31 januari 2013

TURID TURID TURID!!

Nu ska vi prata om Turid Lundqvist. Kanske en av 1900-talets bästa sångerska.
Turid sjöng allt från engelska folkvisor, progghits till västerländsk konstmusik och just nu finns det en väldigt fin dokumentär om henne på Sveriges Radio. Den heter "Där jag trodde jag hörde hemma" och handlar om hennes liv, musik och kreativitet. I början av programmet får vi höra hur hon som 17-åring sjunger den gamla vaggvisan "Vyssan lull" i en talangjakt ordnad av Sveriges Radio- och det är så rysligt jädra bra!! Hela hennes låtskatt är full av underfundiga, politiska, ljuvliga, lyriska och smarta visor.

I dokumentären berättar Turid om hur hennes kreativitet bara försvann. Hur hon plötsligt inte alls hade lust att skriva musik och scenen kändes inte längre spännande. Turid- som var en av proggens starkaste profiler- blev tillsist utmålad som en svikare. Hon valde efter några år i svängen att signa sig på Metronom och genom det gick hon över till den "kapitalistiska" sidan. Någon annan gång blev hon utskälld för att hon sjungit kärleksvisor på ett politiskt möte. 
Hon säger själv att de första åren under musikrörelsen kändes så inspirerande, bubblande. Att hon äntligen hittat en plats där hon kände sig hemma. Men sen började stilpoliserna jobba och det är klart att de icke blir lika spexigt då. Turid fick plötsligt ingen lust att göra musik.

     (foto: Bengt Eriksson)

Och Turids tankar kring poliser och kreativitetsdödare är rätt viktigt. Jag tänker på hur vi ser på utövare av traditionsmusik och om vem som har rätt att föra den vidare och forma den på sitt sätt.  Om vi ser språket som en metafor så kan aldrig en person visa på ett språks hela innehåll, inte ens en ordbok är komplett- det är något bara bara ett kollektiv kan göra. Tillsammans är vi språket och den gemensamma kunskapsbank som bor i orden, meningarna, grammatiken, slangen och så vidare. Det är coool. Samma sak är det också med musiken, med folkmusiken och traditionen. Att vara en del av ett kollektiv innebär såklart att också veta historien, dela referenser och ha gemensam kunskap. Men har en det har en all rätt i världen att tolka fritt och göra vad en vill. Förvalta kulturarvet vidare och springa rakt in i något annat om det är det en vill. 
Det kan ju va bra att komma ihåg när polskepoliser stirrar surt på en på dansgolvet eller någon konservatist hävdar att jag inte spelar schottisen med rätt västerbottnsiskt sväng eller nåt annat smådrygt. Jag har rätt att göra det jag vill med traditionen- för jag är en del av den. Det är svängigt fakta!!

Så.  Dagens tips: 

Lyssna på Turid på spotify och lyssna på dokumentären om henne här.  Vad Turid gör nu? Hon jobbar på posten. 




//Sara

1 kommentar:

Unknown sa...

thank you; I have been following turid since 1978, and I appreciate your input about her

Skicka en kommentar