Mycket aktiviteter hade pågått under dagen. Öppet hus på Folkmusikens hus samt arkivkonsert med eleverna från folkmusiklinjen på Musik konservatoriet i Falun. Trots en sträng som hade gått av verkade de nöjda med sin konsert.
Kl 21 infann jag mig på Lerdalshöjden. Då var festligheterna igång sedan länge och jag hade fördelen att gå rakt in i ett sjudande hav av spelmän, dansare och festliga besökare.
Kvällen fortled som sig bör med jam, dans och trevligt umgänge. Det skulle vara fel att säga att alla var där, men många var det.
Nu för tiden har jag inte folkmusiken som min vardagssyssla längre. Jag har avslutat mitt år i Malung, jag har avslutat mitt år i Falun och jag har inte sökt vidare. Inte än. Kanske blir det aldrig, men det hör inte hit.
Till vardags undervisar jag gymnasieungdomar och har en väldigt seriös approach. Men stämmorna, stora som små, är mitt vattenhål. Där kan jag vara bland likasinnade, där kan jag vara en roll som jag trivs med till hundra procent. Där slipper jag säga åt folk vad de får och inte får, vad som är rätt och inte rätt. Där är jag bara.
Jag hade dessutom nöjet att ha med mig en förstagångs besökare. Min kompis Liz blev av med stämmo-oskulden i Lerdal.
Kanske är sommarstämmorna mer autentiska, eller vad ska man säga...? Det finns mer tält, mer sol, mer gräs och mer svettiga sovsäckar på sommarstämmorna. Det finns mer kalla dopp i närmsta vattendrag och jam tills solen går upp. Mer Lerdalsstämman är verkligen inte fy skam att börja med. Där har man ju ändå kärnan, trevligt folk, dans och musik. Och det är vad det hela handlar om, folks!
Tack lerdal och folkmusikens hus för det!
Nu ska jag pallra mig iväg för att se Folkmusikeleverna på Musikkonservatoriet i Falun göra en repris av arkivkonserten. Denna gång på Wasabryggeriet i Borlänge.
Det här är Fanny i en fett fräsig Bodadräkt.
Foto: Thea Åslund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar