Nä, nu jag skojar bara. Jag vill inte alls ha nåt fräckt gårdsnamn. Jag vill vara den jag är.
Men jag tänker på det där med normer. För sånt finns det ju ganska mycket av var vi än vänder oss i samhället. Vissa normer är rätt bekväma, typ att vi ska ha kläder på oss och ställa oss på höger sida i rulltrappan. Men alla normer är inte alltid så smidiga. Särskilt inte när dom blir osynliga och sånt som folk inte pratar om. För att våga se normer i ett sammanhang är viktigt. Vilka normer finns då i folkmusikvärlden? Vilka ideal finns och är viktiga?
Jag och min kamrat Samantha har gjort en generaliserade topplista över saker som är bra att ha eller va om man vill vara cool/hipp/ball/creddig:
1. Vara man/gubbe/grabb/pojk. Jo, det är en grej som fortfarande verkar premieras lite extra. Trots att många av utövarna i den yngre generationen är övervägande brudar så ser det tvärtom ut på scenerna. Inom alla kultursektorer tenderar män att få större plats och bli framlyfta, och folkmusiken är inget undantag.
2. Komma från Hälsingland eller Dalarna. Alltid bra! Det är ju ändå där den äkta folkliga kulturen bor.
3. Ha gubbkäps och ölmage.
4. Kunna vara konstant aprak i två veckor men ändå spela som en guuuuud.
5. Vara framkrystad i tretakt och med blod bördigt från Lapp Nils.
6. Känna alla gubbar med cred.
Det här är en lista som jag och Samantha skapat, den är tagen ur våra perspektiv. Det innebär inte att alla uppfattar att det ser ut så. Jag är sjukt nyfiken på att höra vad ni tycker det finns för ideal och normer i folkmusikvärlden. Hur ser ni på det? Vilka glasögon har ni som jag kanske inte har?
Ett ideal?
22 kommentarer:
Har du själv hindrats från att komma fram, ställas på scen, höras i radio och skriva krönikor i tidningar?
Jo, stundtals har jag känt det. Att jag förmodligen har fått svettats lite extra. Inget har kommit av sig själv. Bara för att en får komma fram och göra saker innebär det inte att det inte har funnits hinder. Och i ärlighetens namn så är det fortfarande så att de flesta som ställs på scen faktiskt är snubbar.
Men berätta Thomas, vilka normer upplever du att det finns?
Vara patriotisk för folkmusiken som finns där just du själv föddes och växte upp.
Åh, det håller jag helt med om!
Om du tycker att du har "fått svettats lite extra" så har du sannerligen fått lön för mödan..
Normer?: tja, är det lönt att diskutera det? Du säger att normen är "Kunna vara konstant aprak i två veckor men ändå spela som en guuuuud."
I mina kretsar är det INTE normen.
Jag vill verkligen inte heller medverka till att en sådan "norm" ges spridning.
De "gubbar" jag kände drack, men med något enda undantag blev de aldrig berusade. Förresten fanns det också helnykterister (Paul Bäckström) i våra kretsar.
Älska ALL musik, svensk som internationell, som råkar kallas folkmusik. Oavsett hur den låter...
Det verkar som om att man måste ha gått musikhögskolan för att vara en aktad folkmusiker idag.
Spela fiol och inte nån jävla klaviatur, trumma eller gura.
Aprak och spela som en gud håller jag med om till 100%
Personligen håller jag med om att män hålls högre än kvinnor som spelmän. Som de säger när det gäller att få spelningar: män bokar män, kvinnor bokar inte, kvinnor bokas inte.
Jag reagerar på formuleringen "Inom alla kultursektorer tenderar män att få större plats och bli framlyfta". Jag tror att det handlar om att _ge_ och _ta_ plats oavsett kön. Inte att vänta på at bli tilldelad. Här behöver vi alla stötta varandra.
En kampanj som jag gillar just nu är #tackaja (https://twitter.com/#!/search/%23tackaja)
Det är ett delprojekt i Rättviseförmedlingen som startades eftersom de upptäckte att även om det gick att hitta t ex kvinnor med kompetens inom mansdominerade områden så var det svårt att få dem att ställa upp.
@Anonym som sa att man behöver gå på musikhögskolan för att vara en aktad folkmusiker:
Själv gillar jag att vara en helt vanlig lite gammaldags spelman (inte folkmusiker :)) som sätter ihop mitt eget ideal genom att lyssna på folk och inspelningar som jag gillar och gå på små helgkurser för favoritspelmän. Tror att det går att få aktning ändå.
Angående normer inom folkmusiken så rekommenderar jag Ulrika Linders examensutställning, hittar den inte på internet än, men den kommer nog så småningom.
Jag har reklamkeps,känner inga credtyper men kan troligen dricka dom under bordet utan att tappa takten,vad är jag då?
Det är stor skillnad på att vara folkmusiker och spelman.
Folkmusiker,då har man gått malung och snöat in på västerdalslåtar,sen antagligen gått ackis också. Man klär sig i linneskjorta och talar mer än man spelar. F-skattsedel såklart,man spelar för sin försörjning,inte för nöjes skull.
Spelman,då är man stockkonservativ och naturligtvis från dalarna/hälsingland,man bemöter folk från andra delar av landet med misstro,för man vet ju att dom inte har lika fin tradition(att definera vad som är fint&genuint har man ensamrätt på) Man förväntar sig att folk håller käft och inte spelar samtidigt som man gör en sönderdrillad version av grod-gustavs Bb-mollpolska,som INGEN annan förstår sig på. Man spelar för att konservera en tradition,inga leenden här minsann!
Själv känner jag mig mest alienerad inför dessa bägge arketyper, jag är en vanlig hederlig knegare som spelar för mitt eget nöjes skull,jag spelar mestadels i min lokala tradition,för det är de låtar jag behärskar och trivs med. Men för den skull dömer jag inte folk från andra traditioner. Det är bara löjligt med hierarkier inom musik, i synnerhet folkmusik som ju tillhör folket som utövar den och inte ägs av någon person,organisation eller företag.
En virkelig spennende sak =)
Jeg er veldig enig i punktene deres, særlig punkt 1: Både innen spel og dans er det bedre med: "en dårlig gutt enn ei god jente".
Annet:
En skal fordype seg i musikk/dans fra sitt lille hjemsted (jo særere, jo bedre) og man skal da prøve unngå å vise at man kan slåtter/danser fra andre steder.
En skal helst herme spillestilen/dansestilen/"instrumentstilling" til den mest sære spelmann/danser fra sitt (lille) område.
En skal spille fele/hardingfele - og ha et instrument med lang historie - og helst etter den spelmannen man har hermet spillestilen til, som selvsagt er fra det (lille) området.
Du MÅ ha studert folkemusikk på høgskole/universitet.
Krona på verket er selvsagt at du har øvd på å spille full - slik at du spiller bedre i alkoholpåvirket tilstand =)
(Det er heller ikke et minus å komme fra en folkemusikkfamilie med et godt folkemusikknavn - ha kulturen i blodet.)
Jeg vil ikke tro forkjellen på Sverige og Norge er så stor - heller ikke forskjellen mellom Spelmenn og dansere.
Fyrlaus!
Fantastiskt med alla kommentarer!
Tänker mig att jag publicerar den i någon slags läsarlista. För jag tror på att prata om det.
Thomas: klart det är lönt att snacka normer. Normer styr våra sociala rum och sammanhang. Om vi så ivrigt vill att folkmusikvärlden ska vara en öppen samvaro och locka nya utövera är det nog just normerna som först bör diskuteras. Huruvida det går bra för mig eller inte är inte det relevanta i sammanhanget, en måste se på stora strukturer, inte enstaka fall. Rannsaka istället din generation och se hur många kvinnor kontra hur många män som har statusen "storspelmän".
Jag har skrivit en krönika som till stor del handlar om detta: http://allehanda.se/start/kronikor/1.3155668-vaga-granska-dig-sjalv
Julia: Jo, det tror jag också! Men ibland kan det som sagt vara svårt att TA plats om det inte finns någon. Jag är faktiskt med och arbetar just med TackaJA-kampanjen och den är upplagd i tre steg. Är det sant att färre kvinnor tackar ja till uppdrag? Om det är så, varför? Vad kan vi göra?
Och jag tänker att det är viktigt att ifrågasätta just VARFÖR det är så att vissa strukturer och normer värderas högre än andra.
ok, Sara i "min generation"...när jag började spela fanns det kvinnor i Stora Tuna och i Älvdalen med Lena W och Verf Lena som var riktiga sensationer och som lyftes fram. Den stora majoriteten, 90 % var killar/män och fick knoga på bäst de kunde.
"Rannsaka"...jag tycker inte om din inkvisitoriska ton. Varje generation kan titta tillbaka på den föregående och fnysa. Men var vore vi idag om de som var före oss inte gjort vad de gjort och var vore ni om vi, i vår tur, inte gjort vad vi gjort? I hög utsträckning är det min generation som gjort det möjligt med allehanda utbildningar.
Hej!
Jag är övertygad om att det är mycket viktigt att med jämna mellanrum ifrågasätta normer och idéal - oavsett om dessa är "bra" eller "dåliga". Visst kan man se saker i ett så stort perspektiv att man kan ha överseende med vissa företeelser som kan anses vara kopplade till en viss generation men överseendet, tacksamheten och arvet måste också granskas, värderas och ifrågasättas.
Det kan vara ack så svårt att se negativa tendenser i något man är mitt uppe i, men dessa kan bli glasklara om man tar ett steg åt sidan och tittar på sammanhanget utifrån!
Med all respekt för allt gott tidigare generationer har gjort för dagens folkmusiker, spelmän och mänskligheten i stort finns det en hel del att göra än - frågan är bara var vi börjar ...
Nu kommer ett sent svar, men jag har vart ute på vift i Europa ett tag, därav tystnad.
Jo Thomas, Kristoffer har många poänger. En ny ung generation har just det privilegiet att få kritisera den äldre. Det behövs nytt blod.
Det är klart att din generation gjort massa bra saker, det vet du mycket väl att jag tycker. Det är inte det som är grejen. Det handlar om att våga se strukturer och förändra. Det var väl precis så ni gjorde och på det sättet så skapade ni nya saker som ni tycktes behövdes för världen och på sätt utvecklade ni den? På samma sätt behöver vår generation arbeta för att få folkmusiken att utvecklas ännu mer. Att kalla det jag säger för inkvisitatoriskt är väl att kasta sten i glashus, när det är du som kritiserar mig för att uttala mig om regler och föreställande normer.
Och varför var det då just 90 procent män? Det är som du säger minoriteten som ibland lyfts fram, men det kanske inte alltid det som en vill. En kanske bara vill vara som alla andra, på lika villkor. Att få räknas som normen.
inkvisatorisk...att fastställa brottet, leda förundersökningen, vara åklagare och domare och till sist verkställa straffet.
Skicka en kommentar