Vi har blivit varma i kläderna och det går bra för oss. Med några fångande fraser och ett genuint leende är det lätt att väcka intresse, nåt som vi upptäckt att nyaste medlemmen Anna är en riktig fena på :)
Eftersom vi är många här från LYY och Kongero hjälps vi åt och det är lätt att hålla svenska montern bemannad medan andra jobbar "på golvet". Vi tyckte att vi hade gott om PR-material med oss... Men mycket var tydligen inte tillräckligt och allt har gått åt som smör i skolsken. Nu ger vi bort "riktiga" skivor till höger och vänster. Kostar lite mer, men i slutänden är det nog värt det.
Igår ordnade de nordiska montrarna en picknick på det gemensamma grönområdet. Lite öl, nubbe och tilltugg samt små akustiska showcases från de nordiska artisterna. Det var gött att få musicera mitt i allt snack, göra det vi faktiskt är bäst på och det hela mässan kretsar kring.
Tyvärr är det många fler säljare än köpare på WOMEX. Ett förhållande som, enligt gamla WOMEX-rävar verkar vara ännu mindre lyckosamt i år än tidigare (ur vår synvinkel). Kanske är det effekten av den globala finanskrisen som gör att alla vill sälja men ingen vill köpa... Vi har i alla fall träffat en massa trevliga arrangörer och bokare. Förhoppningsvis finns det en hel del guldkorn att jobba vidare på :)
Musikaliskt är utbudet mycket varierat, här finns allt mellan himmel och jord. Höjdpunkterna i mina ögon är
1) den enkla, sympatiska, och rent magiska maliblues Boubacar Traoré bjöd på i torsdags. Sång/gitarr, slagverk och munspel flöt i varandra och blev till en oemotstånlig varm liten pärla att bära hem i hjärtat.
2) de fantastiskt svängiga och trivsamma fransk-kanadensiska sångarna i Les Charbonniers de l'Enfer.
Inspirerande mouth music at it's best!
Nu är det dags att lägga in nästa växel. In i vimlet!
//Lotta Andersson, Kongero
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar