Nån slags referat av livet: det har varit sökningar till min skola där jag allt som oftast lever min vardagslunk. Många var bra skvallrade juryn. Så man får väl hoppas att det kommer lite fränt folk till hösten då. Då hade vi ju också finfrämmat av fröken Folkblogg herself Ers Majestät Parkman. Det var ju skoj. Man försökte visa att Malmö är en rätt het stad, jag vet inte hur vi lyckades, jag var samtidigt mitt uppe i x antal hysteriska projekt och samtidigt försöker man va en närvarande sambo och samtidigt en duktig student.
Och förra veckan hade jag min stora happening för våren, nämligen ego-konserten I huvudet på Brita Björs. Jag har märkt på reaktionerna att folk tycker det är lite underligt och misstänksamt driftigt att dra ihop en konsert bara sådär, men det är inget konstigt, ingenting konstigt alls. Jag pluggar till sångpedagog och går tredje året av 4,5. Hade jag istället gått musikerprogrammet så hade detta varit min sista termin och då hade jag måstat göra en slutkonsert för att få ut min examen. Varför ska musikerna få allt det roliga tänkte jag. Så då styrde jag upp. Eller ja så jävla uppstyrt kan man väl inte kalla det. Jag hade gjort en oerhört ambitiös affisch och sen hade vi inte hunnit repa så himla mycket. Men spontan-konserten är en konstart man också ska lära sig bemästra. Och i det facket tyckte jag att vi utförde ett ypperligt jobb. Först en lunchkonsert på skolan, och det bara vällde in folk. Konserten blev lite längre än tidsoptimisten Brita hade tänkt ut, men jag summerar det som väldigt lyckat. Och om aftonen hade vi fikakonsert på stan, fick det i efterhand beskrivet som "Lill-Babs-kabaret på vegancafé", ett vackert utlåtande. Konserten utgick från fyra teman (som varit påtagliga i mitt liv och konstnärskap det senaste året), nämligen berättande, kreativitet, Norge och Lill-Babs. Så all musik härrörde ur något eller några av dessa teman, det blev en salig blandning av traditionellt material, improvisationsbitar, egenskrivet och en och annan schlager. Det var en hel del trevlighets-prat mellan låtarna, anekdoter ur livet och dråpliga historier. Jag hade jäkligt kul, och till er som är ledsna att ni missade det så kan jag säga att det var tråkigt för er, ni får anställa mig så kommer jag gärna och serverar er mitt hjärta/hjärna på silverfat. Tack Ida Eriksson, Sven Midgren, Fredrik Ohlsson, Emil Sjunnesson och Max Tellving för att ni hoppade på mitt tåg av goda men diffusa idéer och så glatt kastade er ut med mig. Och tack alla andra som varit mig behjälpliga på skolan, Glassfabriken och annorstädes. Det finns en liten filmsnutt på youtube:
som kanske framförallt påvisar att det var en härligt uppsluppen stämning, men jag planerar också att lägga ut nåt sen som visar att det stundtals även var högklassig superproffsmusik i omlopp.
När man sedan har slutfört ett sånt där personligt viktigt projekt så är man lite mör, jahaja, vad händer nu då tänker man. Men det hinner man inte tänka särskilt länge. För sen ska man ut på gymnasiepraktik. Och jag som håller på med något så exotiskt som folkmusik blir skickad över halva landet och placerad i Falun, Dalarna. Hej dalahäst hej koppargruva. Så här har jag varit på Musikkonservatoriet (kanske världens mest oinspirerande namn) i tre dagar nu. Det är riktigt gemytligt, de har tagit väl hand om mig och jag har fått vara hos både jazzarna, klassikerna och folkarna och fått span på lite olika sätt att tänka om och arbeta med musik. Om kvällarna sitter jag i det Fahlanderska hemmet (en av döttrarna Fahlander gästar också den här bloggen minsann) med herr och fru och eventuellt en dotter och tittar på tv och pratar om livet, omvärlden, folkmusiken, konsten, byråkratin, sporten, förfallet. Jag gillart. Men det smyger sig ändå på en längtan hem.
Det finns två hem att längta till, dels ett nere i Malmö med en ganska charmig lägenhet med en väldigt charmig sambo, och dels ett Järvsö som jag är ganska nära nu och därför kanske längtar man lite extra mycket för att det är inom räckhåll. Längtar efter min familj, så jag ska åka och hälsa på min syster i Stockholm i helgen, men hon ska åka till Göteborg så jag får istället hälsa på hennes man och barn, next best thing. Och nu skrev min svägerska på facebook att hon och brorsan hade åkt förbi Falun igår på väg till och från en potatiskurs, men de hade inte koll på att jag va här. Jaha så då var man ännu närmare att greppa sitt hem och åtminstone få en kram och en fika, men icke. Istället sitter jag i en smal säng och tittar på mitt ruttnande äpple och hoppas att mormor ska bli frisk i axeln som hon ramlade och hade sönder idag. Ni hör va ynklig jag låter. Men om dagarna när solen obevekligt kastar sig över mig så mår jag riktigt bra. Det känslomässiga tombolalotteriet. Nä nu får jag masa mig ner till tv-soffan och förhöra mig om vad nytt som hänt i världen och Falun.
(Bifogar också den färdiga affischen för min pampiga konsert, så att ni ser vad ni gick miste om.)
Godkväll
/Brita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar