RAPPORT FRÅN GUF OCH HÄLSINGLAND!

Folkmusik, från urfånigt till råfräckt! 

Tanken på att själv börja spela folkmusik har absolut inte varit aktuell. Jag har i hela mitt liv alltid ogillat allt vad fioler och stråkinstrument heter, för att inte tala om just folkmusik. Det lät ju så illa att det skar sig i öronen, sen var det ju urfånigt också. Det har så länge jag kan minnas varit främst hårdrock som gäller, och alla dess undergenrer. Från den glammigaste sleazerocken till death metal, och sen tillbaka till punk och thrash metal. Hårt alltså.



MEN... Under en av mina veckoliga baslektioner i höstas, fick min fantastiske baslärare Dedde ett samtal. Det var Staffan Jonsson (ledare i Gävleborgs Ungdoms Folkband) som undrade om han hade något tips på en basist som skulle funka i sammanhanget. -"Ja, jag sitter faktiskt bredvid en just nu!" svarade han. -"Jag tycker verkligen att du ska ta det här erbjudandet Sanna, man utvecklas så otroligt som musiker!".

Det lät ju ganska bra i alla fall. Det ena ledde till det andra, och två veckor senare efter mycket grubblande mötte jag upp Staffan på kulturskolan i Bollnäs för att visa vad jag kunde spela. Vi testade att spela en vals och en polska, som jag inte alls visste vad det var då, och han förklarade lite grundläggande grejer. Det lät så svårt, men var ganska enkelt. Mötet verkade ha gått bra - jag fick komma med i GUF!

Inför första helgen hela gänget skulle träffas och repa var jag otroligt nervös. Vad hade jag gett mig in på egentligen?

När jag först klev in på gården i Järvsö där repet skulle äga rum blev jag välkomnad av glada människor i häftiga kläder. Jaså, här hade vi dom... De fruktade folkmusikerna. De var inte SÅ farliga, de var riktigt roliga faktiskt. Ett fåtal kände jag sedan tidigare, resten var nya ansikten.


Vi började med att lära oss en belgisk mars. Det går till så att någon av ledarna, Mia eller Staffan, håller genomgångar och visar låten på fiol först, sedan hakar resten på. Noter är inte inblandade, bara gehör och improvisation. Passar mig perfekt eftersom jag är urdålig på att läsa noter och hellre gillar att spela som jag vill. Den blev riktigt mäktig tillslut! Resten av helgen fortsatte vi att repa in låtar. Det roligaste var att alla fick vara med och säga sin mening. Folkmusik var visst inte bara gnisslande fioler och underliga mungigor. Det är mycket mer!

När jag åkte hem från rephelgen var jag helt överrumplad av hur kul det var att prova på något helt nytt. Det här var ju jätteroligt, och något jag verkligen vill fortsätta med. Funderar till och med ärligt talat på att skaffa mig en fiol(!). Det ser så roligt ut att spela, nu positivt menat. Och låter ännu coolare. Jag blev jättefascinerad, speciellt av hur tekniska vissa violinister verkligen är.

Min medverkan i GUF har öppnat mina ögon för folkmusiken. Det är ju råfräckt, inte urfånigt. Jag märker väl att jag är mycket mer teknisk nu i mitt basspelande än innan jag började i GUF. Jag har även fått en större förståelse i hur man tänker när man komponerar en låt, hur det går till att arrangera och att man kan leka med dynamiken i en låt så att det blir väldigt snyggt.

Folkmusik och hårdrock är väldigt lika egentligen. Precis samma kunskaper går att använda i båda genrerna, det går att smyga in något mörkt rockkomp lite då och då när vi arrar låtar. Jag tror att det är en bra mix. Och distad elgitarr har vissa likheter i ljudet med en fiol till exempel.

Jag ser på musik på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare, och ser verkligen fram emot de kommande 3 åren med GUF!

/Sanna Rönnewald, 16, basist från Hälsingland.

FAKTARUTA:

 Gävleborgs Ungdoms Folkband GUF drivs av Musik Gävleborg och startade 2003 av Jonas Olsson och Michael Müller. Målgruppen är ungdomar mellan 14 och 20 år i Hälsingland och Gästrikland. GUF är nu inne i sin fjärde upplaga. De flesta som är med i GUF är med under tre år, och därefter byts deltagarna ut. Under de tio år som GUF har funnits har detta folkmusikaliska storband hunnit släppa fyra skivor;

Myller (2004), Upp era djäklar (2006), Armar Tarmar (2009) och Oh my Gufness (2012). Musikaliska och konstnärliga ledare är Mia Marin (sedan 2010) och Staffan Jonsson (sedan 2009). GUF administreras av Michael Müller, producent på Musik Gävleborg. Lyssna på skivan Armar Tarmar på Spotify här: Kaisa Abrahamsson – GUF: Armar Tarmar