Nu vart det midsommar och min dator togs in på akuten för att lagas och omplåstras och jag har mest ätit sill, hängt med släkt och doppat tårna i Bottenviken. Rätt trevligt. Så- midsommar. En rätt märklig högtid egentligen. Kanske den enda högtiden då de flesta människor kommer i kontakt med folkmusik? Knätofs, tjofaderalla, varmkorv, glada spelmän runt midsommarstången och lite jordgubbar. Ungefär där placerar de flesta in den svenska folkmusiken. Gäsp, känner jag spontant. Fast jag stod ju själv runt en stång och spelade. Klanen Parkman envisas varje år med att bygga en egen och dansa runt runt som om det inte fanns någon morgondag. I år blev det smått kaos då farmor abdikerade från rollen som dansledare. Istället skulle alla bestämma och leda de krångliga kringelikrokdanserna, och det blev nästan material för en Lars Trier-film. Så jag la ner fiolen, tog med min lillkusin och stack till havet och svor över en självgod släkt som jag älskar men samtidigt stundtals ballar ur på. Hörde på avstånd när dom gjorde "Raketen" och kände mig nöjd över att jag slapp gnissla raketsubstitut. Sen fick jag som tur var spela lite duo med min fina faster. Det var en skön fortsättning, och tillsist fick jag göra uppvisning för åldringarna som vill se vad ungdomen har för sig. Buga, presentera, spela och applåd och tack och "vad duktig du är då lilljänta"
Hm. Ungefär så ser det ut i dagarna. Plus att jag tokrepa med min orkester som ska ut på sommarspelningar. Och så taggar jag inför stundande stämmovecka samt Peace and Love. Det kommer ju bli askalas.
Puss
/Sara
(Utedasset där jag hänger rätt ofta. Skönt att få titta på kungen när en gör det allra heligaste)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar