KRÖNIKA SIGNERAD ÅNGERMANLANDS SPELMANSFÖRBUNDS ORDFÖRANDE

Nytt år, nya möjligheter, nya chanser till spel…

Speltorkan som blir runt jul har varit över ett tag och jag har hunnit vara med på ett par speltillfällen efter det som början på en ny härligt musikalisk säsong. I spelningen finns så mycket liv och så mycket njutning att det ger bränsle till övrigt i livet och då är det inte underligt att jag blivit ”spelberoende”.
Det är väl inte riktigt så att det blir helt folkmusikfritt även om stämmorna lyser med sin frånvaro, det spelas ju både på den egna felan och via diverse medier i huset (oftast i lurarna då resten av familjen ibland har en del åsikter om mitt musikval). Nåja, det ger inte riktigt samma njutning som att spela med andra, men ändå, man får ju ändå ladda öronen med musikaliskt godis och kanske en och annan låt man bara MÅSTE lära sig för att den är så himla bra. Tyvärr, mitt i det vitt skilda utbudet av folkmusik, lyser den folkliga julmusiken inte speciellt starkt och jag vet inte om jag någonsin har sett en skiva med folkliga julsånger eller dylikt (jag kan ju ha missat), men tycker samtidigt att det borde vara en självklarhet, speciellt om man inte bara vill lyssna på inspelade julpsalmer eller dans-kring-granenlåtar i diverse konstellationer och kvalitéter. Det vore väl något för dem som studerar folklig sång att fundera på, eller hur?
Som tur är, för att motverka ”spelabstinens”, finns det redan nu ett antal stämmor, träffar och kurser att se fram emot under våren både i Ångermanland och i övriga delar av vårt avlånga land. Det enda man behöver göra för att hitta spelplatser är att surfa in på SSR:s hemsida eller någon av landskapsförbundens sidor och VIPS! så finns det en drös saker att välja på, det ska i alla fall jag göra inför planeringen av kommande sommars maximerande av spelupplevelser. Mitt första stopp blir stämma i Ö-vik den 18/2, andra stopp är kurs på folkhögskolan i Härnösand 24-25/3 samt Allsvenskan i folkmusik i Medelpad under Kristi Himmelsfärdshelgen...
Lycka till ni också med ert samlande av folkmusiknjutning!

//Lotta Norlin
Riksspelman
Ordf. Ångermanlands spelmansförbund

RAPPORT FRÅN SPELMANSROADTRIP

I början av januari for jag och några klasskamrater ut på en spelmanstripp. Med en röd bil åkte vi genom de kargaste skogarna i Dalarna och Hälsingland. Snön låg tung på taken, men klangerna från fioler ljöd över nejden. Okej, nog med naturromantik. Men vackert var det. Och vilken ynnest att få komma hem och besöka spelmän av bästa kaliber!
Med några vetelängder och fioler åkte vi hem till Simon Simonsson i Alfta, Per Gudmundsson i Leksand och Täpp Ida Almlöf i Gärdsjö/Rättvik. Enkelt och fint. Något att rekomendera faktiskt.

Hemma hos Per och Lotta. Per lärde ut två rackabajsarlåtar efter Blank Anders. Och så åt vi ärtsoppa och ädelost. Diskuterade kulturpolitik och möjligheterna med folkmusik. Intressant.

Vi svängde även förbi Skattungbyn och stödkonserten för Olle Lindvall, vars hus brann ner några dagar innan julafton. I bystugan hade musiker från tratken satt ihop en fantastisk konsert med allt från progg till Paganini.


Och Jonny Soling spelade naturligtvis.


Vi bodde hos Jim och Kerstin i deras torp rakt ut i skogen i Ore.




Hemma hos Täpp Ida blev det snack om Pekkos Gustaf och utlärning av feta bingsjöpolskor. Och fika såklart.




Simon Simonsson bodde i ett fantastiskt hus- ett stort träslott mitt i Hälsingland. Simon drog miljarder historier om Älvdalsspelmän som Ekor Anders, om gamla fioler, jämtländska släktfejder, 70-talet, trollgummor och mystiska berg. Och lärde ut minst tolv polskor.









Och här är vi som reste runt några dar Anna, Sara och Sarah samt en bit av Samantha som hakade på första etappen hem till Simon.

Puss //Sara

PETER AHBLOM REFLEKTAR EN SMULA ÖVER GALAN

Kan man tävla i musik?
Kan man tävla i FOLKMUSIK?
BÖR man tävla i folkmusik?
Saker man absolut kan fråga sig. Saker som man också milt småleende kan ta lätta små kliv över och lämna därhän. Man FÅR det. Särskilt om man jobbar med den tredje upplagan av folk- och världsmusikgalan.
Nu är det ju inte olympiska spelen eller finalen i Champions league vi talar om. Det är inte Mohammad Ali och Mike Tyson vi ser framför oss när vi funderar på om Björn Ståbi eller Jelena Jakubovitch ska bli årets traditionsbärare.
Men spännande kan det bli lika fullt.
Spänningen är lite kul. Spänningen skapar synlighet och genererar uppmärksamhet och det är något som den här genren inte direkt är så van vid. Det är så att vi nästan skäms ibland för att vi syns. Och sticker ut. Och för att vi ska roa oss med att välja en spelman före en annan. ”Det skulle vara övermaga för mej att stå här och yvas” som en gammal chef sade till mig en gång. Han kunde ha hetat Jante.
Nu väljer vi ut åtta som vi vill hylla med gyllene statyetter och applåder från scen. Åtta av kanske flera hundra som föräldrar, barn, spelkompisar, landsmän, fans och vänner föreslagit. Orättvist javisst. Omöjlig uppgift, oh yes. Men de här åtta statyetterna gör nytta för alla de föreslagna. Oavsett vem som håller i dem. Nästa år kanske någon har övat lite mer. Gjort en ännu bättre platta. Nästa år kanske någon hört galan på radio och beslutar sig för att gå på en stämma eller börja spela djembe. Nästa år kanske en arrangör inspirerats att boka ytterligare några artister till sin konsertlokal. Eller kanske dra igång en egen festival.
Statyetterna glimmar som guld och gnistor slår ned över hela folk- och världsmusikgenren.
Gå in på gala.se och lägg dina egna förslag till pristagare. Gör gnistregnet större.
Klart man inte kan tävla i musik. Men man kan låtsas och ha väldigt trevligt under tiden. Kom till Malmö i mars och dansa i gnistregnet!

//Peter Ahlbom, galasamordnare

LYSTRING GÖTEBORGARE!

Här kommer ett tips i sista minuten till er som befinner er i trakterna kring Göteborg!
Ikväll kommer en stödgala för Haiti gå av stapeln med ett fantastiskt gäng artister. På scen kommer man bland annat kunna se Ale Möller, Rafael Sida, Ellika Frisell, Simbi & Sanba Zao (Haiti), Sångensemblen Amanda, Tetra,vMarkus Schwartz (New York) och Jonas Simonsson.

Entreintäkterna kommer oavkortat gå till l´École Communautaire Bazilo i Port-au-Prince, en skola som drivs av musikern Leslie Marcelin alias Sanba Zao och hans fru. Mer info går att läsa här.

SVENSKT VISARKV I INTRESSANT FORSKNINGSPROJEKT

Karin Eriksson, doktorand vid musikvetenskapliga institutionen på Uppsala Universitet, har från och med januari börjat doktorera om Zornmärket (alltså det officiella namnet för riksspelmanstjohejset).
Titeln på forskningen är "Zornmärket och dess ideologiska betydelse för traditionell musik i Sverige åren 1980–2010".

På Svenskt Visarkivs hemsida beskrivs projektet med följande ord:

Vad innebär det egentligen att vara riksspelman? Och vem kan bli det? Vad symboliserar och står Zornmärket för – nu som då? Zornmärkets betydelse, roll och funktion som spelmans­märke inom s.k. svensk folkmusik­tradition har flitigt diskuterats sedan märkes­uppspelningarna inrättades år 1933 av Svenska Ungdomsringen för bygdekultur (idag Svenska folkdansringen). Märket hade ursprungligen framställts av konstnären Anders Zorn i en tid präglad av national­romantiska idéströmningar och delades ut som minne till deltagarna i samband med den nationella riksspelmans­stämman på Skansen i Stockholm år 1910. År 1933 blev märket istället ett förtjänst­märke i valörerna brons, silver och guld. Märkes­uppspelningarna lockar ett hundratal folkmusik­utövare varje år att inför den s.k. Zornjuryn, enskilt bli granskade och bedömda utifrån musikalisk skicklighet och traditions­medvetenhet om olika lokala och regionala folkmusikaliska stilar inom Sverige. Märket är idag väl känt både inom och utom spelmans­kretsar och är starkt laddat med prestige och status.

Projektet syftar till att söka fördjupa kunskapen om den svenska folkmusikens förändrings­processer från slutet av 1970-talet och fram till idag med särskilt fokus på ideologiska ställningstaganden när det gäller synen på och konstruerandet av tradition. Genom ett antal fallstudier knutna till Zornmärket och Zornmärkes­uppspelningarnas verksamhet söker projektet belysa de ideologier som är förbundna med verksamheten och därmed också synliggöra de bärande diskurser kring traditionell musik i Sverige, som dominerat samtalet inom folkmusik­kretsar under de senaste 30 åren.

Utifrån olika samlingar vid Visarkivet, inspelade debatter, klingande uppspelningar, intervju­material och observationer kartläggs verksamheten. Vilka ämnen har väckt debatt kring Zornmärket under olika tidsperioder? Hur gestaltar sig uppfattningar om det "lokala", "regionala", "nationella" respektive "internationella" i samtalet? Hur definieras det "svenska" i spelmans­traditionen? Vad innebär ett traditions­bevarande sätt och hur förhåller man sig till urvals­processer, kanonisering och förnyelse? Vilken repertoar och vilka instrument är acceptabla att spela upp på och varför? Påverkar detta i sin tur den övriga folkmusik­miljön, och på vilket vis?

Folkbloggen väntar med spänning på resultatet av alla dessa sjukt intressanta frågeställningar!

BEATA BERMUDA!!

Beata Bermuda är en fett fräsig fioltrio. Svänger bättre än värsta tivolit, typ. Kolla ba här:



Dessutom har dom ju ett väldigt spexigt bandnamn. Inte direkt standardnamnet för en svensk folkmusikgrupp. Då brukar det mer låta kanske såhär: Grova, Stampa, Lin, Bjäller, Flinga osv. Naturromantik hej liksom.

Ett namn som något band gärna får ta är typ Pekkos Teens eller Lapp Nilz. Det hade vart roligt!

HEAVY METALNYCKELHARPAN:

En Holger Funcke har skapat detta lilla underverk till harpa. Tänker direkt att Hammerfall eller typ Metallica borde ta in en nyckelharpist så att detta instrument kan få blomma ut i sitt rätta element. Fulsnyggt, kan jag känna.

Alternativt kanske Nordman är intresserad av denna?
//Sara

LÄSARBREV/LÄSARTIPS FRÅN MARTIN

Ifjol åkte vi genom ett sommarfagert Sverige mot norr, blommor och grönska stod som en vacker strut mot den allt ljusare kvällningen. De vackra sommarvyerna ackompanjerades av grupper som "Alla fagra", "Stormsteg" och "Gässbikôller". Någon morgon senare i vår hyrstuga i Skattungbyn med vid utsikt över Orsa Finnmarks blånande skogar vaknade jag till mina två flickor Elvira och Miranda. De trallade sin nykomponerade sommarpolska. Kan det bli mer sommar än så här tänkte jag mig i mitt rörda sinne? På självaste tjugondag Knut i år försökte vi återskapa sommaren och deras polska så gott vi kunde. Här är resultatat!


/Martin Olsson

STOCKHOLMSHJÄLTEN

Igår när jag vandrade längs gatorna på Södermalm i Stockholm mötte jag Buffalo//Göran Malmqvist. Kanske Stockholm eller rent av Sveriges största cirkelpappa. I säkert trettio år har han lärt fölk att lira fiol och folkmusik. Det är stort och värt hederspris i alla kategorier.

"– Jag upptäckte att jag, trots allt, var bäst på fiol. Och vad skulle man spela på den? Genom min bror upptäckte jag Merit Hemmingson, som spelade folkmusik på beat. Då kunde jag ta till mig den musiken. Jag gillade också genrens generösa attityd. Alla får vara med! Det är inte snorkigt inom folkmusiken."

"– Ett av mina mål är att folk ska spela utanför cirkeln. Man bygger upp en repertoar för att kunna åka runt till exempel på spelmansstämmor. Det är då det blir kul på riktigt. Därför går cirklarna ut på att lära sig många låtar. Jag vill att deltagarna ska ut och använda dem. Att spela i cirkeln är förstås kul, men inget självändamål. "

Här kan man läsa en intervju med Buffalo där han berättar om det finfina livet som cirkelledare.

Hej hej och heja dig Buffalo!
//Sara

MUSIKTIPS

Tack Folke för dessa två pärlor!

PETTER WICKMAN GÄSTBLOGGAR OM RESAN TILL USA DEL 2

Showcase och mingel under APAP 2012

Monter är en viktig del. Det är mycket folk i rörelse på mässan och dom som är intresserade söker upp montern och ställer frågor och utbyter kontakter.



Emilia Amper demonstrerade, den för USA mycket exotiska, Nyckelharpan.

Vi har nu haft vårt stora showcase* på Skandinavien House i New York. Svensk jazz, nutida, folk- och världsmusik presenterades under eftermiddagen och kvällen. Emellan showcasen bjöd vi in publiken till mingel och lättare tilltugg.



Irmelin- Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld på Skandinavien House.



Haci Tekbilek & Per Lenner, här med Hacis bror Omar Faruk Tekbilek och brors son som gästade dom på Skandinavien House.

Mycket handlar om att möta gamla, nya vänner och knyta kontakter för att vidare ingå samarbeten som kan resultera i turnéer och stora som små projekt, så som nya musikaliska möten eller stora internationella samarbeten eller utbyte av erfarenheter och idéer.



Viktiga minglet mellan Showcasen på Scandinavian House.

Nu efteråt börjar uppföljningen av alla visitkort och kontakter man har fått under denna resa. Odla kontakterna och och stärka relationen med människorna. Detta är ett långsiktigt arbete.

Nu återstår även en uppföljning och utvärdering av projektet som jag garanterat vet kommer leda till nya samarbeten, projekt och möten mellan människor, organisationer, länder.

Jag kommer garanterat skriva några ytterligare rader om mina och andras intryck av satsningen och resan i RFoDs tidning Folkmusik och Dans framöver. Håll ögonen öppna.

//Petter Wickman


*Showcase är en kortare presentation eller konsert för branschfolk där artister framträder inför festivalbokare, agenter m.m. Är ett mycket vanligt inslag i musikbranschen.

GALAN BÖRJAR TA FORM...

Folk och världsmusikgalan börjar mer och mer likna det galanta och spexiga event det kommer att bli. Häromdagen släpptes artisterna som uppträder under kvällen, och Folkbloggen väljer lite slött att copypejsta in de deltagande. För ändå, det ser ju jädrigt spännande ut. Smaskigt smaskigt.

Samisk, romsk, persisk och skånsk musik är något av det som väntar på årets Folk & Världsmusikgala. Och en överraskning i absolut toppklass ...

Punsch – Maja Eriksson, sång, Erik Ronström, gitarr, Samuel Andersson, slagverk/oktavfiol. Vann pris som Årets Nykomling i fjol. Bjuder på snygga personliga sånger i gränslandet mellan visa och pop. www.punschmusic.se.

Väsen – Olov Johansson, nyckelharpa, Roger Tallroth, gitarr, Mikael Marin, viola. Evigt unga veteraner med världen som arbetsfält. Oerhört samspelt och rolig trio som spelar traditionellt och eget. www.vasen.se.

Jeanette Eriksson, fiol & Beata Söderberg, cello – debut för en ny, spännande konstellation med en skånsk och mycket driven riksspelman och en cellist med förkärlek för bl a egna tangomelodier. www.jeanetteeriksson.se / www.beatasoderberg.com.

Faela - Hugo Coronel, sång/gitarr, Michael Mino, sång/bas, Erik Rask, trummor, Mika Forsling, elgitarr/sång, Göran Abelli, trombon, Edin Bahtijaragic, dragspel/sång. Malmöband som med rötter i Sverige, Sydamerika och Balkan bjuder på röjig ska, reggae och Balkan med stänk av latin och jazz. www.faelaband.com.

Sofia Jannok – Sofia Jannok, sång, Peter Tikkanen, piano, Johan Englund, trummor, Juan Mendoza, bas, Axel Andersson, gitarr. Sofia från Gällivare har på några få år slagit igenom även internationellt med sin folkpopjazz på samiska. Grammisnominerad och även nominerad som Årets Artist här på galan 2010. www.sofiajannok.com.

Jelena Jakubovitch – Jelena Jakubovitch, sång, Lelo Nika, accordion, Olle Linder, slagverk, Martin
Widlund, gitarr, Thommy Andersson, bas, Carl Bagge, piano. Jelena är en ryskfödd sångerska som fokuserat på den romska musiken. Hennes fjolårs-CD med romska sånger från Ryssland, färgade av andra länders musik, väckte uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. www.jelenaj.com.

Bahram Bajelan – Bahram Bajelan, sång/setar, Emma Ahlberg, fiol, Moa Danielsson, tabla, Gunnar Lingegård, luta. Bahram Bajelan är en av världens populäraste persiska sångare. Född i Teheran där han studerat för mästarmusiker men numera bosatt i Sverige. www.bajelan.com.

ConFusión – Ahmad Al Khatib, oud, Robban Svärd, gitarr, Richard Ekre-Suzzi, bansuri/piano, David Kuckhermann, slagverk, Ann ”La Pantera” Sehlstedt, dans. Confusion/förvirring, detta underbara tillstånd uppstår när fyra musiker och en dansare med rötter i den orientaliska, indiska, svenska och spanska flamencotraditionen möts i sann fusion, där musiken låter sig färgas tan att för den sakens skull äventyra respekten för traditionen.

Goran Kajfes med gäster – Goran Kajfes är en av Sveriges mest uppmärksammade trumpetare, kanske mest inom jazzvärlden. Här kommer han i spetsen för en grupp med ett par hemliga gäster i världsklass. Vad det blir avslöjas inte förrän på galascenen men räkna med ett absolut unikt framträdande med något utöver det vanliga!

STÖDKONSERT FÖR OLLE LINDVALL

Till förmån för gitarristen och folkmusikern Olle Lindvall anordnades en stödkonsert förra veckan i Skattungbyn. Hans hus brann tragiskt ner till grunden några dagar före julafton där också hans fyra gitarrer strök med. Men byborna i Skattungbyn agerade snabbt och satte ihop en magnifik konsert där mängder av folk från bygden deltog med musik. Orsa Spelmanslag, Noomi Runa, Jonny Soling, Bandet i Byn, Alexandra Särström plus många många fler spelade in slantar till Olle.

Enligt FaluKuriren samlades hela 17.000 kronor in och insamlingen pågår fortfarande. Simon Simonsson skriver detta på Facebook och Folkbloggen hakar på och uppmanar alla att hjälpa Olle!

//Sara

OCH DE NOMINERADE...

... i kategorin Folkmusik/Visa i Manifestpriset är...

MARIN/MARIN- SMÅFOLKET
MERIT HEMMINGSSON- EQ
NAVARRA- NYA FÖNSTER
SIRI KARLSSON- GRAN FUEGO

Manifestpriset är ett nio år gammalt pris som skapats för att premiera och uppmärksamma artister på oberoende skivbolag. Manifestpriset delas ut i femton olika kategorier -allt från jazz till dansband till rock ska hyllas. Jurygrupperna består av utövande musiker, journalister och annat kunnigt musikfolk. Priset delas ut under Manifestgalan den 3 februari i Stockholm.
Nog känns ändå Manifestpriset som ett sympatiskt och mer kunnigt pris än Grammisgalan då deras nomineringar inom folkmusik och visa ser ut som följande:

CAJSASTINA ÅKERSTRÖM – VISOR FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN
ERIC BIBB – BLUES, BALLADS & WORK SONGS
LASSE TENNANDER – EREMIT I ETT KOLLEKTIV
MERIT HEMMINGSON – EQ

Inget ont om de nominerade ovan, men inte en enda instrumental platta finns nominerad och det känns som ett ganska urvattnat folkmusik/visabegrepp om undertecknad får ha en åsikt.

Senare i vår kommer också Folk och världsmusikgalan att släppa sina nominerade. Det blir olidligt spännande.
//Sara

TRALLALORE

Genua, en hamnstad i nordöstra Italien, har en fett fräsig musiktradition: Trallalore. Som en hel liten orkester med solister, gitarrer och basister fast enbart röst. SÅ SJUKT SNYGGT.




ps. tack till Olof Misgeld som tipsade! ds.

PETTER WICKMAN GÄSTBLOGGAR OM RESAN TILL USA

Swedish Music på APAP 2012 i New York

Jag är i New York och representerar RfoD – Riksförbudet för Folkmusik och Dans under min vistelsen i New York. Där RfoD är en av åtta organisationer (Musikverket, Musikcentrum Öst, Svensk Jazz, Föreningen Sveriges Tonsättare, Musikalliansen, Musik i Syd och Kultur i Väst) står bakom storsatsningen att marknadsföra och presentera svenska artister på konferensen APAP i New York (Association of Performing Arts Presenters). Detta är en fin möjlighet för artisterna att hitta amerikanska agenter, festivaler, närverka, möta och inspireras av andra branschfolk och musiker.

Artisterna som presenteras genom detta projekt är Josef & Erika, Cecilia Persson, Midaircondo & Michala Østergaard-Nielsen, Vacuum, ThereAreNoMoreFourSeasons och Fredrik Kronkvist Quartet.

Mer folk och världsmusik orienterade artisterna är Skaran (fd Absolut Trio), Irmelin, Haci Tecbilek med Per Lenner.

Här är nästa alla artisterna samlande för en genomgång och möte, genomgången ges av Ragnar Bertling (Musikcentrum Öst), Karin Inde (Svensk Jazz) och Sandra Peevers (Amerikansk producent för projektet) inför konferensens öppnande och praktiska saker gällande de showcase som kommer presenteras på Scandinavian House nu på söndag den 8 januari där viktiga personer från hela världen bjuds in för att höra på artisterna och då detta kan leda till vidare samarbeten med eventuella turnéer i USA och världen i stort.

Konferensen äger rum på hotel Hilton New York 6 – 10 januari mitt på Manhattan.

Affisch, Folder och USB-minne med spellistor och information om artisterna.

Mer info om konferensen: apapnyc.org

För att sticka ut lite bland mängden utställare har vi byggt vårt egna Scandinavian House i vår monter på APAP. Där vi får möjlighet att möta branchfolk.

//Petter Wickman

Sådär. Nu är Folkbloggens något sega jullov över. Vila behöver de flesta, och julen är rätt bra för sån aktivitet. Men nu blir det andra bullar! Våren ligger framför oss och lockar förföriskt med nyheter, berättelser, bilder och tankar. Vi kör. Hojta om det är något ni vill ha med i bloggen!
//Redaktör Sara och Sveriges Spelmäns Riksförbund

NÄR TYSLKAND TOLKAR SVENSK KULTUR:

KRISTIN BORGEHED RAPPORTERAR FRÅN BLEKINGE

Konserten Blekingsk jul hölls den fjärde advent för andra året i rad. Folk Practice Trio; Kristin Borgehed (sång, kontrabas) Astrid Selling Sjöberg (fioler, sång, harpa) och Ingrid Björngreen-Nilsson (sång, trumma, harpa) för musiken den här gången. Repertoaren bestod i huvudsak av folkmusik vi funnit i Blekingearkiven. Det innebar förutom polskor och koraler några Alice Tegnérlåtar samt inte minst en juljig (!) kallad ”Gläd dig åt julen”!

Dagen till ära hade vi arbetat fram en variant på Trettondedagsvisan upptecknad av Stålberg på 1930-talet efter Ingrid Isaksson, Röaby. Eftersom uppteckningen var fragmentariskt och full av bläckklumpar krävdes flera timmars detektivarbete innan vi hade en konsertfärdig version!

Eftersom konserten hölls i Slöjdhuset i Ronneby fanns möjligheten för åhörarna att pyssla och dricka glögg under konserten, något som bidrog till en mysig och julig inramning. Allt avslutades med att alla musiker och åhörare tillsammans dansade och sjöng en lokal Staffansballad!


//Kristin och Astrid för Folk Practice Academy