ELLIKA FRISELL- NYANSER I BRUNT

Newcastle är mest brunt. Ett collage av hus, fabriker, broar,gammalt och nytt,backar och trappor, högt och lågt, allt liksom på vartannat. En järnväg,ett slott , en motorväg och en flod.Allt i nyanser av brunt. Och sen, uppslängt på flodstranden en stor spektakulär jättekorv (siverfärgad). Det är "the Sage" konserthuset, nytt och flott med fina konsertsalar. Där spelas en mängd folkmusikkonserter men också jazz och klassisk musik. Högt uppe i stan ligger universitetet. Där hälsar vi på hos folkmusikavdelningen. Här utbildar man sig till folkmusiker men alltid med en akademisk del inbakad i kursen . Det visar sig säger Catriona MacDonald, som är både chef för avdelningen och en glimrande fiolspelare från Scotland, att många som aldrig skrivit en rad förr upptäcker en ny sida hos sig . Nu finns flera fina folkmusiker som också fått en akademisk titel förutom sitt musikerskap. Ja, tänker vi , så kan det också vara ...olika vägar är bra . Vi deltar i en sångworkshop med en slags kör. Jag tror våra studenter leder en egen workshop efter det . Vi lyssnar till Desi Wilkinsson, spelman på flöjt. Han spelar och berättar om Irländsk musik personligt och kunnigt. Vi lärare bjuder också på en spelstund. Vi lär ut en polska och spelar lite Orsamusik. 3 versioner av samma låt , tre olika tolkningar blir det och lite prat om kvartstoner och sånt som deltagarna undrar över. Catriona tar med oss på lunch och berättar om skolan. Hon tar hand om oss alla väl och omtänksamt trots att hon verkar ha det precis lika stressigt som det brukar vara hemma på Valhallavägen.... Kvällen , långbord på tapasrestaurang. Vi sjunger och skålar och det är varmt och gott. På hemvägen , under paraplyerna i det eviga regnet och sen vidare i vandrarhemmets bruna pub pratar vi om autencitet, alltid aktuellt ämne. Alla vill väl att folkmusiken ska bli älskad och använd. Men ändå får man höra att folkmusik inte går att lära ut på skola, eller är det högskola föressten ,är det där gränsen går? Det blir inte äkta på högskola säger man , det äkta fattas.... Man måste växa upp i den äkta miljön, är det vad man menar? Men då blir det ju inte många som kan lära sig musiken på "rätt" sätt .... Då blir det ju ganska exklusivt, är det verkligen det vi vill? Och var är den där rätta miljön? Den som är garanterat autentisk? Framåt natten säger vi -vad synd att man inte bara kan konstatera att det finns många olika sätt att spela och att lära sig musiken, och tycka att det är ok. Kanske finns det något som man måste växa upp med för att få med sig . Men det finns ju också något annat som man bara kan få i skolmiljön, eller som man måste bo i storstan för att hitta eller som man lär sig i ett folkdanslag eller på folkhögskola eller på festivaler eller ensam i skogen eller.... olika alltså . Och vad är det som är mera äkta ? mera ursprungligt ? Och varför måste det värderas?

//Ellika