IDAG: EMILIA AMPER
Ända sedan det glada beskedet från projektledare Petra Eriksson att jag blivit utvald till årets RESiDANS-ensemble har jag sett fram emot att få möta resten av gänget och sätta igång med repetitionerna. Måndagen den 15 augusti var det äntligen dags! Det var en speciell känsla att anlända Eric Sahlström Institutet i Tobo på söndagskvällen, för denna gång skulle jag inte bara gå på styrelsemöte och sedan åka igen, utan nu skulle jag bo där (i alla fall i 14 dagar). Det var ju 13 år sedan jag bodde på ESI sist, då som 17-årig deltagare på den första nyckelharpkursen någonsin! Tänk vad mycket som hänt sen dess! Livet går såna vindlande vägar...
Första dagarna med RESiDANS började vi med gruppövningar och mycket diskussioner om dans och musik. Koreografen Carl Olof Berg presenterade titeln på föreställningen, Dans med vuxna, och att vi skulle jobba med utgångspunkt i sånglekar. Personligen känner jag inte direkt någon större varken känslomässig eller musikalisk koppling till sånglekar, har väl mest dansat lite Små grodorna som barn och spelat vid två tillfällen på julgransplundring (där jag blivit väldigt medveten om att jag inte hade så bra koll på varken melodier, texter eller rörelser). Men så fort vi började gräva i sånglekarna så insåg vi hur mycket dynamit som finns att hämta där! Sånglekarna och deras historia rör teman som roller, makt, status, kön, grupptillhörighet, utanförskap, tvång, förväntningar, ideal, att vara vuxen och barn, lust, lek, dans, sång, musik och mycket mer. Tänk att det som förr var ungdomarnas tillfälle för flirt, fest, lek och kroppskontakt blev platsen för uppfostran och uppstramning som några av lekens 10 bud, från boken Lek! från 1915, vittnar på: ”Rena händer, rena blickar och rena hjärtan!” (nr 2) och ”Kroppshållning och rörelser vackra” (nr 6). Det verkar vara många som minns sånglekar som något jobbigt och påtvunget i barndomen, samtidigt som jag gjort mig helt nya erfarenheter tillsammans med RESiDANS-ensemblen av hur roligt det faktiskt kan vara att leka dem! Väldigt sammansatt och tämligen laddad utgångspunkt för Dans med vuxna med andra ord!
Det som jag har sett fram emot mycket var att istället för att jobba bara med musiker, som jag är mest van vid, få arbeta tillsammans med dansare och allt vad det innebär. Vi har värmt upp, stretchat, flåsat runt i skogen, masserat, improviserat med kroppen, rösten, instrumenten, känt på varandra både fysiskt, mentalt och musikaliskt/dansmässigt. Vi har jammat, släppt loss totalt i galen discodans, lekt alla roliga och tråkiga danslekar vi kommit över, försökt sätta oss in i historien, diskuterat laddade ämnen som sexualitet, vuxna/barn, makt, ideal osv, dansat och spelat både fint, fult, städat, glatt, galet, ledset och fullt av kättja. Det har varit väldigt kul, inspirerande, skönt och svårt, inte minst fysiskt (speciellt för de båda musikerna tror jag, haha)...
Arbetet fortsätter om några veckor med två nya repveckor, då i Hudiksvall. Vi kommer att fortsätta utforska sånglekar och allt som dyker upp ur inspirationen som kommer när vi jobbar med dem och i mötena mellan oss i ensemblen. Carl Olof poängterar att vi tillsammans kommer att skapa föreställningen under arbetets gång, ett bra sätt att förhålla sig och utnyttja den samlade kompetensen och erfarenheten i gruppen på tycker jag. Vi jobbar också mycket med att byta roller, att alla i ensemblen så att säga ska vara rörliga och både dansar, spelar och sjunger. Jag älskar det!
Dans med vuxna är koreograf Carl Olof Berg, dansare Anna Öberg, Anton Schneider och Signe Lemhagen och musiker Anders Löfberg och Emilia Amper och premiären är den 26 november på Uppsala Konsert och Kongress.
