28 februari 2012

BALKANKUNG PÅ RÄTT PLATS



I fredags hade Kungl. Musikhögskolan besök av den legendariske superinstrumentalisten//balkanöskungen Ferus Mustafov. Som ni kan skåda på bilden spelar alltså snubben klarinett och sax. Samtidigt. Det var mest ett partytrick, för när han var som bäst lirade han sax som en gud.
Men det intressanta med det hela blev snarare tanken på att den här saxhjälten på en annan plats skulle bli bedömd på ett helt annat sätt- säg att han skulle lira på tunnelbanan. Då skulle förmodligen folk höja volymen på sin iPod och ignorera karln. Som högst lagt en krona i pappmuggen. Men när han nu var gäst på den KUNGLIGA musikhögskolan blev det fint i kanten! Och såklart var han värd det. Det är bara lite orättvist hur vi reagerar och agerar ibland- hur vi dömer och inte låter folk komma till sin rätt.

Fett bra, spelade han i alla fall. Återigen värt att poängtera.

26 februari 2012

RAPPORT FRÅN GNESTASTÄMMAN

För 28:e året i rad gick Gnestastämman av stapeln och som alltid den första lördagen i februari. Gnestas största kulturevenemang samlade i år runt 500 besökare.
Dagen började med ett digert utbud av kurser (samspel, vissång, dans, låtspel samt en kurs speciellt bara för unga spelmän). Årets dragplåster och inbjudna artister var Roger Tallroth Trio – tre fantastiska musiker, som bjöd på underbar konsert. Emma Reid med vackert fiolspel, Daniel Reid så otroligt följsamt och smakfullt spelandes på sina saxofoner och slutligen Roger Tallroth, som fullbordar den musikaliska upplevelsen med sitt fina spel på gitarr m.m.
Allspelet samlade drygt 100 spelmän på Elektrons scen. En stor mängd ungdomar sågs trängas längst fram. Ungdomar som kommer till Gnestastämman för att mötas, spela och dansa tillsammans, men också för att uppleva FOLKBANDSKAMPEN – Gnestastämmans häftiga tävling för unga spelmansgrupper, där utmaningen består i att omvandla en befintlig pop/rock/schlagerlåt till dansbar folkmusik och där vi bl.a. fick höra ”Born in the USA” som finnskogspols och ”Ring Ring” som slängpolska. Vinnare blev i år ÖsUpp från Linköping.
Ungdomarna intog också sen på kvällen också dansgolvet, som blev ett myller av människor. Unga – gamla, damer – herrar, proffs – amatörer. Alla var där. Alla trivdes. Alla njöt. Och alla lovade att träffas igen i Gnesta den 2 februari 2013 – om inte jorden gått under innan dess!
Och mitt i alltihopa stod årets arrangörer Karin Ericsson Back, Åsa & PeO Jacobsson, Leif Johansson och Tove Pettersson och såg rätt nöjda ut.

För Gnestastämman,
// Leif Johansson


Sunniva Abelli

Visstuga

RIX och Leif Johansson spelar i foajén på Elektron

24 februari 2012

NORRBOTTEN BJÖD PÅ MIDVINTERFOLK

En något sen rapportering kommer nu från det nordligaste länet- Norrbotten. I januari hade de sin årliga fest Midvinterfolk- en minifestival på Kulturens hus i Luleå. Micke Forsberg, en av initiativtagarna och arrangörerna bakom festen svarar på några frågor.

Ve & Fasa

Vilka stod i år på scenen?
- De som uppträdde i år var; Milling culchies, sju grabbar från Boden och Luleå som spelar pubfolkrock med irländska influenser, Ve och fasa, som består av eleverna på detta läsårs folk- och världsmusiklinje på Framnäs folkhögskola, Framnäs folklore ensemble (FFE), som består av elever från detta läsårs folk- och världsmusiklinje och andra linjer på Framnäs folkhögskola samt av elever från Musikhögskolan i Piteå, Frida och Fabian, två duktiga unga folkmusiker som bor i Umeå, Pite dance project, fem tjejer som går på Musikhögskolans danslinje i Piteå samt Gråttfolk, som består av de två arrangörerna och producenterna

Hur var stämningen under festivalen?

- Stämningen var väldigt god på årets festival både hos de medverkande såväl som bland publiken, Så har det varit under tidigare år också.
- Folkmusiklivet i Norrbotten känns väldigt bra. Det finns en hel del att göra både för den som vill spela och gå kurser såväl som för den som endast vill ha folkmusikupplevelser och lyssna. Några exempel
på detta är;
- Folkmusik- och folkdanskurser i Haparanda i februari varje år sedan några år tillbaka.
- Föreningen Buskspel i norr som varje år anordnar två stora´spelträffar, en i augusti och en i november.
- Folk- och världsmusiklinjen på Framnäs folkhögskola som kör sitt tredje år.
- Luleå hembygdsgille som har ett eget spelmanslag
- Flottkalaset i augusti varje år, som anordnas av riksspelmannen Daniel Wikslund.
- Folkmusikfestivalen i Saltoluokta som går av stapeln i slutet av juni i år.
- Midvinterfolk, såklart
- Den stora spelträffen hos Siv och Birger Grahn i deras Norrbottensgård
i byn Stenudden utanför Luleå.
- Spelträffar på hembygdsområdet Swensbylijda i Svensbyn utanför Piteå minst två gånger per år. Det brukar även vara en spelträff i Badhusparken i själva Piteå i juni och en i Glommerträsk.
- Gammelstad utanför Luleå har en fin stämma i början av sommaren.
- Folkmusikfestivalen Pitefolk som anordnas och produceras av Emma Björling och Dan Engman.

En fin detalj är också att allt överskott från festivalen skänktes till BRIS- barnens rätt i samhället.
- Det känns väldigt angeläget att göra det eftersom det finns alldeles för många barn och ungdomar
därute som mår dåligt av olika orsaker och som behöver nån att prata med, avslutar Micke Forsberg.

Micke Forsberg

Nästa år blir det Midvinterfolk den 26 januari, samma plats, samma kanal.

Framnäs Folklore ensemble Foto: Kjell Öber

22 februari 2012

KYCKLINGPOLKA!

En fantastisk liten polka som dök upp häromdagen:

Här finns en till väldigt fin variant, som dock inte gick att lägga in här på bloggen. Men kika på´t ändå! http://youtu.be/bgfBCli0Bik

20 februari 2012

ERIC MALMBERG!!!!!

HALLÅ!
Här är två videos med en riktigt grym orgelsnubbe, Eric Malmberg. På hans platta "Verklighet och beat" från 2007 återfinns också fiolspelarn Lisa Rydberg. Lyssna å njut!


19 februari 2012

KLUBB SJU



I onsdags var det återigen dags för Klubb 7- en klubb på Stallet i Stockholm som en gång i månaden bjuppar på ny och fresh musik och konst. Kvällens tre musikaliska akter var Sivert Skavlan som spelade feta jämtpolskor på klarinett och skapade sig ett eget komp med hjälp av en looppedal, duon Kyrkan som spelade elektronik och fiol samt Adam Grauman som lirade kontrabas tillsammans med 10 000 filmade tranor från förra årets dans vid Hornborgarsjön. Alva Näsman stod för värsta fina textilkonsten.
Så gick det till när Stallet än en gång förvandlades till ett litet konstnärligt utopiskt rum där massa kreativ lust fick spira i luften. Och dessutom en fint åldersblandad publik, både panchsisar och små kids. Så som det bör vara...

Hej hej //Sara

Kyrkan

Adam Grauman


Delar ur Alva Näsmans konst.

Sivert Skavlan.

Publik!

Dans och maskeradhörna!

17 februari 2012

MARTIN OLSSON EFTERLYSER

Nya årsringar har lagts till de gamla...

1990 gavs det ut en ambitiös samlings-CD som hette Årsringar Svensk folkmusik 1970 - 1990. Ale Möller och Per Gudmundsson hade samlat många av de mest tongivande låtarna från dessa decennier, uppmärksammade låtar av både förnyare och traditionsbärare. CD:n gav mig en jättebra introduktion till svensk traditionsmusik av både gammalt och modernt snitt. Nu ställer jag mig frågan om det inte är hög tid att göra en liknande samlings-CD, som även inkluderar samisk musik, med låtar från 1991-2010. Vilka låter är självskrivna på en sådan CD tycker ni? Jag återkommer med egna förslag i kommentatorsfältet.
//Martin Olsson


16 februari 2012

RESiDANS PÅ TURNÈ!

Efter andra turnéveckan (Uppsala län) är nu ensemblen på plats i Dalarna!
Ikväll (torsdag) kan ni se föreställningen på Sveasalen i Leksand och imorgon på Dalarnas museum i Falun.

Här skriver dansaren Anton Schneider ner sina reflektioner kring veckorna som varit och att vara dansare i föreställningen DANS MED VUXNA.



Halvvägs genom turnén, två veckor bakom oss och två framåt. Det är händelserika veckor och under resans gång har föreställningen mognat i mötet med publiken och av den tid vi tillbringar tillsammans på scen. Sammantaget har det gett en fördjupad förståelse för föreställningen och jag upplever att vi får möjlighet att ge mer uppmärksamhet till varandra och till det som händer på scenen.

En av de stora behållningarna med att spela föreställningen är just mötet med publiken och det är tydligt att det är i samspel med publiken som varje föreställning tar form. Den har en uppbyggnad och ett anslag där samspelet med publiken är centralt vilket gör att ingen föreställning blir den andra lik vilket i sig gör varje föreställning spännande för mig som är på scen. Samtidigt med denna insikt om att publiken har en viktig roll i föreställningen så funderar jag på vad vi egentligen gör, jag vet vad jag gör, moment för moment, genom hela föreställningen men på frågan vad det är för en föreställning har jag inte något färdigt svar. Den bjuder in till kontakt och kommentarer. Ett uppfordrande anslag som söker uppmärksamhet hos publiken -lyssna på mig, se vad jag gör. Bjuder in till reaktioner med både utskällning, avklädning, halvnaket men också sirligt-stilla. Trots att vi spelat den 16 gånger så får jag bli svaret skyldig. Så långt kan jag säga att det är en dans- och musikföreställning som inbegriper många andra uttryck som både tal, sång och annat agerande.

En annan aspekt av att spela samma föreställning många gånger under denna turné är min vilja att behålla det öppna och improviserade och inte låsa in mitt agerande i ett mönster som bygger på hur jag upplevt föregående föreställningar. Jag vill gå på scen varje gång med inställningen att allt kan hända, att inget är bestämt, för att på så sätt skapa maximal möjlighet för dem i publiken att uppleva sin egen resa genom föreställningen. En tendens som jag märker av och aktivt förhåller mig till är att jag får förväntningar på hur det vi gör ska tas emot av publiken och om jag låter dessa styra mitt agerande så blir det som att skriva betraktaren på näsan istället för att lämna tolkningen fri till den som ser på.

Kontentan blir att det är en föreställning som växer fram i samspel med publiken samt att den av mig kräver att jag släpper mina förväntningar på hur det vi gör ska tas emot för att därigenom lämna över tolkningen av vad det är som händer till de som sitter i publiken.
//Anton Schneider

15 februari 2012

NYHETER KORT OCH GOTT

HEJ HEJ!

Sen sist har det hänt lite nyheter på folk och världsmusikhimlen:

1. Allas vår Esmeralda Moberg har börjat som programledare för Folke i P2! FANTASTISKT! Inte nog med att hon är begåvad med en jädra radioröst så har hon börjat göra massa sköna spotifylistor till varje program som går att hitta på Folkes facebooksida.


2. Sofia Karlsson tog igår hem grammisen i kategorin Folkmusik och visa. Dessutom vann Benny Anderssons orkester kategorin Dansband, men personligen känns ändå Benny som en liten folkmusiker. Snubben har ju för tusan skänkt en halv miljon till Folkmusikens hus i Rättvik, och lirar gammeldans på dragspel som en, tja, typ gud.



3. Ett nytt nummer av Lira har landat i brevlådan- nu i nytt och mycket freschare format. Jädra fin läsning!

8 februari 2012

ANDA OCH REFERENSERNA

Duon Anda, beståendes av Anders Peev och Mattias Ristholm, beskriver sitt projekt med orden " Med inspiration från Simon and Garfunkel och 90-talets grunge-rock har Anda fördjupat sig den skandinaviska koralsången från 1600-talet. "
Jag kände instinktivt att detta lät som en märklig och rätt omöjlig kombo. Men så lyssnade jag på detta och förstod precis deras referensramar:




Dessutom låter det ju sjukt bra!
//Sara

7 februari 2012

IDA KRONHOLM OM FOLKLANDIAKRYSSNINGEN!

Har du kryssat på en finlandsfärja någon gång? Visst, det kan vara kul - svina i ett dygn på litet område tillsammans med tusentals personer i olika berusningsgrad, men det finns ett sätt att göra det på som är sjukt överlägset alla andra.

I januari varje år sedan 1996 abonnerar den finska föreningen Nuorisoseurat en av Silja lines största färjor för ett helt dygn folkmusik. Båten fylls av omkring 3000 spelmän, samtliga restauranger riggas till scener, hyttkorridorerna är svårframkomliga pga allt buskspel och så går färden från Åbo till Stockholm och tillbaka. Kryssningen är folkmusikfinlands största händelse under vinterhalvåret och deltagarna är av alla åldrar och sorter.



I Finland är det vanligt med stora mängder publik på stämmorna och festivalerna, alltså deltagare som inte själva spelar eller dansar utan bara kommer för att lyssna. Så också på Folklandiakryssningen. Artistlistan är alltid fullspäckad med stjärnor och det här året var inget undantag - Baltic Crossing, Tsuumi Sound System, Polka Chicks, Bill Hota and the Pulvers samt superduos som Lajunen & Oskala och Hyväluoma & Järvelä för att nämna några. Svenska musiker är det sällan gott om men i år fick vi se RESiDANS och gänget från Nordic Master i folkmusik i alla fall.

Min egen Folklandiaupplevelse blev i år aningen kaosartad. Jag firade jullov hemma på Åland och skulle därifrån ta färjan till Åbo för att delta i hela kryssningen men tji fick jag! Fredagen den 13 januari blåste det nämligen 20 m/s ute på havet och Silja Line bestämde sig för att det var för farligt att ta in till vår lilla ö. Lita på att jag svor men vi fattade snabbt beslutet att fara till Stockholm för att kliva på kryssningen morgonen därpå och få vara med om halva tillställningen. Vad vi fick uppleva var förstås fantastiskt men om jag får välja halva nästa gång så tar jag nog inte den då hela färjan är bakis. De som varit med från början berättade glatt om nattens fasansfulla sjögång, då danspar fallit över ljudutrustning och varandra och spelmännen fått stå så bredbent de bara kunde för att inte ramla när båten krängde åt alla håll. Att ha festivalen ute på havet ger ju ett extra korn av spänning till buskspelet, då man på riktigt inte kan styra över sin egen kropp eller stråke när en massiv färja får slagsida.

I Finland liksom i Sverige håller ungdomsdeltagandet i folkmusikevenemang på att stiga, och hos oss särskilt då på folkdanssidan. På största scenen uppträdde i flera timmar olika folkdanslag från hela Finland, och de allra flesta var riktigt unga. Det hände något med mig där när jag satt och såg lag efter lag äntra scenen. Bara timmar tidigare konstaterade jag för mig själv att jag aldrig skulle kunna finna uppvisningsdans coolt men nu hände något. Det är ju asballt! Trycket i menuetten alltså, ojojoj. Kom med och se själva! Jag upplever att folkdansen tar mer plats på finska festivaler än på de svenska. Fler scentimmar och mer publik, bisarrt nog samtidigt som man inte spontandansar till andra artister. Nå, man kan ju inte få allt.

Om jag måste välja favoriter bland intrycken kan jag inte göra annat än lyfta fram två akter. I somras på Kaustbyfestivalen såg jag mitt livs bästa konsert och trodde inte att något skulle kunna toppa det hela. Förrän nu på Folklandia då jag såg samma konsert igen. Tero Hyväluoma och Esko Järvelä spelade fiol. Ja, jag behöver kanske inte skriva mer. Att få se sådan virtuositet användas så lekfullt och glatt, så förbehållningslöst och utan pretention är en otrolig gåva och jag hoppas att de spelar vidare i duo så fler kan ta del av det hela.



Nästa monsterupplevelse blev avslutningskonserten med Siba Folk Big Band, alltså eleverna från Sibelius-Akademins folkmusikinstitution, ledda av Petri Prauda. Ensemblen har utsetts till årets grupp inför sommarens festival i Kaustby och det råder inga tvivel om varför. Det är otroligt häftigt att se en så stor ensemble som Siba Folk. På Folklandia stod till exempel sex kantele, två harmonium, två kontrabasar, sex gitarrer, två dragspel, tio sångare, två flöjter och oräkneliga fioler på scenen. Rätt in i hjärtat gick Praudas nykomponerade melodi till Jaakko Juteinis arbetarhymn ”Laulu Suomessa”, som gruppen nu delat med sig av som sitt bidrag i Pekka Haavistos (De Gröna) presidentkampanj.


Det enda Folklandiakryssningen saknar är fler svenskspråkiga, så kom med allihopa nästa gång! Jag lovar att finnarna är snälla, de flesta blir bara glada att få öva sin svenska med någon. Festivalen ordnas den andra helgen i januari.



//Ida Kronholm

6 februari 2012

HEJA ALLA IDEELLA HJÄLTAR!

Har ni tänkt på styrkan i det här med ideellt engagemang? Hur stort det är med alla människor som lägger ner timmar, dagar, veckor, nätter och liv på saker de brinner för?! Tänk alla som leder spelmanslag, kokar kaffe, skriver verksamhetsberättelsen för föreningen, riggar ljud, spelar till dans, städar efter spelträffar, skickar ut medlemsbrev, mejlar lokalägare och ler ler ler när de musicerar. Det tycker jag är stort. Folk som jobbar för saker som de tycker är viktiga och som jobbar för att andra ska kunna få ta del av det härligaste. Heja er!!

5 februari 2012

NORDISKA MUSEET

Häromdagen besökte jag Nordiska Museet på Djurgården i Stockholm. Jag såg massa saker, men speciellt två som var extra värda att notera:

1. Märta Ramsten!! (Ni ser hennes ryggtavla till vänster på bilden nedan)
Kvinnan som har spelat in i stort sett alla legender som vandrat i folkmusikmyllan. Suttit timmar i kök och druckit kaffe, samlat berättelser och musik. Hjälte deluxe.



2. Förvaringsskåpen i garderoben som pryddes av kanske världens fröjdigaste och frodigaste kulla. Värt.


4 februari 2012

SIRI KARLSSON VANN ÅRETS MANIFESTPRIS



I fredags korades årets bästa artister och musiker på den årliga Manifestgalan. Ett dussintal olika kategorier delades ut, och det intressantaste (tyckte i alla fall jag) var ju lätt Folk/Visa. Marin/Marin, Navarra, Merit Hemmingsson och Siri Karlsson var nominerade, och det var den sistnämnda duon som vann. Nomineringen löd som följande:

"Manifestvinnare 2012 - folkmusik/visa

Årets vinnare i kategorin folk och visa är en duo med öronen mot världen som med obekymrad självklarhet formexperimenterar med traditionerna. Med gästmusiker från omkringliggande genrer skapar duon en inbjudande musik som löftesrikt höjer ribban för vad folkmusik i rätt sammanhang också kan vara - eller bli.

Vinnare: Siri Karlsson
Med albumet : Gran Fuego (Flora & Fauna)"


Mingelbild på Navarra som trots uteblivet pris ändå var sjukt gla för att va nominerade. Värt!

1 februari 2012

PETER AHLBOM FORTSÄTTER REFLEKTERAR KRING GALAN DEL 2

Ju fler kockar desto sämre soppa sägs det.
Stämmer dessa gamla visdomsord från fornstora dar borde Folk & Världsmusikgalan blir något av det mest illasmakande och motbjudande katten släpat in i matrummet. Tanken med den här galan var ju från början att ALLA skulle vara med. Spelmansförbund och världsmusikfestivaler, föreningar och institutioner, folkdansare och afrotrummisar. Som en enda stor och brokig familj - som kokar soppa tillsammans.
Så enkelt är det förstås inte, det vet vi alla. Det är lätt att bli osams över ingredienserna och doseringen. Vattentäta skott finns det gott om även hos i vår genre. Men Folk & Världsmusikgalan har ändå kommit en bit på väg.
I år är det tredje gången galan blir av. Den har hittills vuxit år från år. Visst finns det plats för fler partners, särskilt från den ibland svåröverblickade världsmusikscen vi vet finns därute – fast inte alltid exakt var. Visst finns det dom som inte vill vara med fast vi tycker att dom borde. Men det står var och en fritt att stå vid sidan av.
Nu kommer vi till själva kockandet. Tillagandet av den soppa som då borde bli rätt eländig.
Galaarbetet börjar egentligen i maj med en utvärdering av galan som då nyss haver varit. Vad funkade, vad kan bli bättre? Kom igen med synpunkter. I september börjar planeringen för nästa år. Gamla och nya partners informeras och bjuds in. Gamla och nya kommer. Somliga tackar för sig. Men många känner sig kallade, många ställer upp. Utvärderingen diskuteras – och så bildar vi arbetsgrupper. Alla får vara med. Vill du vara med och välja artister till galan? Varsågod. Har du idéer om juryreglerna? Hoppas med i jurygruppen. Är du en fena på att smörja journalister? Kom med i marknadsgruppen. Har du förslag på bra seminarier? Välkommen till kringaktivitetsgruppen!
Och så börjar vi jobba. Per telefon. Många telefonmöten blir det men det går framåt. Man bollar idéer, testar, förkastar, jobbar vidare. Några hoppar av grupperna, andra ansluter. Alla röster räknas och lyssnas på. Den som representerar en liten folkmusikförening på landet är lika mycket värd som tjänstemannen på länsmusikorganisationen.
I årets gala är vi tjugonio partners inklusive två rena bidragsgivare. Det kanske säger sig självt att alla dessa inte kan ses en gång i veckan. Vi har ett stort inledande partnermöte och därefter två till innan galan går av stapeln. För att stämma av och ge utrymme för frågor och diskussioner. Sedan kommer ett utvärderande möte innan sommaren.
Partners går in med pengar och/eller arbetsinsats. Somliga går in med både och, andra med det ena eller det andra. Detta gör att det självfallet blir oerhört komplicerat att gradera dessa insatser. Är den som lägger tjugotusen spänn på ett bräde och sedan tittar på mer eller mindre värd än en som inte har några pengar men som sitter med i en arbetsgrupp och lägger en massa tid?
Bra fråga som det heter.
Vi har inget svar. Vi försöker vara generösa och vi har hittat ett graderingssystem som kanske inte är helt rättvist men ändå accepterats av alla de inblandade föreningarna, institutionerna, organisationerna och vad det nu kan vara.
Samma sak vad gäller vad partners får tillbaka. Loggan i alla annonser? Glöm det, tjugonio logotyper i en annons funkar inte. Vi kan ge plats för alla namn i en programbok och på webben. I många småannonser får inte ens namnen plats. Tyvärr. Ni får tugga i er det helt enkelt. Vi kan ge lite fribiljetter till galan. Det är allt.
Det skulle kunna bli världens diskussioner om detta med loggor och om detta med graderingen. Men det blir det inte och det gör mig glad och imponerad. Det känns som om vi drar åt samma håll och om en och annan liten förening åker snålskjuts så bjuder vi på det. För att det är en viktig sak vi håller på med och för att det är viktigt att alla hänger med. Oavsett resurser.
Partners får veckobrev från galan med all aktuell information. Ingenting är hemligt. Partners har alla möjligheter att höra av sig till det lilla arbetsutskott som jobbar hand on med det akuta. Det känns som om det funkar.
Hur soppan smakar visar sig 31 mars.

//Peter Ahlbom, galasamordnare


Årets galavärdar!