28 februari 2012

BALKANKUNG PÅ RÄTT PLATS



I fredags hade Kungl. Musikhögskolan besök av den legendariske superinstrumentalisten//balkanöskungen Ferus Mustafov. Som ni kan skåda på bilden spelar alltså snubben klarinett och sax. Samtidigt. Det var mest ett partytrick, för när han var som bäst lirade han sax som en gud.
Men det intressanta med det hela blev snarare tanken på att den här saxhjälten på en annan plats skulle bli bedömd på ett helt annat sätt- säg att han skulle lira på tunnelbanan. Då skulle förmodligen folk höja volymen på sin iPod och ignorera karln. Som högst lagt en krona i pappmuggen. Men när han nu var gäst på den KUNGLIGA musikhögskolan blev det fint i kanten! Och såklart var han värd det. Det är bara lite orättvist hur vi reagerar och agerar ibland- hur vi dömer och inte låter folk komma till sin rätt.

Fett bra, spelade han i alla fall. Återigen värt att poängtera.

26 februari 2012

RAPPORT FRÅN GNESTASTÄMMAN

För 28:e året i rad gick Gnestastämman av stapeln och som alltid den första lördagen i februari. Gnestas största kulturevenemang samlade i år runt 500 besökare.
Dagen började med ett digert utbud av kurser (samspel, vissång, dans, låtspel samt en kurs speciellt bara för unga spelmän). Årets dragplåster och inbjudna artister var Roger Tallroth Trio – tre fantastiska musiker, som bjöd på underbar konsert. Emma Reid med vackert fiolspel, Daniel Reid så otroligt följsamt och smakfullt spelandes på sina saxofoner och slutligen Roger Tallroth, som fullbordar den musikaliska upplevelsen med sitt fina spel på gitarr m.m.
Allspelet samlade drygt 100 spelmän på Elektrons scen. En stor mängd ungdomar sågs trängas längst fram. Ungdomar som kommer till Gnestastämman för att mötas, spela och dansa tillsammans, men också för att uppleva FOLKBANDSKAMPEN – Gnestastämmans häftiga tävling för unga spelmansgrupper, där utmaningen består i att omvandla en befintlig pop/rock/schlagerlåt till dansbar folkmusik och där vi bl.a. fick höra ”Born in the USA” som finnskogspols och ”Ring Ring” som slängpolska. Vinnare blev i år ÖsUpp från Linköping.
Ungdomarna intog också sen på kvällen också dansgolvet, som blev ett myller av människor. Unga – gamla, damer – herrar, proffs – amatörer. Alla var där. Alla trivdes. Alla njöt. Och alla lovade att träffas igen i Gnesta den 2 februari 2013 – om inte jorden gått under innan dess!
Och mitt i alltihopa stod årets arrangörer Karin Ericsson Back, Åsa & PeO Jacobsson, Leif Johansson och Tove Pettersson och såg rätt nöjda ut.

För Gnestastämman,
// Leif Johansson


Sunniva Abelli

Visstuga

RIX och Leif Johansson spelar i foajén på Elektron

24 februari 2012

NORRBOTTEN BJÖD PÅ MIDVINTERFOLK

En något sen rapportering kommer nu från det nordligaste länet- Norrbotten. I januari hade de sin årliga fest Midvinterfolk- en minifestival på Kulturens hus i Luleå. Micke Forsberg, en av initiativtagarna och arrangörerna bakom festen svarar på några frågor.

Ve & Fasa

Vilka stod i år på scenen?
- De som uppträdde i år var; Milling culchies, sju grabbar från Boden och Luleå som spelar pubfolkrock med irländska influenser, Ve och fasa, som består av eleverna på detta läsårs folk- och världsmusiklinje på Framnäs folkhögskola, Framnäs folklore ensemble (FFE), som består av elever från detta läsårs folk- och världsmusiklinje och andra linjer på Framnäs folkhögskola samt av elever från Musikhögskolan i Piteå, Frida och Fabian, två duktiga unga folkmusiker som bor i Umeå, Pite dance project, fem tjejer som går på Musikhögskolans danslinje i Piteå samt Gråttfolk, som består av de två arrangörerna och producenterna

Hur var stämningen under festivalen?

- Stämningen var väldigt god på årets festival både hos de medverkande såväl som bland publiken, Så har det varit under tidigare år också.
- Folkmusiklivet i Norrbotten känns väldigt bra. Det finns en hel del att göra både för den som vill spela och gå kurser såväl som för den som endast vill ha folkmusikupplevelser och lyssna. Några exempel
på detta är;
- Folkmusik- och folkdanskurser i Haparanda i februari varje år sedan några år tillbaka.
- Föreningen Buskspel i norr som varje år anordnar två stora´spelträffar, en i augusti och en i november.
- Folk- och världsmusiklinjen på Framnäs folkhögskola som kör sitt tredje år.
- Luleå hembygdsgille som har ett eget spelmanslag
- Flottkalaset i augusti varje år, som anordnas av riksspelmannen Daniel Wikslund.
- Folkmusikfestivalen i Saltoluokta som går av stapeln i slutet av juni i år.
- Midvinterfolk, såklart
- Den stora spelträffen hos Siv och Birger Grahn i deras Norrbottensgård
i byn Stenudden utanför Luleå.
- Spelträffar på hembygdsområdet Swensbylijda i Svensbyn utanför Piteå minst två gånger per år. Det brukar även vara en spelträff i Badhusparken i själva Piteå i juni och en i Glommerträsk.
- Gammelstad utanför Luleå har en fin stämma i början av sommaren.
- Folkmusikfestivalen Pitefolk som anordnas och produceras av Emma Björling och Dan Engman.

En fin detalj är också att allt överskott från festivalen skänktes till BRIS- barnens rätt i samhället.
- Det känns väldigt angeläget att göra det eftersom det finns alldeles för många barn och ungdomar
därute som mår dåligt av olika orsaker och som behöver nån att prata med, avslutar Micke Forsberg.

Micke Forsberg

Nästa år blir det Midvinterfolk den 26 januari, samma plats, samma kanal.

Framnäs Folklore ensemble Foto: Kjell Öber

22 februari 2012

KYCKLINGPOLKA!

En fantastisk liten polka som dök upp häromdagen:

Här finns en till väldigt fin variant, som dock inte gick att lägga in här på bloggen. Men kika på´t ändå! http://youtu.be/bgfBCli0Bik

20 februari 2012

ERIC MALMBERG!!!!!

HALLÅ!
Här är två videos med en riktigt grym orgelsnubbe, Eric Malmberg. På hans platta "Verklighet och beat" från 2007 återfinns också fiolspelarn Lisa Rydberg. Lyssna å njut!


19 februari 2012

KLUBB SJU



I onsdags var det återigen dags för Klubb 7- en klubb på Stallet i Stockholm som en gång i månaden bjuppar på ny och fresh musik och konst. Kvällens tre musikaliska akter var Sivert Skavlan som spelade feta jämtpolskor på klarinett och skapade sig ett eget komp med hjälp av en looppedal, duon Kyrkan som spelade elektronik och fiol samt Adam Grauman som lirade kontrabas tillsammans med 10 000 filmade tranor från förra årets dans vid Hornborgarsjön. Alva Näsman stod för värsta fina textilkonsten.
Så gick det till när Stallet än en gång förvandlades till ett litet konstnärligt utopiskt rum där massa kreativ lust fick spira i luften. Och dessutom en fint åldersblandad publik, både panchsisar och små kids. Så som det bör vara...

Hej hej //Sara

Kyrkan

Adam Grauman


Delar ur Alva Näsmans konst.

Sivert Skavlan.

Publik!

Dans och maskeradhörna!

17 februari 2012

MARTIN OLSSON EFTERLYSER

Nya årsringar har lagts till de gamla...

1990 gavs det ut en ambitiös samlings-CD som hette Årsringar Svensk folkmusik 1970 - 1990. Ale Möller och Per Gudmundsson hade samlat många av de mest tongivande låtarna från dessa decennier, uppmärksammade låtar av både förnyare och traditionsbärare. CD:n gav mig en jättebra introduktion till svensk traditionsmusik av både gammalt och modernt snitt. Nu ställer jag mig frågan om det inte är hög tid att göra en liknande samlings-CD, som även inkluderar samisk musik, med låtar från 1991-2010. Vilka låter är självskrivna på en sådan CD tycker ni? Jag återkommer med egna förslag i kommentatorsfältet.
//Martin Olsson


16 februari 2012

RESiDANS PÅ TURNÈ!

Efter andra turnéveckan (Uppsala län) är nu ensemblen på plats i Dalarna!
Ikväll (torsdag) kan ni se föreställningen på Sveasalen i Leksand och imorgon på Dalarnas museum i Falun.

Här skriver dansaren Anton Schneider ner sina reflektioner kring veckorna som varit och att vara dansare i föreställningen DANS MED VUXNA.



Halvvägs genom turnén, två veckor bakom oss och två framåt. Det är händelserika veckor och under resans gång har föreställningen mognat i mötet med publiken och av den tid vi tillbringar tillsammans på scen. Sammantaget har det gett en fördjupad förståelse för föreställningen och jag upplever att vi får möjlighet att ge mer uppmärksamhet till varandra och till det som händer på scenen.

En av de stora behållningarna med att spela föreställningen är just mötet med publiken och det är tydligt att det är i samspel med publiken som varje föreställning tar form. Den har en uppbyggnad och ett anslag där samspelet med publiken är centralt vilket gör att ingen föreställning blir den andra lik vilket i sig gör varje föreställning spännande för mig som är på scen. Samtidigt med denna insikt om att publiken har en viktig roll i föreställningen så funderar jag på vad vi egentligen gör, jag vet vad jag gör, moment för moment, genom hela föreställningen men på frågan vad det är för en föreställning har jag inte något färdigt svar. Den bjuder in till kontakt och kommentarer. Ett uppfordrande anslag som söker uppmärksamhet hos publiken -lyssna på mig, se vad jag gör. Bjuder in till reaktioner med både utskällning, avklädning, halvnaket men också sirligt-stilla. Trots att vi spelat den 16 gånger så får jag bli svaret skyldig. Så långt kan jag säga att det är en dans- och musikföreställning som inbegriper många andra uttryck som både tal, sång och annat agerande.

En annan aspekt av att spela samma föreställning många gånger under denna turné är min vilja att behålla det öppna och improviserade och inte låsa in mitt agerande i ett mönster som bygger på hur jag upplevt föregående föreställningar. Jag vill gå på scen varje gång med inställningen att allt kan hända, att inget är bestämt, för att på så sätt skapa maximal möjlighet för dem i publiken att uppleva sin egen resa genom föreställningen. En tendens som jag märker av och aktivt förhåller mig till är att jag får förväntningar på hur det vi gör ska tas emot av publiken och om jag låter dessa styra mitt agerande så blir det som att skriva betraktaren på näsan istället för att lämna tolkningen fri till den som ser på.

Kontentan blir att det är en föreställning som växer fram i samspel med publiken samt att den av mig kräver att jag släpper mina förväntningar på hur det vi gör ska tas emot för att därigenom lämna över tolkningen av vad det är som händer till de som sitter i publiken.
//Anton Schneider

15 februari 2012

NYHETER KORT OCH GOTT

HEJ HEJ!

Sen sist har det hänt lite nyheter på folk och världsmusikhimlen:

1. Allas vår Esmeralda Moberg har börjat som programledare för Folke i P2! FANTASTISKT! Inte nog med att hon är begåvad med en jädra radioröst så har hon börjat göra massa sköna spotifylistor till varje program som går att hitta på Folkes facebooksida.


2. Sofia Karlsson tog igår hem grammisen i kategorin Folkmusik och visa. Dessutom vann Benny Anderssons orkester kategorin Dansband, men personligen känns ändå Benny som en liten folkmusiker. Snubben har ju för tusan skänkt en halv miljon till Folkmusikens hus i Rättvik, och lirar gammeldans på dragspel som en, tja, typ gud.



3. Ett nytt nummer av Lira har landat i brevlådan- nu i nytt och mycket freschare format. Jädra fin läsning!

8 februari 2012

ANDA OCH REFERENSERNA

Duon Anda, beståendes av Anders Peev och Mattias Ristholm, beskriver sitt projekt med orden " Med inspiration från Simon and Garfunkel och 90-talets grunge-rock har Anda fördjupat sig den skandinaviska koralsången från 1600-talet. "
Jag kände instinktivt att detta lät som en märklig och rätt omöjlig kombo. Men så lyssnade jag på detta och förstod precis deras referensramar:




Dessutom låter det ju sjukt bra!
//Sara

7 februari 2012

IDA KRONHOLM OM FOLKLANDIAKRYSSNINGEN!

Har du kryssat på en finlandsfärja någon gång? Visst, det kan vara kul - svina i ett dygn på litet område tillsammans med tusentals personer i olika berusningsgrad, men det finns ett sätt att göra det på som är sjukt överlägset alla andra.

I januari varje år sedan 1996 abonnerar den finska föreningen Nuorisoseurat en av Silja lines största färjor för ett helt dygn folkmusik. Båten fylls av omkring 3000 spelmän, samtliga restauranger riggas till scener, hyttkorridorerna är svårframkomliga pga allt buskspel och så går färden från Åbo till Stockholm och tillbaka. Kryssningen är folkmusikfinlands största händelse under vinterhalvåret och deltagarna är av alla åldrar och sorter.



I Finland är det vanligt med stora mängder publik på stämmorna och festivalerna, alltså deltagare som inte själva spelar eller dansar utan bara kommer för att lyssna. Så också på Folklandiakryssningen. Artistlistan är alltid fullspäckad med stjärnor och det här året var inget undantag - Baltic Crossing, Tsuumi Sound System, Polka Chicks, Bill Hota and the Pulvers samt superduos som Lajunen & Oskala och Hyväluoma & Järvelä för att nämna några. Svenska musiker är det sällan gott om men i år fick vi se RESiDANS och gänget från Nordic Master i folkmusik i alla fall.

Min egen Folklandiaupplevelse blev i år aningen kaosartad. Jag firade jullov hemma på Åland och skulle därifrån ta färjan till Åbo för att delta i hela kryssningen men tji fick jag! Fredagen den 13 januari blåste det nämligen 20 m/s ute på havet och Silja Line bestämde sig för att det var för farligt att ta in till vår lilla ö. Lita på att jag svor men vi fattade snabbt beslutet att fara till Stockholm för att kliva på kryssningen morgonen därpå och få vara med om halva tillställningen. Vad vi fick uppleva var förstås fantastiskt men om jag får välja halva nästa gång så tar jag nog inte den då hela färjan är bakis. De som varit med från början berättade glatt om nattens fasansfulla sjögång, då danspar fallit över ljudutrustning och varandra och spelmännen fått stå så bredbent de bara kunde för att inte ramla när båten krängde åt alla håll. Att ha festivalen ute på havet ger ju ett extra korn av spänning till buskspelet, då man på riktigt inte kan styra över sin egen kropp eller stråke när en massiv färja får slagsida.

I Finland liksom i Sverige håller ungdomsdeltagandet i folkmusikevenemang på att stiga, och hos oss särskilt då på folkdanssidan. På största scenen uppträdde i flera timmar olika folkdanslag från hela Finland, och de allra flesta var riktigt unga. Det hände något med mig där när jag satt och såg lag efter lag äntra scenen. Bara timmar tidigare konstaterade jag för mig själv att jag aldrig skulle kunna finna uppvisningsdans coolt men nu hände något. Det är ju asballt! Trycket i menuetten alltså, ojojoj. Kom med och se själva! Jag upplever att folkdansen tar mer plats på finska festivaler än på de svenska. Fler scentimmar och mer publik, bisarrt nog samtidigt som man inte spontandansar till andra artister. Nå, man kan ju inte få allt.

Om jag måste välja favoriter bland intrycken kan jag inte göra annat än lyfta fram två akter. I somras på Kaustbyfestivalen såg jag mitt livs bästa konsert och trodde inte att något skulle kunna toppa det hela. Förrän nu på Folklandia då jag såg samma konsert igen. Tero Hyväluoma och Esko Järvelä spelade fiol. Ja, jag behöver kanske inte skriva mer. Att få se sådan virtuositet användas så lekfullt och glatt, så förbehållningslöst och utan pretention är en otrolig gåva och jag hoppas att de spelar vidare i duo så fler kan ta del av det hela.



Nästa monsterupplevelse blev avslutningskonserten med Siba Folk Big Band, alltså eleverna från Sibelius-Akademins folkmusikinstitution, ledda av Petri Prauda. Ensemblen har utsetts till årets grupp inför sommarens festival i Kaustby och det råder inga tvivel om varför. Det är otroligt häftigt att se en så stor ensemble som Siba Folk. På Folklandia stod till exempel sex kantele, två harmonium, två kontrabasar, sex gitarrer, två dragspel, tio sångare, två flöjter och oräkneliga fioler på scenen. Rätt in i hjärtat gick Praudas nykomponerade melodi till Jaakko Juteinis arbetarhymn ”Laulu Suomessa”, som gruppen nu delat med sig av som sitt bidrag i Pekka Haavistos (De Gröna) presidentkampanj.


Det enda Folklandiakryssningen saknar är fler svenskspråkiga, så kom med allihopa nästa gång! Jag lovar att finnarna är snälla, de flesta blir bara glada att få öva sin svenska med någon. Festivalen ordnas den andra helgen i januari.



//Ida Kronholm

6 februari 2012

HEJA ALLA IDEELLA HJÄLTAR!

Har ni tänkt på styrkan i det här med ideellt engagemang? Hur stort det är med alla människor som lägger ner timmar, dagar, veckor, nätter och liv på saker de brinner för?! Tänk alla som leder spelmanslag, kokar kaffe, skriver verksamhetsberättelsen för föreningen, riggar ljud, spelar till dans, städar efter spelträffar, skickar ut medlemsbrev, mejlar lokalägare och ler ler ler när de musicerar. Det tycker jag är stort. Folk som jobbar för saker som de tycker är viktiga och som jobbar för att andra ska kunna få ta del av det härligaste. Heja er!!

5 februari 2012

NORDISKA MUSEET

Häromdagen besökte jag Nordiska Museet på Djurgården i Stockholm. Jag såg massa saker, men speciellt två som var extra värda att notera:

1. Märta Ramsten!! (Ni ser hennes ryggtavla till vänster på bilden nedan)
Kvinnan som har spelat in i stort sett alla legender som vandrat i folkmusikmyllan. Suttit timmar i kök och druckit kaffe, samlat berättelser och musik. Hjälte deluxe.



2. Förvaringsskåpen i garderoben som pryddes av kanske världens fröjdigaste och frodigaste kulla. Värt.


4 februari 2012

SIRI KARLSSON VANN ÅRETS MANIFESTPRIS



I fredags korades årets bästa artister och musiker på den årliga Manifestgalan. Ett dussintal olika kategorier delades ut, och det intressantaste (tyckte i alla fall jag) var ju lätt Folk/Visa. Marin/Marin, Navarra, Merit Hemmingsson och Siri Karlsson var nominerade, och det var den sistnämnda duon som vann. Nomineringen löd som följande:

"Manifestvinnare 2012 - folkmusik/visa

Årets vinnare i kategorin folk och visa är en duo med öronen mot världen som med obekymrad självklarhet formexperimenterar med traditionerna. Med gästmusiker från omkringliggande genrer skapar duon en inbjudande musik som löftesrikt höjer ribban för vad folkmusik i rätt sammanhang också kan vara - eller bli.

Vinnare: Siri Karlsson
Med albumet : Gran Fuego (Flora & Fauna)"


Mingelbild på Navarra som trots uteblivet pris ändå var sjukt gla för att va nominerade. Värt!

1 februari 2012

PETER AHLBOM FORTSÄTTER REFLEKTERAR KRING GALAN DEL 2

Ju fler kockar desto sämre soppa sägs det.
Stämmer dessa gamla visdomsord från fornstora dar borde Folk & Världsmusikgalan blir något av det mest illasmakande och motbjudande katten släpat in i matrummet. Tanken med den här galan var ju från början att ALLA skulle vara med. Spelmansförbund och världsmusikfestivaler, föreningar och institutioner, folkdansare och afrotrummisar. Som en enda stor och brokig familj - som kokar soppa tillsammans.
Så enkelt är det förstås inte, det vet vi alla. Det är lätt att bli osams över ingredienserna och doseringen. Vattentäta skott finns det gott om även hos i vår genre. Men Folk & Världsmusikgalan har ändå kommit en bit på väg.
I år är det tredje gången galan blir av. Den har hittills vuxit år från år. Visst finns det plats för fler partners, särskilt från den ibland svåröverblickade världsmusikscen vi vet finns därute – fast inte alltid exakt var. Visst finns det dom som inte vill vara med fast vi tycker att dom borde. Men det står var och en fritt att stå vid sidan av.
Nu kommer vi till själva kockandet. Tillagandet av den soppa som då borde bli rätt eländig.
Galaarbetet börjar egentligen i maj med en utvärdering av galan som då nyss haver varit. Vad funkade, vad kan bli bättre? Kom igen med synpunkter. I september börjar planeringen för nästa år. Gamla och nya partners informeras och bjuds in. Gamla och nya kommer. Somliga tackar för sig. Men många känner sig kallade, många ställer upp. Utvärderingen diskuteras – och så bildar vi arbetsgrupper. Alla får vara med. Vill du vara med och välja artister till galan? Varsågod. Har du idéer om juryreglerna? Hoppas med i jurygruppen. Är du en fena på att smörja journalister? Kom med i marknadsgruppen. Har du förslag på bra seminarier? Välkommen till kringaktivitetsgruppen!
Och så börjar vi jobba. Per telefon. Många telefonmöten blir det men det går framåt. Man bollar idéer, testar, förkastar, jobbar vidare. Några hoppar av grupperna, andra ansluter. Alla röster räknas och lyssnas på. Den som representerar en liten folkmusikförening på landet är lika mycket värd som tjänstemannen på länsmusikorganisationen.
I årets gala är vi tjugonio partners inklusive två rena bidragsgivare. Det kanske säger sig självt att alla dessa inte kan ses en gång i veckan. Vi har ett stort inledande partnermöte och därefter två till innan galan går av stapeln. För att stämma av och ge utrymme för frågor och diskussioner. Sedan kommer ett utvärderande möte innan sommaren.
Partners går in med pengar och/eller arbetsinsats. Somliga går in med både och, andra med det ena eller det andra. Detta gör att det självfallet blir oerhört komplicerat att gradera dessa insatser. Är den som lägger tjugotusen spänn på ett bräde och sedan tittar på mer eller mindre värd än en som inte har några pengar men som sitter med i en arbetsgrupp och lägger en massa tid?
Bra fråga som det heter.
Vi har inget svar. Vi försöker vara generösa och vi har hittat ett graderingssystem som kanske inte är helt rättvist men ändå accepterats av alla de inblandade föreningarna, institutionerna, organisationerna och vad det nu kan vara.
Samma sak vad gäller vad partners får tillbaka. Loggan i alla annonser? Glöm det, tjugonio logotyper i en annons funkar inte. Vi kan ge plats för alla namn i en programbok och på webben. I många småannonser får inte ens namnen plats. Tyvärr. Ni får tugga i er det helt enkelt. Vi kan ge lite fribiljetter till galan. Det är allt.
Det skulle kunna bli världens diskussioner om detta med loggor och om detta med graderingen. Men det blir det inte och det gör mig glad och imponerad. Det känns som om vi drar åt samma håll och om en och annan liten förening åker snålskjuts så bjuder vi på det. För att det är en viktig sak vi håller på med och för att det är viktigt att alla hänger med. Oavsett resurser.
Partners får veckobrev från galan med all aktuell information. Ingenting är hemligt. Partners har alla möjligheter att höra av sig till det lilla arbetsutskott som jobbar hand on med det akuta. Det känns som om det funkar.
Hur soppan smakar visar sig 31 mars.

//Peter Ahlbom, galasamordnare


Årets galavärdar!

31 januari 2012

KRÖNIKA SIGNERAD ÅNGERMANLANDS SPELMANSFÖRBUNDS ORDFÖRANDE

Nytt år, nya möjligheter, nya chanser till spel…

Speltorkan som blir runt jul har varit över ett tag och jag har hunnit vara med på ett par speltillfällen efter det som början på en ny härligt musikalisk säsong. I spelningen finns så mycket liv och så mycket njutning att det ger bränsle till övrigt i livet och då är det inte underligt att jag blivit ”spelberoende”.
Det är väl inte riktigt så att det blir helt folkmusikfritt även om stämmorna lyser med sin frånvaro, det spelas ju både på den egna felan och via diverse medier i huset (oftast i lurarna då resten av familjen ibland har en del åsikter om mitt musikval). Nåja, det ger inte riktigt samma njutning som att spela med andra, men ändå, man får ju ändå ladda öronen med musikaliskt godis och kanske en och annan låt man bara MÅSTE lära sig för att den är så himla bra. Tyvärr, mitt i det vitt skilda utbudet av folkmusik, lyser den folkliga julmusiken inte speciellt starkt och jag vet inte om jag någonsin har sett en skiva med folkliga julsånger eller dylikt (jag kan ju ha missat), men tycker samtidigt att det borde vara en självklarhet, speciellt om man inte bara vill lyssna på inspelade julpsalmer eller dans-kring-granenlåtar i diverse konstellationer och kvalitéter. Det vore väl något för dem som studerar folklig sång att fundera på, eller hur?
Som tur är, för att motverka ”spelabstinens”, finns det redan nu ett antal stämmor, träffar och kurser att se fram emot under våren både i Ångermanland och i övriga delar av vårt avlånga land. Det enda man behöver göra för att hitta spelplatser är att surfa in på SSR:s hemsida eller någon av landskapsförbundens sidor och VIPS! så finns det en drös saker att välja på, det ska i alla fall jag göra inför planeringen av kommande sommars maximerande av spelupplevelser. Mitt första stopp blir stämma i Ö-vik den 18/2, andra stopp är kurs på folkhögskolan i Härnösand 24-25/3 samt Allsvenskan i folkmusik i Medelpad under Kristi Himmelsfärdshelgen...
Lycka till ni också med ert samlande av folkmusiknjutning!

//Lotta Norlin
Riksspelman
Ordf. Ångermanlands spelmansförbund

30 januari 2012

RAPPORT FRÅN SPELMANSROADTRIP

I början av januari for jag och några klasskamrater ut på en spelmanstripp. Med en röd bil åkte vi genom de kargaste skogarna i Dalarna och Hälsingland. Snön låg tung på taken, men klangerna från fioler ljöd över nejden. Okej, nog med naturromantik. Men vackert var det. Och vilken ynnest att få komma hem och besöka spelmän av bästa kaliber!
Med några vetelängder och fioler åkte vi hem till Simon Simonsson i Alfta, Per Gudmundsson i Leksand och Täpp Ida Almlöf i Gärdsjö/Rättvik. Enkelt och fint. Något att rekomendera faktiskt.






Hemma hos Per och Lotta. Per lärde ut två rackabajsarlåtar efter Blank Anders. Och så åt vi ärtsoppa och ädelost. Diskuterade kulturpolitik och möjligheterna med folkmusik. Intressant.

Vi svängde även förbi Skattungbyn och stödkonserten för Olle Lindvall, vars hus brann ner några dagar innan julafton. I bystugan hade musiker från tratken satt ihop en fantastisk konsert med allt från progg till Paganini.


Och Jonny Soling spelade naturligtvis.


Vi bodde hos Jim och Kerstin i deras torp rakt ut i skogen i Ore.




Hemma hos Täpp Ida blev det snack om Pekkos Gustaf och utlärning av feta bingsjöpolskor. Och fika såklart.




Simon Simonsson bodde i ett fantastiskt hus- ett stort träslott mitt i Hälsingland. Simon drog miljarder historier om Älvdalsspelmän som Ekor Anders, om gamla fioler, jämtländska släktfejder, 70-talet, trollgummor och mystiska berg. Och lärde ut minst tolv polskor.









Och här är vi som reste runt några dar Anna, Sara och Sarah samt en bit av Samantha som hakade på första etappen hem till Simon.

Puss //Sara

28 januari 2012

PETER AHBLOM REFLEKTAR EN SMULA ÖVER GALAN

Kan man tävla i musik?
Kan man tävla i FOLKMUSIK?
BÖR man tävla i folkmusik?
Saker man absolut kan fråga sig. Saker som man också milt småleende kan ta lätta små kliv över och lämna därhän. Man FÅR det. Särskilt om man jobbar med den tredje upplagan av folk- och världsmusikgalan.
Nu är det ju inte olympiska spelen eller finalen i Champions league vi talar om. Det är inte Mohammad Ali och Mike Tyson vi ser framför oss när vi funderar på om Björn Ståbi eller Jelena Jakubovitch ska bli årets traditionsbärare.
Men spännande kan det bli lika fullt.
Spänningen är lite kul. Spänningen skapar synlighet och genererar uppmärksamhet och det är något som den här genren inte direkt är så van vid. Det är så att vi nästan skäms ibland för att vi syns. Och sticker ut. Och för att vi ska roa oss med att välja en spelman före en annan. ”Det skulle vara övermaga för mej att stå här och yvas” som en gammal chef sade till mig en gång. Han kunde ha hetat Jante.
Nu väljer vi ut åtta som vi vill hylla med gyllene statyetter och applåder från scen. Åtta av kanske flera hundra som föräldrar, barn, spelkompisar, landsmän, fans och vänner föreslagit. Orättvist javisst. Omöjlig uppgift, oh yes. Men de här åtta statyetterna gör nytta för alla de föreslagna. Oavsett vem som håller i dem. Nästa år kanske någon har övat lite mer. Gjort en ännu bättre platta. Nästa år kanske någon hört galan på radio och beslutar sig för att gå på en stämma eller börja spela djembe. Nästa år kanske en arrangör inspirerats att boka ytterligare några artister till sin konsertlokal. Eller kanske dra igång en egen festival.
Statyetterna glimmar som guld och gnistor slår ned över hela folk- och världsmusikgenren.
Gå in på gala.se och lägg dina egna förslag till pristagare. Gör gnistregnet större.
Klart man inte kan tävla i musik. Men man kan låtsas och ha väldigt trevligt under tiden. Kom till Malmö i mars och dansa i gnistregnet!


//Peter Ahlbom, galasamordnare

26 januari 2012

LYSTRING GÖTEBORGARE!



Här kommer ett tips i sista minuten till er som befinner er i trakterna kring Göteborg!
Ikväll kommer en stödgala för Haiti gå av stapeln med ett fantastiskt gäng artister. På scen kommer man bland annat kunna se Ale Möller, Rafael Sida, Ellika Frisell, Simbi & Sanba Zao (Haiti), Sångensemblen Amanda, Tetra,vMarkus Schwartz (New York) och Jonas Simonsson.

Entreintäkterna kommer oavkortat gå till l´École Communautaire Bazilo i Port-au-Prince, en skola som drivs av musikern Leslie Marcelin alias Sanba Zao och hans fru. Mer info går att läsa här.

25 januari 2012

SVENSKT VISARKV I INTRESSANT FORSKNINGSPROJEKT

Karin Eriksson, doktorand vid musikvetenskapliga institutionen på Uppsala Universitet, har från och med januari börjat doktorera om Zornmärket (alltså det officiella namnet för riksspelmanstjohejset).
Titeln på forskningen är "Zornmärket och dess ideologiska betydelse för traditionell musik i Sverige åren 1980–2010".

På Svenskt Visarkivs hemsida beskrivs projektet med följande ord:

Vad innebär det egentligen att vara riksspelman? Och vem kan bli det? Vad symboliserar och står Zornmärket för – nu som då? Zornmärkets betydelse, roll och funktion som spelmans­märke inom s.k. svensk folkmusik­tradition har flitigt diskuterats sedan märkes­uppspelningarna inrättades år 1933 av Svenska Ungdomsringen för bygdekultur (idag Svenska folkdansringen). Märket hade ursprungligen framställts av konstnären Anders Zorn i en tid präglad av national­romantiska idéströmningar och delades ut som minne till deltagarna i samband med den nationella riksspelmans­stämman på Skansen i Stockholm år 1910. År 1933 blev märket istället ett förtjänst­märke i valörerna brons, silver och guld. Märkes­uppspelningarna lockar ett hundratal folkmusik­utövare varje år att inför den s.k. Zornjuryn, enskilt bli granskade och bedömda utifrån musikalisk skicklighet och traditions­medvetenhet om olika lokala och regionala folkmusikaliska stilar inom Sverige. Märket är idag väl känt både inom och utom spelmans­kretsar och är starkt laddat med prestige och status.

Projektet syftar till att söka fördjupa kunskapen om den svenska folkmusikens förändrings­processer från slutet av 1970-talet och fram till idag med särskilt fokus på ideologiska ställningstaganden när det gäller synen på och konstruerandet av tradition. Genom ett antal fallstudier knutna till Zornmärket och Zornmärkes­uppspelningarnas verksamhet söker projektet belysa de ideologier som är förbundna med verksamheten och därmed också synliggöra de bärande diskurser kring traditionell musik i Sverige, som dominerat samtalet inom folkmusik­kretsar under de senaste 30 åren.

Utifrån olika samlingar vid Visarkivet, inspelade debatter, klingande uppspelningar, intervju­material och observationer kartläggs verksamheten. Vilka ämnen har väckt debatt kring Zornmärket under olika tidsperioder? Hur gestaltar sig uppfattningar om det "lokala", "regionala", "nationella" respektive "internationella" i samtalet? Hur definieras det "svenska" i spelmans­traditionen? Vad innebär ett traditions­bevarande sätt och hur förhåller man sig till urvals­processer, kanonisering och förnyelse? Vilken repertoar och vilka instrument är acceptabla att spela upp på och varför? Påverkar detta i sin tur den övriga folkmusik­miljön, och på vilket vis?

Folkbloggen väntar med spänning på resultatet av alla dessa sjukt intressanta frågeställningar!

BEATA BERMUDA!!

Beata Bermuda är en fett fräsig fioltrio. Svänger bättre än värsta tivolit, typ. Kolla ba här:



Dessutom har dom ju ett väldigt spexigt bandnamn. Inte direkt standardnamnet för en svensk folkmusikgrupp. Då brukar det mer låta kanske såhär: Grova, Stampa, Lin, Bjäller, Flinga osv. Naturromantik hej liksom.

Ett namn som något band gärna får ta är typ Pekkos Teens eller Lapp Nilz. Det hade vart roligt!

23 januari 2012

HEAVY METALNYCKELHARPAN:

En Holger Funcke har skapat detta lilla underverk till harpa. Tänker direkt att Hammerfall eller typ Metallica borde ta in en nyckelharpist så att detta instrument kan få blomma ut i sitt rätta element. Fulsnyggt, kan jag känna.

Alternativt kanske Nordman är intresserad av denna?
//Sara

21 januari 2012

LÄSARBREV/LÄSARTIPS FRÅN MARTIN

Ifjol åkte vi genom ett sommarfagert Sverige mot norr, blommor och grönska stod som en vacker strut mot den allt ljusare kvällningen. De vackra sommarvyerna ackompanjerades av grupper som "Alla fagra", "Stormsteg" och "Gässbikôller". Någon morgon senare i vår hyrstuga i Skattungbyn med vid utsikt över Orsa Finnmarks blånande skogar vaknade jag till mina två flickor Elvira och Miranda. De trallade sin nykomponerade sommarpolska. Kan det bli mer sommar än så här tänkte jag mig i mitt rörda sinne? På självaste tjugondag Knut i år försökte vi återskapa sommaren och deras polska så gott vi kunde. Här är resultatat!


/Martin Olsson

18 januari 2012

STOCKHOLMSHJÄLTEN




Igår när jag vandrade längs gatorna på Södermalm i Stockholm mötte jag Buffalo//Göran Malmqvist. Kanske Stockholm eller rent av Sveriges största cirkelpappa. I säkert trettio år har han lärt fölk att lira fiol och folkmusik. Det är stort och värt hederspris i alla kategorier.

"– Jag upptäckte att jag, trots allt, var bäst på fiol. Och vad skulle man spela på den? Genom min bror upptäckte jag Merit Hemmingson, som spelade folkmusik på beat. Då kunde jag ta till mig den musiken. Jag gillade också genrens generösa attityd. Alla får vara med! Det är inte snorkigt inom folkmusiken."

"– Ett av mina mål är att folk ska spela utanför cirkeln. Man bygger upp en repertoar för att kunna åka runt till exempel på spelmansstämmor. Det är då det blir kul på riktigt. Därför går cirklarna ut på att lära sig många låtar. Jag vill att deltagarna ska ut och använda dem. Att spela i cirkeln är förstås kul, men inget självändamål. "

Här
kan man läsa en intervju med Buffalo där han berättar om det finfina livet som cirkelledare.

Hej hej och heja dig Buffalo!
//Sara

17 januari 2012

15 januari 2012

PETTER WICKMAN GÄSTBLOGGAR OM RESAN TILL USA DEL 2

Showcase och mingel under APAP 2012

Monter är en viktig del. Det är mycket folk i rörelse på mässan och dom som är intresserade söker upp montern och ställer frågor och utbyter kontakter.



Emilia Amper demonstrerade, den för USA mycket exotiska, Nyckelharpan.

Vi har nu haft vårt stora showcase* på Skandinavien House i New York. Svensk jazz, nutida, folk- och världsmusik presenterades under eftermiddagen och kvällen. Emellan showcasen bjöd vi in publiken till mingel och lättare tilltugg.



Irmelin- Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld på Skandinavien House.



Haci Tekbilek & Per Lenner, här med Hacis bror Omar Faruk Tekbilek och brors son som gästade dom på Skandinavien House.

Mycket handlar om att möta gamla, nya vänner och knyta kontakter för att vidare ingå samarbeten som kan resultera i turnéer och stora som små projekt, så som nya musikaliska möten eller stora internationella samarbeten eller utbyte av erfarenheter och idéer.



Viktiga minglet mellan Showcasen på Scandinavian House.

Nu efteråt börjar uppföljningen av alla visitkort och kontakter man har fått under denna resa. Odla kontakterna och och stärka relationen med människorna. Detta är ett långsiktigt arbete.

Nu återstår även en uppföljning och utvärdering av projektet som jag garanterat vet kommer leda till nya samarbeten, projekt och möten mellan människor, organisationer, länder.

Jag kommer garanterat skriva några ytterligare rader om mina och andras intryck av satsningen och resan i RFoDs tidning Folkmusik och Dans framöver. Håll ögonen öppna.

//Petter Wickman


*Showcase är en kortare presentation eller konsert för branschfolk där artister framträder inför festivalbokare, agenter m.m. Är ett mycket vanligt inslag i musikbranschen.