27 juni 2013

NIKLAS NÅSANDER OCH TOBAKSSPINNARSTÄMMAN

Hej
Här kommer en liten betraktelse från en stämmoarrangör. Hälsar Niklas N


När vi drog i gång Tobaksspinnarstämman var det i mycken liten skala. Vi satte upp några affischer i byn, ordnade med kaffeservering och ett enkelt program med rubriken Visor och låtar från Nås. Från början var det vi själva och våra vänner som stod för fiolerna. Vi hade inte ekonomi att bjuda in någon utifrån och såg frivilligt inträde som en självklarhet. Spelmanslaget var skeptiskt. Men många andra tyckte det var kul att det hände något i byn – att få priser skänkta till lotteriet var inget problem.

Vi fick också tidigt uppmuntran från människor med "makt" i folkmusiksverige. Lasse Jobs skrev uppmuntrande om våra trevande försök, Thomas Fahlander gjorde reportage och Lars Farago var här och svängde sina lurviga. Sånt betydde mycket och vi sporrades att fortsätta.

De första kända artisterna vi bjöd in var Margareta Jonth och Anders Rosén. Att valet föll på dem var ingen tillfällighet. Margareta var ju Nåskulla och hade gjort många av våra visor kända genom skivor och sångbok. Anders var den enda spelman som på allvar intresserat sig för den äldre musiken från Nås. Genom honom blev vår egen Nugos Per rikskändis när han kom att pryda omslaget på Västerdalton. Anders många inspelningar av Nåslåtar hade också blivit en stor inspiration för oss eftersom vår stora och okända låtskatt nästan helt fallit i glömska.

Från början drev vi vår lokalpatriotiska linje hårt. Scenprogrammet var helt ägnat musiken från Nås och de spelmän vi bjöd in, var ombedda att framföra en eller ett par av våra låtar. Men snart släppte vi tyglarna. Vi breddade oss och ville i stället bli en "mulikulturell" samlingsplats för hela Västerdalsmusiken, två dagar innan Bingsjö. "Från Floda i söder till Lima och Transtrand i norr!" skrev vi stolt på våra affischer. Först bjöd vi in enskilda musikanter som Mattias Helje, Jonas Åkerlund, Lars Nordin, Zara Helje och Lars Hökpers. Sedan bjöd vi in spelmanslag. Tidigt införde vi också modernistiska inslag på stämman. Roland Keijser improviserade på sopransax och ungdomar eldade. Höjdpunkten under ett par år var när jag lyckades sammanföra den legendariske Malungsspelmannen Wille Toors med proggikonen Bo Anders Persson från Träd gräs och stenar. Resultatet blev en himmelskt vacker musik, oförutsägbar men ändå ursprunglig. Vi hade då flyttat stämman från vårt k-märkta Ordenshus till Skansbackens pensionat och jag tror att alla som var där den kvällen även minns knotten. Sedan Wille gått bort har Bo Anders återkommit, ensam eller i samspel med andra.

Med tiden har vi breddat oss åt det värmländska hållet. Anders Norudde har varit här ett par gånger, lika så Mats Edén. Och i år kommer Mats Berglund med nyupptäckta Klarälvslåtar i Lejsmetradition. Dessa tre spelmän faller in i den nisch vi försöker skapa och vi är stolta över att de vill komma till Nås och Västerdalarna. Liksom vi gillar de det lilla formatet. De är traditionsbärare var och en på sitt sätt, men samtidigt nyskapande. Liksom Anders Rosén går de sina egna vägar. Musikhögskolor i all ära, men dessa spelmäns genialitet ligger tveklöst i deras egenart.

Som på så många håll har vi roligast dagarna innan själva stämman. På lördagskvällen bjuder vi in våra kursdeltagare och andra intresserade till logdans på den gård Nugos Per levde. På söndagen har vi vår stora lärarkonsert i kyrkan och efter det danshus med spellista på Ordenshuset. Klockan tio infaller "Sena timmen" - en konsert i hemmiljö. Förra året var första gången vi testade detta koncept med ett oförglömligt möte mellan Anders Rosén och Mats Edén. I år går budkaveln vidare till Agneta Stolpe och Jonas Åkerlund. Jag tror att det är det lilla formatet som gjorde arrangemang så lyckat. Och att det skedde i hemmiljö. Det är inte ofta man som arrangör möts av storvuxna karlar som med tårar i ögonen fattar ens hand och tackar för att någon ordnar något sådant!

Kärnan i verksamheten består av kurser. I år kör vi ett tiotal, med inriktning mot sång, dans och spel från Västerdalarna. Våra långkurslärare har varit de samma genom åren, de håller högsta kvalitet och trivs så bra ihop så vi har inte haft anledning att nämnvärt ändra inriktning. Anders Rosén, Jonas Åkerlund, Mattias Helje, Zara Helje och Perjos Lars Halvarsson - kan det bli bättre? I år har vi dessutom lyckats engagera ett par nya namn: Klas af Edholm och Joel Bremer. Klas är ännu ung men har gjort en djupdykning i springlekens vindlande värld och kan med entusiasm förmedla sin lärdom. Joel har sökt sig till gubbarna både i Österdalarna och Västerdalarna och är i dag en av de få som spelar i tradition efter t ex Hans Lisper och Wille Toors.

Ordenshuset och trädgården bredvid är kursernas centrum. Här serveras soppluncher och fika och här finns enklast möjliga masslogie. Här brukar också en liten improviserad tältstad växt fram. Och det är här så många spännande musikaliska och mänskliga möten sker fram på småtimmarna. Runt omkring Ordenshuset upplåter snälla grannar lokaler för våra kurser. Utan detta stöd hade vi inte klarat oss. De flesta lärare tränger i hop sig i Källegården. Där lever du under ungdomsgårdsliknande förhållanden och det är ännu efter alla år en gåta för mig hur de orkar upp på morgnarna.

Det vore fel att säga att stämman funnit sin slutliga form. Men vår inriktning är klar: Vi vill nischa mot Västerdalsmusiken. Vi vill inte bli en festival med hippa grupper. Snarare vill vi se oss som en stämma som mixar oannonserade modernistiska inslag i det lilla formatet med "root music." (Sonus kommer i år och det viskas om att Utdansbandet med Roland Keijser och Anders Rosén ska uppstå i ny tappning) Vi har frivilligt inträde till alla evenemang (utom till Sena timmen som kostar en hundring) men lyckas ändå ge våra lärare hyfsat betalt. Genom vår ickeofficiella framtoning är det många unga alternativa "postproggare" som söker sig hit. Kursdeltagarna återvänder år efter år och i utvärderingarna får vi så mycket kärlek att vi nästan skäms.

Men platsen för själva stämman är inte optimal. Vi började på Ordenshuset, flyttade till Skansbackens pensionat och nu är vi sedan några år på Storängets festplats invid Nås camping. Det är en vacker plats där nere vid älven. Danslogen kokar och kolbullarna smakar gudomligt. Men festplatsen är dimensionerad för kanske 5000 pers vilket inte direkt är en fördel för oss. Vi har svårt att locka publik från kommunen eftersom de stora genrerna här är hårdrock och dansbansmusik. Vi ligger långt från Siljan och de stora turiststråken. I det sammanhanget är vi en utmark. Det finns möjlighet att köra gammaldans på en bana – men vi har hittills avstått. I år provar vi i stället att bredda oss mot finnmarken. Joel Bremer kör där för första gången en kurs med övernattning invid sjön Närsen. Lokalen ligger långt från ära och redlighet och matlagningen sker över öppen eld. Ska vi bredda oss blir det nog åt det hållet. Om man kan tala om en stämmas själ, är det nog där uppe vi ska söka, i skogarna där så många av de gamla spelmännen arbetade, älskade och levde sina liv.

//Niklas Nåsander


25 juni 2013

GOBITAR UR SVT:S ÖPPNA ARKIV

Sveriges Television har sedan april börjat publicera tusentals timmar från deras digra TV-arkiv på internet. FEST! Det finns så himla mycket! Och framförallt - två klassiker till folkmusik-TV finns nu tillgängligt för alla att unna sig av:


1. Locklåten och polskan









2. Spelquinner (Fyra avsnitt!!!!)





18 juni 2013

SVERIGES NYA RIKSSPELMÄN!

Nåväl, Folkblogggen får skylla lite på sommarn då vi är något sena med att rapportera med vilka som utmärkt sig med att motta ett zornmärke i någon valör. Här har vi i alla fall årets lista:


Utmärkelser utdelade vid riksspelmansstämman i
Österbybruk den 15 juni efter Zornmärkesuppspelningarna i
Tobo 10 juni - 14 juni 2013

Guld

Olov Johansson, Dalby för mästerligt och traditionsmedvetetspel av upplandslåtar
på nyckelharpa
Nyckelharpa

Nils Nordström, Upplands Väsby, för genuint och dansantspel av låtar från Uppland
Nyckelharpa

Silver och riksspelman

Jörgen Stenlund,Vintrosa Fiol för lyhört och traditionsmedvetetspel av låtar från
Västerbotten

Petrus Dillner, Älvkarleby Nyckelharpa för briljant och traditionsriktspel av upplandslåtar på
nyckelharpa

Pernilla Stendahl, Munkedal Nyckelharpa för traditionsmedvetet spel av låtar från Bohuslän

Claes-Göran ”Klasse” Olson, Linköping Nyckelharpa för traditionsmedvetetspel av upplandslåtar

Folke Dahlgren,Västerås Säckpipa för traditionsmedvetet och variationsriktspel på säckpipa

Per Jensen, Rimforsa Säckpipa för rytmiskt och variationsriktspel på säckpipa

Agnes Casimir Lindholm, Vänersborg Fiol för briljantspel av låtar från Orust

Mikael Lund, Falun Säckpipa för rytmiskt och traditonsmedvetetspel på säckpipa

Åsa Hogmark, Örbyhus Nyckelharpa för dansant och traditionsriktspel av upplandslåtar på
nyckelharpa

Fredrik Isaksson, Pajala Durspel 2-rad för livfullt och dansantspel av låtar från Tornedalen

Karin Svensson Nordberg, Stora Mellösa Fiol för skickligt och dansantspel av blekingelåtar

Anna Lindmark, Härnösand Fiol för dansant och temperamentsfulltspel av låtar från
Ångermanland

Emilia Amper, Skarpnäck Nyckelharpa för skickligt och personligt spel av smålandslåtar

Anders Löfberg, Skarpnäck Fiol för dansant och stilmedvetetspel av smålandslåtar

David Eriksson, Tobo Nyckelharpa för skickligt och klangfullt nyckelharpospel

Diplom efter brons

Louise Bylund, Sundbyberg Nyckelharpa för traditionsmedvetetspel av upplandslåtar på
nyckelharpa

Hans Dhejne,Vallentuna Klarinett för traditionsriktspel av upplandslåtar på klarinett

Eva Johansson, Urshult Fiol för stilmedvetetspel av smålandslåtar

MariaAndersson, Arvika Fiol för skickligtspel av värmlandslåtar

Ida Malkolmsson, Göteborg Kohorn för gottspel på kohorn

Bo Lindström, Uppsala Munspel för lyhört och dansantspel av upplandslåtar på munspel

Curt Carlsson, Tumba Fiol för genuint och dansantspel av sörmlandslåtar

Ebba Okfors, Sundsvall Fiol för löftesriktspel av upplandslåtar

Susanne Gunn, Solna Härjedalspipa för traditionsmedvetet låtspel på spelpipa

Anette Hallén, Uppsala Nyckelharpa för vårdatspel av upplandslåtar på nyckelharpa

Emma Tysk, Mora Fiol för skickligtspel av orsalåtar

Brons

Katarina ”Nina” Nylander, Bruksvallarna Näverlur för uttrycksfulltspel på näverlur

Åsa Andersson, Torsåker Fiol för dansantspel av låtar från Gästrikland

Peter Jahnke, Uppsala Klarinett för gott låtspel på klarinett

Anna-Karin Kylander, Borlänge Fiol för stilfulltspel av låtar från södra Dalarna

Thor Pleijel, Torsåker Silverbasharpa för rytmiskt och stilfulltspel på silverbasharpa

Simon Stålspets, Malmköping Kohorn för skickligt och klangfulltspel på kohorn

Karin Tagbring, Uppsala Munspel för svängigt och dansantspel på munspel

Axel Jensen, Rimforsa Fiol för personligt och dansant låtspel

Anna Mogren, Ulricehamn Fiol för frejdigt spel av västgötalåtar

Lena Hellquist, Täby Fiol för traditionsmedvetetspel av orsalåtar

Stina Ehrling, Rättvik Fiol för gott spel av bodalåtar

Lydia Ievins, Montague, MA, USA Fiol för lovande spel av upplandslåtar

Sofia Sandén, Leksand Fiol för stilfulltspel av låtar från Leksand

Jakob Ainegren, Sysslebäck Fiol för frejdigt spel av värmlandslåtar

Nils Liberg, Sköndal Nyckelharpa för lovande nyckelharpospel

LukasArvidsson, Lilla Edet Fiol för vårdatspel av skånelåtar

Franz-Benjamin Mocnik, Dorsten, Tyskland Fiol för gottspel av västgötalåtar

Diplom

Stefan Wallin, Karlholmsbruk Fiol för spel av låtar från norra Roslagen

Lirica Maeda, Ishikawa, Japan Fiol för lovande spel av upplandslåtar

Björn Sjödin, Sandviken Fiol för lovande låtspel

Anders Hägg, Kungsängen Munspel för spel av upplandslåtar på munspel

Magnus Kilvén, Björklinge Nyckelharpa för lovande låtspel

Anders Ekengren, Upplands Väsby Nyckelharpa för lovande nyckelharpospel

Sture Möllerman, Täby Nyckelharpa för gott spel av upplandslåtar

Martin Lestander, Mellanström Fiol för spel av låtar från Lappland

Jacob Höglund, Uppsala Nyckelharpa för spel av upplandslåtar på nyckelharpa

Ellen Boström, Norrtälje Fiol för lovande låtspel

Karin Jansson, Björklinge Fiol för löftesriktspel av upplandslåtar

Martin Björklund, Norrtälje Fiol för lovande spel av upplandslåtar

14 juni 2013

HANNA: RAPPORT FRÅN RANSÄTERSTÄMMAN!

Vi packar ihop under lördagskvällen och precis när skymningen faller rullar bilen ut från Ransäters hembygdsgård. Men före det: 

Fredag kväll. Anländer i bil med goda vänner. Lite mat, en öl och tältuppslagning, sedan börjar det som hör Ransäterstämman till, nämligan vandrandet. Först bort bland tälten, till en stuga full av releasefestglädje, fantastiskt duosamspel och hur mycket dillchips som helst. Sedan vidare, men inte långt för rätt snart fastnar vi vid ett ledigt bord bland stugorna. Där spelar jag och goda vänner härliga gamla låtar, som är så där bra som låtar kan bli bara när det är stämma. Så vidare, träffa vänner, snacka lite här och lite där. Plötsligt blir den jag tycker mest om dunderförkyld och behöver omvårdnad. Kvällen slutar snabbare än jag har tänkt, men är lika fin för det.

Natt i tältet. Ryggen är kall, jag vänder på mig. Nej, nu blir rumpan kall, magen kall, kinden kall. Armen somnar för att jag inte har någon kudde med mig. Den jag tycker mest om är febervarm och andas ytligt. På tältduken samlas daggen. Den tränger igenom duken, når  in till mig när jag av misstag slänger upp armen mot tältväggen. Åh, kan inte solen gå upp så den bränner bort fukten? 

Lördag morgon i tältet. Jag ligger och sover i en bastu. Vaknar av rörelser utanför tältet, kollar klockan. Halv tio. Varför, varför önskade jag i natt att solen skulle gå upp? Nu är den här och bränner obarmhärtigt. Jag klättrar ut ur tältet.

Lördag morgon utanför tältet. Solen skiner från en klarblå himmel och jag undrar hur jag någonsin kunde klaga på lite sol. Detta väder påminner om mitt allra första år på Ransäterstämman, när jag sov i ett strandtält som inte hade något innertält och vi lät tältet stå öppet under natten. Dags för frukost, ägg kokas på stormkök och kaffe bryggs enligt gammalt turkiskt knep direkt i kopparna. Febersjuklingen i tältet tillfrisknar mirakulöst, bara lite snuva kvar.

Inne på hembygdsgården köper vi kaffe och glass. Fina människor spelar Trollens brudmarsch och taggar för princessbröllop. Tvärt emot låtens tänkta effekt börjar det regna. Vi flyttar in i caféet och sjunger psalmer och frälsislåtar. Andra som vi inte känner sjunger med. Det är stämning.

Vila i tältet, princessbröllop på smartphone och middag på stormkök i goda vänners lag. Så packar vi ihop tält, kylväskor, sovsäckar och kläder, för helt plötsligt är det kväll. Sitter ett tag på trappan till en av stugorna och tittar på det fantastiska Ransäterljuset när solen går ned över trädtopparna. Dags för en sista runda på tunet. Jag tar en svängom med den jag tycker mest om, som har som mål att lära sig att dansa denna stämma. Polskan sitter fint efter några låtar. Snackar med folk. Blir haffad av några vänner som vill höra sin bröllopspresent, en vals jag inte spelat på snart ett år. Jag hittar den långt bak i huvudet och får fin spelhjälp av kompisar som var med på bröllopet. Så är det dags att säga hejdå. Hejdå alla vänner, hejdå Ransäter. Hej sommaren!

Precis när skymningen faller rullar bilen ut från Ransäters hembygdsgård. Vi far genom natten och diktar nya verser till I Rio de Janeiro för att hålla oss vakna.

//Hanna Andersson














9 juni 2013

SNAPSHOT FRÅN WEST PRIDE I GÖTEBORG

Folkdansringen deltog förra helgen i Göteborgs stora Pridefirande. Stiligt!



HÄLSINGE LÅTVERKSTAD ÄR PRINSESSOR!

Säga vad en vill om dyra kungabröllop, rojalism och så vidare- men god musikalsik smak hade i alla fall prinsessan och hennes gemål inför dagens stora bröllop. Inga mindre än de asgrymma ungdomarna från Hälsinge låtverkstad fick leda utgångsmarschen och spelade då Delsbo Brudmarsch. Bravo!! Så här tjusiga var de allisammans:

6 juni 2013

REDAKTÖRN MEDVERKADE I P3!

Idag är det ju Sveriges Nationaldag. Hej och hå. På dagens tema blev jag uppringd igår av Sveriges Radio P3 och tillfrågad om jag vill medverka i deras program P3 Nyheter med Kazmierska. Jag fick snicksnacka i en halvtimma om folkmusik, nationalism, kultur och varför folkmusik är så najs. Lyssna här! Puss och ni som far till Ransäter- ha det så jädra skoj!! //Sara P

KOMPOSITION: THE WHITE SPIDER!

Arvikatösen Johanna Nolgård har just avslutat sitt första år på Musikhögskolan och toppade året med att skriva stycket "The White spider". Det är väldigt väldigt fint musik och såhär låter den:

5 juni 2013

GLAD NYHET TILL ALLA LAPP-NILSFANS!

En tidigare dold notbok med svängiga låtar efter stolspelmannen Lapp Nils är nu äntligen digitaliserad och ligger uppe på Svenskt Visarkiv. Lapp Nils kom från Offerdal i Jämtland och vi är nog många som lirat låtar efter denne legend. Notboken tillhörde från början en av Lapp Nils adepter- Peter Sahlin. Nu är det hans barnbarn som sett till att boken blir tillgänglig för alla och det tackar vi för! Notboken hittas här.

Peter Sahlin (1874-1966) 

2 juni 2013

TANKAR KRING FOLKMUSIK OCH GENUS

Förra måndagen var det som sagt projektet Ta Plats grand terminsfinale på Stallet i Stockholm. Jag var inbjuden att tillsammans med Lena Willmark och Eva Saether diskutera hur det är att vara tant/brud/kvinna/tjej i folkmusiksvängen- om maktrelationer, erfarenheter, nätverk och strategier.

Det blev ett väldigt väldigt fint samtal. Det kändes viktigt att få prata utifrån våra olika perspektiv i form av att vara lärare, ung, gammal, arg, erfaren, morsa, turnerande musiker, student...

Seminariet var uppbyggt utifrån några frågeställningar. Vi återupprepar dom här. Låter dom ta plats på Folkbloggen inklusive mina svar. Har ni tankar kring detta? Skriv gärna i kommentarsfältet!


Ge oss en kort inledning! 

- Först och främst tycker jag att projektets namn är lite missvisande - Ta plats. Egentligen skulle det heta Ge plats, då det är en omöjlighet att Ta Plats i rum där all plats redan är tagen av till exempel män. Jag önskar att liknande kvällar som dessa borde ordnas för män för att lära sig att ge plats och lyfta fram brudar. Seminarium om hur en kan lära sig att behandla folk lika osv.

Det som jag tycker är fett med detta projekt är att det handlar om att skapa nätverk för kvinnor där en peppar varandra. Ryggdunk 4- ever!! Att hålla ihop är nyckeln till att orka fortsätta jobba så det är verkligen en vitkig viktig viktig grej.

Behövs jämställdhetsarbete/mångfaldsarbete i musiklivet/danslivet?

- JA! Dum fråga. Vi måste belysa maktrelationerna och strukturerna som finns. En ordentlig genomlysning av denna branch/värld vore på sin plats. Jag hör allt oftare fler och fler röster med folk (oftast män) som ojar sig över att det är så få killar som börjar spela fiol. Buhuuu. Stackare. Ja- det är allt fler och fler kvinnor som blir instrumentalister. Men gör vi en snabb analys ser vi att det inte alls syns på varken maktpositioner eller på vilka musiker som står på scen. Där är det en klar överrepresentation av män.

Det är viktigt att räkna huvuden och se att det är jämnt, men framförallt se vars makten ligger. Vilka har vi som professorer i folkmusik på högskolorna? Ja dom få som finns- män. Redaktörer för tidningar som skriver om folkmusik? Mestadels män och så vidare.

Behövs det ett mångfaldsarbete? 

- JAJAMENSON! Tänker speciellt på en händelse under Folk och världsmusikgalan - kronan på verket i denna härliga folkmusikbranch som är lite som ett minieuorivsion contest typ.
Den fantastiska sångaren Ralf Novak Rosengren vann pris som Årets traditionbärare med en motivering där det bland annat stod "Han har hjälpt oss att öppna ögonen för en kultur vi inte vet mycket om". Hoppsan. Detta är ett väldigt bra och tydligt exempel på ett aktivt skapande av ett "vi och dom". För det som händer är att avsändaren till priset/motiveringen berättar om att VI inte vet något om den romska kulturen- alltså ingår inte den romska kulturen i normen, i det stora sammanhanget. Det är en liten udda fågel som gärna få vara med men som inte är den bärande stenen i folk och världsmusiksverige. Trots att Resande funnits i Sverige i prick 500 år. I detta exempel tror jag också vi finner något bärande för hur mångfaldsarbete ska fungera: vi behöver arbeta normkritiskt. För jag vet inte hur många gånger jag har hört i allehanda diskussioner "Vi vill att alla ska komma till oss!! Röda, gula, svarta, vita!!" men så är det ändå ett ganska vitt och svenskt rum. De där "andra" dyker inte upp trots goda intentioner. Varför blir det så? Jo- därför att det skapas en så tydlig norm där "det andra" lätt blir ett exotiskt inslag. Och den rollen är inte så jädra spexig att ha. Så ja. Mångfaldsarbete behövs- men utifrån ett perspektiv som inte bygger på normens perspektiv.

Jag tänker ofta på myten om den store spelmannen- arbetare, grova händer, alkohol, låter fiolen tala för hans känslor, Dalarna, tydlig hierarki, spelmannen och lärlingen. Ja, jag vill respektera idén om en person som under en livstid fått erfarenhet om hantverket och konsten men jag KRÄVER att bli sedd och respekterad tillbaka. Lite jämställdhet i relationer är ju aldrig fel. Men så är det inte alltid. Det finns många gånger jag på riktigt känt att jag skulle blitt behandlad på att ett annat sätt om jag vart en grabb som gubben i stolen mitt emot skulle kunnat ryggdunka lite. Känna igen sig i. Att gubben kanske skulle känna "åhh så där ung och spelkåt var jag också som ung. Härligt med ungdomen!!!" Men det blir inte alltid så. Och jag vet att jag inte är ensam om denna erfarenhet.  Bara för att tydliggöra för er alla: Jag älskar gubbar. Jag älskar gummor.

 Kan jämställdhet ”kommenderas” fram politiskt – byråkratiskt? 

- Jämställdhet kan definitivt kommenderas fram. Jag skulle vilja rekommendera detta. Kvotering är bra. Om en klumpar ihop alla musikfestivaler oavsett genre ser vi att cirka 80 procent av artisterna på scen är män. Detta är också en form av kvotering- för det kan ju inte vara så att män är 80 procent bättre på musik än brudar. Nej. Aldrig. Det sker en osynlig kvotering av män som sker under täckmanteln  "Vi värnar om kvalitet!!" och rekryteringen sker av manliga bokare som bokar genom sina manliga nätverk. Svintråkigt. Så ja. Att kvotera in är bra. Serietidningen Galago gjorde under 5 år en medveten kvotering av brudar för att jämna ut den då väldigt manligt dominerande seriebranchen- fast gjorde det i smyg. Nu är Galago en jädra succétidning och många talar idag om det svenska serieundret med många sparkling stjärnor på seriehimlen som kommit upp de senaste åren. Låt oss inspireras. För att göra ett jämställt musikliv är ingen jävla uppoffring- det handlar om att få in så många fler erfarenheter, stjärnor, musikstilar, sväng osv. Jämställdhet är ju asbra!! Glittrigt! Fräscht! Viktigt!

Är vägen mot jämställdhet längre för den fria kultursektorn, folk- och världsmusikvärlden?

-  Jag kan då och då titta avundsjukt på teaterscenen där det finns en hel genre av politisk och framförallt feministisk scenkonst. Där har det konstaterats att det är ojämställt och nu har de kommit till en punkt där de också arbetar konstnärligt med tankar kring feminism, heteronormativitet, matkrelationer på scen osv. DIT VILL JAG KOMMA! Att vi börjar prata om till exempel roller på scen- vilka är subjekt? Vilka är objekt? Hur ser statusen ut i vår genre i val av instrument? Föraktar vi de feminina uttrycken?

 Hur påverkar familjebildning kreativiteten? 
- Jag har en biologisk familj och en vänskapsfamilj. Inga barn. Får jag barn så får tametusan den andra föräldern ta sitt ansvar på samma sätt som mig. Jag blir så oerhört provocerad av situationer på spelmansstämmor där jag ser urgrymma spelkvinns bara bli mammor till barn och personliga assistenter till fulla karlar på stämmor. Det är inte rättvist.


Puss å hej från Sara Parkman

1 juni 2013

SIMON STÅLSPETS OCH HORNSTÄMMAN I DUNKER!

Hej Simon Stålspets - arrangör för Hornstämman i Dunker som gick av stapeln förra helgen. Hur blev arrangemanget? Vad hände? Blev det gött?

Hornstämman blev hellyckad. Skön blandning på besökarna. Från 1-91 åringar, både nyfikna grannar, spelmän och inbitna hornblåsare. Vi åt lokala, grillade vildsvin med rotsaker eller hemrörd linsgryta med couscous o turkisk youghurt. Självklart kaffe med brödfat också. Kohornlegenden Bernt Lindström från Ockelbo höll tillsammans med mig i kohornskursen där vi hjälpte deltagarna att såga, borra och fila så att var och en fick ett spelbart kohorn med sig från kursen. Karin Ericsson-Back ledde en fullsatt kulningskurs och Patrik Andersson höll i fiolkurs med sörmlandslåtar. Det blev dans till Malmabygdens spelmän och Sörmländska låtverkstan under ledning av Patrik Andersson. Därefter följde dans till öppen scen. Då kunde man höra Sérgio Crisóstomo fiol, Torkel Johansson trumpet och delar av Sörmländska låtverkstans ungdomar jamma polskor, valser mazurkor och schottisar. Jag var också med och spelade mandola. Framåt natten flyttade vi stämman från församlingshemmet 200 meter till klockargården där det blev mer jam, vickning och fest. Förhoppningsvis blir denna hornstämma en tradition. Det är så det känns nu i alla fall. Folk har hört av sig och vill ha fortsättning nästa år så det blir nog så. Lokalpressen och lokalradion har varit väldigt alerta och villiga att puffa för denna händelse. Flens kommun sponsrade hornstämman i Dunker med tre granhorn byggda av Jan Nordkvist, Tällberg, samt hyra av församlingshemmet.

Vem är Simon Stålspets? 

Förtiplussare uppvuxen i Stockholm, numera månskensbonde i Sörmland. Frilansmusikant inom främst svensk folkmusik men även country i bred bemärkelse. Kompositör/arrangör. Har precis arrangerat musik för Ale Möller Band som tillsammans med kammarkvintett från Scenkonst Sörmland och två invandrade solister genomför ett fantastiskt integrationsprojekt i konsertform. Jag gillar att paddla kajak, åka längdåkning och springa i skogen. Idag har jag fått lagrad koskit från grannen och hällt det i odlingslådorna i växthuset. Nu ska jag plantera tomater där. Utbildad 10 år på Kungl. Musikhögskolan. Först i elgitarr och sen klassisk komposition. Huvudsakligt arbete har dock alltid varit att turnera i Sverige/Europa och sprida svensk folkmusik i olika blandningar. Grupper: Kalabra (jazz/folk), Svart Kaffe (fransk-svensk folkmusik), Stockholm Lisboa Project (portugisisk-svensk folkmusik), Marsipan (Quebec-svensk folkmusik), Country Pie (americana), Rut (country på svenska) mfl. I Sörmland finns många fina spelkvinnor/män, vackra slott att spela på och sjöar att bada i. Vad jag saknat och som borde finnas i framtiden är ett center för kohornsspel. Eller förresten, det finns nog redan? Mer om mig finns här!