DET HÄR MED "FOLKLIGA" TRADITIONER....

Människan har i alla tider haft märkliga saker för sig, och nog längtar en till att få se vår tid skildrad om hundra år. Undra vad folk kommer förfasas och garva åt?

I alla fall bjöd Wikipedia på en informativ text om en asspexig sed, som förmodligen var hipp och het för hundra år sedan, men som brukas än idag. Mina damer, herrar och alla ni andra: KRYCKESTÅT!

Kryckeståt kallas en lokal tradition från södra Dalarna, norra Västmanland och Gästrikland. Byns ungdomar samlas på en bestämd plats uppklädda i gammeldags kläder, höga hattar, långa klänningar, väst och skjorta, sjaletter mm. vissa personer får ett heders-uppdrag att vara präst och prästfru, landsfiskal, barnmorska vilka ska hålla tal till det blivande brudparet. Talen ska handla om de två som tänker gifta sig, det kommande äktenskapet och kanske främst förutsättningen för tillökning i den kommande familjen. I versform kan de olika talen bli mycket tillspetsade och roliga till åhörarnas förtjusning med skratt och fniss. I processionen kommer först två förridare på häst – en man och en kvinna – därefter häst med en tall (krycka) dragen på kärra/vagn, denna tall är av en speciell sort, vilket innebär att tallen ska vara delad i toppen, två långa toppar, – en klyka. På kryckan sitter spelemän, (fioler och dragspel), och spelar hela tiden fram till brudens hem. Efter ”kryckan” åker prästen och prästfrun med häst och trilla, därefter kommer många hästdragna vagnar med barnmorskan, landsfiskalen samt byns allmoge i alla åldrar. När brudens hem kan ses på avstånd skickas förridarna fram för att höra efter om uppvaktningen är välkommen. Erhålles ett ja så hissas flaggan med hälsning, välkommen till oss. Det blivande brudparet står på förstukvisten och tar emot uppvaktningen. Prästen håller tal om livets väg till det blivande brudparet, Psalmer sjungs och kryckan överlämnas med uppmaning att av den överlämnade gåvan tillverka någon möbel till bosättningen, exempelvis en vagga. Barnmorskan berättar om livet i ett äktenskap och lämnar upplysning om sin roll i samhället. Landsfiskalen håller ett förmanande tal om lag och ordning. Presenter överlämnas och sedan blir det stor fest i det gröna med efterföljande logdans till musik av spelemännen.

Språket och de MYCKET noggranna instruktionerna i denna text är fantastiska. För de inblandade ter sig säkert sedens regler och händelser mycket självklara, men för oss som utomstående är det mest väldigt virrigt och en smula humoristiskt...

Har ni fler fina seder? Dela gärna med er!