1 maj 2012

KMH FOLK PÅ TURNÈ- PREFEKTEN SKRIVER

Att resa med tåg från Glasgow till Stockholm verkade ganska smidigt– i förhand. Tågförbindelser och nattåg som länkar i varann och som skulle ta oss bekvämt och snabbt genom Europas järnvägsknutpunkter.

Ett inställt tåg i England mellan Lancaster och London gjorde att vår hemresa föll ihop som ett korthus - vi fick boka om, hitta ny övernattning och nya resvägar.

Om man tänkt sig att det ska vara lätt och enkelt att färdas genom olika järnvägssystem i Europa så – knappast. Den alltmer frustrerade resenären finner sig offer för inställda tåg - efter avgångstid (England) fallerande datasystem (Belgien), inkompatibla bokningssystem i olika (EU-)länder (Tyskland - Belgien) samt oförstående tågpersonal som i bästa fall vänligt försöker hjälpa till på olika språk och i sämsta fall rycker på axlarna (alla av ovanstående)

Tur att är resesällskapet är det yppersta tänker resenären då – med ett aldrig sviktande humör och tålamod

Tur att Anna Lundberg är med och med auktoritet och på fläckfri brittiska jonglerar med bokningsnummer och tågtider.

Tur att Moshti är med så vi kan beställa mat på den turkiska restaurangen när vi är helt tokvimsiga av hunger och sömnbrist.

Tur att vi har Davide som på franska med afrikansk brytning förhandlar om priset med de belgiska taxichaufförerna.

Tur att Hanna, Mats, Linnea, Samantha, Rickard, Kalle, Isak, Caroline och Johanna fortsätter att skratta skämta och tålmodigt vänta– trots växande hemlängtan, hunger och trötthet.

Och - tur att Jalle kan boka om tågen på en knackig internetlinje från pubsessionen i Edinburgh…

Något som jag tar med mig från resan är upplevelsen av hur vi hänger ihop – människor i olika länder, med musiken och berättelserna som en gemensamt minne och kommunikationsnät som löper över länder och nationsgränser.

Några exempel:

-Phil Cunningham spelman, artistisk ledaren för Scottish music utbildningen i Glasgow och – trollkarl. Han ber oss spela ”O Store Gud” - den vackraste melodi han vet… Han är spelkompis med Björn Ståbi och många andra nordiska spelmän och musiker.

- Rua och Tom – fiol och gitarrspelmän från Glasgow med många gemensamma spelkompisar i Sverige och Norge…

- Marianne Svasek på CODARTS i Rotterdam – den fantastiska indiska sångläraren - som gått i lära hos samma familj som Ellikas och min lärare i sydindiskt fiolspel Shivakumar lärt sig från.

- Anne Nielson – balladsångaren i Glasgow som delar med sig av sånger, berättelser och sedvänjor som är nära besläktade för att inte säga identiska med månghundraåriga traditioner från Sverige och Norden.

- när publiken under KMH Folks konserter i Newcastle självklart sjunger med i bekanta melodier från sjömansvisorna från ”Sång under Segel”.

- Mosthis daf-solo under KMH-FOLKs konsert på The Piping Centre i Glasgow – som direkt anknyter till skotskt snaredrumspel..

Överallt där vi kommer finns musiken som ett gemensamt språk – en sätt att umgås, lära, och dela ögonblick. Kanske är det särskilt enkelt för folkmusiker - som Phil Cunningham säger –”we really dont need anything – we can just start to play together”

Och spelas gör det – på puben, tåget, på båten, i lobbyn, på gatan, på hotell och barer – i konsertsalar, lunchrum, på sessions, föreläsningssalar och konserthallar och kajutor…

Och längtan att mötas, lära och dela ögonblicken fortsätter att växa…

//Olof

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar