KRÖNIKA SIGNERAD ÅNGERMANLANDS SPELMANSFÖRBUNDS ORDFÖRANDE

Nytt år, nya möjligheter, nya chanser till spel…

Speltorkan som blir runt jul har varit över ett tag och jag har hunnit vara med på ett par speltillfällen efter det som början på en ny härligt musikalisk säsong. I spelningen finns så mycket liv och så mycket njutning att det ger bränsle till övrigt i livet och då är det inte underligt att jag blivit ”spelberoende”.
Det är väl inte riktigt så att det blir helt folkmusikfritt även om stämmorna lyser med sin frånvaro, det spelas ju både på den egna felan och via diverse medier i huset (oftast i lurarna då resten av familjen ibland har en del åsikter om mitt musikval). Nåja, det ger inte riktigt samma njutning som att spela med andra, men ändå, man får ju ändå ladda öronen med musikaliskt godis och kanske en och annan låt man bara MÅSTE lära sig för att den är så himla bra. Tyvärr, mitt i det vitt skilda utbudet av folkmusik, lyser den folkliga julmusiken inte speciellt starkt och jag vet inte om jag någonsin har sett en skiva med folkliga julsånger eller dylikt (jag kan ju ha missat), men tycker samtidigt att det borde vara en självklarhet, speciellt om man inte bara vill lyssna på inspelade julpsalmer eller dans-kring-granenlåtar i diverse konstellationer och kvalitéter. Det vore väl något för dem som studerar folklig sång att fundera på, eller hur?
Som tur är, för att motverka ”spelabstinens”, finns det redan nu ett antal stämmor, träffar och kurser att se fram emot under våren både i Ångermanland och i övriga delar av vårt avlånga land. Det enda man behöver göra för att hitta spelplatser är att surfa in på SSR:s hemsida eller någon av landskapsförbundens sidor och VIPS! så finns det en drös saker att välja på, det ska i alla fall jag göra inför planeringen av kommande sommars maximerande av spelupplevelser. Mitt första stopp blir stämma i Ö-vik den 18/2, andra stopp är kurs på folkhögskolan i Härnösand 24-25/3 samt Allsvenskan i folkmusik i Medelpad under Kristi Himmelsfärdshelgen...
Lycka till ni också med ert samlande av folkmusiknjutning!

//Lotta Norlin
Riksspelman
Ordf. Ångermanlands spelmansförbund

KRÖNIKA SIGNERAD SVEN MIDGREN

Hej Folkbloggen!

Sven Midgren här, skåning i förskingringen. Sara bjöd in mig att skriva lite här på Folkbloggen och jag börjar med att skicka in (en lätt bearbetad) version av en ledare jag skrev i Skånes Spelmansförbunds tidning i våras.


Efter avslutat årsmöte funderar jag som vanligt på varför Spelmansförbunden (både landskapsförbunden och riksförbundet) egentligen finns. Ibland känns det som om vi utgör en relikt från en svunnen tid, en kvarlämning från en folkmusikvärld som inte längre finns. Det är så mycket som är annorlunda nu jämfört med när spelmansförbunden grundades för sisådär75 år sedan. Antalet aktiva utövare av folkmusik och folkdans idag är många gånger större och spridningen mellan olika åldersgrupper och samhällsgrupper är också betydligt större. Sett på det här sättet finns det ett stort
medlemsunderlag för spelmansförbundet. Men frågan är hur många av dessa folkmusiker som tycker spelmansförbundet är en angelägenhet värd att betala för.
Sverige är idag ett starkt folkmusikland. Det finns gott om duktiga musiker, gott om folkmusikutbildningar på flera olika nivåer och med olika inriktningar, en uppsjö folkmusikföreningar med varierande verksamhet, otaliga spelmanslag, festivaler och spelmansstämmor.

Spelmansförbunden utgör en viktig länk bakåt till spelmansrörelsens rötter och historia, men det är viktigt att vi också hela tiden blickar framåt. Om spelmansförbunden ska stå starkt även i det 21:a århundradet är det mycket som behöver utvecklas. Styrelserna för SSR och landskapsförbunden tar alltid tacksamt emot förslag och idéer från medlemmarna men det är viktigt att inse att man också kan göra saker själv. Det behöver inte vara stort och svårt, har man en grupp som jobbar är det oftast roligt och ganska enkelt. Tillsammans kan vi lyfta spelmansförbunden och folkmusiklivet i Sverige till nya höjder.
//Sven Midgren

Sven Midgren

REFLEKTION EFTER SPELKURS I HÄRNÖSAND

Ångermanlands spelmansförbunds ordförande Liselott Norlin, skriver denna betraktelse kort efter avslutad spelhelg. Och nog är det många som kan hålla med...

Det är något visst med kurser i folkmusik – människor som inte setts förut blandas med välbekanta och det uppstår musik nästan automatiskt. Oavsett om det är spelpass eller rast, spelas det, filas det, putsas det på noter, slingor och repriser. Det har ingen betydelse ifall man är halvproffs eller nästan nybörjare, alla lär sig något nytt och gör nya saker med musiken.
Jag kommer ihåg när jag gick min första folkmusikkurs när jag var 16 eller så – vi spelade hela tiden trots att repertoaren var begränsad (låtarna går ju att spela flera gånger) var ständigt hungriga på nya låtar, nya stämmor, nya klanger och nytt sällskap. När jag åkte hem, var jag alldeles salig med polskor som ”spelade” i huvudet så jag inte kunde somna. Helt uppskruvad, hypervaken, nästan ”hög” på musiken – samma känsla som uppstår än i dag när det går så där riktigt bra och jag får spela med dem jag tycker om och njuter av att spela med – marken känns inte under fötterna och jag blir ett med musiken i ett flöde av toner som talar direkt till mitt inre utan hindrande slussar eller filter. Musiken blir till bränsle som i sin tur blir till skydd mot en del av livets prövningar. Att spela är att vila även om man spelar med hela kroppen så man blir varm och kanske svettig. Nödvändigt avkopplande från verkligheten, ren medicin som gärna får överdoseras och jag överdoserar gärna!
Jag tyckte det var lika vemodigt att vid varje kursslut skiljas från mina kamrater, nya som gamla, och så alltid fram emot nästa kurs, kunde nästan inte ”sjå” mig. Samma känsla infinner sig även idag – nästa kurs kommer i november, bara att ”sjå” sig då…

//Liselott Norlin

FOLKBLOGGEN PRESENTERAR: DALARNAS SPELMANSFÖRBUND

Ett och annat om Dalarnas Spelmansförbund

Vad förknippar du med ”Dalarnas Spelmansförbund”?

Legendariska spelmän, den första ungdomskursen i Fryksås, övning med spelmanslaget och fika i pausen, bussresor till Norge, traditionsmedvetenhet, vitalitet, knätofs, Bingsjöstämman, gubbar som berättar roliga historier, skrattande ungar?

För mig är Dalarnas Spelmansförbund en samling rätt olika individer - gamla och unga, proffs och amatörer, kontorsråttor och grovarbetare, spelmanslagsmedlemmar och frifräsare; alla med en gemensam passion och värdegrund – musik i allmänhet och folkmusik från Dalarna i synnerhet.

Under en spelmansstämma på Skeriol i Mora 1942 kläcktes idén om en sammanslutning av Dalarnas spelmän. En arbetsgrupp bestående av Knis Karl Aronsson, Janne Romson och Gössa Anders Andersson tillsattes. Stadgeförslag utarbetades och Dalarnas Spelmansförbund bildades formellt vid nästkommande spelmansstämma på Skeriol i Mora den 8 augusti 1943. Årsavgiften bestämdes till 2:50 kr.

Dalarnas Spelmansförbund har i dag omkring 1500 medlemmar, organiserade i ett 40-tal spelmanslag, och är därmed det i särklass största medlemsförbundet i Sveriges Spelmäns Riksförbund. Dalarnas Spelmansförbund är en välmående organisation – antalet medlemmar ökar ständigt, nyrekryteringen bland de yngre är god, verksamheten omfattande.

Dalarnas Spelmansförbund skall enligt sina stadgar verka för att:

"Väcka liv i, bevara och utveckla den traditionella instrumentala och vokala folkmusiken i Dalarna”

Hur gör man det då? En sådan högtidlig och ansvarskännande programförklaring som antogs på 40-talet kan ju för vem som helst framstå som ”lätt” betungande och göra att hela verksamheten får ”kramp”.

För mig är det självklart att en organisation som Dalarnas Spelmans-förbund inte på något sätt skall försöka påverka eller styra utvecklingen av folkmusiken. Spelmansrörelsen lever sitt eget liv, stadd i ständig förändring.

Vad vi i Dalarnas Spelmansförbund kan göra för att på bästa sätt förverkliga vårt syfte är att underlätta för den verksamhet som bedrivs i spelmanslagen (motorn i vår verksamhet) och genom att arrangera kurser av hög kvalitet, både för barn och vuxna.

Naturligtvis är spelmansstämmorna viktiga. Tillsammans med Bingsjö By och Folkmusikens Hus arrangerar vi varje år kronjuvelen bland svenska spelmansstämmor, Bingsjöstämman, vi arrangerar en höststämma i Grönklitt och är medarrangör till ett antal andra stämmor i landskapet.

Den största framgångsfaktor för Dalarnas Spelmansförbund och spelmansrörelsen i Dalarna är dock utan tvekan – att vi har, och alltid har haft, väldigt roligt tillsammans.

För närvarande förbereder vi oss inför evenemanget Knis Karls Minne 2.0 – en resa till Röros i Norge för att hedra minnet av de resor som vår förste ordförande, Knis Karl Aronsson, arrangerade på 40-talet. 200 dalaspelmän deltar i evenemanget nästkommande helg där vi bland annat kommer att marschera och spela på Röros gator och torg. Behöver jag tala om att stämningen kommer att vara minst sagt hög på ”Kaffestuggu” under lördagen?

//Pontus Selderman
Ordförande i Dalarnas Spelmansförbund

TILLÄGG TILL VÄRMLANDS SPELMANSFÖRBUND

I presentationen av Värmlands spelmansförbund glömdes lite fina bilder. Bilder som beskriver deras verksamhet som får komma nu istället:

När ursprungstrion till Skäggmanslaget från 1968, dvs Gert Ohlsson, Wille Grindsäter och Bengt Lindroth, framträdde i Silvénska villan i Säffle var det glatt värre. Mycket tack vare Gert Ohlsson dråpliga historier.

Wille Grindsäter lärde ut hälsingelåtar i Silvénska villan på lördagen.


Ulf Jonsson, Lilot Piehl, Gabriel Mumm, Alva Skyman och Simon Börjars sög åt sig kunskaper av Wille Grundsäter.

Fredrik Lundberg hade fr v Elsa Danielsson, Danielle Iker och Carolina Nelander, alla tre från Grums, Ellen Åström, Norge, Wilhelm Thunberg, Kil, Estelle Ferger och Evelina Andersson, Säffle, som elever.

Pär Kunze och hans fyra flöjtelever: Hilda Bülund, Tova Gustafsson och Elin Wikström, Karlstad, samt Johanna Forsby, Årjäng.

FOLKBLOGGEN PRESENTERAR: ÅNGERMANLANDS SPELMANSFÖRBUND

Ångermanland – ”vikmännens land” – ett land jag inte ångrar att jag bor i…

Hur många känner igen den ångermanländska folkmusiken om de hör den? De flesta som håller på med folkmusik känner igen en polska från Dalarna eller Skåne eller Hälsingland och kanske också Jämtland och Norrbotten, men hur är det med musiken från Ångermanland?
För mig såsom infödd ångermanländska, visserligen med ena foten i Medelpad i halvt ursprung och närhet, är den ångermanländska folkmusiken självklart glasklar och här kommer ett försök att belysa vad ångermanländska polskor innebär. (Nu får jag nog kritik för att jag enbart pratar om polskor, men det må vara hänt.)
Det är för mig självklart att många gamla polskor från det inre av landskapet dignar under vemodets rika utsmyckning och att fler låtar än inifrån landskapet pryds av lätta, lustfyllda durgångar närmare kusten och norrut. Det sprittande ångermanländska vemodet finns som en skön, trygg bordun genom många av de gamla låtarna, men inte alla.
Det finns låtar som tycks inspirerade av Lapp-Nils och andra kringvandrande spelmän som strösslade med sin musik varhelst de kom. Spelmän som jag som ung trott varit ”urångermanländska” har visat sig vara tillvandrade från Värmland eller andra ställen. Kanske är det en del av orsaken till att den ångermanländska musiken har så många bottnar med olika djup? Att musiken till viss del kommit från olika platser nära eller långt bort, att den blandats med/inspirerat den på platsen redan existerande eller/och att den redan rotade traditionen fortlevt i tillsammans med de nya influenserna.
Det är, oavsett orsaker, väldigt skönt att spelandes sjunka in i de ångermanländska polskornas vidunderliga djup – då befinner jag mig i himlen på jorden, i en dimension innanför den uppenbara vi ser i vanliga fall…
//Liselott Norlin ”Spelberoende” Riksspelman



Tre bilder Folkbloggenredaktör´n letade fram bland Facebooks gömmor...

FOLKBLOGGEN PRESENTERAR: VÄRMLANDS SPELMANSFÖRBUND!

Som Folkbloggen nämnt tidigare så består ju Sveriges spelmäns riksförbund av 25 olika landsskapsförbund, som var och en har en egen historia, verksamhet och twist. Fint som snus. Därför låter nu Folkbloggen varje landskapsförbund ta plats och beskriva själva vad just deras förbund gör. Först ut- Värmlands spelmansförbund!

Värmlands Spelmansförbund firade 100-årsjubileum för två år sen (2009) med Zornmärkesuppspelningar och Riksspelmansstämma. Nu satsar vi på kommande 100 år.

I länet har vi tills vidare ungefär 24 riksspelmän, och skaran ökar ständigt, så tillväxten är god.

I förbundet tycker vi det är viktigt med något som alla medlemmar kan samlas kring så vi kan få en samhörighetskänsla, och därför lägger vi stort krut på vår medlemstidning. Den kostar en del att trycka, men hittills har vi tyckt att det är värt det.

Värmlands spelmansförbund kan skryta över att ha en av Sveriges äldsta och kanske till och med den allra äldsta låtkursen, startad 1971 i Ransäter av Gert Ohlsson och Bengt Lindroth. Den har flyttat runt till ett antal olika platser genom året, och har de sista 8 åren varit på Sandvikengården i Edane. I sommar är vi för första gången i Mattila, Östmark, och dessutom i ett nystartat svensk-norskt samarbete initierat av kursledaren Klas-Anders Haglund.

Vår strävan är att få till stånd folkmusikaliska tillfällen där både unga och äldre kan mötas, och det gör vi på vår årliga heldag KVARN i Säffle. Där försöker vi anordna kurser, träffar och scenframträdanden som tilltalar så skilda åldrar som möjligt.

Sedan 2010 delar vi lokal med Svenska Folkdansringen, och tanken är att få igång ett samarbete föreningarna emellan.

Vi har även ett nära samarbete med arrangörsföreningen Gränslös Folkmusik i Karlstad, som lägger ner mycket ideellt arbete på att Karlstad ska bli en trevligare stad att leva i, det vill säga en stad med folkmusikarrangemang.

//Eva Deivert, vice ordförande Värmlands spelmansförbund


Ransäterstämman!


En del av ungdomsverksamheten- FolkBeat.