31 januari 2013

MANIFEST NOMINERAR

Liten nyttig nyhet på kvällskvisten: 

Den 8 februari äger årets Manifestgala rum på Nalen i Stockholm. Nu är de nominerade till folkmusikklassen utsedda.
Manifest är de oberoende skivbolagens egna gala och man delar ut 20 priser i ett antal olika klasser. I klassen för folkmusik har nu dessa fyra plattor nominerats: Ale Möller Band "Argai", Silfver "Silfver", Karima Nayt "Qui dÁutre" och Emilia Amper "Trollfågeln".
Manifestpriset har funnits sedan 2003. I år är det första gången man också delar ut pris i kategorin Årets Visa där Sofie Livebrant, Anna Wirsén, Ola Sandström och Toni Holgersson nominerats.
Vill man gå på galan kan man skaffa biljetter på www.nalen.se. Där kommer man också att publicera vilka som ska spela på själva galan.


TURID TURID TURID!!

Nu ska vi prata om Turid Lundqvist. Kanske en av 1900-talets bästa sångerska.
Turid sjöng allt från engelska folkvisor, progghits till västerländsk konstmusik och just nu finns det en väldigt fin dokumentär om henne på Sveriges Radio. Den heter "Där jag trodde jag hörde hemma" och handlar om hennes liv, musik och kreativitet. I början av programmet får vi höra hur hon som 17-åring sjunger den gamla vaggvisan "Vyssan lull" i en talangjakt ordnad av Sveriges Radio- och det är så rysligt jädra bra!! Hela hennes låtskatt är full av underfundiga, politiska, ljuvliga, lyriska och smarta visor.

I dokumentären berättar Turid om hur hennes kreativitet bara försvann. Hur hon plötsligt inte alls hade lust att skriva musik och scenen kändes inte längre spännande. Turid- som var en av proggens starkaste profiler- blev tillsist utmålad som en svikare. Hon valde efter några år i svängen att signa sig på Metronom och genom det gick hon över till den "kapitalistiska" sidan. Någon annan gång blev hon utskälld för att hon sjungit kärleksvisor på ett politiskt möte. 
Hon säger själv att de första åren under musikrörelsen kändes så inspirerande, bubblande. Att hon äntligen hittat en plats där hon kände sig hemma. Men sen började stilpoliserna jobba och det är klart att de icke blir lika spexigt då. Turid fick plötsligt ingen lust att göra musik.

     (foto: Bengt Eriksson)

Och Turids tankar kring poliser och kreativitetsdödare är rätt viktigt. Jag tänker på hur vi ser på utövare av traditionsmusik och om vem som har rätt att föra den vidare och forma den på sitt sätt.  Om vi ser språket som en metafor så kan aldrig en person visa på ett språks hela innehåll, inte ens en ordbok är komplett- det är något bara bara ett kollektiv kan göra. Tillsammans är vi språket och den gemensamma kunskapsbank som bor i orden, meningarna, grammatiken, slangen och så vidare. Det är coool. Samma sak är det också med musiken, med folkmusiken och traditionen. Att vara en del av ett kollektiv innebär såklart att också veta historien, dela referenser och ha gemensam kunskap. Men har en det har en all rätt i världen att tolka fritt och göra vad en vill. Förvalta kulturarvet vidare och springa rakt in i något annat om det är det en vill. 
Det kan ju va bra att komma ihåg när polskepoliser stirrar surt på en på dansgolvet eller någon konservatist hävdar att jag inte spelar schottisen med rätt västerbottnsiskt sväng eller nåt annat smådrygt. Jag har rätt att göra det jag vill med traditionen- för jag är en del av den. Det är svängigt fakta!!

Så.  Dagens tips: 

Lyssna på Turid på spotify och lyssna på dokumentären om henne här.  Vad Turid gör nu? Hon jobbar på posten. 




//Sara

26 januari 2013

FOLKKLUBB I GÖTEBORG!



Det har snackats mycket om att det vore kul att anordna en ny träffpunkt med folkmusik i fokus. Ett ställe där atmosfären av både "spel o dans-kväll" och utställenas feststämning kan samsas. I Göteborg är vi förstås bortskämda med allegårdens hjältar som har mysiga folkmusikkvällar varje vecka. Men ibland vill man få fira folkmusiken med samma festhatt på som sena natten på bingsjöstämman! Fyra fina viljor har nu samlats för att anordna en fest i polskans- och världsmusikens tecken. Fler har anslutit för att hjälpa till. En fest där fyra akter kommer att spela. Där dans, glädje, jämlikhet och mångfald ska bo, och vara en öppen dörr för den som aldrig upplevt folkmusiken tidigare så som vi gjort sena stämmonätter! Det kommer bli svensk tradmusik, elektronisk djembedunk och Balkan-dj. Det ska bli lite som att få gå på klubb men dansa till tradmusik i nytt och gammalt format. Den första festen kommer förhoppningsvis inbringa en slant vi kan lägga på att utveckla konceptet och låta detta bli ett återkommande inslag i Göteborgs musikliv! Mer info om evenemanget kan man hitta som Facebook-event. Eller skicka ett mail till: Emil.ridderstolpe@gmail.com
/Emil Ridderstolpe

25 januari 2013

NÄR PEKKOS GUSTAF VAR POPSTJÄRNA

Okej, detta är kanske det knäppaste internet bjudit på. Det är 60-talspopgruppen Tages som gjort någon halvpsykedelisk film med tema Dalarna. Det är skrikande kajaltjejer, Pekkos Gustaf i dumstrut som hänger i Tages turnébuss, kyrkbåtar, kurbits, pojkar i beatlesfrisyrer, kohorn, doakörer, utsvängda och astajta brallor, balett i folkdräkt, höftdans, jättestora knätofsar, Pål Olle MED MERA MED MERA. Ja nä men hörrni. Ni måste kolla. Det är helt fantastiskt.
Tages+ Pekkos Gustaf= sant, tillsammans i en fantastisk popvideo!!! Lite som 60-talets svar på RESiDANS typ.

24 januari 2013

MANNEN BAKOM (FOLK)MUSIKEN I SUCCÈFILMEN ÄTA SOVA DÖ!

Den flerfaldigt guldbaggebelönade filmen "Äta sova dö" har gjort värsta succépromenaden in i kulturens fina högborg. En fin och mycket göttig detalj är att musiken är gjord av Andreas Svensson, Sveriges Spelmäns riksförbunds styrelsemedlem! Mycket fiiiint!!! Här berättar Andreas själv om processen, sig själv och om filmen. Unna er!

 



Vem är du?

- Jag heter Andreas, är samhälls- och beteendevetare och jobbar med att utveckla landsbygden och organisationer, både i egen regi och genom anställningar. Jag har tre anställningar i trakterna av Örebro, Arboga och Köping. Och så spelar jag en massa låtar på kromatiskt knappdragspel. Oftast polskor. Jag har komponerat ca 300 låtar. Nu bor jag och Moa på en gård utanför Örebro där vi har hästar, hund, skånegäss, svarthöns och katter.

Vad har du för bakgrund?

- Geografiskt sett kommer jag från Örkelljunga i nordvästra Skåne. Rent kulturellt, så använder jag en svart/röd/vit folkdräkt från Norra Åsbo härad när jag ska göra mig vacker. Har dansat folkdans sedan sex års ålder och spelat dragspel sedan 14 års ålder (är 35 år ännu så länge). När jag flyttade till Örebro 1999 kom jag i kontakt med Felan och polskedansen och –musiken. Vilken jag frälstes av och satte av mot Bingsjö, Ransäter, Korrö och liknande eskapader, med livligheter frampå morgonkvistarna. Arbetsmässigt så har jag nog en rätt så brokig karriär som bagare, journalist, snickare, SO-lärare, IT-administratör och landsbygdsutvecklare.

Så - du har alltså gjort musiken till den Guldbaggenominerade filmen Äta, Sova, Dö. Hur kommer det sig?

- Min kompis Gabriela Pichler ringde och undrade om jag skulle vara intresserad av att sätta den musikaliska prägeln på filmen. Jag har gjort musik till en av hennes tidigare produktioner, den gången hade hon lite mer bråttom, så vi spelade in genom telefonen. Jag vid köksbordet i Örebro och hon hemma i garderoben. Resultatet lät som en gammal fonografinspelning. Coolt och helt rätt i sitt sammanhang. Efter att ha sett ett par filmklipp till ÄTA SOVA DÖ, så fick jag uppdraget att ta fram något ”som du tror att jag tycker om och som passar”, sa Gabbi till mig. Så det blev en blandning av hundraåriga polskor från västra Skåne och något nyare melodier från norra Hjälmaren. Och det visade sig passa.

Hur har denna resan varit?

- I början och under inspelningen tillsammans med Jonas Isaksson, så var det en kul och för mig lärorik grej. Jag tänkte att jag bidrar gärna med musik i ett nytt sammanhang och vill Gabbi att jag ska hjälpa henne med det här så tänker jag göra mitt bästa utifrån de förutsättningar som ges. Och så var det nyttigt för mig att samarbeta med Jonas – han är utmärkt musiker och har inspelningsmöjligheter och kunskap att bearbeta ljudfiler. Och jag spelar dragspel.

Sen när filmen haft premiärvisning i Venedig, brakade helvetet lös i form av massa vinster runt om i världen. Framförallt kvinnliga huvudrollsinnehavaren Nermina Lukac har kammat hem priser för sina insatser. Nermina är fritidsledare som sökte skådespelartjänsten via Arbetsförmedlingen.

Det är jättekul att få ha varit en kugge i det här enorma maskineriet som en vinnande film innebär. Guldbaggarna i måndags var verkligen en höjdpunkt! Vilken fest det var!

Hörs det i musiken att du är folkmusiker?

- O ja, det är tydlig folkmusikalisk prägel! Det är framförallt två stycken som används ett par gånger vardera. En polska från Barsebäck som jag hittade i Svenska Låtar och som ibland hörs på spelmansstämmor runt om (Nr.754 e. Per Munkberg). Och så en dissonant variant av en Närkepolska från Lillkyrka efter Zornguld-riksspelmannen Einar Olsson, framförd på nyckelharpa (Nr.280 e. Einar Olsson SvL Närke).

Hur är det att skriva filmmusik gentemot annan musik?

- Ja, Gabbi ville ju inte bara ha låtar, utan efterfrågade rätt så mycket ”oljud” och enstaka långa toner, fingrande på knavrar, ljudet från när jag tog upp och satte ner dragspelet och så. Det mest spännande var ju att tänka audiovisuellt. Gabbi var hemma hos mig vid ett tillfälle och visade en scen i filmen där huvudrollsinnehavaren har fått sparken från jobbet och snubblande springer längs en stor väg, chockad av uppsägningen. Med olika typer av musik till den scenen ändrades verkligen allt i hur man uppfattade och värderade det som skedde. I slutänden valde ljudklipparen och regissören att låta scenen vara musiklös. Det blev inte mindre effektfullt.

Hur ser framtiden ut?

- Framgångarna och uppmärksamheten kring ÄTA SOVA DÖ har lett till att jag fått ett uppdrag av den fria teatergruppen Teatervalvet i Örebro att komponera och arrangera musiken till en föreställning med tema ryska folksagor. Det ska bli jättespännande. Föreställningen kommer att visas under juli och augusti i sommar i Wadköping i Örebro.

Är du rik nu?

- Nej. Men vi fick betalt för vår insats.


Vart kan en lyssna på materialet? 

- Låtar finns i mp.3-format på min hemsida: www.silverfura.se, under länken Traditional Swedish Music. Den som heter ”754 Fmaj-polska Per Munkberg, Flädie, Skåne” är med i filmen. Vi spelade in 40-50 låtar till filmen och de andra filerna som finns med under samma rubrik var också aspiranter på att vara med. Av allt material blev det till sist fyra låtar som blev med under sammanlagt 4,5 minuters speltid i rutan.

23 januari 2013

EMILIA AMPER OM FOKUS, MAKT OCH SEXISM I MUSIKBRANCHEN

Nya boken Bryt tystnaden handlar om sexuella trakasserier. Heja Sonja Schwarzenberger och Naiti del Sante och alla som bidragit med sina erfarenheter! Ingen ska behöva utsättas för sånt. Vi hade mycket diskussioner på Womex om både mansdominans, sunkiga könsroller och sexuella trakasserier inom musikbranschen. Jag kom med min helt nytryckta, färska första soloprojektskiva, till olika för mig och min karriär viktiga personer (majoriteten var män så klart/tyvärr!) och fick kommentarer om... mina ögon. Mitt leende, min klänning. Vinkeln på mitt ansikte på skivomslaget. Varma djupa flörtiga blickar från gamla gubbar som leder festivaler där jag tänkte att jag gärna vill spela. När jag påpekade detta till lite olika män fick jag höra "But you ARE beautiful. You wouldn't get as many gigs if you were like fat ugly bitches (!) as if you are skinny and beautiful! You are an artist, looks matter! You have to think about your image!", "Fan vad sexig du är! Så HÄR ska du se ut!!" eller den fina "What do you mean? You are a woman here, so YOU HAVE THE POWER! Look around you, they are all men! The agents and bookers and festival bosses! It's much easier being a woman searching for gigs here.".

Jag vet att det visuella spelar roll när man är artist, jag tycker också om tex vackra eller coola eller iaf genomtänkta images. Det är därför jag klär upp mig när jag är artist. Punkt! Sen vill jag inte prata mer om det, jag är ju för tusan inte i modellbranschen. Jag håller ju på med MUSIK, kan vi inte försöka fokusera på det då? Och när den stora majoriteten av alla som fattar beslut, sitter på pengarna, bestämmer vem som ska bokas, får synas och stå på scen i tex showcases på Womex, är män, då tycker jag faktiskt INTE att det är att ha makt att vara kvinna. Om jag däremot letade efter ett one night stand eller var i behov av flörtiga blickar eller ville få en massa order om hur jag ska se ut (eller tom en hand på rumpan som jag också plötsligt och förvånande fick) DÅ kan jag vara med på att det verkligen är positivt att vara kvinna. Men nu letade jag ju inte efter sånt. Jag var på en branschmässa för att göra reklam för min nya platta, ni vet den med så bra MUSIK på, och nätverka för mig själv som yrkesmusiker och artist.

Vi kom fram till att det handlar mycket om timing. När du myser med din partner kan du säga "Dina ögon är så fina!" och ge personen en varm djup blick. När en musiker kommer med sin skiva till dig som producent för att diskutera ett eventuellt gig då ska du inte säga "Dina ögon är så fina!" och ge en varm djup blick. Du kan däremot säga "Skitfina bilder i skivomslaget!" UTAN att ge en varm djup blick. Okejj? Det är lätt att reagera och kommentera det visuella först, man möts ju sas av det, men tänk efter OM och HUR du ska göra det! Att så många män kommenterade just mitt utseende beror inte på "att de inte hört musiken än ju", det beror på att de inte har reflekterat tillräckligt OCH/ELLER (medvetet eller omedvetet) vill utöva någon sorts makt över mig.

Det positiva i detta, ur ett internationellt perspektiv, är ändå att svenskarna, både kvinnor och män, har bäst koll! Det känns gött att vara en del av en miljö där ändå så pass många försöker vara observanta och reflektera över detta. Men vi måste fortfarande bli bättre på detta. Vi måste tänka efter innan! Tjoho, let's go!!

//Emilia Amper

(foto: Per Gulbrandsen) 

22 januari 2013

HALLÅ CARIN KJELLMAN OCH NYA KLINGAN!



Vem är Carin Kjellman?
-Jag är sångerska och musiker (f d Folk& Rackare) och numera också musikjournalist på SR. Att kombinera radiomakande med musikskapande är ju en vanlig kombination, varför då tror du? -Det är ju ett annat sätt att få hålla med musik. Och som musiker har man nog en naturlig känsla för ”timing” vilket är viktigt när man gör radio. Själv har jag haft svårt att hålla på med musiken på ett professionellt plan sedan jag började som programledare. Det är ett väldigt uppslukande och roligt jobb. Sen är jag också en person som gärna går in för en sak till minst 100%.

En ihopslagning av Felicia, Folke och Klingan blir Nya Klingan, hur ser ut? 
- Det kommer att bli den bästa av den musik som man tidigare kunde höra i de tre programmen och i ungefär de proportionerna som det var förut. Ingen musik försvinner men blandningen blir ju ny. Vi kommer att ha intervjuer och reportage men de kommer inte att vara lika långa. Sen är det ju som att få ett litet barn. Programmet kommer att växa och utvecklas efter hand.

Vad blir fördelarna? 
-En fördel som jag känner är att ramarna vidgas. Jag har alltid gillat att bygga broar och jag hoppas ju att lyssnarna ska få en och annan aha-upplevelse och kanske börja gilla nåt som de inte gett en chans, eller ens visste fanns.

Nackdelarna?
-Nackdelen är ju att ett tretimmarsblock är så pass långt att man inte kan räkna med att folk ska sitta klistrade vid radion hela tiden. Men ambitionen är när man än börjar lyssna under eftermiddagen ska man kunna få med sig något bra.

Kommer det bli svårare som folkmusiker att få plats?
-Folkmusiken ska ha en lika stor plats som tidigare! Vi är ju en större redaktion nu också. Både Birgitta Sandberg som producerar, Esmeralda Moberg från Folke och Tatiana Rucinska från Klingan och P2Världen finns med.

Hur känns det att jobba med Nya Klingan? 
-Först var vi helt bedrövade när våra andra program lades ner men nu känns det faktiskt väldigt bra och spännande!

Vad förväntar du dig av programmet?
- Att få upptäcka ännu mer underbar och intressant musik som jag får dela med mig av till lyssnarna!

Hur ser framtiden ut för folkmusiken i radion tror du?
-Den har fått ett så starkt fäste i dag så den kommer absolut inte att försvinna från radion. Och jag tror att ett lite bredare program som Nya Klingan kan göra att ännu fler upptäcker folkmusiken. Den går ju igen i allt!


Första programmet av Nya Klingan sändes i söndags och går att lyssna på här. 

21 januari 2013

PANTA HALLING

Pantamera, reklamkampanjen som vill få folk att lämna in sina gamla ölburkar för återvinning, satsar mycket på det här med musik och nu också dans!! Just nu pågår en film/danstävling på deras webb där en kan skicka in sin egen hallingdanstolkning till Movitz låt "Pantamera".
 Ja - ni får se själva och gå in och röta på er favorit! Här nedan ser vi Hanna Bylund dansa med får och andra bondaccesoarer.

8 januari 2013

RAPPORT FRÅN GUF OCH HÄLSINGLAND!

Folkmusik, från urfånigt till råfräckt! 

Tanken på att själv börja spela folkmusik har absolut inte varit aktuell. Jag har i hela mitt liv alltid ogillat allt vad fioler och stråkinstrument heter, för att inte tala om just folkmusik. Det lät ju så illa att det skar sig i öronen, sen var det ju urfånigt också. Det har så länge jag kan minnas varit främst hårdrock som gäller, och alla dess undergenrer. Från den glammigaste sleazerocken till death metal, och sen tillbaka till punk och thrash metal. Hårt alltså.



MEN... Under en av mina veckoliga baslektioner i höstas, fick min fantastiske baslärare Dedde ett samtal. Det var Staffan Jonsson (ledare i Gävleborgs Ungdoms Folkband) som undrade om han hade något tips på en basist som skulle funka i sammanhanget. -"Ja, jag sitter faktiskt bredvid en just nu!" svarade han. -"Jag tycker verkligen att du ska ta det här erbjudandet Sanna, man utvecklas så otroligt som musiker!".

Det lät ju ganska bra i alla fall. Det ena ledde till det andra, och två veckor senare efter mycket grubblande mötte jag upp Staffan på kulturskolan i Bollnäs för att visa vad jag kunde spela. Vi testade att spela en vals och en polska, som jag inte alls visste vad det var då, och han förklarade lite grundläggande grejer. Det lät så svårt, men var ganska enkelt. Mötet verkade ha gått bra - jag fick komma med i GUF!

Inför första helgen hela gänget skulle träffas och repa var jag otroligt nervös. Vad hade jag gett mig in på egentligen?

När jag först klev in på gården i Järvsö där repet skulle äga rum blev jag välkomnad av glada människor i häftiga kläder. Jaså, här hade vi dom... De fruktade folkmusikerna. De var inte SÅ farliga, de var riktigt roliga faktiskt. Ett fåtal kände jag sedan tidigare, resten var nya ansikten.


Vi började med att lära oss en belgisk mars. Det går till så att någon av ledarna, Mia eller Staffan, håller genomgångar och visar låten på fiol först, sedan hakar resten på. Noter är inte inblandade, bara gehör och improvisation. Passar mig perfekt eftersom jag är urdålig på att läsa noter och hellre gillar att spela som jag vill. Den blev riktigt mäktig tillslut! Resten av helgen fortsatte vi att repa in låtar. Det roligaste var att alla fick vara med och säga sin mening. Folkmusik var visst inte bara gnisslande fioler och underliga mungigor. Det är mycket mer!

När jag åkte hem från rephelgen var jag helt överrumplad av hur kul det var att prova på något helt nytt. Det här var ju jätteroligt, och något jag verkligen vill fortsätta med. Funderar till och med ärligt talat på att skaffa mig en fiol(!). Det ser så roligt ut att spela, nu positivt menat. Och låter ännu coolare. Jag blev jättefascinerad, speciellt av hur tekniska vissa violinister verkligen är.

Min medverkan i GUF har öppnat mina ögon för folkmusiken. Det är ju råfräckt, inte urfånigt. Jag märker väl att jag är mycket mer teknisk nu i mitt basspelande än innan jag började i GUF. Jag har även fått en större förståelse i hur man tänker när man komponerar en låt, hur det går till att arrangera och att man kan leka med dynamiken i en låt så att det blir väldigt snyggt.

Folkmusik och hårdrock är väldigt lika egentligen. Precis samma kunskaper går att använda i båda genrerna, det går att smyga in något mörkt rockkomp lite då och då när vi arrar låtar. Jag tror att det är en bra mix. Och distad elgitarr har vissa likheter i ljudet med en fiol till exempel.

Jag ser på musik på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare, och ser verkligen fram emot de kommande 3 åren med GUF!

/Sanna Rönnewald, 16, basist från Hälsingland.

FAKTARUTA:


 Gävleborgs Ungdoms Folkband GUF drivs av Musik Gävleborg och startade 2003 av Jonas Olsson och Michael Müller. Målgruppen är ungdomar mellan 14 och 20 år i Hälsingland och Gästrikland. GUF är nu inne i sin fjärde upplaga. De flesta som är med i GUF är med under tre år, och därefter byts deltagarna ut. Under de tio år som GUF har funnits har detta folkmusikaliska storband hunnit släppa fyra skivor;

Myller (2004), Upp era djäklar (2006), Armar Tarmar (2009) och Oh my Gufness (2012). Musikaliska och konstnärliga ledare är Mia Marin (sedan 2010) och Staffan Jonsson (sedan 2009). GUF administreras av Michael Müller, producent på Musik Gävleborg. Lyssna på skivan Armar Tarmar på Spotify här: Kaisa Abrahamsson – GUF: Armar Tarmar

3 januari 2013

HALLÅ KATARINA HALLBERG- VEM ÄR DU?


Vem är Katarina Hallberg? 

- Jag är en 35 åring med rötterna i Hälsingland som just nu bor i Jämtland med min familj, sambo Henrik och barnen Axel och AnnaMärta. Jag är sångerska, låtskrivare och kursledare med folkmusiken som hemvist. Jag brinner för skapande och att få stå på scen och sjunga. Jag är utbildad på musikhögskolan i Stockholm och har kandidatexamen därifrån i Svensk folkmusik, sång.

Du har just släppt en skiva, berätta mer om den! 

- 2006 gick jag till biblioteket i Hornstull, Stockholm för att låna lite diktböcker med intentionen att skriva egna låtar. Jag gick hem med en hög böcker med svensk lyrik och bland dem låg en bok med Karin Boyes samlade dikter. Helt oplanerat var det hennes dikter som blev musik, som blev de bästa sångerna. Sen dess har Karin Boyes dikter följt mig, texterna har hjälpt mig och vandrat sida vid sida med mig och min personliga utveckling under de här åren av småbarnstid och flytt till Jämtland. Jag sjöng tre sånger på min examenskonsert 2007 och sen dess har jag drömt och planerat att spela in den här skivan. Men det är senaste året som jag har jobbat som intensivast med både att skriva låtar och spela in och hela skivproduktionen med allt vad det innebär. Jonas Bleckman på cello har varit del i projektet från start och Lasse Sörlin hoppade på tåget förra året. De har verkligen bidragit med att sätta prägel på mina sånger och vi har jobbat fram arrangemangen tillsammans.

 Varför just Karin Boye? 

- Jag fastnade för hennes dikter av många olika anledningar. De är fulla av kraft och livsfrågor som att våga gå utanför ramarna, utanför normer i vårt samhälle och våga leva fullt ut som den man vill vara. De känns väldigt tidlösa och nutida. De har gett mig mod att satsa och tro på det här projektet och på mej själv som musiker och komponist. Det kombinerat med att dikterna är väldigt melodiösa i sitt språk. Även fast Karin föddes vid förra sekelskiftet så slogs hon med samma funderingar och livsfrågor som jag och andra kvinnor gör idag. Om bara ett uns av hennes styrka och mod skulle smitta av sig på mig så skulle jag vara glad. – Tänk bara att öppet leva med en annan kvinna under värsta nazitiden, det kräver sin kvinna det! Jag visste ingenting om Karin Boye som person när jag upptäckte hennes lyrik. Jag har bara arbetat utifrån dikterna och jag tänker lika med den här skivan – att musiken och texterna får tala för sig själva.

Vad har du för bakgrund? 

- Första gången jag stod på scenen och sjöng, var jag 6 år, på barnens dag i Arbrå. Då blev jag biten av strålkastarljuset och sen dess har jag älskat att stå på scen. Jag började med musikteater och gick på estetiska i Bollnäs och sedan vidare till musikalskola i Oslo. Siktet var inställt på att bli musikalartist. Parallellt spelade jag fiol via musikskolan och hade en lärare som lärde ut låtar, lite From-Olle och liknande. Jag spelade också gitarr och gjorde egna låtar på kammaren väldigt tidigt. Spelmansmusiken är ju stor i Hälsingland men att det fanns en sång och vistradition det upptäckte jag först när jag började på Malungs Folkhögskola egentligen. Det var helt fantastiskt, det var som om jag hade hittat hem i folkmusiken. Äntligen kände jag att jag hade hittat mitt utryck. Att jag träffade mitt livs kärlek Henrik som nu är far till mina barn gjorde ju inte saken sämre.

Hur ser din relation till folkmusik ut? 

- Folkmusiken är min grund i allt jag gör egentligen sen hur mycket som kommer ut i det färdiga materialet det är upp till lyssnaren att avgöra. Just nu är jag inne i en nyskapande period och ibland är jag inne på att verkligen gå in i arkiv och leta gamla sångare och sångsätt. Det går verkligen i perioder. Jag älskar hela folkmusikvärlden med alla underbara musiker och kompisar. Det bästa med den svenska folkmusiken är svänget och vemodigheten. För mig är det superviktigt att känna mig fri i musikskapandet och min sång och det gör jag nu.

Hur är Östersunds folkmusikliv? 

- Det är ganska litet, men det händer grejer vi har spelmansförbundet som bl a ordnar Jämtstämman varje år. Vi har klubb3 som ordnar danskvällar en söndag i månaden. På Birka folkhögskola har de för andra året folkmusiklinjen. Det som är viktigt just nu tycker jag är att få igång någon typ av ungdomssatsning. Bilda är igång att etablera sig här och vi hoppas och ska jobba för att få igång någon typ av låtverkstad. Det finns så otroligt mycket bra folkmusik från Jämtland och ibland känns det som om den är större ute i landet än vad den är här.

Vad är bäst i svensk folkmusik just nu? 

- Ska jag vara ärlig så lyssnar jag inte så mycket just nu, just på svenskt. Men Alla Fagra och Nordic tycker jag är grymma band! Det har blivit mycket norskt, Valkyrien Allstars är fantastiska. Odd Nordstoga och Aasmund Nordstoga, jättebra. Sen mina kollegor som jag spelar och sjunger med imponeras jag av hela tiden, ingen nämnd ingen glömd

Livet som sångerska - hur är det? 

- När jag har mycket jobb är det fantastiskt, när det är mindre jobb känns det slitigt. Ibland önskar jag att jag spelade något instrument så att man kan hoppa in och vikariera i något band. Sådana jobb finns inte om du är sångerska, då är allt du gör ditt, som jag å ena sidan gillar…

Hur ser framtiden ut? 

- Jag jobbar nu för fullt med att komma ut och spela med den här plattan, på alla olka folkmusikscener men även visfestivaler, poesifestivaler t ex Jag vill försöka hitta ett annat forum också, som jag tror att Boyeprojektet har stor potential att göra. Jag ska forsätta spela med Anders Olsson, helt fantastisk gitarrist som jag har en duo tillsammans med. Jag har även ett nytt projekt på gång med Johanna Bölja Hertzberg, Kersti Ståbi och Emma Härdelin. Vi spelade in en skiva 2005 " Kärleksbrev och Ryska Satelliter" med visor från Hälsingland. Nu återupptar vi samarbetet men den här gången ska vi utforska "Sånger om döden". Vi är just nu i "Gräva i arkiv fasen" och det ska bli otroligt roligt att sjunga med de igen! Så småningom ska det mynna ut i en platta med sånger om döden.