Jag såg dem på håll, de dyra männen som klev ut på regnglittrande kullersten från Victory Hotel. Några steg närmre inser jag att det är själve Jimmie Åkesson i sällskap med en man i en rock för minst 20 000kr samt en säkerhetsbuffel med sladd i örat.
Min första instinktiva reaktion var "Jag Tittar Bort Föraktfullt".
Men hjälp vilken okonstruktiv reaktion!
Jag känner igen den från den gång en man som satt mitt emot mig i en halvtom tunnelbanevagn halade fram snorren under sin blå täckjacka. Jag bara reste mig och gick och låtsades som om han och hans organ inte existerade.
O vad jag har grämt mig i efterhand. LOVAT mig själv att om det någon gång händer något liknande ska jag ställa mig upp och ropa;
-Hallå allihop! Den här mannen drog just fram sin kuk mitt framför ögonen på mig! (ni får ursäkta, men det är de ord jag tänker använda!)
Kan det vara detta löfte som nu gnistrade till i min hjärna där i en mörk gränd i Gamla stan?? ;
Nä, nu har jag min chans! tänkte jag, sa hej och smattrade sedan på om kulturpolitik ända tills säkerhetsbryfflot bryfflade upp sig framför mig och sa att nu räcker det, nu måste de få åka.
Jimmie Åkesson sa ingenting, han var obehagligt blek och blank och såg ut att vara en protes helt och hållet.
Den andre personen (Jag kan inte lista ut vem det var. När jag tittar på deras hemsida ser flera förbryllande lika ut.) hade en sympatisk och öppen attityd och bad mig skriva till sverigedemokraterna.se "så tar vi debatten där".
Även jag höll en charmerande om än intensiv ton men jag skakade, bokstavligen skakade av vrede säkert en timme efteråt.
Det jag fick sagt var det "gamla vanliga":
Ni försöker lura oss att ställa saker emot varandra som egentligen inte alls står i konflikt! Mångkulturen främjar i verkligheten den svenska traditionen. Jag är folksångerska och ju mer jag spelar med musiker från andra kulturer desto mer stolt blir jag över den svenska traditionen. Jag vill ju visa dem något lika starkt och unikt som deras musik.
Och om man ska kunna blanda, hörrni ni, så måste man ju ha NÅGOT EGET att lägga in i blandningen!
Efteråt då jag försökte diska bort den värsta aggressionen kände jag mig djupt missnöjd med min egen infallsvinkel!
Där stod jag och förklarade och försvarade min verksamhet mot.. mot.. vaddå??
Har vi någonsin fått höra svart på vitt vad de tänker och vill utöver de konsekvenser vi själva har dragit utifrån deras svepande luddiga förslag och påståenden.
Sedan pågår diskussionen om hur det verkligen förhåller sig mest mellan oss som gillar samkultur.
Vi vill förklara och bevisa för allmänheten hur det förhåller sig.
Otroligt viktigt, men hallå! Kom igen Sverigedemokrater -kom med era argument för att det verkligen förhåller sig på det vis ni tror! Var är era idéhistoriska underlag? Era egna erfarenheter? Och vad i KONKRETA ordalag är det ni tror på?
Vänner och kollegor; Varför låter vi dem sätta agendan och hamnar i en position av att försvara det vi tror på??
Sagt och gjort, du okände dyrrocksman; jag skriver ett öppet brev till er och vidarebefordrar det till alla debattforum på alla tidningar jag kan komma på.
Ja, ja, jag vet -man måste begränsa sitt ämne och hålla sig kort om man vill bli publicerad, men det var O.M.Ö.J.L.I.G.T!
Här följer brevet jag fradgatuggande skrev;
Öppet brev till Jimmie ÅkessonSöndag kväll den 20e november mötte du en av dina farligaste fiender i en mörk gränd i Gamla stan
(utanför ett hotell på Lilla Nygatan. Kommer du ihåg?).
Ja det är sant, jag är en av dina farligaste motståndare.
Vad är det som är så farligt med en svensk folksångerska som tonsätter svensk poesi, har en folkdräkt som hennes mamma själv vävt tyget till och som, på riktigt har varit fäbodpiga i Dalarna, mjölkat getterna och ropat på kossorna,( eller KULAT efter kossorna som vi säger. Känner ni till att det kallas så?)
Det farliga är att jag är en av de människor som jobbar med kunskap och tror på fakta och att jag har mycket mycket större kunskap än ni vad gäller den svenska kulturen. Jag har själv jobbat fler timmar än alla era riksdagsmän tillsammans för att bevara och levandegöra svenskt kulturarv.
Det är möjligt att ni har något dokument som har tyngd och förankring hos sakkunniga. Det kanske bara är så att ni inte har några talespersoner som på något klart eller begripligt sätt kan redogöra för vad ni innefattar i era begrepp eller vad ni grundar era antagande om kulturhistoria, kulturutveckling eller tvärkulturella influenser på.
Allt jag hört hittills har varit så vagt och kraftlöst så jag vet inte vad jag egentligen kan säga om det alls.
Om ni är intresserade av att de kulturarbetare som arbetar med exakt det ni säger er måna om ska ta er på allvar så måste ni ju vända er till oss, söka kunskap och inspiration direkt från auktoriteter, forskare, lärare och legender på området.
Har ni kontaktat Svenskt Visarkiv?
Har ni kontaktat RFoD (riksförbundet för folkmusik och dans)?
Har ni kontaktat Folkmusikens hus i Rättvik?
Har ni kontaktat någon på Institutionen för folkmusik på Kungliga Musikhögskolan? Susanne Rosenberg, prefekt?Sven Ahlbäck? någon annan?
Har ni kontaktat lärarna vid tex Malungs folkhögskola eller Bollnäs folkhögskola?
-För att bara nämna en handfull vars kunskaper borde intressera er.
Ni får ursäkta att jag frågar så basala frågor, men samtidigt förstår ni då kanske vilket svagt och ofokuserat intryck ni gör.
Ni kan ju inte säga er vara intresserade av svensk folkkultur om ni inte går in i dialog med de verkligt sakkunniga och framstående utövarna, lärarna och forskarna som jobbar stenhårt varje dag på att frälsa själar till svensk traditionskultur.
De gånger förgrundsgestalter inom folkmusiken framträder eller uttalar sig blir de undantagslöst ignorerade eller bemöts med enbart spott och spe av sverigedemokrater.
ALLA utövare av den kultur ni vill främja kan ju omöjligt vara ovärdiga representanter i era ögon, för om dessa inte utövade kulturen, skulle det inte existera någonting för er att värna om.
Eller hur tänker ni? Berätta för mig vilka ni tycker ska "levandegöra kulturarvet" för att använda ert eget uttryck.
Jag nöjer mig med ett enda konkret exempel: Ni har påstått att utomnordisk folkmusik tränger undan den svenska folkmusiken på våra högre lärosäten. Jag vill väldigt gärna höra er referens till denna uppgift, för om man frågar ovan nämnda Sven Ahlbäck eller Susanne Rosenberg så är det inte alls överensstämmande med fakta.
Om ni inte ens kan lägga den ringa tid det tar att ringa till KMH och göra denna faktaresearch undrar jag;
HUR TROR NI ATT NI SKA KUNNA VINNA VÅRA SVENSKA HJÄRTAN?
Ge mig en programförklaring där ni tydligt beskriver vad ni menar med svensk kultur, svensk tradition och svensk musik i mer specifika ordalag än "jul" eller "midsommar".
-Evert Taube kan ni väl omöjligt syfta på när ni talar om svenskt kulturarv, så mångkulturell som han var i sin poncho, hatt och melodier direkt importerade från Pampas. Jag hör dock ofta hans namn nämnas jämsides med senapssill i dessa sammanhang.
Med eran syn på saken ser jag det snarast som att han bidragit till att urvattna genuin tradition genom att låna och blanda med argentinskt i en enda sörja. Eller?
Skulle ni vilja stödja hans skapande om han levat idag?
Detta är en viktig fråga som jag kräver svar på -Skulle ni vilja stödja Evert Taube ekonomiskt om han levde idag?
Exakt vilket främmande kulturarv är det som ni anser gör intrång och riskerar att ta över, och genom vilka kanaler?
Ni måste rimligtvis mena den amerikanska, för det är den enda främmande kultur som verkligen strömmar in i våra liv via TV, radio, litteratur osv. Jag kan inte se att någon annan kultur har den ringaste chans att på något sätt överrösta det svenska.
Nästan ingen av mina vänner kan nämna en enda egyptisk popstjärna, turkisk TVserie eller pakistansk författare
Kan ni? Eller vilka tänker ni på som håller på att ta över?
Om ni inte kommer med ett saftigt dokument kan jag inte annat än tro att ni är otydliga med flit. Att syftet är att alla människor ska kunna läsa in sina helt egna versioner av " Vi och dom", att allt detta bara är en rökridå där man övergått från det inte längre gångbara begreppet
"renrasiga människor" till att tala om "renlärig kultur". Det senare ett lika odefinierbart och verklighetsfrånvänt begrepp som ska appellera till irrationella känslor av osäkerhet och fientlighet.
Jag märker till mitt förtret att jag och andra kulturarbetare går in och försvarar sin/vår verksamhet gentemot de vaga formuleringar ni presterar, eftersom ni ju provocerar många kulturarbetare -ja, att spela på känslor tycks faktiskt vara det ENDA ni kan!
Det är hos ER kära vänner bevisbördan vilar.
Alla seriösa hårt arbetande politiker är värda respekt, men bara om deras jobb underbyggs av fakta, inte diffusa känslor eller rent felaktiga ogrundade antaganden.
Bästa hälsningarEsmeralda MobergMan får ett automatiskt svar att de försöker ge personliga svar på alla brev inom 48 timmar. Nu har det gått en dryg vecka. Kanske snart dags för en påminnelse? Från mig, och kanske från någon av er också?
