Igår kväll kunde TT rapportera om att två kvinnor i Malmö anmält ett folkdanslag till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de inte fick dansa tillsammans med varandra. I dessa tider då Ami Dregelid och queerpolskeutövarnas pedagogik dragit runt om i Sverige är det lätt att tro att dansgolven är fett jämställda, att det inte längre är dam och herrsteg som är de rådande utan att det pratas om förare och följare. Men tji fick vi! Uppenbarligen gror gamla föreställningar om att kvinns är för svaga för att orka dansa hambo på förarsidan. 50- talet ringde och ville ha sin hembygdsromantiska bild av den menlösa kvinnan med svagt sinne och rutigt förkläde tillbaka.
Personligen tycker jag det är bra att detta DO-anmäls. Vissa tycker säkert detta är känsligt eller tarvligt, men å andra sidan sätter detta press på att även folkdanslag som tycker att könet är en viktig del av uppvisningarna kan behöva tänka till och fundera över sin verksamhet. Jag tänker att ett folkdanslag ska spegla hur folkdansen ser ut och vad den är - speciellt i uppvisningar. Och tittar en på ett dansgolv från valfri stämma eller festival idag dansar folk med varandra oavsett kön. Det är väl för tusan rörelsen och dansen som är det relevanta, inte hur det ser ut mellan benen på dansarna! Visst kan folkdanslaget välja att köra efter sina gamstrukturer- men då bör de också vara något uppmärksamma på vad det signalerar.
För en viktig aspekt i detta är också att förstå sambandet mellan nationalistiska krafter. För nog är det inte konstigt att Sverigedemokrater omfamnar en svensk folkkultur som inte bara är rätt "etniskt svensk" och nästan enbart har vita utövare- de traditionella könsrollerna i folkkulturen passar också väldigt bra in i de socialkonservativa värderingarna som frodas inom extremhögern. Jag menar, inte är det konstigt att en nationaldemokrat blir aslycklig av att åka på folkmusikfestival- den är ju i stort sett jättesvensk med vita personer på scen och i publiken. Och de spektrum av olika könsroller som bjuds kan stundtals vara rätt småttiga. Rätt gammelmodiga rent ut sagt. En kvinna ska vara kvinna och en man ska vara man och en man och en man kan inte dansa polska med varandra i ett folkdanslagsuppvisning. Och inte att att en svensk folkmusiker kan spela en bit från Bulgarien eller att kurd spelar en polska på oud. Ser ni att gränsen är ganska luddig? Att det är samma sorts argumentation? Vill vi ha en folklig rörelse som är fri från nationalistiska belackare så bör en också kolla hur vår egna rörelse ser ut- hur vi behandlar de som är en del av rörelsen - utövare, lyssnare, publik, dansare eller musiker. Ni vet- det här med kön och etnicitet och klass och sådana saker- det hänger ihop med hur vi ser och värderar varandra.
Vad tänker ni?
//Sara Parkman
4 kommentarer:
Jag tycker också att det är välkommet med en DO-anmälan. Främst för att jag tror att det kan hjälpa oss att ta samtalet om könsnormer i dansen till en annan och, enligt mig, mer konstruktiv nivå än jag ofta upplevt varit fallet tidigare. Om vi är tydliga med att det vi talar om är huruvida vi ska tillåta könsdiskriminering i genren eller inte får debatten en annan skärpa än om vi ska mölja runt i frågor om tradition och kulturarv. Genom att sätta strålkastarljus på just könsdiskrimineringsfrågan blir det svårare att blanda bort korten. Jag menar, det är väl knappast den patriarkala maktstrukturen vi menar när vi talar om det immateriella kulturarvet? Att skilja på dans och kontext blir i detta avseende allt viktigare och ett folkdanslag som vill köra med något slags "re-enactment" där deltagarna, förutom att dansa, även förväntas ge upp sina egna identiteter för att istället spela rollerna som män och kvinnor i en helt annan, och sedan länge svunnen, tid - med allt vad det möjligen innebär i form av könsmaktsordningar och annat, bör vara tydliga med att det är detta de erbjuder.
jag tänker att det du skriver är så logiskt och grundläggande... MEN DU SA DET!! Tack för det! Bra gjort! Skriver under på allt!
Jag håller med angående DO-anmälan. Det är bra att en sån här sak tas upp och förhoppningsvis kan det leda till konstruktiva diskussioner och utveckling.
Jag är dock tveksam till att "folkdanslag ska spegla hur folkdansen ser ut och vad den är - speciellt i uppvisningar." Folkdanslagen representerar en extremt specifik, liten, avgränsad del eller aspekt av allt det vi kan kalla svensk folkdans. Personligen är jag brutalt toktrött på att få frågor som handlar om t.ex. hur många som har folkdräkt när man går på folkmusikkonsert (eller hur många som är under 30, eller om man måste kunna alla danser perfekt innan man ger sig ut på dansgolvet, eller...). Och som jag ser det är det väldigt mycket folkdanslagskulturen och bilden av folkdanslagen (och spelmanslagen) som representativa för hela folkmusik- och folkdans-världen som skapar den typen av frågor. Folkdanslagen är inte representativa och kommer aldrig bli. Och då är det bättre att vara tydlig med det, än att argumentera för att de ska bete sig som om de vore det.
Jag är nog böjd att hålla med både Erika och Sven. Det folkdanslag sysslar med är ju just någon form av "re-enactment", där man spelar en roll och dansar efter bestämda koreografier.
Skicka en kommentar