Det hela började i våras med att musikern och kompositören Janne Tavares (som jag inte kände sen tidigare) frågade mig -via facebook så klart- om jag ville vara med i en pjäs som skulle sättas upp den här hösten av Scenkonst Sörmland och som han skulle skriva musiken till. Pjäsen, som skulle göras i kabaréform, handlade om typ svenskhet/raslära/nordisk historiebeskrivning/sverigedemokraterna fick jag veta och förutom de tre skådisarna som redan var fixade behövde de ett dragspel och en fiol till detta. Helt fantastiskt! Hemskt gärna, sa jag då, och snackade med min kära prefekt Susanne Rosenberg på Musikhögskolan där jag studerat sen 2009 och fick bifall till studieuppehåll och så var det bara att köra!
Så, den 15e augusti var det dags för kollationering och ett första möte för alla inblandade, och den 16e sågs vi, musiker, skådisar och regissör i replokalen som skulle bli vår arbetsplats för ca. två månader framöver. Första veckan gick åt dels till att improvisera sceniskt och lära oss hitta varandra på scen och dels till diskussion kring svenskhet, invandring, identitet, historia, migrationspolitik och mycket annat som berör samma ämne. Veckan därpå fortsatte vi diskutera och improvisera delvis, men övergick mer och mer till att gå in i pjäsen och börja jobba med den. Till en början innebar det en hel del rep skådisar och regissör för sig och musiker och kompositör för sig, men efterhand började vi jobbade mer och mer tillsammans med att få ihop text och musik och mot slutet blev det ett riktigt tidsrace för att hinna klart i tid, men så i torsdags, den 6 oktober var det dags för:
PREMIÄR! Hurra!!
Vi överlevde den, fick rungande applåder efteråt, minglade i Eskilstunateaterns foajé med kommunpolitiker, Scenkonst Sörmlandsanställda, alla medverkande i produktionen så klart, samt en del anhöriga. Det bjöds på bubbel och snittar, tack från producent, teaterförening, dramatiker och scenkonstchefen Maria Weisby höll tal och det här tycker jag är något av det häftigaste med alltihop- Maria berättade hur hon en bra bit innan valet förra året gått och funderat mycket över det här med den växande nationalismen och rasismen i Europa senaste åren. Så när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i september så sökte hon upp dramatikern Gertrud Larsson som hon visste hade behandlat ämnet tidigare och bad henne skriva en pjäs som så att säga problematiserar det här, som kan få folk att tänka efter. Och här har vi själva poängen- det är ju inte helt okontroversiellt att som chef för en landstingsfinansierad institution beställa ett verk som är så pass brännande politiskt aktuell, men det behövs, och jag delar verkligen Marias uppfattning att det här är något som angår varenda människa i hela detta avlånga rike och som kommer att påverka vårt framtida samhälle i allra högsta grad! Vi måste reflektera över de här frågorna, försöka förstå vår historia och inse på vilket sätt vi påverkar och påverkas av vårt samhälle och vi måste försöka sprida denna förståelsen till de som befinner sig på andra sidan den ideologiska kartan från oss.
Hur som helst.
Resultatet är en salig blandning av nutid och dåtid, från germanernas seger över romarna år 9 e. Kr., via Skansens grundande och nationalistiska strömningar mot slutet av 1800-talet, via Rasbiologiska institutet i Uppsala, Gunnar och Alva Myrdal och tvångssteriliseringar, till Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, moderna nationaldagsfiranden och mycket annat. I pjäsen så retas och drivs det med, det sjungs och det dansas, och med denna ska vi nu ge oss ut i två månader till Sörmländska bygdegårdar och underhålla och ifrågasätta, med några mindre avvikare till Stockholm. Det ska bli skitkul!!
Så alla ni som läser detta och som har möjlighet: kom hemskt gärna och titta! Det är underhållande, mycket tänkvärt och dessutom fantastiskt lärorikt! Spelschemat hittar här.
Tack för mig!
//Isak Bergström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar