ADRIAN JONES, GJALLARHORN OCH NORRDANS

Gjallarhorn samarbetar med Norrands i en föreställning- berätta mera!
- Ja, detta initierades av Scenkonstbolaget som samarbetar med Norrdans. Idén var Göran Månssons, vår flöjtist. Korreograf Thomas Noone lyssnade på vår musik i kanske en minut innan han tackade ja utan tvekan! I denna produktion består Norrdans av åtta dansare på högsta nivå; fyra tjejer och fyra killar från Danmark, Tyskland, Belgien, Tjeckien, Frankrike, Spanien, England och USA. Korreografen Thomas Noone är från Spanien och har gjort korteografin utifrån våra låtar från tre olika skivor.

Hur har arbetet gått till?
- Vi har fått spela in hur vi låter idag, särskilt de gamla låtarna från 90-talet låter ju lite annorlunda nu med andra medlemmar och instrument. Dessutom samarbetar vi med Ulrika Bodén i denna produktion istället för vår ordinarie sångerska Jenny Wilhelms. Sen har vi repeterat med Thomas och dansarna i januari och nu nyligen innan premiären som var i torsdags kväll på Härnösands Teater.

Hur är det att arbeta med musik till samtida dans?
- Jo, det är ju halva temat i föreställningen s.a.s. - "människan har inte rötter, hon har fötter" he he.. att vi ogenerat blandar element som förknippas med olika tidsepoker. Gjallarhorns musik och uttryck kopplas gärna till medeltid, nordisk mytologi och vikingar etc. samtidigt som vårt sätt att skapa samtida folkmusik på verkligen är av det modernare slaget, he he.. Vi har använt våra befintliga låtar så vi har inte gjort något annorlunda till modern dans, tvärtom har korreografen skapat någonting vackert och väldigt livfullt till vår klangvärld.

Hur känns det nu efter premiären? 
- Mycket bra. Det kom mycket folk och vi fick stående ovationer. Länkar till turnéplan och recensioner finns här.

Vem är Adrian Jones?
- Jag är stråkmusiker från Leksand med ett brett verksamhetsområde från popstråk och kammarmusik till spelmansmusik och Gjallarhorn. Mer om mig kan man läsa på min hemsida som är i uppbyggnadsfas www.adrianjones.se 

Vad har Gjallarhorn för framtidsplaner? 
- Gjallarhorns planer är ännu något odefinerade. Vi hoppas förstås att vi kan få lite medvind med hjälp av denna lyckade produktion, men vi kommer också ganska direkt ifrån flera års uppehåll. Vi håller tummarna för att vi ska kunna spela mer med bandet i framtiden!

TEASER FRÅN RESiDANS

En ny omgång av det sceniska dansprojektet RESiDANS är i görningen. Denna gång är det Örjan Andersson som är koreograf och kompositör är elektronikamusikern Hans Appelqvist. En mycket spännande kombo - två konstnärer från ett annat fält än folkmusik och dansvärlden möter folkdansare och folkmusiker för att gemensamt kötta ihop en föreställning.
Dansare är Andreas Berchtold, Magnus Samuelsson, Torill Steinjord, Anton Schneider, Linda Reinered. Musiker: Ellinor Fritz och Pontus Estling

En teaser:

Andersson Dance / RESiDANS "Karmer kring blå" urpremiär Dalateatern 6 april 2013 from Magnus Nordberg on Vimeo.

FOLKDANSLAG DO- ANMÄLS

Igår kväll kunde TT rapportera om att två kvinnor i Malmö anmält ett folkdanslag till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de inte fick dansa tillsammans med varandra. I dessa tider då Ami Dregelid och queerpolskeutövarnas pedagogik dragit runt om i Sverige är det lätt att tro att dansgolven är fett jämställda, att det inte längre är dam och herrsteg som är de rådande utan att det pratas om förare och följare. Men tji fick vi! Uppenbarligen gror gamla föreställningar om att kvinns är för svaga för att orka dansa hambo på förarsidan. 50- talet ringde och ville ha sin hembygdsromantiska bild av den menlösa kvinnan med svagt sinne och rutigt förkläde tillbaka.
Personligen tycker jag det är bra att detta DO-anmäls. Vissa tycker säkert detta är känsligt eller tarvligt, men å andra sidan sätter detta press på att även folkdanslag som tycker att könet är en viktig del av uppvisningarna kan behöva tänka till och fundera över sin verksamhet. Jag tänker att ett folkdanslag ska spegla hur folkdansen ser ut och vad den är - speciellt i uppvisningar. Och tittar en på ett dansgolv från valfri stämma eller festival idag dansar folk med varandra oavsett kön. Det är väl för tusan rörelsen och dansen som är det relevanta, inte hur det ser ut mellan benen på dansarna! Visst kan folkdanslaget välja att köra efter sina gamstrukturer- men då bör de också vara något uppmärksamma på vad det signalerar.

För en viktig aspekt i detta är också att förstå sambandet mellan nationalistiska krafter. För nog är det inte konstigt att Sverigedemokrater omfamnar en svensk folkkultur som inte bara är rätt "etniskt svensk" och nästan enbart har vita utövare- de traditionella könsrollerna i folkkulturen passar också väldigt bra in i de socialkonservativa värderingarna som frodas inom extremhögern. Jag menar, inte är det konstigt att en nationaldemokrat blir aslycklig av att åka på folkmusikfestival- den är ju i stort sett jättesvensk med vita personer på scen och i publiken. Och de spektrum av olika könsroller som bjuds kan stundtals vara rätt småttiga. Rätt gammelmodiga rent ut sagt. En kvinna ska vara kvinna och en man ska vara man och  en man och en man kan inte dansa polska med varandra i ett folkdanslagsuppvisning.  Och inte att att en svensk folkmusiker kan spela en bit från Bulgarien eller att kurd spelar en polska på oud. Ser ni att gränsen är ganska luddig? Att det är samma sorts argumentation? Vill vi ha en folklig rörelse som är fri från nationalistiska belackare så bör en också kolla hur vår egna rörelse ser ut- hur vi behandlar de som är en del av rörelsen - utövare, lyssnare, publik, dansare eller musiker. Ni vet- det här med kön och etnicitet och klass och sådana saker- det hänger ihop med hur vi ser och värderar varandra.

Vad tänker ni?

//Sara Parkman

GÄST: KLAS AF EDHOLM

Som danspedagog är vad man förmedlar i sin undervisning av största intresse. Jag har särskilt intresserat mig för att skapa en undervisning som inte begränsar deltagarna utifrån kön, bakgrund, och sexualitet. Folkdansen som socialt fenomen idag är grogrund för ett reaktionärt och ur genussynpunkt medvetet dansande, samtidigt som det ibland framstår som de konventionella könsrollernas högborg. Mycket har hänt, men mycket finns kvar att göra. Jag är övertygad om att det är i arbetet med nybörjare som man kan skapa bäst förutsättningar för ett tillåtande, obegränsat dansgolv. Det är viktigt att ge dem möjligheterna att själva välja hur de vill utforma sin dans.

Centrala värden, som att man får dansa som man vill, och att man eftersträvar att vara jämställd i dansen, är det antagligen ingen som sätter sig emot. Men hur är det i praktiken? Vem får vilken roll i pardansen? Och vilken värdering lägger man i att dansa på höger respektive vänster sida i polska? Inte för att någon skulle mena att endera sidan är mindre värd, utan den intressanta frågan är vilken agens man tillskriver sig, beroende på vilken sida man dansar på. Och kanske beroende på vem man dansar med? 

Att placering inte är kopplat till kön ser jag som allmänt accepterat (även om det sociala dansgolvet ofta brukar visa något annat), så vi har kommit en bra bit på väg mot ett jämställt dansgolv. Men jag frågar mig själv om hela föra-följa-idén alls är meningsfull och hälsosam. Är det inte intressantare med två jämlika individer som dansar? Där dansen och individen är i fokus, istället för sociala konstruktioner? Där båda personer i en pardans har samma möjlighet att utforma och påverka dansen? En pardans där båda har lika stor agens? I min undervisning arbetar jag inte med föra-följa-roller, eftersom själva orden och idén bakom dem medför en begränsning av handlingsfriheten och agerandet hos dansaren. 

Jag arbetar mycket med traditionsformer i folkdans. Jag har intresserat mig för hur folk dansade förr. En drivkraft ligger i att förstå vad som utgör essensen av en viss tradition. Vad som gör en bodapolska till en bodapolska. Detta är även knutpunkten i min undervisning. I det arbetet ser jag ingen motivation eller anledning att arbeta utifrån dagens sociala normer. Dansen står över allt sådant. Den är sig själv. Essensen ligger inte i personernas kön, eller i rollfördelningen. Det ligger i musikaliskt förhållningssätt och dansteknik. Jag har valt att bryta ned dansen från man-kvinna, förbi föra-följa, ned till två kompletterande tekniker. Sett på det sättet finns det heller ingen anledning att knyta endera tekniken till en specifik sida i paret…

//Klas af Edholm

www.dansklas.n.nu

Klas af Edholm är folkdanspedagog, och läser sista terminen på kandidatprogrammet i danspedagogik vid Dans och Cirkushögskolan i Stockholm. 

PANTA MERA, DANSA MERA!

Lite helylle svensk folkdans, panta-mera-reklam och en najs variant av Björndansen signreat Movitz och Pugh samt en drös grymma dansare, ja vassegoda:



Kanske vore det en hit att sno låten och byta ut PANTA mot DANSA? Vore ju fedt!! Här har vi
orginalbjörndansen... Fabulous!!


 

Fler fötter i taket än på golvet - Dans på distans!

Jag har precis avslutat en helgs danskurs! Eller egentligen är det så att jag har avslutat den tredje och sista helgen i kursen "dans på distans 25%" med Anna Öberg på Malungs folkhögskola. Det har varit fantastiska helger och vi har lärt oss alla trick i att dansa slängpolska, polska, vals och halling! Med ledord som svikt, släpp, kraft, rum, tid, sväng, gung, frasering och så vidare har vi dansat oss igenom tre fantastiska helger. Vi har fått dansa till och med musik spelad av Patrik Andersson, Jonas Hjalmarsson och Anders Löfberg. Om ni får chansen, gå en danskurs med Anna Öberg. Det är lärorikt både som dansare, musiker och människa! 

Tips på ställen att dansa!

Halling by day

Halling by night

LENA LOVES POLSKA

Enligt rykten så var vår kulturminister Lena Adelsson Liljeroth på polskekurs på Stallet i Stockholm igår kväll. Eller rykte och rykte, det är faktiskt sant. Jag tjyvkikade.
Lars Farago från RfOD hade bjudit in henne att delta på en kurs under ledning av Anna Öberg, och som man ser på bilderna verkar det ha gått som en dans. (hehe, roligt skämt.)

Skämt åsido. Detta är i alla fall ett lysande exempel på politiskt arbete i vardagen. Många stannar i fasen "Helvete vad kass kulturpolitiken är. Folkmusik får aldrig några stålar!!!" och sen händer inget mer. Men något måste ju göras för att få en förändring på det hela, och att då lära självaste kulturministern polska är briljant. Lobbyverksamhet deluxe!
Förhoppningsvis får hon någon slags förståelse för vad folkmusik och dans är och kan vara, och kanske också lättar liiiiite mer på kulturplånkan.

EN VIKTIG UPPMANING FRÅN HÄLSINGE LÅTVERKSTAD!

Järvsökören Team Andreas från Körslaget ringde till oss mitt under brinnande övningshelg. De sa att om de vinner finalen i Körslaget kommer Hälsinge Låtverkstad bli mottagare av prissumman på 500 000 kronor! Det tog inte mer än ett par timmar innan filmteamet från TV4 var där och filmade Hälsinge Låtverkstad som spelade, sjöng och dansade Hultkläppens Brännvinspolska för glatta livet.

Kören, som under ledning av Andreas Johnson är med i Körslaget på TV4, är en av tre körer som är kvar i tävlingen. Nu på lördag den 23 april kommer det näst sista programmet att sändas och då kan man också se Hälsinge Låtverkstad i rutan. Finalen sänds måndag den 25 april och vi hoppas självklart på en Järvsövinst!!!

Hur det än går i finalen så är det en vinst för hela folkmusiksverige att Hälsinge Låtverkstad får synas på bästa sändningstid i TV. Hur ofta har vi folkmusik på TVn en lördagkväll kl 20?

Körmedlemmarna och Andreas Johnson valde Hälsinge Låtverkstad på grund av vår unika barn- och ungdomsverksamhet, och det gör oss otroligt stolta och glada. Hälsinge Låtverkstad startade 2002 och har blivit lite av en modell för hur ungdomsverksamhet inom folkmusik kan se ut. Vi ses sex helger under ett år i en spel-, sång- och dansverkstad och jobbar tillsammans fram en hejdundrande föreställning. Årets föreställning heter Den Odödlige och kommer att spelas på Hälsinglands Träteater i Järvsö 29/7 - 1/8.

Nu uppmanar vi er alla att RÖSTA PÅ TEAM ANDREAS på lördag och måndag!!!

Staffan Jonsson
Eiwor Kjellberg
Anna Öberg
Johanna Bölja Hertzberg
Sofia Sandén


Hälsinge Låtverkstad in action!

SKATTER!

Det här är så fruktansvärt bra så jag sätter kaffet i strupen och pajen i pannan. Drillarna får hela kroppen att vibrera på ett fint vis.
Youtube är en sabla fin skatt när det gäller att spana in gamfilmer som tidigare bara funnits hos lyckligt lottade arkivarier eller samlare. Men nu, nu är det fritt fram att njuta:

ANTON SCHNEIDER OM DANS OCH TURNÈ 2

En dag i Enköping för Polskans historia i Sverige. Vi skulle träffas klockan sju på morgonen vid Tekniska högskolan i Stockholm för att sätta oss i Turnébussen och köra mot Enköping för två skolföreställningar, men det blev sovmorgon. För få skolbarn som skulle se oss dansa och spela vilket gjorde att tio-föreställningen blev inställd så istället åkte vi iväg klockan tio för att göra ett-föreställningen. Våra ljustekniker Adam och Efraim, bra på att sätta ljus vill jag lova, är alltid på plats några timmar före oss, ibland redan dagen innan och riggar ljuset (hänger upp lampor och ljussätter scenrummet riktigt snyggt). Förutom det så rullar de ut dansmattorna så att de hinner acklimatisera sig från att ha legat i den kalla bilen, det är viktigt för att de inte ska bubbla sig när de blir varma samt att alla veck de får av att ligga hoprullade ska hinna jämnas ut.

Vi andra är på plats cirka två timmar innan föreställning. Sigge riggar ljudet (han justerar sitt högtalarsystem och får till ett himla fint ljud till både oss på scen och till publiken, det innebär att placera ljudbord och en mängd kablar på rätt plats). Olof har fiol och viola att packa upp, de behöver också lite tid att acklimatisera sig. Han försvinner alltid till något närliggande rum och värmer upp sitt spel. Petter har sitt slagverksbatteri att rigga, det är en hel vetenskap att få ihop alla delar på rätt plats så där kan man inte va till någon hjälp. Men under tiden har vi dansare våra kroppar att värma upp, idag blev det dessutom både en torrsopning och en våttorkning av dansmattorna. För våttorkningen behövs en bra mopp, en deciliter t-sprit och tio liter ljummet vatten, sen är dansmattorna rena och fina att dansa på. Men innan moppning så kommer tejpningsmomentet, mattorna tejpas varje gång de läggs på en ny scen. Tio meter långa och cirka 1,5 meter breda är de, fem stycken totalt, det blir några tejprullar under en turné. (tejpen dras sedan bort och klumpas ihop till en boll som blir större för varje dag, den ska ställas ut på galleri och så säljer vi den för 1,5 miljoner efter att ha satt dit en liten skyllt med namnet Billgren eller dylikt). Tejpningen är ett känsligt moment, allt ska bli slätt, inga bubblor, inga fula skarvar man kan snubbla på. Ett jämt och fint underlag måste det vara annars kan det sluta med ett pladask.

En annan sak som spelar en viktig roll i vår föreställning är overhead-apparaten, den vårdar vi ömt. Trots vår omvårdnad så klickade det idag när vi skulle sätta på den, mitt under föreställning! Men med lite improviserade förflyttningar över scenen upptäcktes en utdragen stickkontakt och overheaden lös sen igen som den skulle. Lite nervigt var det innan den kom igång.

En högtidsstund för mig brukar inträffa cirka en halvtimme innan föreställningen börjar, ljudet är justerat, instrumenten på plats, kropparna varma, mattorna tejpade. Då brukar Olof och Petter jama loss i någon fin låt, svängig och dansant. Ett underbart tillfälle att komma i dansstämning, jamma loss tillsammans med musiken.

En sak i taget faller på plats, vi kommer i stämning för att bjuda publiken på en resa, två förberedelsetimmar går fort, minuterna räknas ned, vi sätter oss på stolarna längst bak på scenen, publiken släpps in och sen känns det inte långt tills publiken är på väg ut igen.

Nu har vi kommit till sista turnéveckan, åtta föreställningar i Dalarna från tisdag till lördag då avslutningen tar plats i Falun.

Idolbild på den fina overheaden.

EN RAPPORT FRÅN EN TURNÈ

Anton Schneider har fått i uppdrag av Folkbloggen att skriva lite om den pågående RESiDANSturnén, och voilá, här kommer hans ord:

Polskans historia i Sverige på turné!

En folkmusik- och dansföreställning som med befriande distans penetrerar en fet hinna av knätofsfördomar. Sex människors försök att visa något, som blir något helt annat och på fullaste allvar blir väldigt roligt!

En första händelserik turnévecka i Gävleborg ligger bakom oss, veckan toppades med underbar publik när vi spelade föreställningen på UmeFolk i lördags.

För en vecka sedan, på fredan, hade vi premiär på Gävle teater. Stämningen jag upplevde under premiärdagen var en känsla av kraft och glädje, att vi var redo att bjuda publiken på en fartig och spännande dans- och musikresa; här kommer vi! Det blev en kväll som gick strålande och samtidigt käpprätt åt skogen när Anna Öberg skadade knät så illa att hon inte kan vara med under resten av turnén.

Efter premiären fanns glädjen kvar av att ha fått visa den föreställning vi jobbat med tillsammans under fem intensiva veckor utspridda under ett halvår, men glädjen blandades med oron för Anna och det sorgliga i att hon skadat sig.

Därpå följde två intensiva dagar med att skapa en föreställning på fem personer istället för sex. Vi behöll samma linjer genom föreställningen som tidigare men fick byta om rollerna på vissa ställen, lära in material som Anna dansat, göra nytt material och hitta lösningar för en del övergångar som fick nytt utseende bland annat. Vår koreograf Martin befann sig utomlands men var med via Skype en stund vilket var värdefullt för resultatet och att vi kunde känna att det höll sig till hans idé, tänk vad man kan göra med teknikens hjälp. Efter att ha visat föreställningen fyra gånger med denna nya uppsättning känns det tydligt att den hittar sin form och att den formen är en annan än när vi var fyra dansare, det blir tydligt att det är en annan föreställning även om materialet till största delen är det samma.

I veckan tar vi oss an Uppsala län med sex föreställningar både i skola och offentligt.

Vi som jobbat tillsammans med föreställningen Polskans historia i Sverige är: Andreas Berchtold, dans. Petter Berndalen, slagverk. Martin Forsberg, koreografi. Olof Misgeld, fiol och viola. Magnus Samuelsson, dans. Anton Schneider dans. Anna Öberg, dans.

Klicka här för turnéplan och mer information om föreställningen.