16 november 2011

SARAH NILSON BERÄTTAR OM KLUBB SJU

Hej Folkbloggen!

I onsdags, 7/11, var det återigen dags för Klubb 7 på Stallet i Stockholm. För tredje gången denna höst samlade vi med gemensamma krafter ihop till en riktigt festlig kväll med skitfin konst och musik. Vi i arrangörsgruppen var som vanligt i upplösningstillstånd och otroligt förväntansfulla på denna afton. Kvällen till ära pryddes väggarna dels med en konstfilm skapad av Ellinor Hasselberg, student på Gerlesborgsskolan. Även foton tagna av en fotograf vid namn Olof Grind ställdes ut. Foton som han tagit under resor i Marocko och Sydamerika fyllde lokalen med färgstarka person- och landskapsporträtt.

På scenen fick vi besök av tre fantastiska band. Fyramannabandet Signebanda inledde och bjöd in till en varm och innerlig musikstund som berörde ända in i ryggmärgen. Med uppriktiga texter trängde sig sångerskan och gitarristen Signe Bäcks röst rakt in i själen och hennes medmusiker mötte upp på ett bejakande sätt med fint spel på bas, percussion, fiol och dragspel. En tanke som jag diskuterade med en vän under kvällens gång var hur fascinerande det är att ett band med ungefär samma instrument kan låta så olika. Det var tydligt då nästa band, The Ocean Choir, klev upp på scenen. Ett band som med sättningen sång/dragspel, fiol, elgitarr och bas liknade det föregående en gnutta vid första ögonkastet, men redan från första tonen öppnades en helt annan dörr och rummet flyttade sig litegrand och blev något nytt. Med stark scennärvaro och kraftfull energi lyckades de fånga upp publiken och välkomnade oss med in i alla historier som berättades. Musik som gjorde att det liksom ryckte och sprätte i hela kroppen. Sista akten för kvällen var det Stockholmsbaserade bandet Lanky. Ett band Klubb 7 försökt boka under en längre tid som nu äntligen infann sig på Stallets scen denna onsdagkväll. Med en bred repertoar med alltifrån traditionella visor från när och fjärran till en ny tonsättning på en text av poeten Dan Andersson blev Lanky en perfekt avslutning på novembers Klubb 7.

På plats fanns såklart den fabulösa fotoautomaten med tillhörande attiraljer där kreativiteten flödar och hela tiden slår på nya, högre höjder. Måste besökas!


Under kvällen kunde vi beräkna att vi hade haft en publik på omkring 80 personer som rört på sig i omgångar. Där var ett brett ålderspann med allt från spädbarn till pensionärer. En försäkran på att Klubb 7 är en viktig och inflytelserik scen för ung, bra musik är att vi återser samma ansikten i publiken gång på gång samtidigt som publiken hela tiden utökas. Evenemanget når ut till människor som för första gången besöker konsertverksamheten på Stallet genom Klubb 7.

Det är därför Klubb 7 scenen särskiljer sig från många andra scener. Den blandade publiken och den opretentiösa och gemytliga stämning som alltid lyckas infinna sig under dessa konsertkvällar är verkligen ordinär. Ni kan ju förstå att vi, sex unga arrangörer, är stolta som tuppar.

//Sarah Nilson


FOTO: PUMA BERG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar