14 juni 2013

HANNA: RAPPORT FRÅN RANSÄTERSTÄMMAN!

Vi packar ihop under lördagskvällen och precis när skymningen faller rullar bilen ut från Ransäters hembygdsgård. Men före det: 

Fredag kväll. Anländer i bil med goda vänner. Lite mat, en öl och tältuppslagning, sedan börjar det som hör Ransäterstämman till, nämligan vandrandet. Först bort bland tälten, till en stuga full av releasefestglädje, fantastiskt duosamspel och hur mycket dillchips som helst. Sedan vidare, men inte långt för rätt snart fastnar vi vid ett ledigt bord bland stugorna. Där spelar jag och goda vänner härliga gamla låtar, som är så där bra som låtar kan bli bara när det är stämma. Så vidare, träffa vänner, snacka lite här och lite där. Plötsligt blir den jag tycker mest om dunderförkyld och behöver omvårdnad. Kvällen slutar snabbare än jag har tänkt, men är lika fin för det.

Natt i tältet. Ryggen är kall, jag vänder på mig. Nej, nu blir rumpan kall, magen kall, kinden kall. Armen somnar för att jag inte har någon kudde med mig. Den jag tycker mest om är febervarm och andas ytligt. På tältduken samlas daggen. Den tränger igenom duken, når  in till mig när jag av misstag slänger upp armen mot tältväggen. Åh, kan inte solen gå upp så den bränner bort fukten? 

Lördag morgon i tältet. Jag ligger och sover i en bastu. Vaknar av rörelser utanför tältet, kollar klockan. Halv tio. Varför, varför önskade jag i natt att solen skulle gå upp? Nu är den här och bränner obarmhärtigt. Jag klättrar ut ur tältet.

Lördag morgon utanför tältet. Solen skiner från en klarblå himmel och jag undrar hur jag någonsin kunde klaga på lite sol. Detta väder påminner om mitt allra första år på Ransäterstämman, när jag sov i ett strandtält som inte hade något innertält och vi lät tältet stå öppet under natten. Dags för frukost, ägg kokas på stormkök och kaffe bryggs enligt gammalt turkiskt knep direkt i kopparna. Febersjuklingen i tältet tillfrisknar mirakulöst, bara lite snuva kvar.

Inne på hembygdsgården köper vi kaffe och glass. Fina människor spelar Trollens brudmarsch och taggar för princessbröllop. Tvärt emot låtens tänkta effekt börjar det regna. Vi flyttar in i caféet och sjunger psalmer och frälsislåtar. Andra som vi inte känner sjunger med. Det är stämning.

Vila i tältet, princessbröllop på smartphone och middag på stormkök i goda vänners lag. Så packar vi ihop tält, kylväskor, sovsäckar och kläder, för helt plötsligt är det kväll. Sitter ett tag på trappan till en av stugorna och tittar på det fantastiska Ransäterljuset när solen går ned över trädtopparna. Dags för en sista runda på tunet. Jag tar en svängom med den jag tycker mest om, som har som mål att lära sig att dansa denna stämma. Polskan sitter fint efter några låtar. Snackar med folk. Blir haffad av några vänner som vill höra sin bröllopspresent, en vals jag inte spelat på snart ett år. Jag hittar den långt bak i huvudet och får fin spelhjälp av kompisar som var med på bröllopet. Så är det dags att säga hejdå. Hejdå alla vänner, hejdå Ransäter. Hej sommaren!

Precis när skymningen faller rullar bilen ut från Ransäters hembygdsgård. Vi far genom natten och diktar nya verser till I Rio de Janeiro för att hålla oss vakna.

//Hanna Andersson














1 kommentar:

Martin A sa...

Fint skrivet, men det var mig en kort Ransätervistelse det!

Skicka en kommentar