1 september 2011

ETT BREV TILL ALLA NATIONALISTER DÄR UTE I ETERN

Som Folkbloggen skrev förra veckan, medverkade jag, Sara, i en paneldebatt om nationalism och folkkultur på Skansen i fredags. Det resulterade i ett allmän panik bland nationalister, och en taktik som går långt under allt vad värdighet heter. Här och här kan ni läsa mer om detta. För att göra det hela något överkomligt skrev jag ett brev till vederbörande:

Kära nationalister. Kära näthatare. Kära sverigedemokrater. Kära nationalsocialister. Jag vill berätta en hemlis för er. Jag är er hemlige vän.

Det trodde ni inte om mig va? Att jag, den rabiata mångkulturvurmande feministsubban, skulle säga det? Men jo, så är det. Jag tänker aldrig börja göra som ni. Förakta. Och förakt, det är vad ni pysslar med just nu. Och det skapar rädsla. Det gör mig besviken och arg. För jag vill er väl. Jag är er vän. Och ni är så rädda, så små. Det är enkelt att stanna kvar i rädslans klor, det krävs ingen direkt prestation. Ett skönt läge som legitimerar korkade, kränkande och hatiska handlingar.

Det jag föraktar är det som kommer ut ur era käftar, de okunniga ord som ni tillåter er själva att skriva. De ord som skrivs för att skapa ännu mer rädsla.

I Sverige har vi åsiktsfrihet, tack och lov. Men det innebär också ett ansvar. Alla åsikter är värdefulla, men när ordens nyans är blodröd och handlar om att skapa barriärer mellan människor går det inte längre. Vi måste säga stopp. Tack, men nej tack.

I måndags började jag min treåriga utbildning på musikhögskolan i Stockholm. Jag ska läsa 180 högskolepoäng svensk folkmusik, alltså tre år av folkkultur deluxe. Jag lovar, jag vet vad jag talar om.

Att ni i era nationalistiska sammanhang väljer att kidnappa folkkulturen är bara ett okunnigt och töntigt spel för gallerierna. Jimmie Åkesson valde att bära en (hyrd) folkdräkt under riksdagens öppnande förra året för att symbolisera er syn på svensk folkkultur. Jobbigt läge för er, då all svensk folkkultur bygger på inspiration och influenser från världens alla hörn. Kultur är inget statiskt och det vi i dag kallar ”svensk folkmusik” är en etikett som skapades under 1800-talets nationalromantik. Folkkultur utvecklas ständigt och är beroende av olika människors bakgrund och berättelser. Allt annat vore döden.

I fredags deltog jag i ett seminarium på Skansen som handlade om folkkultur och nationalism. Jag, multimusikern Ale Möller och två forskare i idéhistoria diskuterade bakgrund, framtid och vilka strategier som bör användas för att folkkultur inte ska bli ett vapen i nationalisternas händer. I samband med detta blev jag intervjuad i SVT:s Kulturnyheterna där jag jämförde nationalism med ett hus byggt av asbest. Det är trevligt att känna en stolthet över sitt ursprung, men väggarna för vår nationalstat är byggda på giftiga värderingar. Det är klart att det uppstår konflikter då och då när grunden inte längre rimmar med dagens samhällsvärderingar.

Kort därpå lade två av era nationalistiska nättidningar upp artiklar om debatten, varav en text enbart handlade om mig och om vad jag sagt. De tillhörande kommentarerna är nog bland det mest underhållande och fruktansvärda jag läst. Jag blir tillskriven epitet som judinna, tattare, maoist och subba. Bland annat. Dessutom har ni plockat fram information om mina föräldrar och deras bakgrund. Humorn ligger i de etiketter ni sätter på mig, smärtan i er handling och att ni lagt ner tid på att gräva i mitt liv. Jag grät. I en timme. Sen hoppade jag sönder min säng och skrek ut min ilska och bestämde mig för att festen minsann fortsätter. Jag tänker fortsätta dansa polska till revolutionens musik. Att ni hänger ut mig och mina finaste föräldrar som har indoktrinerat mig till att agera utifrån en human människosyn gör mig både arg och stolt.

Nationalister, glöm aldrig att jag er hemlige vän. Jag bryr mig om er. Ni måste inte hata. Det finns andra sätt att tackla rädslan. Vi är tusentals som kan hjälpa er.
//Sara Parkman

8 kommentarer:

Anonym sa...

Du är så jävla bra! Glöm aldrig det!

Erika sa...

Sara, du är helt fantastisk. Du är rätt igenom stencool och har SÅ rätt om SÅ mycket. Jag hörde ditt tal i Bingsjö och fick gåshud, som jag så ofta får när du träffsäkert sätter ord på det många av oss känner och tänker. Det är synd om dem som inte begriper bättre än att skriva skit om dig personligen, de gör det för att de ser dig som ett hot, för att du är duktig. Bär med dig att det du gör är så bra, så viktigt och så inspirerande! Jag beundrar dig som fan!

Martin sa...

Sara, du är så jävla grym!

Blir också förbannad på felfuntade s.k. "nationalister" som har någon skitnödig idé om att folkmusiken måste "räddas från influenser". Det är ju helt uppåt väggarna, tror de inte att det existerade influenser tidigare i historien eller, det är ju det som skapat folkmusiken!

Av någon anledning vill de tydligen stanna den musikaliska utvecklingen nånstans på 60-talet och behålla den som den var då utan några som helst förändringar. De som motsätter sig detta är kommunister, judar (?) och svenskhatare (se bara kommentarsfälten på nationell.nu's artikel). De är ju inte så överens själva heller. Vissa av dem är utpräglade nazister med judehat som största nummer medan vissa andra försöker hyscha ned dem och mena att "vi måste skjuta in oss på kulturmarxismen" (dvs exakt samma sak som Anders Behring Breivik ansåg berättigade massmordet på Utöya och bombningen av Oslo).

Det mest talande verkar vara att i princip ingen i den här rörelsen själv verkar syssla med folkmusik, men de är väldigt måna om att ha åsikter om den. Jävla sopor strängt taget, jag känner inga i folkmusiksvängen som ens sympatiserar med SD, för att inte tala om utpräglad nazism. Sån skit får de lägga av med om de skall vara välkomna i civiliserade sammanhang.

Anonym sa...

Heja Sara. Vi är så många som går jämsides med dig!
/Kari

Edit Holm sa...

Sara! Jag slår vad om att 99% av alla de där pinsamt okunniga personerna som skriver på nationell.nu aldrig har lyssnat på folkmusik i hela sina liv. Det är därför de skriver så urbota dumma kommentarer. De har helt enkelt inte nån jävla aning om vad de talar om. Inte ens "folkmusiker" på nationell.nu hade nån aning: han trodde att det som är den svenska folkmusiken hade "tillverkats" av några renrasiga dalmasar år 1700. En helgs renrasigt jobb ungefär. Vad jag vet så vandrade en stor del män från hela Västsverige över till den norska sidan i jakt på jobb i skogen när det inte fanns några i Sverige under den tiden. Eller drog i krig till Ryssland, Finland, Polen, och långtbortistan. Dessutom kom det hit folk från Finland, judar, romer, och andra människor av alla kulörer. Och så genom hundratals och tusentals år. Var ska man dra gränsen? Om man nu inte tror att en människa är en ö så förstår man att spelfolket nog gav själva f-n i om låtarna de lirade var renrasigt svenska. Musik är en process och en berättelse under ständig utveckling, inte en punkt.

Tråkigt att de håller på att kolla upp din familj, som om det vore nån nyhet att vi har en offentlighetsprincip i Sverige. Det känns som en del i deras rasistiska världsåskådning att härleda en persons förmodade egenskaper till hens biologiska ursprung. Alla vi andra vet att du har kunnat komma på alla de där smarta sakerna du skriver och gör alldeles själv, utan etnisk-genetisk programmering.

Dessutom är det rätt intressant att de har sin egen åsiktsregistrering. Det känns som ett förtäckt hot att lägga upp ens familjs biografi på en offentlig webplats och sen inte skriva sitt eget namn och adress. Är det månne på grund av att de saknar argument för sitt hat? Att de helt enkelt MÅSTE måla upp en fantasibild med röda varningsljus för att de ska kunna ha nåt att peka på, för att det de avbildar helt enkel INTE EXISTERAR I VERKLIGHETEN? De tror uppenbarligen att om man inte kan övertyga människor med sakliga argument så kan man skrämma människor till att gå med på något. Eller åtminstone till tystnad. De ser sig som offer för den politiska korrektheten, men själva använder de storebrors taktik. Herr nationell, nationell.nu och alla andra som tror att vår blågula musik går att stänga in i en liten låda: när blir ni trötta på att hata? När kommer ni att traska hem till era barn, baka bullar till dom, pussa sina respektive, lira en låt med grannen och säga: "Fy fan, vad jag är trött på att hata nu! Oooh yeah... gotta give the world some love today!"?

Stå på dig Sara! Se det som en seger. De hade inga argument kvar helt enkelt.

stor kram, Edit.

Martin sa...

Heja, heja Sara!

Irina Carlén sa...

Sara, du är bäst i hela världen. Blev helt tagen av ditt engagemang på Nordtrad i Malmö i våras och önskar dig allt gott i allt du tar dig an. Jag hejar på dig, på oss och på alla som vågar visa att folkmusiken är till för alla, oavsett hudfärg, skala eller intonation ;)

Anonym sa...

En sund Svensk Nationalism,
har inget Med Politiska Partier eller dess Ideologier att göra,
utan bygger på Jämlikhet och Jämställdhet enligt följande -

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000012&conference=10500000000000129&posting=19500000005968729

Och i Förlängningen -

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000012&conference=10400000000000023&posting=19500000005943917

Arne Strand.

Skicka en kommentar