin roll i samhället. Landsfiskalen håller ett förmanande tal om lag och ordning. Presenter överlämnas och sedan blir det stor fest i det gröna med efterföljande logdans till musik av spelemännen.

Språket och de MYCKET noggranna instruktionerna i denna text är fantastiska. För de inblandade ter sig säkert sedens regler och händelser mycket självklara, men för oss som utomstående är det mest väldigt virrigt och en smula humoristiskt...
Har ni fler fina seder? Dela gärna med er!

PROFESSOR OHLANDERS BERÄTTAR DJUPGÅENDE OM FROM-OLLE


Kära Världen!
Dagen till ära ska vi ta och fördjupa oss i det hälsingska kulturarvet. Vi ska ge oss in på mannen, myten och legenden From Olle, Järvsös stolthet.
Jag som är en av de få nu levande storspelmän som haft en personlig relation med From Olle tänker nu dela med mig av mina nära möten och spelupplevelser med denna stilbildande storspelman.
Jag börjar med ett lite formellare utdrag från wikipedia:

'From-Olle, eller Olof Jonsson From (1796-1876), torpare och son till en indelt soldat vid Järvsö kompani (Hälsinge regemente), var en legendarisk stor-spelman från Järvsö i Hälsingland. Olle ingick tillsammans med sina samtida Lapp-Nils i Jämtland, Spel-Gulle i Medelpad och Pekkos Per i Dalarna och Professor Ohlanders (mig själv då) som de fem främsta spelmännen i mellersta Sverige under första hälften av 1800-talet. Bland Olles många elever kan nämnas Järvsöspelmännen Lill-Hans (Hans Hansson, 1823-1887), Lif-Ante (Anders Hansson Lif, 1829-1905), Flinka Johane (Johan Johansson Flink, 1827-1905) och Lappmyrgubben (Pehr Pehrsson, 1839-1913). Jönsagubben (Olof Jonsson, 1816-1899) i Undersvik, var också en känd elev.

Ja, Olle var sannerligen en stor man och spelman. Han var uppbokad som mingelmusikant på bröllop varje dag från maj till november.
Han började sin karriär som herdegosse på fäbovallar runt om i Hälsingland men det yrkesvalet fick ett abrupt slut då svensk lag förbjöd män från att jobba med djurskötsel. Det cirkulerade flera rykten och mången man stenades till döds då mistankar om tidelag fanns. Efter den reformen fick kvinnorna ta över vallarbetet och Olle fick söka arbete på annat håll. ( Innan vi fortsätter vill jag bara dementera alla rykten om att Olle skulle ha satt på en giraff. Det är bara lögn och våghalsiga påhopp. Han hade dock ihop det med en kvinna från byn med en gnuliknade uppsyn.) På så sätt hittade Olle in i musikens lukrativa värld. Han började ta lektioner av mig och var både snabb och lätt lärd så det dröjde inte länge innan vi började turnera ihop. Jag har många glada minnen från den tiden, som den gången då Olle ramlade in i en höskulle med Lill-Babs och blev liggande där i sju dagar. Ja, vi var ju nära på att missa en bröllopsspelning men då kom jag på den eminenta iden att flytta hela bröllopet med gäster och allt till logen. Vi stack bara in fiolen där i höstacken så sekunderade Olle och prästen vigde samman paret mitt på loggolvet. En sjujäklans fest blev det sen också. Glada tider, det vill jag då säga.

Ett annat roligt minne som jag fick dela med Olle var vid invigningen av Järvsö kyrka. Församlingen hade ordnat det så fint med bandklippning, godisregn och ponnyridning för barnen. Vi Järvösbor är ju stolta och måna om att synas så enligt ritningarna skulle kyrkan vara Sveriges största landsortskyrka men för att vara på den säkra sidan så skulle vi där under invigningens uppståndelse mäta kyrkan. Olle hade fått själva mätuppdraget då han i spagat (från ben till ben) var exat två meter. Ja, det fanns ju inte så bra mätredskap på den tiden så man fick ta till lite pirmetiva mätmetoder. Det som försvårade hela saken var dock att Olle och jag samtidigt var bokade som spelmän. Så Olle fick göra utfall i spagat och skrika ut metertalet han var på samtidigt som han spelade häxritten på fiol med mig bredvid på andrastämman. Hela församlingen följde med i tåget och de yngsta travade efter på ponnys. Ja, det var sannerligen en syn att se! Men kyrkan var störst och invigningen blev en succé.
Jag skulle kunna fortsätta med fler fantastiska minnen men jag sätter punkt här och avslutar med att säga att Järvsös musikliv inte är det samma sen From Olle gick bort.
Tack och varsågod!

/Professor Ohlanders

2 september 2011

FOLKMUSIKMEGASUPERSTARS

Har ni sett Stallets affischer nån gång? De som bor i Stockholm borde i alla fall sett dom, då de sitter uppklistrade typ överallt.
Jag och några kamrater till mig har gjort våra egna folkmusikmegasuperstaraffischbilder. Asfeta, tycker vi.

Karaokemästaren som vanligtvis lirar på finlandsfärjan. Gillar att spela polkor på synth.

Folkmusikern från Hälsingland. Gillar terslösa ackord och ramdigedigedigedamkomp till åttondelspolskor.

En mycket inlevelsefull sångerska som gillar afropop och starka kvinnor.

Den moderna svenska folkmusikern, med lettisk isprinsessklänning.


Världens bästa banjospelare- direkt från Amerikat.

1 september 2011

ETT BREV TILL ALLA NATIONALISTER DÄR UTE I ETERN

Som Folkbloggen skrev förra veckan, medverkade jag, Sara, i en paneldebatt om nationalism och folkkultur på Skansen i fredags. Det resulterade i ett allmän panik bland nationalister, och en taktik som går långt under allt vad värdighet heter. Här och här kan ni läsa mer om detta. För att göra det hela något överkomligt skrev jag ett brev till vederbörande:

Kära nationalister. Kära näthatare. Kära sverigedemokrater. Kära nationalsocialister. Jag vill berätta en hemlis för er. Jag är er hemlige vän.

Det trodde ni inte om mig va? Att jag, den rabiata mångkulturvurmande feministsubban, skulle säga det? Men jo, så är det. Jag tänker aldrig börja göra som ni. Förakta. Och förakt, det är vad ni pysslar med just nu. Och det skapar rädsla. Det gör mig besviken och arg. För jag vill er väl. Jag är er vän. Och ni är så rädda, så små. Det är enkelt att stanna kvar i rädslans klor, det krävs ingen direkt prestation. Ett skönt läge som legitimerar korkade, kränkande och hatiska handlingar.

Det jag föraktar är det som kommer ut ur era käftar, de okunniga ord som ni tillåter er själva att skriva. De ord som skrivs för att skapa ännu mer rädsla.

I Sverige har vi åsiktsfrihet, tack och lov. Men det innebär också ett ansvar. Alla åsikter är värdefulla, men när ordens nyans är blodröd och handlar om att skapa barriärer mellan människor går det inte längre. Vi måste säga stopp. Tack, men nej tack.

I måndags började jag min treåriga utbildning på musikhögskolan i Stockholm. Jag ska läsa 180 högskolepoäng svensk folkmusik, alltså tre år av folkkultur deluxe. Jag lovar, jag vet vad jag talar om.

Att ni i era nationalistiska sammanhang väljer att kidnappa folkkulturen är bara ett okunnigt och töntigt spel för gallerierna. Jimmie Åkesson valde att bära en (hyrd) folkdräkt under riksdagens öppnande förra året för att symbolisera er syn på svensk folkkultur. Jobbigt läge för er, då all svensk folkkultur bygger på inspiration och influenser från världens alla hörn. Kultur är inget statiskt och det vi i dag kallar ”svensk folkmusik” är en etikett som skapades under 1800-talets nationalromantik. Folkkultur utvecklas ständigt och är beroende av olika människors bakgrund och berättelser. Allt annat vore döden.

I fredags deltog jag i ett seminarium på Skansen som handlade om folkkultur och nationalism. Jag, multimusikern Ale Möller och två forskare i idéhistoria diskuterade bakgrund, framtid och vilka strategier som bör användas för att folkkultur inte ska bli ett vapen i nationalisternas händer. I samband med detta blev jag intervjuad i SVT:s Kulturnyheterna där jag jämförde nationalism med ett hus byggt av asbest. Det är trevligt att känna en stolthet över sitt ursprung, men väggarna för vår nationalstat är byggda på giftiga värderingar. Det är klart att det uppstår konflikter då och då när grunden inte längre rimmar med dagens samhällsvärderingar.

Kort därpå lade två av era nationalistiska nättidningar upp artiklar om debatten, varav en text enbart handlade om mig och om vad jag sagt. De tillhörande kommentarerna är nog bland det mest underhållande och fruktansvärda jag läst. Jag blir tillskriven epitet som judinna, tattare, maoist och subba. Bland annat. Dessutom har ni plockat fram information om mina föräldrar och deras bakgrund. Humorn ligger i de etiketter ni sätter på mig, smärtan i er handling och att ni lagt ner tid på att gräva i mitt liv. Jag grät. I en timme. Sen hoppade jag sönder min säng och skrek ut min ilska och bestämde mig för att festen minsann fortsätter. Jag tänker fortsätta dansa polska till revolutionens musik. Att ni hänger ut mig och mina finaste föräldrar som har indoktrinerat mig till att agera utifrån en human människosyn gör mig både arg och stolt.

Nationalister, glöm aldrig att jag er hemlige vän. Jag bryr mig om er. Ni måste inte hata. Det finns andra sätt att tackla rädslan. Vi är tusentals som kan hjälpa er.
//Sara Parkman

JOELBILDER: TOBAKSSPINNARSTÄMMAN 2011

Spelmannen och fotografen Joel Bremer bjuder än en gång på bilder från det förflutna. Denna gång från Tobaksspinnarstämman i Nås, och Joel låter sig hälsa att det är en mycket trevlig stämma. Vi tror honom.

Niklas Nåsander och Mattias Helje.

Niklas Nåsander, Mattias Helje och Zara Helje.

Stella och Mats Edén.

Zara Helje och Mats Edén.

Jonas Åkerlund.