GÄSTBLOGGARE: OLOF GÖTHLIN

Så sitter jag äntligen hemma igen. Livet som musiker är ju rätt så varierande, galet ibland, kanske till och med stressigt, men otroligt gött att leva! De senaste veckorna har spenderats i studion med Alla Fagra, på Gotlandsturné med AF och sen Stockholm med Sara Thuresson och efter ett Näcken-gig i Lund slutligen rep med nystartade projektet Miss Tam’s Crown (ett vietnamesisk-svenskt projekt som egentligen varit på gång ända sedan jag och Pia Qvarnström m.fl. studerade den vietnamesiska folkmusiken under våra år på Musikhögskolan i Malmö). Just idag har vi avhandlat ”Long Ban”, skelettmelodin, och övat praktiskt på att plocka ut skelettet ur den utvecklade variationen på melodin som alla instrumenten spelar.

Ok, såhär funkar det:
1. Alla spelar melodin.
2. Alla instrument spelar melodin på olika sätt, utifrån hur instrumentets karaktär är. Ett långsamt instrument spelar färre toner, ett snabbt fler.
3. Modus är väldigt viktigt i vietnamesisk musik, och i modus ingår tonbehandlingen som vibraton och glissandon på de olika tonplatserna.

Vietnamesiska artister på Spotify för er som är intresserade:
-Kim Sinh (Artist)
-Tai Tu Nam Bo (Album)
-Ensemble Ca Tru Thai Ha De Hanoi Viet-Nam : Theatre Populaire Du Nord (Hat Cheo)

Men som sagt, äntligen hemma, för det är väldigt fint med ett hem. I ett par år har jag bott i andra hand, flyttat minst en gång per år, aldrig riktigt packat upp mina saker och vissa perioder inte ens resväskan. Så därför känns det otroligt bra att ha ett förstahandskontrakt mitt i Malmö, min stabila punkt i en tillvaro i rörelse. Mitt ”Long Ban” som jag återvänder till efter ett par takters improvisation.

I morgon väntar undervisning på Heleneholms Gymnasium. I år har jag fyra fiolelever och en balkan-ensemble. Jag har precis färdigställt ett dokument, ett väldigt ovetenskapligt inspirationsdokument titulerat ”Projekt: Att spela fiol”, som helt enkelt är tänkt att inspirera till kreativ övning. Det är nog det smartaste jag gjort. Dels får jag själv en otrolig lust att öva, men jag får också en väldigt tydlig riktning i min undervisning. Jag tror att det viktigaste jag kan göra som pedagog är att lära eleverna hur de kan lära sig själva, och att slappna av i stråkhanden… det är jävligt viktigt!

//Olof