FOLKBLOGGEN PRESENTERAR: ÅNGERMANLANDS SPELMANSFÖRBUND

Ångermanland – ”vikmännens land” – ett land jag inte ångrar att jag bor i…

Hur många känner igen den ångermanländska folkmusiken om de hör den? De flesta som håller på med folkmusik känner igen en polska från Dalarna eller Skåne eller Hälsingland och kanske också Jämtland och Norrbotten, men hur är det med musiken från Ångermanland?
För mig såsom infödd ångermanländska, visserligen med ena foten i Medelpad i halvt ursprung och närhet, är den ångermanländska folkmusiken självklart glasklar och här kommer ett försök att belysa vad ångermanländska polskor innebär. (Nu får jag nog kritik för att jag enbart pratar om polskor, men det må vara hänt.)
Det är för mig självklart att många gamla polskor från det inre av landskapet dignar under vemodets rika utsmyckning och att fler låtar än inifrån landskapet pryds av lätta, lustfyllda durgångar närmare kusten och norrut. Det sprittande ångermanländska vemodet finns som en skön, trygg bordun genom många av de gamla låtarna, men inte alla.
Det finns låtar som tycks inspirerade av Lapp-Nils och andra kringvandrande spelmän som strösslade med sin musik varhelst de kom. Spelmän som jag som ung trott varit ”urångermanländska” har visat sig vara tillvandrade från Värmland eller andra ställen. Kanske är det en del av orsaken till att den ångermanländska musiken har så många bottnar med olika djup? Att musiken till viss del kommit från olika platser nära eller långt bort, att den blandats med/inspirerat den på platsen redan existerande eller/och att den redan rotade traditionen fortlevt i tillsammans med de nya influenserna.
Det är, oavsett orsaker, väldigt skönt att spelandes sjunka in i de ångermanländska polskornas vidunderliga djup – då befinner jag mig i himlen på jorden, i en dimension innanför den uppenbara vi ser i vanliga fall…
//Liselott Norlin ”Spelberoende” Riksspelman



Tre bilder Folkbloggenredaktör´n letade fram bland Facebooks gömmor...