Vem är du?
- Jag är Ulrika Linder, konstnär, illustratör och tramporgelnörd. Bosatt i Örebro.
Vad har du för bakgrund?
- Jag är uppvuxen i en folkmusikfamilj i Örebro. Fast vi är ursprungligen från Uppland (en folkmusikaliskt viktig poäng!) Bestämde mig för att bli konstnär när jag var ca 5, ett beslut som jag fått äta upp långt senare...
På vilket sätt använder du folkkultur i din konst?
- På olika sätt! Det började 2010 när vi drabbades av SD:s int(rån)g i Rikstagen. Jimmie Åkesson i folkdräkt fick både konststuderande Ulrika, och folkmusiker-Ulrika, att reagera starkt. Det råkade också vara mitt sista år på konsthögskolan och det var lika bra att köra hårt, rakt ner i mitt ursprung. Jag började teckna bilder om nationalism ur ett satiriskt perspektiv och använde mig av folkdräkter och kurbitsblomster för att förstärka poängen. En av de första bilderna, tex, är en parafras på det klassiska fotot från 2:a världskriget, där ett gäng amerikanska soldater reser en flagga, fast på min bild är det svenska män i folkdräkt som kämpar med en midsommarstång. Teckningarna kan se förföriska ut vid första intrycket, men har ofta en arg underton om man är öppen för symboliken. Men jag har haft besökare på utställningar som politiken och satiren gått helt förbi, som kommer fram och säger ty "ååh vad fina kurbits! det är såå härligt med folkkonst!"
Är det svårt att arbeta med folklore i konst?
- Nej, det tycker jag inte. Det är nästan åt andra hållet, jag kan bli rädd att det blir som en gimmick, typ: Ja Ulrika Linder, det är hon med kurbitsblommorna. Men för närvarande trivs jag bra i estetiken, det finns många håll att skjuta åt, så att säga. Jag attackerar nationalismen som kidnappat folkmusiken, samtidigt som jag kritiserar de uråldriga könsrollerna som finns inom folkmusikkulturen. De kommer inte heller undan. Ambivalens är ofta ett väldigt bra tillstånd att göra konst i.
Varför är det såpass få som gör det?
- Jag vet inte. Kanske för att Peter Johansson redan har gjort det mesta... Nä. men i större städer är folkkulturen ganska undanskymd, och i konstvärlden finns den knappt alls. Själv är jag liksom infödd i den, den är en del av vem jag är, så det kommer naturligt att göra konst på den. Jag tror att många förknippar folkkonst med näverkorgar och hemslöjd.
Vad vill du göra i framtiden?
- Jag vill fortsätta ställa ut! Och gärna sälja lite bättre… det skulle vara kul att ta mina grejer till typ New York, bli en "konstexport", jag tror att mina bilder skulle funka bra utomlands. Utöver det skulle det vara kul att illustrera för Bang, ETC, vara med i Galago, kanske teckna barnböcker. Ja vi får se.
Vad får du för reaktioner?
- Hittills väldigt positiva! Har ännu så länge inte fått några hotbrev, men det var en man som blev oerhört arg på min tolkning av nationalhjälten Zorn en gång.
Har du någon mission med ditt konstnärsskap?
- Väcka tankar och åsikter, diskussioner. Störta könsmaktsordningen och det ekonomiska systemet. Ni vet, det vanliga.
Vilka är dina idoler?
- Liv Strömqvist. Frida Kahlo. Peter Johansson. Tove Jansson. Quentin Blake. Jag gillar också Karin Mamma Anderssons grafik. Oj, vad spretigt. Överlag brukar jag gå igång på bra tecknare. Där är Albert Engström fortfarande ganska oslagbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar