IDA KRONHOLM OM FOLKLANDIAKRYSSNINGEN!

Har du kryssat på en finlandsfärja någon gång? Visst, det kan vara kul - svina i ett dygn på litet område tillsammans med tusentals personer i olika berusningsgrad, men det finns ett sätt att göra det på som är sjukt överlägset alla andra.

I januari varje år sedan 1996 abonnerar den finska föreningen Nuorisoseurat en av Silja lines största färjor för ett helt dygn folkmusik. Båten fylls av omkring 3000 spelmän, samtliga restauranger riggas till scener, hyttkorridorerna är svårframkomliga pga allt buskspel och så går färden från Åbo till Stockholm och tillbaka. Kryssningen är folkmusikfinlands största händelse under vinterhalvåret och deltagarna är av alla åldrar och sorter.

I Finland är det vanligt med stora mängder publik på stämmorna och festivalerna, alltså deltagare som inte själva spelar eller dansar utan bara kommer för att lyssna. Så också på Folklandiakryssningen. Artistlistan är alltid fullspäckad med stjärnor och det här året var inget undantag - Baltic Crossing, Tsuumi Sound System, Polka Chicks, Bill Hota and the Pulvers samt superduos som Lajunen & Oskala och Hyväluoma & Järvelä för att nämna några. Svenska musiker är det sällan gott om men i år fick vi se RESiDANS och gänget från Nordic Master i folkmusik i alla fall.

Min egen Folklandiaupplevelse blev i år aningen kaosartad. Jag firade jullov hemma på Åland och skulle därifrån ta färjan till Åbo för att delta i hela kryssningen men tji fick jag! Fredagen den 13 januari blåste det nämligen 20 m/s ute på havet och Silja Line bestämde sig för att det var för farligt att ta in till vår lilla ö. Lita på att jag svor men vi fattade snabbt beslutet att fara till Stockholm för att kliva på kryssningen morgonen därpå och få vara med om halva tillställningen. Vad vi fick uppleva var förstås fantastiskt men om jag får välja halva nästa gång så tar jag nog inte den då hela färjan är bakis. De som varit med från början berättade glatt om nattens fasansfulla sjögång, då danspar fallit över ljudutrustning och varandra och spelmännen fått stå så bredbent de bara kunde för att inte ramla när båten krängde åt alla håll. Att ha festivalen ute på havet ger ju ett extra korn av spänning till buskspelet, då man på riktigt inte kan styra över sin egen kropp eller stråke när en massiv färja får slagsida.

I Finland liksom i Sverige håller ungdomsdeltagandet i folkmusikevenemang på att stiga, och hos oss särskilt då på folkdanssidan. På största scenen uppträdde i flera timmar olika folkdanslag från hela Finland, och de allra flesta var riktigt unga. Det hände något med mig där när jag satt och såg lag efter lag äntra scenen. Bara timmar tidigare konstaterade jag för mig själv att jag aldrig skulle kunna finna uppvisningsdans coolt men nu hände något. Det är ju asballt! Trycket i menuetten alltså, ojojoj. Kom med och se själva! Jag upplever att folkdansen tar mer plats på finska festivaler än på de svenska. Fler scentimmar och mer publik, bisarrt nog samtidigt som man inte spontandansar till andra artister. Nå, man kan ju inte få allt.

Om jag måste välja favoriter bland intrycken kan jag inte göra annat än lyfta fram två akter. I somras på Kaustbyfestivalen såg jag mitt livs bästa konsert och trodde inte att något skulle kunna toppa det hela. Förrän nu på Folklandia då jag såg samma konsert igen. Tero Hyväluoma och Esko Järvelä spelade fiol. Ja, jag behöver kanske inte skriva mer. Att få se sådan virtuositet användas så lekfullt och glatt, så förbehållningslöst och utan pretention är en otrolig gåva och jag hoppas att de spelar vidare i duo så fler kan ta del av det hela.

Nästa monsterupplevelse blev avslutningskonserten med Siba Folk Big Band, alltså eleverna från Sibelius-Akademins folkmusikinstitution, ledda av Petri Prauda. Ensemblen har utsetts till årets grupp inför sommarens festival i Kaustby och det råder inga tvivel om varför. Det är otroligt häftigt att se en så stor ensemble som Siba Folk. På Folklandia stod till exempel sex kantele, två harmonium, två kontrabasar, sex gitarrer, två dragspel, tio sångare, två flöjter och oräkneliga fioler på scenen. Rätt in i hjärtat gick Praudas nykomponerade melodi till Jaakko Juteinis arbetarhymn ”Laulu Suomessa”, som gruppen nu delat med sig av som sitt bidrag i Pekka Haavistos (De Gröna) presidentkampanj.

Det enda Folklandiakryssningen saknar är fler svenskspråkiga, så kom med allihopa nästa gång! Jag lovar att finnarna är snälla, de flesta blir bara glada att få öva sin svenska med någon. Festivalen ordnas den andra helgen i januari.



//Ida Kronholm