Musikaliska akademin- musikvärldens motsvarighet till Svenska Akademin, har ett stort och pompöst hus mitt i Stockhom, där kristallkronor slåss om utrymmet med oljemålningar och förgyllda attiraljer. Musikaliska akademin, som säkert funnits sen tidernas begynnelse, ordnar då och då sammankomster/konserter och i lördags var det Hjort Anders som var huvudperson. Fast genom tre av hans lärljungar- Ellika Frisell, Täpp Ida Almlöf och Ole Hjort. Den sistnämnda har träffat Hjort Anders på riktigt, medan de andra traderar hans konst genom mellanhänder. Under Sven Ahlbäcks vingar samtalade de om Hjort Anders och hans musik, spelade upp olika varianter av samma polskor och nördade in sig totalt i den tradition vi mest känner som Bingsjömusik. Insnöat, fantastiskt och intressant.
Att höra tre så insatta personer tala om sin kunskap är fint- Ellika som beskriver varför hon fastnade för Bingsjömusiken med orden "För att det var så rytmiskt och påminde om rockmusiken, typ Jimi Hendrix. Samma intensitet, samma egensinniga spel. " Ellika fortsätter beskriva musiken som att det handlar om att rulla upp tonen på strängen, som att koka en soppa och lägga i grejer som lagar sig själva.
Och Ole Hjort, som i detta något snofsiga och guldkantade sammanhang, självklart säger "Folkvisa på det där klassiska viset tycker jag är jävligt". Skönt.
Seminarier om musik kan vara fascinerande, särskilt när det handlar om passion för nåt. Vi avslutar med ett citat från Hjort Anders själv "Det är stråken som ska tala!". Nu vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar