När jag skriver denna text har Folkbloggen fyllt två månader och har under denna tid fyllts med cirka 100 inlägg. Inlägg som har vandrat mellan högt och lågt, vitt och brett och seriöst och trams. Det har varit debattartiklar, teckningar, bilder, dagböcker, musiktips, minnen, tips och så vidare och så vidare. Ett misch masch av folk och musik. Fint som snus, tycker jag. Och det hoppas jag såklart att Folkbloggens läsare också tycker. Fast det kan vara svårt att veta- för en blogg är som ganska anonym. Ingen prenumeration krävs och en läsare kan vara helt anonym om en så vill. Men då och då viskar någon i mitt öra sitt gillande över vad Folkbloggen är och gör. Det känns tryggt. Ännu har ingen riktigt bitit till, men den dagen kommer väl också.
Det hela började med att SSR kontaktade mig för att de ville att jag skulle arbeta med förbundets hemsida, och min första idé blev att fixa en blogg. Enkelt men sjukt bra. Bloggen som form är tillåtande och är lätt att förstå sig på. Och så fick det bli. Efter ett långt tag av klurande kom vi fram till namnet Folkbloggen, ett ganska neutralt val men som ändå känns tokfint. Min grundidé till bloggen är att visa på det sammelsurium av röster, tankar, musik och människor som rör sig inom folkmusiken och att dessa ska få komma fram och höras. Och jag har tidigare saknat ett enkelt forum som handlar om Folkmusik från olika vinklar och hörn.
Om jag lyckats? Tja, det vet jag inte än. Jag sitter hela tiden och hoppas på att folk ska mejla in och säga "Hallå! Jag vill berätta min historia!" För när det händer, ja då blir jag en lycklig en och svarar direkt "SJÄLVKLART! Skriv ba skriv!"
Ibland är det någon som tycker att det är alldeles för långa texter, eller så är det någon som bitskt säger "Det finns inget läsvärt på den här bloggen!". Jaha tänker jag, hur ska vi då göra för att få det att bli bättre? Tja. Alla kan inte vara glada jämt. Fast jag vill hela tiden att det ska bli bättre. Det lovar jag.
Stundtals är det lite läskigt också. Ett ganska stort ansvar. För det finns säkert en och annan som blir irriterade över innehållet eller som tycker att jag verkar vara helt världsfrånvänd och kocko. Men då tänker jag- skit samma.
Och det jag älskar är hur snorseriösa debattinlägg blandas med en rapport från senaste träningen med Äppelbo spelmanslag och hur små humoristiska bilder blandas med djupdykningar om Gnesta Kalle.
Vad säger ni nu då, läsare? Vad tycks?
Sara Parkman, ägare till Folkbloggen samt världens vackraste asfaltsmaskin.
1 kommentar:
Jag känner pressen av att lämna första kommentaren på detta uppmanande inlägg, men måste få säga "Bravo!".
Jag gillar tilltalet, blandningen, fotona, tipsen och perspektivet. Den här bloggen beskriver den folkmusikvärld jag själv rör och vill röra mig i. Att många olika röster får komma till tals gör att man undviker likriktning, förmaningar och käpphästar.
Att läsa den är som att kliva in i ett fikarum fullt av intressanta människor som för spännande diskussioner, att få bekräftat av någon annan det man själv redan tycker, att få tips om saker man inte visste att man ville veta mer om, och att få existera i ett sammanhang som många andra inte känner till eller ens bryr sig om.
Folkmusiksvängen må vara en begränsad subkultur, men den är livaktig och fantastisk. Tack för att du och bloggen hjälper den att erövra världen.
Skicka en kommentar