Tungbas är en teknik som innebär att en person kan spela melodi och komp samtidigt på munspel, det följer ungefär samma mönster som när dragspelare kompar sig själva. Några av er som läser detta är kanske redan bekanta med denna teknik och tycker eventuellt inte att det är så märkvärdigt, men jag bevittnade senast i lördags rutinerade folkmusikers fascination och förundran över det tungbasspel som ljöd ifrån scenen under V-dala spelmanslags femtioårsfirande: ”Två stämmor
på ett enda munspel - samtidigt! Men hur?”
Det var alltså inte bara jag själv som hade noll koll på hur tusan detta går till, utan rätt många fler, vilket förstås gör det värt att sprida kunskapen lite. Som jag skrivit i rubriken så är jag ingen munspelare (jag är fiolspelman) så detta skrivs utifrån ett visst utanförperspektiv, om än ett mycket fascinerat sådant. Munspelare och andra med bättre koll än jag får förstås gärna kommentera/lägga till kring det som följer – jag kände bara att någon borda pusha på lite om den här sortens spel, och att jag likaväl kunde börja, även om jag inte själv bemästrar det.
Jag tänkte börja med att berätta om när jag hörde tungbas första gången. Det var år 2006 i Algutsboda, Småland, där mina föräldrar då bodde och där jag arbetade som kyrkvaktmästare under sommaren. Jag var med och fixade kring en tillställning kyrkan hade anordnat för pensionärshemmet, där en äldre man spelade dragspel och munspel till kaffe och fika utanför hembygdsgården. Dragspelet var lite småtrevligt men påkallade inte nämnvärt min uppmärksamhet (observera dock att jag
är mer positivt inställd till dragspelsmusik nu än vad jag var då för fem år sedan), men när gubben drog fram sitt munspel och började lira blev jag totalt förbluffad. Han kunde alltså spela melodi och kompa sig själv samtidigt, och riktigt snyggt dessutom. Jag pratade med honom efteråt, berömde hans spel och försökte få grepp om hur man gjorde, men det gav, som ni ska få läsa nedan, inte något riktigt svar på saken. (I min internetdagbok på det då populära sociala forumet ”helgon” skrev jag apropå det hela att det nog var bäst för min egen del att koncentrera mig på fiol och gitarr.)
Jag visste alltså ingenting om tekniken eller vad den kallades. Jag är medlem i V-dala nations spelmanslag i Uppsala, som har en maillista där alla medlemmar kan kontakta varandra. Jag kom på att jag genom denna borde kunde nyttja spelmanslagsmedlemmarnas samlade kunskaper: någon borde ju veta något. Med stora förhoppningar skickade jag
således 2006-07-11 följande meddelande till V-dala spelmanslags maillista:
”Jag hörde nyss en gubbe spela tvåstämmigt munspel här nere vid
hembygdsgården i Algutsboda, Småland. Alltså komp och melodi på en
gång. Mäkta förvånad blev jag, för det har då åtminstone jag aldrig
hört förr. Så jag tänkte bara fråga om någon annan vet något om den
saken, inte för att jag spelar munspel, men däremot är jag vetgirig.
Är det vanligt med tvåstämmigt munspel och hur sjuttsingen gör man?
Gubben sa bara att han inte kunde lära mig, utan att man helt enkelt
fick träna. Han hade spelat sen han var fem åtminstone.”
Utöver det jag skrev i mailet kan tilläggas att mannen säkerligen var över åttio år gammal och alltså hade övat i minst sjuttiofem år. Han berättade också att det inte var helt fint med munspel då han var liten. Han brukade gömma det i skolbänken och öva i smyg så fort han fick chansen, har jag för mig att han sa. Jag tror nog att han var rätt stolt över sitt munspelande, men han trakterade också dragspel som var mer populärt hos de andra pensionärerna och eftersom konserten
modellerades mycket efter publikens önskemål blev det tyvärr bara två-tre munspelslåtar.
Till min stora glädje fick jag svar på mitt mail. V-dalamedlemmen Olle Paulsson kunde hjälpa till med följande information:
”Jag tror att man gör baskompet genom att omväxlande täcka för och
släppa bastons-hålen i
munspelet med tungan i takt med musiken. Det kallas för tungbas. Det
verkar som det är vanligt bland såna som spelar låtar på munspel, när
jag var i Mora i lördags var det två munspelare som blev utnämnda till
riksspelman. Båda spelade med tungbas.
Det bodde en superstar på tungbas utanför Uppsala tills han dog för
sådär 15 år sen. Han hette Sven Larsson och var bror till
Viksta-Lasse. Båda bröderna finns på en gammal LP som heter "Rullstråk
och tungbas", men den går väl knappast att få tag på idag.
En som lever idag heter John-Erik Hammarberg och bor i Västerås. Han
spelar Jämtlåtar med tungbas. Jag tror han har gjort flera skivor,
bland annat en på CD som borde gå att få tag på.”
LP:n med Sven Larsson och Viksta-Lasse kan man hitta på tradera lite då och då. John-Erik Hammarbergs skiva kan man höra flera klipp ifrån på denna sida (de kommer efter varandra i samma spår):
http://korpmusik.se/munv.html
Jag lyssnade dock inte in mig på något av detta då 2006. Den första inspelningen jag fick höra av tungbas hade faktiskt en koppling till platsen där jag spenderade sommaren. Olle kom på att Vilhelm Moberg,
som hade sina hemtrakter i just Algutsboda, minsann kunde spela munspel på detta vis (Mobergs farföräldrar låg på kyrkogården där jag arbetade och graven efterfrågades åtminstone en gång varje sommar av
kulturella turister). Sedan tjatade Olle ungefär varje gång vi sågs om att jag borde önska Vilhelm Moberg på munspel i P2:s Folke, vilket jag också gjorde när jag fick chansen. Det var en frejdig bit som jag då fick höra i radio.
Nu hjälpte allt detta mig inte helt att förstå tekniken ändå. Jag tänkte att det antingen kunde vara så att man liksom pressade ut extra toner med tungan eller kanske att man lade tungspetsen mitt emellan komptonerna och meloditonerna och typ blåste olika mycket från olika delar av munnen, men båda de varianterna föreföll ändå smått omöjliga. (Kanske gör vissa munspelare ändå på det sättet?) Saken förblev ett mysterium tills jag nu i lördags för andra gången bevittnade tungbasspel, och bestämde mig för att verkligen reda ut det.
Som tur är (?) så finns ju allt numera ute på internet, och den googling som jag företog mig inför att skriva detta gav faktiskt
resultat, efter att jag först vadat igenom mängder av texter om ”tung bas” (vilket då åsyftade feta komp på elektrisk basgitarr). Såhär spelar man alltså med tungbas, det är bara att börja öva:
http://spelamunspel.se/l06tungkomp.html
Tungbas kan även kallas för tungkomp, och på engelska ”tongue blocking”. Med denna info går det att på egen hand leta fram högvis av klipp och annat spännande på exempelvis youtube, dock inte så mycket som är direkt kopplat till just svensk folkmusik, utan snarare folkmusik av amerikanskt slag.
Det känns faktiskt både kul och lite tråkigt att det hela är undersökt och uppklarat. Mysteriet är inte något mysterium längre, men å andra sidan har man nu möjlighet att själv ge sig i kast med tekniken och genom egen erfarenhet få en mer exakt uppfattning om hur lurig den här speltekniken egentligen är. Till alla hugade munspelare därute önskar
jag således lycka till!
PS
Tydligen finns det någon sorts förening för svenskt folkmusikmunspel. De har dock inte loggat in på sin myspace på ett år så jag vet inte hur lätta de är att få tag i:
http://www.myspace.com/foreningenharmonika
DS
Charlie McCoy. Omöjligt att svara på frågan om karln behärskar tungbas på detta enorma munspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar