Rapport! KAUSTINEN FOLK MUSIK FESTIVAL 2012 by Ida Kronholm

• • 
    
    
    
    
    Egentligen vill jag bara skrika rätt ut i en kvart eller så, men jag antar att en riktig rapport är att föredra på en seriös publikation som denna. 

    Kaustby folkmusikfestival (Kaustinen är det finska ortsnamnet, Kaustby det svenska) arrangerades den 9-15e juli, i år för 45e gången! Länge var festivalen Nordens avgjort största, nu för tiden vet jag inte hur det ligger till med statistiken men 70 000 besökare väntades förra veckan komma till den lilla urfinska by som är Kaustby. Här finns en stark tradition av svinbra spelmän, där teknisk skicklighet står i förgrunden och steget till den klassiska musiken är kort. Konsta Jylhä, den legendariska spelmannen, är ständigt närvarande också i dagens Kaustby - ät på Ravintola Pelimanni (Spelmansrestaurangen), dansa på Konstan Baari (Konstabaren), bo på Konstan tie (Konstas väg) - och under festivalveckan kommer man inte under någon spelstund undan hans krångliga men fantastiska låtar. Till Kaustby hör än fler byar med stark spelmanstradition, som Järvelä, Vetil, Salonkylä och så vidare. Perfekta platsen för festival, med andra ord! 

    
    

    På Kaustbyfestivalen kretsar det mesta kring konserter och de flesta besökarna är där enbart i egenskap av publik, vilket gör att programmet varje år håller vansinnigt hög kvalitet. Omkring tolv scener är igång förmiddag till tidig morgon, däribland den stora arenan med plats för tusentals åskådare, mindre pubscener, intima inomhusscener, barntält och "Kaustinen-sali", Kaustbysalen, en högklassig konsertscen insprängd i berget i det stora Centret för folkkultur som bygden också kan skryta med. Där finns också Kallioklubi, en scen som sett ett och annat dansband i sina dar men där Frigg måndag kväll släppte sin femte skiva, Polka V. För er som köpt den och ni andra som nu skyndar att göra det kan jag avslöja att den avbrutna fiol man ser i skivfodralet inte är något montage utan helt enkelt bandmedlemmen Alina Järveläs fiol sedan Tero Hyväluoma, också han violinist i Frigg, trampat på den. Frigg syntes senast i Sverige den andra juli på Boda gammelgård. 

    I år kunde man på festivalen se JPP som firade 30årsjubileum, årets grupp Siba Folk Big Band (Sibeliusakademins folkmusikstuderanden ledda av Petri Prauda), Kardemimmit (ung kantele- och sånggrupp), T for Three (Timo Alakotilas schlagerprojekt), vinnarna i Nord11 - Hohka, mongolisk-fransk-bulgariska Violons Barbares, Hyperborea, Emilia Lajunen, Bruce Molsky, den fantastiska duon Siv Ekström/Ida Kronholm mfl. Sverige var välrepresenterat i årets program, med gästande storheter som Magnus Holmström, Ulrika Gunnarson och Jonas Åkerlund samt Hazelius Hedin. Kalle Ankarblom höll i workshop och Dalarnas spelmanslag med gäster spelade på stora arenan och i det mer intima Pelimannitalo - spelmanshuset. Ett av många bra scenjam var dansspelningen med JPP och Dalarnas spelmanslag samt undertecknad tillsammans med Kaustbybor och diverse löst svenskt folk. Trevligt, även om de extremt ödmjuka och självförglömmande finnarna fick sjunka längre bak för varje låt till förmån för de långrocksklädda spelmännen i gula brallor. Finlands sak är vår! tänkte de kanske. 

    Det nordiska dansprojektet Nordic Dance 2012 var ett spännande inslag i festivalen. I nära ett och ett halvt år har en grupp unga spelmän och dansare från Finland, Sverige, Danmark och Norge jobbat tillsammans med att arrangera musik och ta fram koreografier att sätta ihop till en show för att visa upp alla ländernas traditioner. Premiären skedde den 11.7 på Nordlek i Steinkjer i Norge och lördag den 14.7 stod de på arenan i Kaustby. För en uppvisningsdansskeptiker som jag själv blev framträdandet en glad överraskning. Det var ständigt intressant, vackert och väl genomfört. En eloge till deltagarna och deras ledare Vegar Vårdal och Paula Kettu.

    Mauno Järvelä, legendarisk spelman från Kaustby tillika JPP-medlem, har i årtionden lett enormt populära barngrupper som han kallar Näppärit (ung. ‘knäpparna’). Man spelar fiol på gehör och efter noter, folkmusik och klassiskt, allt i ett med två enkla principer: alla får vara med, och det ska vara roligt. Hans böcker med Näppärit-låtar, arrangemang och tillvägagångssätt har spritt sig vida omkring och nu finns ett nordiskt samarbete som ordnar gigantiska Näppäriträffar, fast då med det lite snofsigare namnet Folkskandia. En sådan träff inföll helgen före årets festival i Kaustby, och på tisdagen kunde man så bevittna en konsert på stora arenan med 450 barn och ungdomar ledda av Mauno Järvelä och hans döttrar. Mäktigt! Svenska ledare på helgens kurs var bl.a. Kalle Ankarblom och Jonas Bleckman. Flera svenska ungdomar deltog parallellt också i en masterclass med Frigg och Baltic Crossing som avslutades med konsert på tisdagkvällen. 

    För mig som pratar så lite finska är det glädjande att fler och fler svenskar verkar hitta till Kaustbyfestivalen. Från ledningens håll vill man påverka festivalen i en öppnare riktning och göra den ännu mer till spelmännens festival med mer buskspel, små konserter osv. Redan nu har de den oerhört förmånliga dealen att man får anmäla sig att konsertera med sin grupp, en kompis eller helt solo och i gengäld får man inträde till hela festivalen, subventionerad mat och billigt boende. Ta chansen! 

    
    

    Årets festival var allt jag kunnat önska och mer. Sjuka konserter, fantastiskt spel och många nattliga språkbad. Det där med språket blir ju lättare ju längre natten lider, så pröva ni med att tvinga era samtalspartners till att tala svenska efter midnatt. Ni ska se att deras skolundervisning i det andra inhemska språket vaknar till liv fast de tidigare på dagen påstått sig bara tala finska och engelska. Jag själv fick sånt finskaflyt att jag inte ens slog om när jag skulle tilltala svenskspråkiga. 

    Så om ni inte tidigare besökt Kaustbyfestivalen, boka redan nu in 8-14.7 2013. Ni behöver det, för fiolen, för folkmusiken, för finskorna och finnarna och finkeln. Men framför allt för festen.