Vem är Katarina Hallberg?
- Jag är en 35 åring med rötterna i Hälsingland som just nu bor i Jämtland med min familj, sambo Henrik och barnen Axel och AnnaMärta. Jag är sångerska, låtskrivare och kursledare med folkmusiken som hemvist. Jag brinner för skapande och att få stå på scen och sjunga. Jag är utbildad på musikhögskolan i Stockholm och har kandidatexamen därifrån i Svensk folkmusik, sång.
Du har just släppt en skiva, berätta mer om den!
- 2006 gick jag till biblioteket i Hornstull, Stockholm för att låna lite diktböcker med intentionen att skriva egna låtar. Jag gick hem med en hög böcker med svensk lyrik och bland dem låg en bok med Karin Boyes samlade dikter. Helt oplanerat var det hennes dikter som blev musik, som blev de bästa sångerna. Sen dess har Karin Boyes dikter följt mig, texterna har hjälpt mig och vandrat sida vid sida med mig och min personliga utveckling under de här åren av småbarnstid och flytt till Jämtland. Jag sjöng tre sånger på min examenskonsert 2007 och sen dess har jag drömt och planerat att spela in den här skivan. Men det är senaste året som jag har jobbat som intensivast med både att skriva låtar och spela in och hela skivproduktionen med allt vad det innebär. Jonas Bleckman på cello har varit del i projektet från start och Lasse Sörlin hoppade på tåget förra året. De har verkligen bidragit med att sätta prägel på mina sånger och vi har jobbat fram arrangemangen tillsammans.
Varför just Karin Boye?
- Jag fastnade för hennes dikter av många olika anledningar. De är fulla av kraft och livsfrågor som att våga gå utanför ramarna, utanför normer i vårt samhälle och våga leva fullt ut som den man vill vara. De känns väldigt tidlösa och nutida. De har gett mig mod att satsa och tro på det här projektet och på mej själv som musiker och komponist. Det kombinerat med att dikterna är väldigt melodiösa i sitt språk. Även fast Karin föddes vid förra sekelskiftet så slogs hon med samma funderingar och livsfrågor som jag och andra kvinnor gör idag. Om bara ett uns av hennes styrka och mod skulle smitta av sig på mig så skulle jag vara glad. – Tänk bara att öppet leva med en annan kvinna under värsta nazitiden, det kräver sin kvinna det! Jag visste ingenting om Karin Boye som person när jag upptäckte hennes lyrik. Jag har bara arbetat utifrån dikterna och jag tänker lika med den här skivan – att musiken och texterna får tala för sig själva.
Vad har du för bakgrund?
- Första gången jag stod på scenen och sjöng, var jag 6 år, på barnens dag i Arbrå. Då blev jag biten av strålkastarljuset och sen dess har jag älskat att stå på scen. Jag började med musikteater och gick på estetiska i Bollnäs och sedan vidare till musikalskola i Oslo. Siktet var inställt på att bli musikalartist. Parallellt spelade jag fiol via musikskolan och hade en lärare som lärde ut låtar, lite From-Olle och liknande. Jag spelade också gitarr och gjorde egna låtar på kammaren väldigt tidigt. Spelmansmusiken är ju stor i Hälsingland men att det fanns en sång och vistradition det upptäckte jag först när jag började på Malungs Folkhögskola egentligen. Det var helt fantastiskt, det var som om jag hade hittat hem i folkmusiken. Äntligen kände jag att jag hade hittat mitt utryck. Att jag träffade mitt livs kärlek Henrik som nu är far till mina barn gjorde ju inte saken sämre.
Hur ser din relation till folkmusik ut?
- Folkmusiken är min grund i allt jag gör egentligen sen hur mycket som kommer ut i det färdiga materialet det är upp till lyssnaren att avgöra. Just nu är jag inne i en nyskapande period och ibland är jag inne på att verkligen gå in i arkiv och leta gamla sångare och sångsätt. Det går verkligen i perioder. Jag älskar hela folkmusikvärlden med alla underbara musiker och kompisar. Det bästa med den svenska folkmusiken är svänget och vemodigheten. För mig är det superviktigt att känna mig fri i musikskapandet och min sång och det gör jag nu.
Hur är Östersunds folkmusikliv?
- Det är ganska litet, men det händer grejer vi har spelmansförbundet som bl a ordnar Jämtstämman varje år. Vi har klubb3 som ordnar danskvällar en söndag i månaden. På Birka folkhögskola har de för andra året folkmusiklinjen. Det som är viktigt just nu tycker jag är att få igång någon typ av ungdomssatsning. Bilda är igång att etablera sig här och vi hoppas och ska jobba för att få igång någon typ av låtverkstad. Det finns så otroligt mycket bra folkmusik från Jämtland och ibland känns det som om den är större ute i landet än vad den är här.
Vad är bäst i svensk folkmusik just nu?
- Ska jag vara ärlig så lyssnar jag inte så mycket just nu, just på svenskt. Men Alla Fagra och Nordic tycker jag är grymma band! Det har blivit mycket norskt, Valkyrien Allstars är fantastiska. Odd Nordstoga och Aasmund Nordstoga, jättebra. Sen mina kollegor som jag spelar och sjunger med imponeras jag av hela tiden, ingen nämnd ingen glömd
Livet som sångerska - hur är det?
- När jag har mycket jobb är det fantastiskt, när det är mindre jobb känns det slitigt. Ibland önskar jag att jag spelade något instrument så att man kan hoppa in och vikariera i något band. Sådana jobb finns inte om du är sångerska, då är allt du gör ditt, som jag å ena sidan gillar…
Hur ser framtiden ut?
- Jag jobbar nu för fullt med att komma ut och spela med den här plattan, på alla olka folkmusikscener men även visfestivaler, poesifestivaler t ex Jag vill försöka hitta ett annat forum också, som jag tror att Boyeprojektet har stor potential att göra. Jag ska forsätta spela med Anders Olsson, helt fantastisk gitarrist som jag har en duo tillsammans med. Jag har även ett nytt projekt på gång med Johanna Bölja Hertzberg, Kersti Ståbi och Emma Härdelin. Vi spelade in en skiva 2005 " Kärleksbrev och Ryska Satelliter" med visor från Hälsingland. Nu återupptar vi samarbetet men den här gången ska vi utforska "Sånger om döden". Vi är just nu i "Gräva i arkiv fasen" och det ska bli otroligt roligt att sjunga med de igen! Så småningom ska det mynna ut i en platta med sånger om döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar