30 april 2012

KMH FOLK PÅ TURNÈ- HANNA SUMMERAR

Hej bloggen! Resan börjar lida mot sitt slut, i alla fall för min del. Vissa är fortfarande kvar ute i Europa och reser runt på egen hand, men jag och tolv personer till har börjat resa hemåt.

Som någon annan kanske redan skrivit har det inte varit helt enkelt för oss hemåtvändande, ett inställt tåg medförde en hel massa krångel. Missade anslutningar har gjort att resan har blivit förlängd med 8 timmar och istället för nattåg till Köpenhamn har vi övernattat på ett av de märkligaste hotell jag någonsin sovit på, Brussels Royotel i Bryssel. Nu sitter vi på tåget från Köln till Hamburg och förhoppningsvis ska det väl flyta på lite bättre från och med nu (peppar peppar!). Jag vill verkligen komma hem i kväll, för trots att det är kul att vara ute så här så vill man hem fort när man väl börjar resa hemåt.

Med facit i hand tänkte jag ge lite glimtar av hur min resa varit, några highlights och annat som jag funderat på under resans gång.

Under resan har vi deltagit i några olika workshops som skolorna vi besökt anordnat. Den jag uppskattat mest var workshopen i indisk sång på Codarts i Rotterdam. Det jag framförallt gillade med den var att det som läraren sade kunde appliceras på all sorts musikutövning och att många av de saker hon pratade om berör saker jag håller på med i mitt eget spel just nu. Det absolut viktigaste jag fick med mig från henne var: ”Are you singing with your voice, or are your voice singing with you?”. Spelar jag på fiolen, eller spelar fiolen på mig? Medvetande, att inte spela maskinellt. En sak att påminna sig om ofta!

Första dagen i Newcastle var vi några som drog ut till Tynemouth, ett litet samhälle vid kusten. Jag hade varit där förut och var glad att folk var sugna på att hänga på, ville nämligen gärna återvända dit. Väl där hade vi några helt fantastiska timmar i solen som plötsligt kom fram bakom molnen och sedan lyste på oss hela tiden ända tills vi åkte tillbaka till Newcastle. Alla blev som kalvar på grönbete, folk slog kullerbyttor, klättrade och hoppade runt, några modiga tog årets första dopp och jag badade fötterna i havet. Det var helt underbart! I Newcastle var det även kul att återse kära vänner som jag inte träffar så ofta, även om det tyvärr bara blev lite kort på en session-trång pub.

En annan highligt under resan var tulpanfälten som vi såg från tåget mellan Rotterdam och Amsterdam. Jag hade hoppats på att få se tulpaner när vi ändå befann oss i tulpanernas Mecka och jag blev inte besviken. Fälten med blommor i regnbågens alla färger var så vackra!

Att göra konserter tillsammans var ändå det som kanske var roligast av allt. Hur slitigt och psykiskt påfrestande det än är innan så ger en konsert som går bra en adrenalinboost och en endorfinkick som inte går av för hackor. Det är ju så jäkla kul att spela ihop, liksom! Kul var också att vi fick så fina ord av publiken efter konserterna. Det enda som var tråkigt var egentligen att vi inte gjorde fler konserter under resan, jag hade lätt kunnat göra dubbelt så många!

Några funderingar: - Går tiden i England långsammare än på andra platser i världen? Den första dagen i Newcastle kändes minst som två dagar, jag hann göra så otroligt många olika saker under en dag!

- Varför är byggnaderna ute i Europa så svarta, när stenen de är byggda av uppenbarligen är ljus i grunden? Är det för alla avgaser och föroreningar i luften? Kom förresten på att det kanske är på grund av att man eldar med kol på många platser runt om i Europa, sotet kanske färgar allt svart?

- Varför brydde sig personalen på vandrarhemmet i Newcastle inte om att det var en vattenläcka i vårt rum? Det var ju inget problem för oss, men om några veckor lär de ju behöva stänga hela vandrarhemmet för att det börjar rinna ner vatten i rummet under…

Den här resan har varit toppen och jag skulle gärna göra den om igen, men nu längtar jag efter att komma hem och sova i min egen säng!

Kram

Hanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar