PEPPEN!

Okej, det är bara att ta tjuren vid hornen och inse att sommaren n ä s t a n börjar lida mot sitt slut. Personligen känns det rätt skönt. Jag gillar gula löv och vardag, och mörker och regnrusk. På riktigt. Fast jag är också väldigt tacksam över det enorma pärlregn av inspiration som sommaren har bjuppat på. Jag tänker på alla fina konserter, alla vassa musiker och peppade människor som en mött under sommaren eller kanske sett på scen.
Jag tänker på Göteborgsbaserade bandet Kurbitz konsert på Folkmusikens hus i Rättvik. Så överjävla bra och svängigt och röjigt och roligt och fint, på Navarras hejdlösa textkavalkader, på alla eldsjälars enorma arbetsinsatser med att baka ostkakor och palt och sälja biljetter, på mina älsklingsgubbar och gummor som år efter år bara står där och ler och spelar som tokar på stämmorna. Och det är så fint att upptäcka att Sveriges folkmusikliv ändå är rätt olika varann. En stämma i Luleå är en helt annan grej än festival i Malmö. Samma takter, men iklädda i olika mönster.

Kurbitz.