Folkbloggen

7 augusti 2012

Rapport! KAUSTINEN FOLK MUSIK FESTIVAL 2012 by Ida Kronholm

Egentligen vill jag bara skrika rätt ut i en kvart eller så, men jag antar att en riktig rapport är att föredra på en seriös publikation som denna.

Kaustby folkmusikfestival (Kaustinen är det finska ortsnamnet, Kaustby det svenska) arrangerades den 9-15e juli, i år för 45e gången! Länge var festivalen Nordens avgjort största, nu för tiden vet jag inte hur det ligger till med statistiken men 70 000 besökare väntades förra veckan komma till den lilla urfinska by som är Kaustby. Här finns en stark tradition av svinbra spelmän, där teknisk skicklighet står i förgrunden och steget till den klassiska musiken är kort. Konsta Jylhä, den legendariska spelmannen, är ständigt närvarande också i dagens Kaustby - ät på Ravintola Pelimanni (Spelmansrestaurangen), dansa på Konstan Baari (Konstabaren), bo på Konstan tie (Konstas väg) - och under festivalveckan kommer man inte under någon spelstund undan hans krångliga men fantastiska låtar. Till Kaustby hör än fler byar med stark spelmanstradition, som Järvelä, Vetil, Salonkylä och så vidare. Perfekta platsen för festival, med andra ord!

På Kaustbyfestivalen kretsar det mesta kring konserter och de flesta besökarna är där enbart i egenskap av publik, vilket gör att programmet varje år håller vansinnigt hög kvalitet. Omkring tolv scener är igång förmiddag till tidig morgon, däribland den stora arenan med plats för tusentals åskådare, mindre pubscener, intima inomhusscener, barntält och "Kaustinen-sali", Kaustbysalen, en högklassig konsertscen insprängd i berget i det stora Centret för folkkultur som bygden också kan skryta med. Där finns också Kallioklubi, en scen som sett ett och annat dansband i sina dar men där Frigg måndag kväll släppte sin femte skiva, Polka V. För er som köpt den och ni andra som nu skyndar att göra det kan jag avslöja att den avbrutna fiol man ser i skivfodralet inte är något montage utan helt enkelt bandmedlemmen Alina Järveläs fiol sedan Tero Hyväluoma, också han violinist i Frigg, trampat på den. Frigg syntes senast i Sverige den andra juli på Boda gammelgård.

I år kunde man på festivalen se JPP som firade 30årsjubileum, årets grupp Siba Folk Big Band (Sibeliusakademins folkmusikstuderanden ledda av Petri Prauda), Kardemimmit (ung kantele- och sånggrupp), T for Three (Timo Alakotilas schlagerprojekt), vinnarna i Nord11 - Hohka, mongolisk-fransk-bulgariska Violons Barbares, Hyperborea, Emilia Lajunen, Bruce Molsky, den fantastiska duon Siv Ekström/Ida Kronholm mfl. Sverige var välrepresenterat i årets program, med gästande storheter som Magnus Holmström, Ulrika Gunnarson och Jonas Åkerlund samt Hazelius Hedin. Kalle Ankarblom höll i workshop och Dalarnas spelmanslag med gäster spelade på stora arenan och i det mer intima Pelimannitalo - spelmanshuset. Ett av många bra scenjam var dansspelningen med JPP och Dalarnas spelmanslag samt undertecknad tillsammans med Kaustbybor och diverse löst svenskt folk. Trevligt, även om de extremt ödmjuka och självförglömmande finnarna fick sjunka längre bak för varje låt till förmån för de långrocksklädda spelmännen i gula brallor. Finlands sak är vår! tänkte de kanske.

Det nordiska dansprojektet Nordic Dance 2012 var ett spännande inslag i festivalen. I nära ett och ett halvt år har en grupp unga spelmän och dansare från Finland, Sverige, Danmark och Norge jobbat tillsammans med att arrangera musik och ta fram koreografier att sätta ihop till en show för att visa upp alla ländernas traditioner. Premiären skedde den 11.7 på Nordlek i Steinkjer i Norge och lördag den 14.7 stod de på arenan i Kaustby. För en uppvisningsdansskeptiker som jag själv blev framträdandet en glad överraskning. Det var ständigt intressant, vackert och väl genomfört. En eloge till deltagarna och deras ledare Vegar Vårdal och Paula Kettu.

Mauno Järvelä, legendarisk spelman från Kaustby tillika JPP-medlem, har i årtionden lett enormt populära barngrupper som han kallar Näppärit (ung. ‘knäpparna’). Man spelar fiol på gehör och efter noter, folkmusik och klassiskt, allt i ett med två enkla principer: alla får vara med, och det ska vara roligt. Hans böcker med Näppärit-låtar, arrangemang och tillvägagångssätt har spritt sig vida omkring och nu finns ett nordiskt samarbete som ordnar gigantiska Näppäriträffar, fast då med det lite snofsigare namnet Folkskandia. En sådan träff inföll helgen före årets festival i Kaustby, och på tisdagen kunde man så bevittna en konsert på stora arenan med 450 barn och ungdomar ledda av Mauno Järvelä och hans döttrar. Mäktigt! Svenska ledare på helgens kurs var bl.a. Kalle Ankarblom och Jonas Bleckman. Flera svenska ungdomar deltog parallellt också i en masterclass med Frigg och Baltic Crossing som avslutades med konsert på tisdagkvällen.

För mig som pratar så lite finska är det glädjande att fler och fler svenskar verkar hitta till Kaustbyfestivalen. Från ledningens håll vill man påverka festivalen i en öppnare riktning och göra den ännu mer till spelmännens festival med mer buskspel, små konserter osv. Redan nu har de den oerhört förmånliga dealen att man får anmäla sig att konsertera med sin grupp, en kompis eller helt solo och i gengäld får man inträde till hela festivalen, subventionerad mat och billigt boende. Ta chansen!

Årets festival var allt jag kunnat önska och mer. Sjuka konserter, fantastiskt spel och många nattliga språkbad. Det där med språket blir ju lättare ju längre natten lider, så pröva ni med att tvinga era samtalspartners till att tala svenska efter midnatt. Ni ska se att deras skolundervisning i det andra inhemska språket vaknar till liv fast de tidigare på dagen påstått sig bara tala finska och engelska. Jag själv fick sånt finskaflyt att jag inte ens slog om när jag skulle tilltala svenskspråkiga.

Så om ni inte tidigare besökt Kaustbyfestivalen, boka redan nu in 8-14.7 2013. Ni behöver det, för fiolen, för folkmusiken, för finskorna och finnarna och finkeln. Men framför allt för festen.

Simon Simonsson och Joel Bremer

Här minsanns bjuds det på finmusik av inga mindre än Simon Simonsson och Joel Bremer. Dessa herrar håller i detta nuet på att spela in en skiva med Olle Simonsson och Kjell-Erik Eriksson. En pigtjusarplatta har jag hört det ryktas om. Jag ser hemskt mycket fram emot den. Men här; lyssna och njut

25 juli 2012

Backafestivalen!

”Sveriges trevligaste festival!” - skrev Ystads Allehanda i en artikel dagen innan Backafestivalen satte satte igång för sjunde(?) året i rad. Jag spenderade en vecka på att hänga på Österlen och även ge ett handtag när festivalens karaktäristiska cirkustält skulle resas.

Backafestivalen äger rum på fälten bakom Tjörnedalagården i Baskemölla. När man kommer från vägen vandrar man genom en gård av skånelängor, under några pampiga ekar och ut på en vacker äng. Mitt på, en stor ek, och vid ängens slut en slutning ner mot havet som fond. När jag kommer på onsdagskvällen har man rest ett par tält, pizzaförsäljarna har precis slagit läger med sina husbilar. Några stycken från Rörums BackaFestival Kulturförening, en ideell förening med lokala krafter i alla åldrar, håller på sluta för dagen. Men dagen därpå fylls änget av ett stort flitigt gäng som sedan skulle jobba ända tills festivalen stod i prakt på fredagen.

Backafestivalen är en fest för alla, med en grund i folk- och världsmusik finns något för alla runt om. Två konserttält, ett danstält, ett för poesi och filmvisning, halmbalsborg fyllt med lekande barn, mattält, en fotoutställning, trädklättring, workshops osv. Det är en festival där engagemanget från grunden sprids ut till sista festivalbesökares glädje. Med bra, till stor del osignade akter, den godaste pizzan jag ätit och en himla massa trevligt folk måste jag nog hålla med om, att det här är sveriges trevligaste festival! Missa inte nästa år den som har möjlighet.

Den här filmen fångar stämningen ganska fint:

/Emil Ridderstolpe

11 juli 2012

En hel vecka av musik! Bildbomb!

Måndag med Frigg!

Spela spela spela

Dansa dansa dansa

Tillhörande efterfest

Äntligen påväg till Bingsjö!

Mot oändligheten och vidare.

Äntligen

Morgon i Bingsjötält

Kalas på skullkrogen

Västerdalarna regerar natten

Som sagt.

Solen går upp en torsdagsmorgon

Blå himmel, minns ni den?

Kurs med Hans Röjås i Boda.

Förfest i Boda

Grillmästarna

Fortfarande förfest

Alla vill spela fiol

Utom dom som spelar balalaika.

Bodapolska i växthuset

Förflyttning till gammelgården

Basbalalaika i cykelkärra på skogsstigen

Slut på Bodastämman

Dans i Nedre Gärdsjö

Dans dans dans

Henning Högberg, Mats Berglund och David Albertsson spelar när Malungs Spelmanslag äter laxrullar.

Dans i Röjeråsen

Pausunderhållning när Boda Spelmanslag fikar.

Emma och Daniel Reid.

Med tillhörande och veckans tredje och sista efterkalas hemma.

26 juni 2012

Dega på degis är alltid en bra idé!

Hej på er. Det är Stinas spion i de södraste regionerna som talar…

Fredagen efter Ransäter hade spel-avhållsamheten fått härska länge nog… det var dags för Skånes största campingstämma - Degeberga!! Jag satte mig med full mundering på bussen till Degeberga. Med hela spelmanskitet på ryggen gick jag förväntansfull av bussen och sällskapades av en synnerligen trevlig man som liksom jag hade fiol och tält på ryggen och skulle i samma riktning som jag. Väl framme vid campingen möttes vi av en redan igångsatt stämma. Några av Skånes spelmansförbunds trognaste hade då redan varit i Degeberga sedan onsdagkvällen och förberett inför stämman. Nu hade även vänner från andra sidan sundet tagit sig hit och var i hög fart med glada medryckande tvåtaktare. Det är en ganska lagom paus att ta från varandra kan tyckas, de där dagarna mellan Ransäter och Degeberga - det tog i alla fall inte lång tid för mig innan spelmanshumöret var uppe.

Helgens program var späckat med trevligheter som skivreleaser, spel och dans i cirkustält och på utedansbana, spel vid bäcken, fiol-, durspel-, mungiga- och danskurser, intimkonserter och inte minst näckaspel. Det fanns många möjligheter att spela till dans för de som ville det och det var dans på två olika banor. Många tillbringade också stora delar av tiden på caféet på den mysiga innergården av en gammal skånsk gård som ligger inne på området. Här serverades det kaffe och våfflor och annan (medhavd) gottis och massor av buskspel förstås!

På fredagen släpptes skivan ”Näckalåtar”. Detta efter att två läckra spelemän spatserat spelandes genom campingen till bäcken iförda endast en rosa lurvig hatt och sina instrument. Väl vid bäcken bjöds på fin-sprit och salta pinnar samtidigt som vi fick höra smakprov av skivan från några av spelemännen - Åke Persson, Sven Midgren, Fredrik Pom-pom Bengtsson och Leif Carr. Nu är skivan fastsatt i marken med stål och därmed säkrad från Näcken. Kvällen fortsatte som sig bör med dans till spellista och sedan jam och larv inpå morgonkvisten.

Lördagen började med kurser, barn och ungdomsstämma och sedan skivrelease för Kvara kvartetts nya skiva. Fin konsert avnjöts på innergården och avsmakades med sprit och godis förstås! Familjen Carr släppte sedan sin skiva och spelade frejdigt till dans på utedansbanan. Kvällen fortskred med jam och buskspel samt dans till ypperligt skickliga spelemän på dansbanorna.

Utedansbanan skymtar här i bakgrunden av min norrlandsöl. (När jag befinner mig i södraste Sverige kan jag inte annat än sakna kära malungs- och norrlandsvänner så här dricks en öl till deras ära. Skål!)

Höjdpunkten var förstås när de stiliga näckarna två hördes i bäcken vid midnatt . Det var stämningsfullt värre och strax efter näckaspelet började det duggregna. Ni vet så där lite lagom så att man ändå kunde dansa på den mysigt upplysta utedansbanan ett tag till. Detta innan det var dags för den traditionella fula visstugan kl 26.00. Hit går man om man har något att berätta och sjunga som man av någon anledning inte vågar yppa på andra ställen. Allt är tillåtet! Även 52 verser av oupphörligt snusk. Denna magiska afton avslutades så fint för min del - vad som hände på andra håll låter jag vara osagt. .

Söndagen var som de flesta söndagar på stämmor brukar vara med ihopaplock och hejdåkramar. Degebergas allspel är emellertid ett av få allspel jag brukar vara med på. Det är riktigt trevligt och så får man våffla (alla som känner mig vet precis hur lätt det är att muta mig, men jag lovar- jag hade spelat även utan våfflan)!

…..Spelmanskitet plockades så ostrukturerat ner, föstes in i närmsta bil och Degebergahelgen avslutades för min del med picknick i gott sällskap vid vackra Forsakar vattenfall.

Over and out, kära PalleStina! Glöm nu inte: Dega på Degis är alltid en bra idé så välkomna nästa år alla spel- och danskompisar!!!

/ Fröken Betson

24 juni 2012

Boktips!

Jag längtar till Bingsjö. Om nio dagar är jag där. När jag har sagt hejdå till folk som jag tycker om under året har jag ofta sagt "Vi ses i Bingsjö". För det är ju det man gör, man ses i Bingsjö. Kanske inte riktigt alla i världen, men ganska många iallafall. I den här boken kan man läsa om fenomenet Bingsjö. Om stämman, om gamla Bingsjöspelmän, och om nya. Intervjuer med Bingsjökunniga och intresserade människor. Mycket intressant bok! Köp den här t.ex. Och hörni, vi ses i Bingsjö!

21 juni 2012

Folkmusik, Boda, Epicentrum, Skaran!

Man skulle kanske kunna tro att folkmusik är stort i Boda. Och även om Bodamusiken är mitt folkmusikepicentrum, så har inte folkmusiken sitt epicentrum här, inte längre. MEN på sommaren är det rätt trevligt, ur folkmusikperspektiv, att befinna sig i Boda. Dom senaste 31 åren har det ordnats folkmusikprogram varje måndag på Boda Hembygdsgård under sommaren. Vilket alltså för mig betyder att jag kan gå på folkmusikkonsert en gång i veckan, och så är det dans varje fredag!

I måndags drog det igång för sommaren, och vi fick besök av fantastiska "Skaran". Skaran som består av Anna Roussel, Jonas Bleckman och Emilia Amper bjöd på en skitbra konsert och sen dans (med glada barn som tyckte att folkmusikkonsert är det bästa man kan gå på!) En underbar kväll. Och bara en av många! Nästa vecka kommer vi få höra Orsa Ungdomskör, Vikarbyns lilla spelmanslag och Too Much Fika. Om två veckor kommer Frigg och spelar powerfolk. Kom till Boda, här är det sommarskoj!

13 juni 2012

Vi äro gatumusikanter allt ifrån skaraborg.

Vår i Stockholm. Då kryper de fram! Gatumusikanterna står i varje hörn och spelar extra fint och extra mycket. Jag blir lika glad varje gång. För jag gillar musik, och de spelar musik för mig. Och så är de glada och snälla och tycker också om musik. Skänk en slant och skänk ett leende och lyssna en stund.