ANTON SCHNEIDER OM DANS OCH TURNÈ 2

En dag i Enköping för Polskans historia i Sverige. Vi skulle träffas klockan sju på morgonen vid Tekniska högskolan i Stockholm för att sätta oss i Turnébussen och köra mot Enköping för två skolföreställningar, men det blev sovmorgon. För få skolbarn som skulle se oss dansa och spela vilket gjorde att tio-föreställningen blev inställd så istället åkte vi iväg klockan tio för att göra ett-föreställningen. Våra ljustekniker Adam och Efraim, bra på att sätta ljus vill jag lova, är alltid på plats några timmar före oss, ibland redan dagen innan och riggar ljuset (hänger upp lampor och ljussätter scenrummet riktigt snyggt). Förutom det så rullar de ut dansmattorna så att de hinner acklimatisera sig från att ha legat i den kalla bilen, det är viktigt för att de inte ska bubbla sig när de blir varma samt att alla veck de får av att ligga hoprullade ska hinna jämnas ut.

Vi andra är på plats cirka två timmar innan föreställning. Sigge riggar ljudet (han justerar sitt högtalarsystem och får till ett himla fint ljud till både oss på scen och till publiken, det innebär att placera ljudbord och en mängd kablar på rätt plats). Olof har fiol och viola att packa upp, de behöver också lite tid att acklimatisera sig. Han försvinner alltid till något närliggande rum och värmer upp sitt spel. Petter har sitt slagverksbatteri att rigga, det är en hel vetenskap att få ihop alla delar på rätt plats så där kan man inte va till någon hjälp. Men under tiden har vi dansare våra kroppar att värma upp, idag blev det dessutom både en torrsopning och en våttorkning av dansmattorna. För våttorkningen behövs en bra mopp, en deciliter t-sprit och tio liter ljummet vatten, sen är dansmattorna rena och fina att dansa på. Men innan moppning så kommer tejpningsmomentet, mattorna tejpas varje gång de läggs på en ny scen. Tio meter långa och cirka 1,5 meter breda är de, fem stycken totalt, det blir några tejprullar under en turné. (tejpen dras sedan bort och klumpas ihop till en boll som blir större för varje dag, den ska ställas ut på galleri och så säljer vi den för 1,5 miljoner efter att ha satt dit en liten skyllt med namnet Billgren eller dylikt). Tejpningen är ett känsligt moment, allt ska bli slätt, inga bubblor, inga fula skarvar man kan snubbla på. Ett jämt och fint underlag måste det vara annars kan det sluta med ett pladask.

En annan sak som spelar en viktig roll i vår föreställning är overhead-apparaten, den vårdar vi ömt. Trots vår omvårdnad så klickade det idag när vi skulle sätta på den, mitt under föreställning! Men med lite improviserade förflyttningar över scenen upptäcktes en utdragen stickkontakt och overheaden lös sen igen som den skulle. Lite nervigt var det innan den kom igång.

En högtidsstund för mig brukar inträffa cirka en halvtimme innan föreställningen börjar, ljudet är justerat, instrumenten på plats, kropparna varma, mattorna tejpade. Då brukar Olof och Petter jama loss i någon fin låt, svängig och dansant. Ett underbart tillfälle att komma i dansstämning, jamma loss tillsammans med musiken.

En sak i taget faller på plats, vi kommer i stämning för att bjuda publiken på en resa, två förberedelsetimmar går fort, minuterna räknas ned, vi sätter oss på stolarna längst bak på scenen, publiken släpps in och sen känns det inte långt tills publiken är på väg ut igen.

Nu har vi kommit till sista turnéveckan, åtta föreställningar i Dalarna från tisdag till lördag då avslutningen tar plats i Falun.

Idolbild på den fina overheaden.