19 november 2012

FOLKBLOGGEN GOES BULGARIA- RÄTT VERSION!!


På grund av lite olika missförstånd blev Sofia Högstadius blogginlägg publicerat med några fel, så vi kör hennes fantastiska berättelse igen. Denna gång STÖRRE, BÄTTRE OCH VASSARE! 




 Jag vid den tvåtusen år gamla amfiteatern precis bredvid musikhögskolan i Plovdiv, Bulgarien (det gula som skymtar i bakgrunden). En lärare på skolan berättade att han brukade spela fotboll på den när han var liten. Innan den upptäcktes alltså. Då fanns där nämligen en gräsplan och ingen anade vad som låg under, förrän man beslutade att bygga en tunnel genom berget som gamla stan vilar på...

Hon spelar sjukt snabbt. Briljant, elegant, med hjärta. Elka Vulcheva spelar fiol tillsammans med sin gadulkapappa och de spelar så vackert. Så känsligt ihop. Det är nästan som en kärleksduett... De sorgsna improvisationerna med ändlösa ornament som hakar i varandra emellan fiolen och gadulkan med perfekt timing. Och så det snabba tempot med galna, sjuka rytmer och glättiga drillar. Någonstans ifrån har jag fått tag i en liveinspelning med Elka Vulcheva och Atanas Vulchev som nu gnetar ur mina gamla högtalare till laptopen. Det distar redan i originalkällan och ibland hörs spontana klapp och skumma samtal från livepubliken. Jag tror det är från en tv-inspelning Plötsligt sätter en funkig elbas igång och Elka dribblar totalt i en groovig improvisation. Det är bara för bra! Hon är fantastisk. Nästa låt börjar. Presentationsrösten avbryter mitt i låten och presenterar Elka. Hon är fortfarande i skuggan av sin superkändis till far men plötsligt rycker jag till. – Hon är tio år! Hon är tio år på den här inspelningen! Det är inte sant. Sjuka värld. Hon är min idol. Finns inte så många bulgariska violinister för mig att nörda ner mig i. Speciellt inte kvinnor. Det har heller aldrig varit riktigt populärt bland de ”akademiska folkmusikerna” i Plovdiv att jag spelar fiol och vill fördjupa mig i bulgarisk folkmusik. En svensk brud som vill spela bulgarisk folkmusik på fiol. Vad är det för nåt.

Varför spelar du inte gadulka?” Det är liksom det enda rätta. Det är så det ska vara och det här med fiol det är liksom något nytt och lite hedniskt, oseriöst på något sätt. Det är ett zigenarinstrument... Tja, ni förstår. Jag som kom till Plovdiv lika mycket för att lära mig av de fantastiska zigenarviolinisterna! Det var inte så populärt på musikhögskolan förstod jag snabbt. Tur då att jag pluggade gadulka i ett år för en sträng professor och faktiskt lärde mig spela litegrann! Det är ju ett väldigt fint instrument, det med. Fast häromdagen när jag tog upp min kära gadulka märkte jag att jag tappat lite i skills senaste året... Eller ganska mycket. Nåja. Märker att jag omedvetet använder mig av något slags dramaturgiskt berättargrepp (tror jag?) att gå ”rakt in i berättelsen” och inte presentera varken mig eller vad jag tänker skriva om överhuvudtaget. Sensmoral av denna inledande del: Sök upp Elka Vulcheva på YouTube och dregla! Njut. Låt dig uppslukas av de sorgsna långsamma melodierna och digga de grymma dansbeatsen! Tänk inte på att Elka blev hårt pressad av sin gadulkafar och spelade klassiskt och bulgarisk folkmusik som en gudinna/robot redan som 10-åring. Tänk inte på att hon bestämde sig för att totalsluta spela fiol mitt i en lysande karriär och att hon flydde Bulgarien och sin far för att gå med i en sekt i Belgien (eller var det Nederländerna?) där hon uppslukades och försvann från jordens yta. Jag har hört många olika historier om hennes försvinnande men alla är lika dramatiska. Hon blev kär i en man i bandet. Han var visst turk. (eller var det grek?) Pappan accepterade inte honom eftersom han inte var bulgar. Till slut var hon tvungen att fly. Hon hittade en sekt och plötsligt gick hon inte att finna. Berättelsen om Elka är så fantastisk och så sorglig på samma gång.

Okej. Tänk lite på det då. Det gör faktiskt lyssnandet lite mer spännande... Iallafall. Här är jag. Sofia Teljebäck Högstadius, 27 år och inne på mitt ett-och-ett-halfta år i Plovdiv, Bulgarien. För att göra det enkelt och för att ni ska få en generell överblick och kunna placera mig i valfritt fack kommer här en snabbpresentation av mig. Dessutom vill jag ju stoltsera med mitt nya visitkort som jag IDAG i allmän Womex-inspiration äntligen fått gjort!



Jag är född och uppvuxen i Umeå, Europas blivande kulturhuvudstad 2014! Violinist. Spelar folkmusik och klassiskt. Gillade tidigt att spela snabbt och gjorde mestadelen av mitt livs övning innan jag började gymnasiet. Dramatisk och långvarig spelskada som tvingade mig till total spel”paus” i fyra år, mellan åren 16-20. Rehabade hårt och började sedan plugga på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg under åren 20-24 och som Erasmusstudent i Plovdiv i Bulgarien mitt 25e levnadsår. Förra året bodde jag åter i Göteborg där jag gjorde mitt sista halvår på lärarprogrammet, jobbade som fiollärare och reste runt som en galning och gjorde konserter i Frankrike, Bulgarien, Indien, Slovenien mm. Nu är jag åter i Plovdiv med stöd av Konstnärsnämnden för sex månaders egna studier och konserter med bulgariska folkmusiker! En lycklig skit. Där har ni mig just nu. Jag sitter i min lägenhet på ”улица шести септември” och lyssnar på Elka Vulcheva och blir alldeles darrig av hennes drillar. Det är något som slår an nåt så djävulskt med denna musik. Gammalt och nytt möts. Klyshigt, jag vet men efter all läsning jag gjort om bulgarisk historia och musik så förstår jag att det är just så. Tyvärr har bulgarerna idag en vilja att helst blanda den bulgariska folkmusiken med ”nya” coola instrument som synthar, synthtrummor (ja! Verkligen!!) och elfiol. Inte riktigt ett fan av det. Inte heller riktigt ett fan av den musiken som musikhögskolan i Plovdiv producerar. Återskapar. År efter år samma sak. Utan att gå in allt för mycket på detta ämne skulle jag vilja beskriva det som notbaserad superkomplex konst-folkmusik. Det är kul ett tag, men ganska onyanserat. Vill ni läsa mer om det kan ni antingen besöka min blogg på www.plovdiv.blogg.se eller kanske till och med googla er fram till min c-uppsats ”The notes somehow emptied the music – En fallstudie och diskussion om folkmusikpedagogik på musikhögskolan i Plovdiv, Bulgarien”. Om ni vågar. Men det finns ju massor av bra bulgarisk folkmusik där ute! Annars hade jag ju inte suttit här. I Bulgarien.

Idag är det måndag den 8e oktober och jag har varit i Bulgolandet sedan första september. De första två veckorna upptogs totalt av Rila Music Exchange – ett ”försöks-Ethno” för första gången i Bulgarien! (läs mer om Ethno-konceptet på www.ethno-world.org/) Superstolt är jag över att vara en av initiativtagarna och organisatör av det som nästa år kommer bli världens första riktiga Ethno Bulgarien! Vi hade elva underbara deltagare från Sverige, Tyskland, Schweiz, Österrike, Belgien, Bulgarien och Australien. Vi hade workshops i nästan en vecka och genomförde konserter i byarna Rila, Smochevo och Pastra i Rilabergen samt i städerna Blagoevgrad och Sofia för att sedan avsluta med två konserter på grönsaks- och folkmusikfestivalen i byn Kurtovo Konare utanför Plovdiv! Det var en upplevelse för livet att få se sin länge planerade dröm bli verklighet och vi är grymt taggade inför nästa år!




Från konserten i Smochevo, Rila Music Exchange

Resterande tid har också den varit intensiv: dockteaterfestivalvecka och föreställning med Matija Solce i Sofia, en vecka i Shiroka Laka för försök till kontaktknytande med folkmusikskolan och planerande av framtida konserter, lektioner och projekt, rep och övning i Plovdiv och så såklart att hitta någonstans att bo! Jag har så mycket jag vill göra. Om hälften blir gjort blir jag nöjd. Nu ringde precis Veselka Georgieva, sångerska och folkmusiklärare i Shumen dit jag ska åka i slutet av november och spela konserter och göra workshops med gymnasieeleverna tillsammans med Zvezdana Novakovic, slovensk jazzsångerska och harpist som nu pluggar på masterprogrammet för bulgarisk folksång i Plovdiv.

Idag hade jag rep med fantastiske Vladimir Vladimirov, tamburalärare och dirigent på musikhögskolan i Plovdiv. En av anledningarna till att jag är här igen. Hans tamburaspel är grymt svängigt, rockigt, klassiskt, tekniskt, enkelt och vackert på en gång. Och han är lätt att kommunicera med. När vi gör vår svensk-bulgariska fusion pumpar mitt hjärta som hårdast. Där ser jag verkligen en framtid! Det var inte det enklaste att hitta medmusikanter när jag först kom till Plovdiv hösten 2010 men med ett år i bagaget vet jag precis vad jag vill. Jag behöver inte ödsla tid på projekt och människor jag egentligen inte vill samarbeta med utan jag får göra det jag anser är bäst och tror kommer funka. En otrolig lyx och jag är tacksam varje dag för att jag får vara här mer och utforska denna genre. Jag får både utforska och lära mig genom lektioner för musiker men också göra om och ändra tillsammans med andra! Göra min musik. Med Vladimir fokuserar vi på våra egna ”folk-kompositioner” för tillfället och vill göra en konsert med endast det till att börja med. Välkomna till Café Morocco den 29 oktober kl. 18 i Gamla Stan i Plovdiv om ni har vägarna förbi!

Nu ska jag ut och möta upp min privat-taxi ”gaida taxi”. Min vän Yuri är taxichaufför men utbildad gaida-spelare och folk-pianist på musikhögskolan i Plovdiv och kör mig nattetid i stan i utbyte mot engelskalektioner (gaida är bulgarisk säckpipa). Han ska köra mig för att möta Malin Skinnar, konstnär, sångerska och berättare som spenderat sista månaden i Bulgarien oförmögen att kunna lämna landet. Det har varit fantastiskt att följa hennes intryck och känslor denna första resa i Bulgarien. Hur hon träffats så hårt av musiken, kulturen, människorna att hon gång på gång skjutit fram sitt hemresedatum och genom skratt och tårar lotsats genom hela Bulgariens känslo- och historieregister. Jag känner igen mig själv för två år sen. Hon kallar mig sin bulgariska gudmor och det gör mig stolt. Självklart vill jag dela med mig av mina kontakter och kunskaper om detta land som kan göra det lättare för andra att tillbringa tid här! Det är inte förrän man får besök utifrån som man förstår och uppskattar hur mycket folk och förkunskaper man har som förenklar saker och ting... Så om ni kommer hit – bara hör av er!




Mothers of Bulgaria
Dagboksteckningar från Bulgarien september 2012. Konstnär: Malin Skinnar. www.malinsweden.com
Se de fantastiska bilderna från Bulgarien på facebook: Malin Sverige

Förresten: Två av mina allra bästa bulgariska vänner har bestämt sig för att spendera en längre tid i Sverige och de råkar vara fantastiska musiker. Sonya Georgieva är sångerska och Todor Bakoev gadulkaspelare. Tillsammans med Mihail Dinchev; tamburaspelare, koreograf och dansare bosatt i Stockholm, bildar de trion 3 Leva och kommer finnas tillgängliga i Sverige hela hösten (och kanske längre)! Passa på att boka in dem alla tre för konserter, workshops och lektioner! Jag kan av personlig erfarenhet intyga att både Sonya och Todor är grymma lärare och rekommenderar er verkligen att ta chansen att lära er mer om den bulgariska folkmusiken! Kolla in hemsidan: http://www.folklore-adventures.com/

Så... Hur ser framtiden ut nu då? Ja först ska jag med antibiotikans och ginsengens hjälp sparka ut den här långvariga förkylningen ur min kropp så jag på riktigt kan hitta tillbaka till kraften och energin, på lördag spelar jag John Cage-konsert i Sofia (fem långa toner, en minut ägnas åt varje), onsdag bär det av mot Womex i Thessaloniki och veckan efter ska jag minsann få lite besök från Sverige! Efter konserten den 29e blir det Rumänien och Transylvanien där det hålls workshops hos zigenarna, sedan konsert med Matija Solce i Ljubljana och i den avlägsna framtiden slutet av november ska jag spela och leda workshops på ett gymnasium i Shumen, östra Bulgarien.

Emellan detta hoppas jag kunna fortsätta repa med olika musiker, ta lektioner och upptäcka ännu mer musik och musiker här runt Plovdiv. En av mina bästa kontakter har jag helt enkelt inte hunnit med att träffa ännu! Vasil Denev spelar med Ivo Papazov Band och bor i en zigenarby utanför Plovdiv. Hans stående inbjudan att hyra rum i deras hus och spela med honom och hans vänner är egentligen högsta prioritet för mig men tiden går så fort, så fort. Jag förstår ju var det här bär hän. Att satsa på sex månader var fint men det kommer bli väldigt, väldigt svårt att åka härifrån i slutet av februari... Nu när min excentriske och charmiga konstnärssjäl till lägenhetskompis murat igen de två stora hålen i väggen i mitt rum som gick rakt ut och blåste kallt så finns det ju inga hinder kvar att stanna längre. Jag är redo för vintern och allt den kan föra med sig! Men först: Womex i Thessaloniki!

Ciao i do skoro v Plovdiv!
Sofia






















Bonusbild: Avdelningen skumma men roliga gig. Spelade på bulgarisk talkshow mellan kl. 01-03 en fredagsnatt i januari 2011 med detta glada gäng från Plovdiv, några dagar innan hela gruppen åkte upp till Umefolk för workshops och konserter. Är grymt glad att jag tvingade alla till detta poserande med balongscenen nu i efterhand men i stunden var det allt annat än glada miner... Det var otroligt varmt i strålkastarskenet, flera av oss var sjuka och vi fick spendera mycket tid väntandes utan info för att sedan PANG spela och se glada och spontana ut i tretton olika kameror samtidigt. I sann bulgarisk anda hördes plötsligt någon ropa på engelska: ”Girls – IMPROVISATION! Solo! Now!” Tio sekunder senare spelade jag och Laura Geier (amerikansk violinist och utbytesstudent i Plovdiv) någonting improviserat i bulgarisk teve som vi aldrig lyssnat på i efterhand… Det var en spännande natt, helt enkelt. Klockan blev bortåt fyra på morgonen innan vi kom därifrån och vi fick alla tio leva (50kr) i handen var som betalning. Vill du läsa mer – gå till min blogg www.plovdiv.blogg.se!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar