29 juli 2011

Hälsinge Låtverkstad gästbloggar, dag 4

PREMIÄÄÄR!!! Publiken, jublet, festsminket, räksnittarna: there’s nothing like it! Premiären gick strålande, strååålande! Hurra för Hälsinge Låtverkstad! Vad kan jag säga mer? Jag har insett att man måste ha bra kondis för att orka dirigera hela Låtverkstan och samtidigt dansa järnet OCH sjunga för full hals, så just därför ska jag ta en cykeltur iväg till Hannas hus efter att jag har skrivit klart. Jag kan ju tillägga att Eiwor, vår ledare, sprutade vatten i ansiktet på mig och Jerker under föreställningen. Luuuurigt. Ser ni hur jag skriver? Jag är så himla glad för att allt gick så himla bra! Jag kan nog inte skriva så mycket mer vettigt nu, så för att dra ihop allt kort; repa lite, peppa inför premiären, göra en utmärkt premiär och skåla i läskeblask och snittar. Ha det underbart!

Mimmi Trollet Ingelman Åslund



Hultkläppen som inleder



Bilen som far in på scenen


(Foton: Magdalena Hamlin)

28 juli 2011

Hälsinge Låtverkstad gästbloggar, dag 3



Phew! Vilken intensiv dag! Trots den gudomliga sovmorgon vi välsignades med var denna dag som ett femtiotusenmeterslopp. Glitterspray hit och scenkläder dit, det är inte lätt att vara stjärna!

Dagens stora mål var det öppna genrepet. När klockan äntligen blev sju (den kändes som sju flera gånger) öppnade vi dörrarna och in kom kanske tio pers. Och det är ju bra, för då kommer resten till premiären! Precis när alla gick runt och kände att YES, det där gick SKITBRA! så var det dags för kritik. Det eviga ropet är att vi ska tala tydligt och högt, annars hör inte de gamla tanterna högst uppe på läktaren. Jag minns faktiskt inte allt Sofia och ljudljuskillarna, men jag ska inte sparka på lamporna i alla fall.

Det ska bli så roligt på premiären. Det blir en sådan obegriplig skillnad när det kommer publik! Energin stegrar, man känner sig viktig och snygg, och man svettas typ tio gånger så mycket som när man repar.


Trött och lycklig ska jag nu retirera till Helsingegården, där kvällens höjdpunkt väntar - fika!


Länge leve Låtverkstan!


Molly Andersson








Man ska ta det lugnt när man kan!










Här peppar vi inför genrepet!




Glada Låtverkstingar efter genrepet!




Där är jag!


HÄLSINGE LÅTVERKSTAD GÄSTBLOGGAR, DAG 2

Tja folkbloggen!
Efter ett par timmars sömn så är vi åter tillbaka på scenen för mer rep. Vi har fått mikrofoner och några instrument linade så nu slipper jag min läskiga förstärkare, haha! Sen har Jenny gett oss sminktips och tröjor som vi fått i uppgift att fixa till och dekorera till slutnumret.

Vi försöker lägga mycket fokus på låtarna så att det låter bra och att vi får schyssta övergångar! Koncentrationen är väldigt viktig just nu eftersom det börjar dra ihop sig. Om två dagar är det ju premiär! Nu efter lunchen repar vi klart dom sista scenerna och sen börjar vi från start igen. Gud vad roligt det här är!

Jag ska inte bli för långvarig utan snart återgå till repet med dom andra på Träteatern.
Vi ses!

Amanda Levander (basist)

26 juli 2011

Hälsinge Låtverkstad gästbloggar. Dag 1, tisdag 26/7.

Hej Folkbloggen och alla ni som läser! Vi är några stycken som kommer att uppdatera er om hur förberedelserna inför årets föreställning Den Odödlige artar sig, dag för dag.

Så, dag ett. Alla anlände till Järvsö tiiidigt på morgonen (jo tjena, klockan 09.00) och fick lite info om vad som väntade oss. Vi har repat på nästan alla scener och det kommer att bli skitsnyggt; trollbundna ungdomar, underbar musik och dans, magi och energi! Det tedde sig även så att Ingela, en av låtverkstadsdeltagarna blev borttrollad! Som tur var så kom hon tillbaka efter en stund. Sen så skulle Eiwor, Oscar, Jenny och hennes karl (som jag glömt namnet på!) bygga läktarna som publiken ska få sitta på, så det blev jättesvårt att höra vad vi spelade eftersom de lät så mycket. Jag gjorde illa min högra stortå också, fastän Oscar sa åt oss att akta fötterna. Till slut, sådär runt tolv timmar senare, var vi bra trötta och fnittrade mest, men jäklar vad vi har jobbat! Detta kommer att bli en himla bra föreställning.


Läs mer om Hälsinge Låtverkstad, föreställningsdatum, biljetter m.m. på www.halsingelatverkstad.net. Premiären är nu på fredag!

Mimmi Trollet Ingelman Åslund



Dansverkstan dansar halling


Spelverkstan spelar


Jerker.. Spelar trummor?


Min trasiga tå

20 juli 2011

RAKT UT I SKOGEN

Återigen lite torka. Huga. Jag måste skärpa mig. Fast det går inte. Det är sommar och för tillfället är jag rakt upp i skogen, två mil utanför Ramsele. Min mobil fungerar inte här, och knappt internet heller. Jag är i Skogsnäs, en av Sveriges första och äldsta kollektivbyar. Det är fedt. Det är hippies och söta barn och älv och skog. Jag medverkar som musiker i en teaterföreställning om trakten- "Sången om Taråberg". I första akten ser jag ut som en tvättäkta jänta från "Svenska låtar". I akt två liknar jag mer violinisten i typ Skäggmanslaget kanske. Spexigt är det i alla fall. Och på ett sätt är det rätt skönt att isolera sig från omvärlden ett slag. Fint också att stå i ett orkesterdike och bara vara musiker, att inte alls vara i frontlinjen och i fokus. Göra sitt jobb. Fast det är skitsvårt att lära sig polskor efter noter. Kompositören skickade mig en bunt för några veckor sen, och kära nån så mycket längre tid det tar att få det att svänga gentemot när en lär sig via gehör.

Förresten- ett snorkul citat som jag hörde häromveckan: "Att ha med sig flickvän på stämma är som att ha med sig en kaffekorg till restaurang".

Med dom orden tackar jag för mig för denna gång, och vandrar ner till mitt tillfälliga skogskollektiv.

Puss
//Sara

17 juli 2011

DELSBOSTÄMMAN I LITE BILDER

Delsbostämman var solig och svettig och framförallt dräkternas stämma. Delsbodräkter, yllekoftor, kaffekorgar och knätofsar samsades på forngården söndagen för två veckor sen. På förstämman, (alltså dagen för dopparedan) var det rockenroll på logen med bland annat gubbarna i Kebnekajse och gossarna i Treva. Och så lite mer traditionellt på själva stämmodan. Jag hann mest vara där på eftermiddagen och hann inte uppleva allt det göttiga, men lite bilder lyckades jag klämma in i kameran.

Vassegoda:



Fett mycket folk.

En av jurymedlemmarna i Spelmansslaget, Anna Bergström.

Discodans i dräkt!

En Jörgen!




En Johan!

Och lite mer dräkt, fikakorg och kofta i Hälsinglands färger.


Som bajs på gräddtårtan, publicerade dock Nationaldemokraterna en bild från Delsbostämman i deras hippa tidning "Nationell idag". Hörrni nationalizar, det känns lite puckat att göra det. Lite efter. Som att ni under de senaste året suttit med ögonbindlar, hållt för öronen och sjungit på nationalsången. Det har hänt saker, folk har diskuterat och formulerat och sagt ifrån. Det känns mest ungefär såhär "Sooooo last year." Vill ni provocera borde ni prova nåt nytt. Det tar inte.
Töntar.

//Sara

16 juli 2011

STINA BRANDIN OM BODASTÄMMAN


Det har gått drygt en vecka. Och nog har den varit dryg, både fysiskt o psykiskt. Det är lika tråkigt varje år när årets bästa vecka tar slut. Men som tur är kommer den ju varje år. Bodafredagen startade med strålande sol i Östbjörka. Precis som det ska vara. Fortsatte som den brukar, med fint väder i Östra Boda, där jag bor. Bara en lite skogsväg ifrån Boda Hembygdsgård där stämman håller till. Denna Bodastämman hade vi den stora äran att ha Ale Möller Band på besök för att ha konsert i Boda Kyrka. Efter en lite tumultartad eftermiddag när Ale skar sig i fingret och massa saker skulle fixas och mat skulle hinna ätas och så vidare var det dags för konsert. Den var som väntat helt fantastisk. Finns det några bättre än musikerna i AMB? Jag agerade som ”Local Hero” tillsammans med min bror Jonas och Jon Holmén och fick gästa bandet. Det var verkligen roligt. Direkt efter konserten var det alldeles bråttom upp till gammelgården för att dra igång dansen tillsammans med Bodastämmans partyband bestående av AMB, jag, Jon, Nina och Mattias Perés, Nicke Bertilsson och Oskar Reuter. Ännu en fantastisk upplevelse. Både publiken och AMB uppskattade spelet och dansen. Hem för mat och jam hemma. Det är kanske det roligaste som händer hemma hos oss på hela året. Efter några timmar i Östra Boda var det äntligen dags att gå upp till själva stämman. Jag hittade en padda på vägen men den blev inte förvandlat till en prins, tyvärr. Väl uppe på stämman möttes jag av en lite nervös Jon som sa att Boda spelmanslag tänkte ge upp för kvällen och att vi måste komma och spela snart. Så jag ägnar en kvart åt att ragga upp folk till spel. Sen beger jag mig till danslogen och möts av ett Boda spelmanslag i dörren som tänker går hem. Där står endast jag och Anders Löfberg och då blir jag lite nervös, vi är väl inte direkt Boda Spelmanslag. Men innan vi börjar spela så hinner alla jag var ute och raggade upp fram med fiolerna och där står vi sen och spelar till kvart över fyra då kvällens värdar börjar krokna. Promenad hem utan gånglåt för en gångs skull för då kom det enda regnet som jag märkte av under årets bästa vecka.
//Stina Brandin

Foto: Cecilia Burman

13 juli 2011

DRÄKT

Det här med folkdräkt är ändå rätt kul. Så vackert, skickligt och samtidigt stundtals ganska konstruerat och nationsfixerat. Men tjusigt, det är det ju ändå. Särskilt barn. Pittoreskt.


En norsk variant på Delsbostämman.

Två damer under Bingsjö.

En Rättviksdräkt under Bingsjöstämman! Jag ska höra mig för med Rättviks Hemslöjd om dom är sugna på att trycka upp denna bild på vykort. Det torde bli succé.

BINGSJÖS INVIGNINGSTAL

Jag fick den enorma äran att hålla invigningstalet på årets Bingsjöstämma. Fint och stort och väldigt märkligt. Här är i alla fall talet.
//Sara


Kära fina Bingsjö, kära dansälskare, kära gamla rävar, kära hembygdsfantaster, turister, folkdräkter, nyfikingar, ekvilibrister, spädbarn, tanter, buggar, hippies och ja alla ni andra. Vilken ära att få stå inför alla er och inviga årets roligaste och finaste händelse. Den 42:andra Bingsjöstämman 2011.


Jag minns när jag som sexårig liten sparv gick hand i hand med pappa och hur jag anddräktigt sa till honom ”pappa. Jag vill börja spela fiol. Jag vill ha en”. Hade jag bett om att få en hockeyutrsutning eller en minicross hade jag misslyckats. Men strax efter fick jag världens finaste lilla minifiol i julklapp, och jag var ett mycket lyckligt barn. I två veckor innan jag började ta lektioner. Jag hatade det, pappa fick muta mig med godis för att jag gå på lektioner och jag tyckte folkmusik var det värsta som fanns. Sjukt töntigt. Men nånting hände när jag var 13 och hittade progg hits på biblioteket, och plötsligt blev fiol det roligaste och här står jag nu, mitt i meckat av folkmusik. Jag vet inte vad som hände, men jag blev torsk på folkmusik och det är jag glad över idag. Sjukt glad.


För mig handlar folkmusik om nödvändighet, om livsviktighet och självklarhet. Jag måste få spela musik för att må bra. Jag kan komma på mig själv vandrandes i ett storstockolm knäppa fingrarna i tretakt. Och det är livsviktigt, för vad tusan skulle jag annars få luft ifrån? Ni vet när en hör en polska som är så fruktansvärt bra och i andra reprisen så bara exploderar allt och det känns som att bli pånyttfödd igen. Livsviktigt. Och lika mycket en självklarhet är det. Folkmusik är folkkultur och kultur är tametusan världens viktigaste grej. Ett samhälle utan kultur 'r som en spelmansstämma utan ett invigningstal. Höhö. Förlåt, spelmansstämma utan musik.


Jag tänker mig såhär, i dessa tider av politisk virrighet, kriser hit och dit, så kanske det är bäst om vi låter en van invigningstalare sköta biffen. För vem är lilla jag att hålla invigningstal ung brud utan varken högskoleutbildning, folkdräkt eller zornmärke?


Jo, jag är nog visst värdig detta uppdrag. Skämt åsido, men visst är det rätt många politiker som försökt formulera den svenska folkmusikens värde, både åt högerhållet och till vänsterhållet. Det är spännande att vår genre har en så stark politisk sprängkraft. Det säger något om styrkan i kulturen. Som ett smärre lyckat folkhemsideal kanske. Folkmusiken som en vacker utopi.


Men allt är inte heller guld som glimmar. För det är lätt att vi glimmar till och säger "jojomen, i vår folkmusikvärld får alla plats och vi har det jämställt " bullshit. Det är bara att kika på fördelningen av män och kvinnor på scen och jämföra det med fördelnignen bland män och kvinnor bland alla musikanter. Skev. Det handlar om osynliga regler, förväntningar, normer och strukturer. Och det kan vara lite obehagligt att prata om. Fast sjukt viktigt. Vi är inte villiga att se de strukturer som håller uppe denna skeva bild. Ibland kan en verkligen tro att folk lever efter devisen att mäns kromosomer är formade som f-hål vilket ju gör att vår förmåga att lyfta fram, uppmuntra och pusha kvinnor blir sämre.


Och jag tänker på det här med hierarkier . Någon har sagt att det är bra med hierarkier inom folkmusiken. Det tror jag inte en sekund på. Hierarkier skapar rädsla och prestige, och är absolut inte utvecklande för genren. Lena Willemark sa i sitt tal för några år sedan att det bara är generaler som sätter gränser, inte musikanter. Lena, du har så rätt, men det är hela tiden viktigt att vi fortsätter hålla denna idé levande och viktig!



Så vad har vi då för aktuella normer 2011?


Jag och min vapendragare Samantha har gjort en lista som vi kallar "whats hot in folkmusikvärlden"



1. Vara man/gubbe/pojk
2. Vit
3. Komma från Hälsingland/Dalarna
4. Gubbkeps och linneskjorta
5. Aprak
6. Vara framkrystad i tretakt med blod bördigt från Lapp Nils
7. Känna alla gubbar med cred
8. Patriotisk för sin hembygd.


varför ska jag nu in och pilla i sånt här? Vi har väl det bra som det är i vår mysiga lilla bubbla? jo, det finns en tanke. För vi talar rätt ofta om att vi vill locka nya människor till genren, få folk att öppna ögonen för denna kulturen, kan det också vara bra att se vad vi kanske utstrålar. Det kanske inte alltid är så enkelt att förstå sig på denna värld och dess innehåll, hierarkier, regler och normer.


Det är lite som att analysera en bra när en övar-låt hitta njutningarna se skavankerna och vars det skaver.

Jag tror på självförbättrande. Jag är ung, och jag och min unga generation har priviligeiet att få säga ifrån och vilja förändra. Den unga generationen måste få förändra, som det alltid har varit. Annars hade vi stått med våra sabla benpipor och grymtat.


Men vi måste våga se dom för att välja om vi vill ha dom eller inte. För det finns ju också många bra normer.


Jag tänker på mötet med min första stora folkmusikidol. Jag hittade en skiva med ångermanlandslåtar där anders eriksson och håkan olsson spelar. Jag blev frälst och tyckte att det var det finaste jag hört sen jag konfirmerat mig. Jag tog mod till mig och ringde helt sonika upp Anders en dag i januari för tre år sen. För jag ville lära känna en av männen bakom den fantastiska musiken. Och inte kändes det som ett stort steg att ringa upp. Enkelt. Ett tag senare möttes vi på hovra och jag fick spela med dom, och jag var salig och lycklig i säkert tre år efter den händelsen. Två gubbar och jag. senare åkte jag hem till anders i gottne utanför Övik och spelade ännu mer, och när jag sen dundrade nerför höga kusten log jag brett. Och det är nog det här som jag tycker är det allra bästa med folkmusiken. Att min idol plötsligt står där spelbar och vill spela med mig och när vi spelar pickar mitt hjärta alldeles ivrigt och lyckligt, för det sitter ihop och musiken blir ett och phuw. jag blir alldeles yr av bara tanken. Kärlek, kan en konstatera.


Jag tror att folkmusik kan vara en del av en utopi. Människor från hela landet möts, en möts över alla åldrar och advokater lirar fiol som besatta tillsammans med en barnskötare. Ni fattar. Fet mix. Vi lämnar fiollådor i diken eller i tält och litar på varandra. På dansgolvet är det blandat, kvinnor dansar med brudar och män med tjejer som dansar med barn som dansar med nybörjare som dansar med en folkdräkt som shejkar med dreads. Och det finns en öppenhet mot det som är nytt och det som är annorlunda. De flesta festivaler som idag presenterar svensk folkmusik presenterar också världsmusik. Det är ingen slump. Det sitter ihop. Musiken och dansen är ett och där förenas vi. Tänk om resten av samhället skulle se ut så. Utopiskt. Så folkmusiken kanske har en gnutta av utopi inom sig. Och där är Bingsjö den största högtiden.


Så, låt oss sedvanligt klippa band för så ska det ju göras på en invigning. Jag tänkte klippa i ett osynligt band, och det är bandet mellan folkmusik och utestängande krafter, bandet mellan folkmusik och gränser och bandet mellan folkmusik och pissiga normer men framförallt låt oss knyta band musik, människor, dans och kultur på årets bingsjöstämma som jag härmed förklarar öppnad!

11 juli 2011

DET STORA SPELMANSSLAGET I HÄLSINGLAND

Under Delsbostämman så skedde kanske världens (?) första Spelmansslag. Det var Hälsinglands spelmansförbund som knåpade ihop en tävling för landskapets olika lag, och jädrar vad det tävlades. Åtta olika spelmanslag spelade till dans i en halvtimme och bedömdes sedvanligt av en hård jury. Vinnarna blev Järvsö spelmanslag, som fick ta emot 6 papp och en vandringsstatyett.

Alla vet ju att det är roligt att tävla och särskilt i lag. Typ fotbollslag och hockeylag och körlag och allt sånt där. Så det är kanske på tiden att spelmanslagen börjar också? Eller vad tycker ni? Sen får vi ju icke glömma Studentspelmanslagen som redan är veteraner i tävlingssammanhangen...



Och vandringspokalens skapare Johan Trolin skriver som följande om just pokalen:

För lite mer än en vecka sedan ringde vännen Staffan Jonsson och undrade om inte jag var rätt person att tillverka ett vandringspris till en spelmanstävling. Idén till utformning hade han redan, och jag var inte sen att nappa på förslaget. Så började en jakt på nödvändiga ingredienser. En gammal fiol hade jag redan, men en boxhandske var svårare att få tag i. Till slut kom jag på den lysande idén att kolla med leksaksaffären i Hudik. Där fanns det en, som var nästan perfekt. Jag fick dock fixa lite för att täcka över ett fult tryck. Satte dit en vit stjärna och en etta. Nöjd. :-) Att kapa av en fiol med sågen kändes konstigt i spelmans-hjärtat, men den VAR ju faktiskt dålig. Och billig. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet. Hoppas de kämpande spelmanslagen blir nöjda med vandringspriset i tävlingen spelmanSLAGET, som alltså går av stapeln på Delsbostämman idag. Må bästa lag vinna.



Och här har vi vinnarna- Järvsö spelmanslag. Här går det att läsa mer om lagets seger.
(Jag snodde bilden från Facebook. Förlåt upphovsrättslagen och fotograf.)

Å NU TAR VI NYA TAG

Hallå hallå. Vips så var årets stämmovecka över, och här sitter en nu, lite matt men glad över några svinfina kvällar och dagar och danser och spel och möten. Jag fuskade och gjorde icke hela rundan, fast det var för att jag var tvungen att åka till Orust och jobba. Men nästa år, ja då jädrar ska jag göra det. Måste bara få bukt på min fruktansvärda hösnuva först. Jag funderar skarpt på att skicka in ett förslag på att alla Sveriges spelmansstämmor ska utspelas på stora parkeringsplatser. Då skulle min näsa vara nöjd i alla fall.
Nädå, skoja bara. Men det är helt makalöst hur många människor som åker på stämmor och möts. Det känns som ett helt universum.
Folkbloggen lovar att under veckan försöka återge delar , minnesbilder och minnesluckor från förra veckan. Har du nåt du vill skrika ut? Köööör för tusan. Mejla in på sara@spelmansforbund.se så blir det kalas.

Vi börjar uppdateringen med falubon Björn Nylanders absolut ljuvliga bilder från Bingsjö!















2 juli 2011

ROCKENROLL OCH BILAR OCH ANNAT STRUNT

Jag fortsätter dundra runt i sommarsverige med min nyinköpta SAAB 900. Det är rätt trivsamt, och nu har jag för tillfället stannat till i Borlänge på Peace & Lovefestivalen. Så sinnesjukt mycket folk. Enligt rykten är det 8000 som jobbar som funktionärer. Ni förstår storleken. Fast jag längtar rätt hårt inför att få styra mot Bingsjö, där allt är mindre. Och där folk är vänligare, schysstare och inte lika sunkiga. Campingen här på P & L liknar ett smärre kreativt helvete, tycker jag personligen. Folk går bananas, rullar in sig själva i smör, tejpar fast sina fingrar, skriker obscena saker, slåss och begår andra skitiga brott. Okej, ska inte sitta här och jämförelsegnälla, men nu är jag trött på rockenroll. Nu vill jag ha svinfin folkmusik. Tack hej.

Förresten- om ni är på något fint evenemang, konsert, stämma eller annat trevligt runt om i landet, fota gärna och skicka in!

Min sommarbil!