På grund av lite olika missförstånd blev Sofia Högstadius blogginlägg publicerat med några fel, så vi kör hennes fantastiska berättelse igen. Denna gång STÖRRE, BÄTTRE OCH VASSARE!
Hon
spelar sjukt snabbt. Briljant, elegant, med hjärta. Elka
Vulcheva spelar
fiol tillsammans med sin gadulkapappa och de spelar så vackert. Så
känsligt ihop. Det är nästan som en kärleksduett... De sorgsna
improvisationerna med ändlösa ornament som hakar i varandra emellan
fiolen och gadulkan med perfekt timing. Och så det snabba tempot med
galna, sjuka rytmer och glättiga drillar. Någonstans ifrån har jag
fått tag i en liveinspelning med Elka Vulcheva och Atanas Vulchev
som nu gnetar ur mina gamla högtalare till laptopen. Det distar
redan i originalkällan och ibland hörs spontana klapp och skumma
samtal från livepubliken. Jag tror det är från en tv-inspelning
Plötsligt sätter en funkig elbas igång och Elka dribblar totalt i
en groovig improvisation. Det är bara för bra! Hon är fantastisk.
Nästa låt börjar. Presentationsrösten avbryter mitt i låten och
presenterar Elka. Hon är fortfarande i skuggan av sin superkändis
till far men plötsligt rycker jag till. – Hon är tio år! Hon är
tio år på den här inspelningen! Det är inte sant. Sjuka värld.
Hon är min idol. Finns inte så många bulgariska violinister för
mig att nörda ner mig i. Speciellt inte kvinnor. Det har heller
aldrig varit riktigt populärt bland de ”akademiska folkmusikerna”
i Plovdiv att jag spelar fiol och vill fördjupa mig i bulgarisk
folkmusik. En svensk brud som vill spela bulgarisk folkmusik på
fiol. Vad är det för nåt.
”Varför
spelar du inte gadulka?” Det är liksom det enda rätta. Det är så
det ska vara och det här med fiol det är liksom något nytt och
lite hedniskt, oseriöst på något sätt. Det är ett
zigenarinstrument... Tja, ni förstår. Jag som kom till Plovdiv lika
mycket för att lära mig av de fantastiska zigenarviolinisterna! Det
var inte så populärt på musikhögskolan förstod jag snabbt. Tur
då att jag pluggade gadulka i ett år för en sträng professor och
faktiskt lärde mig spela litegrann! Det är ju ett väldigt fint
instrument, det med. Fast häromdagen när jag tog upp min kära
gadulka märkte jag att jag tappat lite i skills senaste året...
Eller ganska mycket. Nåja. Märker att jag omedvetet använder mig
av något slags dramaturgiskt berättargrepp (tror jag?) att gå
”rakt in i berättelsen” och inte presentera varken mig eller vad
jag tänker skriva om överhuvudtaget. Sensmoral av denna inledande
del: Sök upp Elka Vulcheva på YouTube och dregla! Njut. Låt dig
uppslukas av de sorgsna långsamma melodierna och digga de grymma
dansbeatsen! Tänk inte på att Elka blev hårt pressad av sin
gadulkafar och spelade klassiskt och bulgarisk folkmusik som en
gudinna/robot redan som 10-åring. Tänk inte på att hon bestämde
sig för att totalsluta spela fiol mitt i en lysande karriär och att
hon flydde Bulgarien och sin far för att gå med i en sekt i Belgien
(eller var det Nederländerna?) där hon uppslukades och försvann
från jordens yta. Jag har hört många olika historier om hennes
försvinnande men alla är lika dramatiska. Hon blev kär i en man i
bandet. Han var visst turk. (eller var det grek?) Pappan accepterade
inte honom eftersom han inte var bulgar. Till slut var hon tvungen
att fly. Hon hittade en sekt och plötsligt gick hon inte att finna.
Berättelsen om Elka är så fantastisk och så sorglig på samma
gång.
Okej.
Tänk lite på det då. Det gör faktiskt lyssnandet lite mer
spännande... Iallafall.
Här är jag. Sofia Teljebäck Högstadius, 27 år och inne på mitt
ett-och-ett-halfta år i Plovdiv, Bulgarien. För att göra det
enkelt och för att ni ska få en generell överblick och kunna
placera mig i valfritt fack kommer här en snabbpresentation av mig.
Dessutom vill jag ju stoltsera med mitt nya visitkort som jag IDAG i
allmän Womex-inspiration äntligen fått gjort!
Jag
är född och uppvuxen i Umeå, Europas blivande kulturhuvudstad
2014! Violinist. Spelar folkmusik och klassiskt. Gillade tidigt att
spela snabbt och gjorde mestadelen av mitt livs övning innan jag
började gymnasiet. Dramatisk och långvarig spelskada som tvingade
mig till total spel”paus” i fyra år, mellan åren 16-20.
Rehabade hårt och började sedan plugga på Högskolan för Scen och
Musik i Göteborg under åren 20-24 och som Erasmusstudent i Plovdiv
i Bulgarien mitt 25e levnadsår. Förra året bodde jag åter i
Göteborg där jag gjorde mitt sista halvår på lärarprogrammet,
jobbade som fiollärare och reste runt som en galning och gjorde
konserter i Frankrike, Bulgarien, Indien, Slovenien mm. Nu är jag
åter i Plovdiv med stöd av Konstnärsnämnden för sex månaders
egna studier och konserter med bulgariska folkmusiker! En lycklig
skit. Där har ni mig just nu. Jag sitter i min lägenhet på ”улица
шести септември”
och lyssnar på Elka Vulcheva och blir alldeles darrig av hennes
drillar. Det är något som slår an nåt så djävulskt med denna
musik. Gammalt och nytt möts. Klyshigt, jag vet men efter all
läsning jag gjort om bulgarisk historia och musik så förstår jag
att det är just så. Tyvärr har bulgarerna idag en vilja att helst
blanda den bulgariska folkmusiken med ”nya” coola instrument som
synthar, synthtrummor (ja! Verkligen!!) och elfiol. Inte riktigt ett
fan av det. Inte heller riktigt ett fan av den musiken som
musikhögskolan i Plovdiv producerar. Återskapar. År efter år
samma sak. Utan att gå in allt för mycket på detta ämne skulle
jag vilja beskriva det som notbaserad superkomplex konst-folkmusik.
Det är kul ett tag, men ganska onyanserat. Vill ni läsa mer om det
kan ni antingen besöka min blogg på www.plovdiv.blogg.se
eller kanske till och med googla er fram till min c-uppsats ”The
notes somehow emptied the music – En fallstudie och diskussion om
folkmusikpedagogik på musikhögskolan i Plovdiv, Bulgarien”. Om ni
vågar. Men det finns ju massor av bra bulgarisk folkmusik där ute!
Annars hade jag ju inte suttit här. I Bulgarien.
Idag
är det måndag den 8e oktober
och jag har varit i Bulgolandet sedan första september. De första
två veckorna upptogs totalt av Rila Music
Exchange – ett
”försöks-Ethno” för första gången i Bulgarien! (läs mer om
Ethno-konceptet på www.ethno-world.org/) Superstolt är jag över
att vara en av initiativtagarna och organisatör av det som nästa år
kommer bli världens första riktiga Ethno Bulgarien! Vi hade elva
underbara deltagare från Sverige, Tyskland, Schweiz, Österrike,
Belgien, Bulgarien och Australien. Vi hade workshops i nästan en
vecka och genomförde konserter i byarna Rila, Smochevo och Pastra i
Rilabergen samt i städerna Blagoevgrad och Sofia för att sedan
avsluta med två konserter på grönsaks- och folkmusikfestivalen i
byn Kurtovo Konare utanför Plovdiv! Det var en upplevelse för livet
att få se sin länge planerade dröm bli verklighet och vi är grymt
taggade inför nästa år!
Från
konserten i Smochevo, Rila Music Exchange
Resterande
tid har också den varit intensiv: dockteaterfestivalvecka och
föreställning med Matija Solce i Sofia, en vecka i Shiroka Laka för
försök till kontaktknytande med folkmusikskolan och planerande av
framtida konserter, lektioner och projekt, rep och övning i Plovdiv
och så såklart att hitta någonstans att bo! Jag har så mycket jag
vill göra. Om hälften blir gjort blir jag nöjd. Nu ringde precis
Veselka Georgieva, sångerska och folkmusiklärare i Shumen dit jag
ska åka i slutet av november och spela konserter och göra workshops
med gymnasieeleverna tillsammans med Zvezdana Novakovic, slovensk
jazzsångerska och harpist som nu pluggar på masterprogrammet för
bulgarisk folksång i Plovdiv.
Idag
hade jag rep med fantastiske Vladimir Vladimirov, tamburalärare och
dirigent på musikhögskolan i Plovdiv. En av anledningarna till att
jag är här igen. Hans tamburaspel är grymt svängigt, rockigt,
klassiskt, tekniskt, enkelt och vackert på en gång. Och han är
lätt att kommunicera med. När vi gör vår svensk-bulgariska fusion
pumpar mitt hjärta som hårdast. Där ser jag verkligen en framtid!
Det var inte det enklaste att hitta medmusikanter när jag först kom
till Plovdiv hösten 2010 men med ett år i bagaget vet jag precis
vad jag vill. Jag behöver inte ödsla tid på projekt och människor
jag egentligen inte vill samarbeta med utan jag får göra det jag
anser är bäst och tror kommer funka. En otrolig lyx och jag är
tacksam varje dag för att jag får vara här mer och utforska denna
genre. Jag får både utforska och lära mig genom lektioner för
musiker men också göra om och ändra tillsammans med andra! Göra
min musik. Med Vladimir fokuserar vi på våra egna
”folk-kompositioner” för tillfället och vill göra en konsert
med endast det till att börja med. Välkomna till Café Morocco den
29 oktober kl. 18 i Gamla Stan i Plovdiv om ni har vägarna förbi!
Nu
ska jag ut och möta upp min privat-taxi ”gaida taxi”. Min vän
Yuri är taxichaufför men utbildad gaida-spelare och folk-pianist på
musikhögskolan i Plovdiv och kör mig nattetid i stan i utbyte mot
engelskalektioner (gaida är bulgarisk säckpipa). Han ska köra mig
för att möta Malin Skinnar,
konstnär, sångerska och berättare som spenderat sista månaden i
Bulgarien oförmögen att kunna lämna landet. Det har varit
fantastiskt att följa hennes intryck och känslor denna första resa
i Bulgarien. Hur hon träffats så hårt av musiken, kulturen,
människorna att hon gång på gång skjutit fram sitt hemresedatum
och genom skratt och tårar lotsats genom hela Bulgariens känslo-
och historieregister. Jag känner igen mig själv för två år sen.
Hon kallar mig sin bulgariska gudmor och det gör mig stolt.
Självklart vill jag dela med mig av mina kontakter och kunskaper om
detta land som kan göra det lättare för andra att tillbringa tid
här! Det är inte förrän man får besök utifrån som man förstår
och uppskattar hur mycket folk och förkunskaper man har som
förenklar saker och ting... Så om ni kommer hit – bara hör av
er!
Mothers of
Bulgaria
Se
de fantastiska bilderna från Bulgarien på facebook: Malin
Sverige
Förresten:
Två av mina allra bästa bulgariska vänner har bestämt sig för
att spendera en längre tid i Sverige och de råkar vara fantastiska
musiker. Sonya Georgieva
är sångerska och Todor Bakoev
gadulkaspelare. Tillsammans med Mihail
Dinchev;
tamburaspelare, koreograf och dansare bosatt i Stockholm, bildar de
trion 3 Leva och kommer finnas tillgängliga i Sverige hela hösten
(och kanske längre)! Passa på att boka in dem alla tre för
konserter, workshops och lektioner! Jag kan av personlig erfarenhet
intyga att både Sonya och Todor är grymma lärare och rekommenderar
er verkligen att ta chansen att lära er mer om den bulgariska
folkmusiken! Kolla in hemsidan: http://www.folklore-adventures.com/
Så...
Hur ser framtiden ut nu då? Ja först ska jag med antibiotikans och
ginsengens hjälp sparka ut den här långvariga förkylningen ur min
kropp så jag på riktigt kan hitta tillbaka till kraften och
energin, på lördag spelar jag John Cage-konsert i Sofia (fem långa
toner, en minut ägnas åt varje), onsdag bär det av mot Womex i
Thessaloniki och veckan efter ska jag minsann få lite besök från
Sverige! Efter konserten den 29e blir det Rumänien och Transylvanien
där det hålls workshops hos zigenarna, sedan konsert med Matija
Solce i Ljubljana och i den avlägsna framtiden slutet av november
ska jag spela och leda workshops på ett gymnasium i Shumen, östra
Bulgarien.
Emellan
detta hoppas jag kunna fortsätta repa med olika musiker, ta
lektioner och upptäcka ännu mer musik och musiker här runt
Plovdiv. En av mina bästa kontakter har jag helt enkelt inte hunnit
med att träffa ännu! Vasil Denev spelar med Ivo Papazov Band och
bor i en zigenarby utanför Plovdiv. Hans stående inbjudan att hyra
rum i deras hus och spela med honom och hans vänner är egentligen
högsta prioritet för mig men tiden går så fort, så fort. Jag
förstår ju var det här bär hän. Att satsa på sex månader var
fint men det kommer bli väldigt, väldigt svårt att åka härifrån
i slutet av februari... Nu när min excentriske och charmiga
konstnärssjäl till lägenhetskompis murat igen de två stora hålen
i väggen i mitt rum som gick rakt ut och blåste kallt så finns det
ju inga hinder kvar att stanna längre. Jag är redo för vintern och
allt den kan föra med sig! Men först: Womex i Thessaloniki!
Ciao
i do skoro v Plovdiv!
Sofia
Bonusbild:
Avdelningen skumma men roliga gig. Spelade på bulgarisk talkshow
mellan kl. 01-03 en fredagsnatt i januari 2011 med detta glada gäng
från Plovdiv, några dagar innan hela gruppen åkte upp till Umefolk
för workshops och konserter. Är grymt glad att jag tvingade alla
till detta poserande med balongscenen nu i efterhand men i stunden
var det allt annat än glada miner... Det var otroligt varmt i
strålkastarskenet, flera av oss var sjuka och vi fick spendera
mycket tid väntandes utan info för att sedan PANG spela och se
glada och spontana ut i tretton olika kameror samtidigt. I sann
bulgarisk anda hördes plötsligt någon ropa på engelska: ”Girls
– IMPROVISATION! Solo! Now!”
Tio sekunder senare spelade jag och Laura Geier (amerikansk violinist
och utbytesstudent i Plovdiv) någonting improviserat i bulgarisk
teve som vi aldrig lyssnat på i efterhand… Det var en spännande
natt, helt enkelt. Klockan blev bortåt fyra på morgonen innan vi
kom därifrån och vi fick alla tio leva (50kr) i handen var som
betalning. Vill du läsa mer – gå till min blogg
www.plovdiv.blogg.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar