10 mars 2011

ETT BRANDTAL FRÅN AXEL FAGERBERG

Jag skippar småpratet och drar ballen i gruset direkt;

Elin Unnes recenserade nyligen Kebnekajses senaste skiva "Idioten", i recensionen skriver hon: "I början av 70-talet, när svensk musik lät som om den gjordes av 40-åriga oskulder, var Kebnekajse ett av få band som spelade skitigt och riffigt på en internationell nivå. Nu, när bandet följer upp återföreningsskivan från 2009, är de i stället nästan ensamma om att försöka uppdatera traditionell svensk musik."

Jag vet inte hur musik som spelas av 40-åriga oskulder låter eftersom jag är varken eller. Dock är jag helt säker på att Kebnekajse inte är ensamma om att "uppdatera" svensk folkmusik.

Hon skriver vidare att "Det är få som kan göra något trovärdigt hårt av ofta hejig folk- musik", vad jiddrar hon om!? "Ofta hejig folk- musik"? Jag skulle nog ha svårt att hitta musik med mer vemod än svensk folkmusik om jag letade. I och för sig skriver hon inte svensk folkmusik så hon kanske menar all folkmusik? Jag känner igen den här inställningen så väl. Det är samma inställning som man finner hos de personer som fnyser när man nämner att man spelar folkmusik, sedan övergår detta nedvärderande fnysande till någon sorts improviserad dans och ett ironiskt nynnande på små grodorna.

Hursomhelst, tillbaka till uppdaterandet.

Hur kan man som recensent i DN ha så sjukt dålig koll? Det är ju nu det händer! Nordic, Navarra, alla Jonas Knutssons grupper, alla Petter Berndalens grupper, Kraja, Stockholm/Lisboa project, Bazar blå o.s.v.

Denna lista kan byggas på i all oändlighet med musiker och grupper som (på recensentspråk) "...tar avstamp i det typiskt svenska men kokar ihop det med X och får fram Y". Den så kallade "uppdateringen" av svensk folkmusik pågår konstant i buskarna på Bingsjö, i sovrummen på Ethno, i övningsrummen på alla folk- och musikhögskolor, utanför riksdagshuset och på alla spontana festivaljam. Alla instrument och tekniker används och jag skulle vilja påstå att svensk folkmusik idag slaktas och misshandlas på ett mycket kreativt sätt. Det kan ioförsig vara svårt att se hur det riktiga folkmusiksverige ser ut om man sitter inlåst på ett kontor och bara lyssnar på de få folkmusikskivor, som med ett skivbolag i ryggen, skickas in till DN Kultur.

Nu har jag ioförsig ingen aning om ifall det är vad Elin Unnes gör hela dagarna...

När det skrivs så lite som det görs om svensk folkmusik i media så är det synd om det som skrivs är gravt missvisande. Personligen är jag övertygad om att varenda ung fjortis, bög och hockeykille skulle fetdigga Navarra (om än i smyg) om de fick ett "medialt genomslag".

Tack för utrymmet!

/Axel Fagerberg
Slagverkare i Treva samt folkhögskolestuderande jazzvibrafonist.

6 kommentarer:

Precis sa...

Folkmusikens förbannelse. Folkmusikens fördomar. Hur länge som helst har vi försökt upplysa om folkmusikens oväntat och förtjusande breda spektrum - men uppförsbacken är uppenbarligen ännu lång och tung.
Den som kommer på hur man får upp ögonen på inte minst media får ett specialpris på nästa Folk och Världsmusikgala!?

Martin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Martin sa...

Elin Unnes bör bombas med mail som berättar om alla nya progressiva grupper och artister inom svensk folkmusik. Är ni på?

Lukas sa...

Beklämmande. Hon har ju ingen koll på vare sig nutid eller dåtid. Även på sjuttitalet fanns det ju mängder med andra band som spelade "skitigt och riffigt", måhända var inget annat band lika specialiserat på just folkmusikinstrumentalare i rocktappning, men inte tusan var Kebnekaise (som är ett bra band) ensamma om att lira progressiv folkmusik! Några band som i varierande mängd lirat progressiv folkmusik på 70-talet är exempelvis Arbete och Fritid, Fläsket Brinner, Samla Mammas Manna, Harvester/Träd Gräs och Stenar samt Kvartetten som Sprängde. Det är dessutom lite oklart vad "internationell nivå" ska syfta till, klart töntigt begrepp.

Lukas sa...

Ja, och dessutom: inte fan lät väl vare sig spelmän eller spelkvinnor på den tiden som "40-åriga oskulder". Det är ju rent skitsnack. Det måste vara nån sorts arrangerade kommersiella easy-listeningspelmanslag hon tänker på (ingenting jag tänker kommentera som bra/dåligt, men det fanns förvisso en del sådant på den tiden). Hon har uppenbarligen inte rotat längre än till översta skiktet i loppis-LP-backarna.

Morgondis sa...

Folkmusiken har tagit flera steg uppåt, om ni förstår vad jag menar. Med influenser från blues jazz, folk så blir det tungt bra. Jag har bevakat flera av dessa grupper, Kaja Trio, Kraja, Navarra you name it. Kolla in videoklipp på dessa grupper på www.nerikeblade.se

fotografen

Skicka en kommentar