Jag gillar verkligen folkmusikvärlden! Musiken är vacker och omväxlande, allt från intimt vemod till fart och dansglädje. Dessutom lyx att nästan alltid ha live-musiker. Alla möjliga folk dansar, håller i varandra och svänger runt bara för att ha roligt. Danserna har hyggligt enkla grundformer men kan varieras i oändlighet genom en lite viktförskjutning här eller sviktförändring där. Det är också något schysst med att vi upprätthåller och utvecklar gamla traditioner, sånt som folk spelat och dansat ett par hundra år på samma plats vi lever nu, att vi på sommarstämmorna fortfarande dansar genom nätterna till solen går upp.
Jag började dansa folkdans som vuxen när jag gick på folkhögskola i Skattungbyn utanför Orsa. Det handlade om social dans, som vilket disco som helst men i par. Uppställningsdanserna med särskilda dräkter och liknade fattade jag först senare att det fanns. Dansa var så roligt att jag snart gick terminskursen i folklig dans på Malungs folkhögskola. Där fick vi gå igenom dansen moment för moment och lära oss från grunden så att vi kunde både följa traditionerna och få så stor frihet i uttrycket som möjligt. Jag flyttade till Göteborg och började hålla introduktionskurser då och då på Folkmusikkaféet. Men det var först när vi formulerade queerpolska som det tände till i mig och det blev riktigt roligt att lära ut.
Jag har sedan tonåren varit intresserad av rättvisa och engagerad i sociala rörelser som vill förändra världen till det bättre. På alternativa politikerveckan på Gotland föll polletten ner vad queer egentligen innebär: förståelse av att det finns jättestarka normer kring könsroller, könsidentiteter och romantiska preferenser. Och så snart vi fått syn på normerna kan vi också plocka isär dem och sätta ihop roller och identiteter som vi själva vill, med lite krångel och bråk. Jag höll min första queerschottis-kurs i Visby och fick god respons: ”Vad skönt, vi vill bara dansa och ha kul utan att behöva tänka på kön!”
Jag blev lite torsk på att lattja med dansgolvsrollerna! Ju mer jag studerar dansgolven desto mer fascinerande är det. Så här ser det ut: De allra flesta dansar i par med tillsynes en kvinna och en man. Trots att det finns undantag är olikkönade danspar så himla överrepresenterade att vi måste säga att den vanligaste polskan som dansas är heteronormpolska! Framförallt är det få snubbar som dansar med andra snubbar. Hur mycket som är ovana och hur mycket det handlar om bögskräck vet jag inte. Det är också ett väldigt slående mönster att män står till vänster och kvinnor till höger. Männen tar initiativen och styr dansen medan kvinnorna anpassar sig och hänger på. Vad ska vi kalla det – ojämlikhetspolska?
Ett ytterligare intressant inslag är att många pratar om att män ibland ”dansar dam” och att kvinnor ”dansar herre”. Vid en första anblick kan detta verket väldigt queert. Men markeringen av undantaget förstärker faktiskt föreställningarna om att förarroll och förarsteg är något essentiellt manligt, till skillnad från en roll och stegkombination som många män hamnar i. I samhället finns många krafter som vill dela upp alla människor i antingen män eller kvinnor med knivskarp gräns där emellan. Män och kvinnor ska vara varandras motsatser men ändå åtrå varandra, endast varandra, och helst med kvinnan i lagom chickt underläge. Även detta syns på folkdansgolvens kryllar av könsmarkörer såsom långt eller kort hår, byxor eller klänning, smycken eller skägg. Fattar ni vilka mängder av kombinationer och mångfald vi missar?
Det är fler och fler i folkdanssvängen som inte håller sig till de traditionella könsrollerna. Frågan ”Vill du dansa?” följs av den allt vanligare: ”Ja, vill du föra eller följa?” Många vill inte göra en grej av denna frihet utan föra fram det som något självklart och inte kalla det något särskilt. För mig är det viktigt att synliggöra upproret. Jag har lättare att förhålla mig fritt när jag fått sätta några ord på ofriheten. Att erkänna att mina kurser bygger på queerfeministisk pedagogik är även ett sätt att ge cred till de befrielserörelser som lagt grunden för friheten. Själv har jag slussats in i bekväma roller, jag kan lätt passera som heterosexuell cisman.1 Min frihet att leka med könsrollerna existerar tack vare att massa folk bråkat och kämpat för att få vara sig själva, trots att de utsatts för spott och spe. Queerpolska signalerar tydligt att här finns ett tryggare space. Även du som inte kan eller vill hålla dig till förväntade könsroller är välkommen, vi ska se till att du åtminstone här inte blir attackerad. Det är även en tydlig signal till de som vill göra folkdans till ett forum för främlingsfientlighet och enfald – här värnar vi om mångfald! Jag möter fler och fler som kopplar ihop folkdans och queer, vi har ett påbörjat samarbete och spirande rörelse. Hör av dig om du vill vara med!
Alla tjänar på rörligare roller! Den som bara har fört bodapolska har bara dansat halva dansen, den andra halvan har du missat. Du blir dessutom mycket säkrare och tydligare följare av att ha lärt dig föra, samtidigt som du blir mer inkännande förare om du även lärt dig följa. För nybörjarmän verkar det även vara en lättnad att få börja lära sig dansa utan förväntningar att från första början vara ensamt ansvarig för att styra upp hela ekipaget. Det finns så mycket att upptäcka! Charlotte Rivero som länge har undervisat i queertango har inspirerat mig till att inte bara byta roller då och då, utan att även låta rollerna flyta och bitvis suddas ut när samdansen är tillräckligt tät. Detta ger nya djup till vilken dans som helst och fortsätter att utveckla även folkdanstraditionerna.
Jag gillar att reflektera vad vi håller på med och inleder alltid danskurser med två minuters queerteori. Men teorisnack som detta är syvende och sist endast en hjälp att få häftigare dansupplevelser. Det är just dansglädjen vi vill åt! Vi tänker inte låta mossiga normer stå i vägen för det. Ses på dansgolven!
///Erik Mägi
queerpolska.wordpress.com
1 Cis är ett begrepp för ensidig könsidentitet och könsuttryck. Medan transpersoner på olika sätt överskrider sitt tilldelade kön har cispersoner stagnerat i en fast könsposition som antingen bara kvinna eller bara man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar