22 september 2011

HANDLINGSPLANEN BESÖKTE KULTURRÅDET OCH RIKSDAGEN

Sveriges spelmäns riksförbund (SSR), Riksförbundet för Folkmusik och dans (RFoD), Erik Sahlströminstitutet (ESI) och Folkdansringen, de fyra största organisatoriska föreningarna inom folk och dansvärlden, har slagit sina kloka huvuden ihop. Vad har det då resulterat till? En jättestor fest? Nej, inte alls. En handlingsplan på kanske 1000 sidor med utredningar gällande folkmusiken och folkdansen i Sverige idag. Ett mastodontarbete med många timmars arbete bakom sig och med många kloka ord inom sig. Handlingsplanens syfte är att utarbeta en metod som främjar den traditionella musiken och dansen som finns i Sverige. Under det något luddiga paraplyet "främja folmusiken" samlas olika områden/undergrupper med tillhörande utredningar- amatör, arkiv, genrens infrastruktur, utbildning, yrkesverksamhets, arrangör, instrumentbyggar samt en ekonomisk utredning.

Vad händer då när en utredning är framkrystad, klar och utmejslad? Jo, den lämnas över till Kulturrådet och till Sveriges riksdag. Såklart.

Kulturrådet är regeringens förlängda hand som i praktiken fördelar de pengar som regeringen ger till kultur till kultur till landets alla kulturaktörer. Så- i onsdags besökte handlingsplansgruppen Kulturrådets stora sextiotalskoloss i Stockholm och lämnade fram handlingarna samt ställde de mot väggen när de gällde den ekonomiska situationen som idag är jädrigt skev (återkommer senare om den frågan). De var helt okej roade. Bjöd inte på kaffe, men på bubbelvatten i alla fall.
Bildbevis:


Vattenkanna. Signerad tulpankonstnären Ulrika Hydman Wallien. Vi misstänkte att Kulturrådet hotat med att dra in Ulrikas ekonomiska stöd om hon inte specialdesignade vattenkannor åt dom.

Professor Sven Ahlbäck redovisade siffror ur den ekonomiska utredningen som visar på att 85% av de statliga pengarna som går till musiklivet i Sverige går till konstmusik. Cirka 3 % procent går till folkmusik. Bingo. Men som sagt, mer om denna utredning senare i Folkbloggen.


Dagen efter besöket på Kulturrådet begav sig samma skara till Sveriges Riksdag för att inmundiga frukost med kulturutskottet och uppdatera våra politiker om hur folkmusiken och dansen mår idag, och vad vi vill ska hända med den de närmsta fem åren.

Intressant fakta:

1. Ni vet Sverigedemokraterna, det enda parti som tydligt i sitt partiprogram skriver om svensk folkmusik och dans, var inte där. LOL. Fegt och ett mycket tydligt tecken på vad de egentligen tänker om folkmusik och dans- en bra image för deras nationalistiska skitpolitik.
2. Några av ledamöterna i kulturutskottet visade sig var exhippies sen 70-talet och mindes mycket väl vilda Delsbostämmor. De förstod verkligen vikten av att främja folkkulturen. Hurra!
3. Ingela Thalén, Svenska folkdansringens ordförande tillika exminister under Göran Perssons regering, ledde mötet med en fruktansvärt professionell hand. Imponerande.
4. Det är fint och viktigt när människor organiserar sig i grupp för att få en förändring. Och uppenbarligen går det att ändra på saker.
5. Sven Ahlbäck är bra på att credda folkmusik-Sverige. Han menar att det aldrig förr har funnits så många duktiga utövare av folkkultur som idag. Det är fett.


Ingela Thalén langar, via RFoD:s ordförande Eva Rune, handlingsplanen till kulturutskottets ordförande Berit Högman.


Sven Ahlbäck hyjpar folkmusiken.

Gun- Britt Hermansson, representant från SSR:s styrelse, under en av riksdagens massiva kristallkronor.

Två av utskottets ledamöter samt ESI:S VD Maria Bojlund och RFoD:s generalsekreterare Lars Farago äter frukost. Och pratar politik samtidigt.


Men det här är bara början. Folkbloggen lovar att fortsätta rapportera passionerat om folkkulturen och dess vandring in i politiska finrum.
//Sara Parkman

2 kommentarer:

Anonym sa...

Schysst! Sara själv bidrog med beskrivning av den ekonomiska realiteten för verklighetens folkmusiker - 450 kr inhöstat från Luleå - det tog! /Sven

Martin sa...

Bra jobbat :)


På den mindre seriösa sidan skulle jag dock vilja hävda att stavningen bör vara "hajpa",skrivs det med Y låter det ju inte ens likt det engelska urprungsordet. Och hur skulle världen då se ut? Ingen vet.

Skicka en kommentar